Livet och tiden där efter...

 Go lördagskväll, mina vänner!

Mitt inlägg kommer att handla om ett känsligt ämne så om ni vill ha en partajig lördagskväll så kanske ni skall avstå att fortsätta läsa. Bara ett tips i all välmening. 

Döden. 

Den skrämmer, eller hur? Att tänka på att ens närmaste kära en gång skall försvinna från oss, eller att vi själva skall försvinna från dem är nåt vi förtränger in i det längsta. 

Tills vi MÅSTE hantera det! 

Visst är det bättre att avdramatisera döden till nåt hanterbart? Hur man gör är individuellt, såklart. Men ju mer man talar om det och tar det upp i ljuset( det där kände jag var väldigt klyschigt, men kom inte på nån annan formulering).

Min far gick bort då jag gick i gymnasiet, efter en lång tids sjukdom. Min mamma och jag hade absolut ingen kommunikation överhuvudtaget om pappas sjukdom och hans död som skulle komma inom kort. Det visste vi båda två men ingen nämnde det med ett ord.  Hon var säkerligen skräckslagen inför hans bortgång och hennes fortsatta liv och jag, som trotsig tonåring synkade dåligt. Eller inte alls, faktiskt. 

Samtalet kom en kväll. Jag svarade. En sjuksköterska meddelade strikt och kallt att min far hade funnits avliden under kvällen. Nattvaket, som skulle finnas vid hans sida, hade tydligen inte varit vid hans sida...fann honom död under kvällen. Han fick med andra ord dö ensam. Följden av detta blev att jag under hela mitt liv då doch då drömt att min far kommit tillbaks till livet och att vi haft en dag då vi umgåtts och sen i slutändan återgått till hans sjuksäng för att säga farväl. Denna dröm är ingen mardröm, tvärtom! Jag känner mig tillfreds över att ha fått träffa min far en sista gång och tagit adjö av honom på rätt sätt.

Många år senare...

Jag ringde min mamma, ringde och ringde men inget svar. Men min mamma var en speciell människa. Hon blev mer och mer introvert ju äldre hon blev så ibland ville hon inte svara i telefonen. Telefonsvarare ville hon inte heller ha. Min intuition som var vässad sen många år tillbaka sa mig att nu var det skarpt läge. Jag kontaktade vicevärden som dyrkade upp dörren och där, på soffan låg min mamma död, som en liten fågelunge. Min tonåriga dotter var med och jag frågade: vill du gå in i lägenheten och se din mormor död eller vänta utanför? Han valde utanför. Min kloka dotter! Hon hade inte varit redo för att se sin döda mormor. Klok att ta bra beslut redan då!

Min mamma var inte en sån krigare som min pappa var. De hade olika sätt att tackla med-och motgångar. Min pappa var en otrolig optimist, min mamma var tvärtemot. Pappa förlorade kriget mot cancern vid 50 års ålder trots att han kämpade emot nåt så otroligt. Mamma kämpade inte ett dugg men levde ändå tills hon fyllde 72 år. 

I torsdags morse somnade min dotters farmor in i hennes famn. Min dotter var det första barnbarnet och fick ha sin farmor för sig själv i två år, sen kom nästa barnbarn, och sen har det trillat på. Åren har gått men farmor har alltid varit en kärna i familjen. Den som alla barn och barnbarn värnat om. Även jag, som inte träffat henne under många år, känner en stor saknad efter henne. Hon var ju min extramamma under många år.

Under slutet av 70-talet blev jag sambo med hennes näst äldste son. Hon var en 7-barnsmor där jag fick lära mig hur det är att ha många syskon! Själv var jag ju sladdis ...Men jösses, så kul det var i denna stora, fantastiska familj! En helt ny värld öppnade sig för mig som minsting i en skara av tre där mittersta ungen dött. 

Efter farmors bortgång har jag och dottern haft många bra samtal om livet och döden. Om att som förälder förbereda sin hädangång via vita arkivet, skriva testamente och att faktiskt INSE att vi en gång, förr eller senare kommer att gå bort. Det är nåt som man behöver inse även om man har ett motstånd till att ens tänka på det. 

Min dotter gjorde sitt allra bästa för sin farmor, hon sjöng Christer Sjögrenlåtar, berättade hur mycket hon älskade henne och mycket mer medan hon höll farmors hand. 

Så kom det sig att farmor drog sina sista andetag då min dotter just avlöst sin farbror i sjukrummet. Farmors första barnbarn fick ta farväl av sin farmor  Jag tror det är ett bättre avslut än mitt med mina föräldrar...Att få ge sin farmor en avskedskram då livet lämnar kroppen är ju en chock i det första skedet men är ändå en fin avslutning och ett bra avsked.

Sen har jag gjort det klart för min dotter att då min stund är kommen så vill jag inte ha en massa sorgsna människor omkring mig, jag vill ha roliga historier och dråpligt skvaller

Men...

INGET CHRISTER SJÖGREN!

Kraaaam på er mina bästisar!

Trädgårdssafari

 Hallå, mina vänner! 

Hoppas ni haft en bra valborgsmässokväll, första maj och att ni fick träffa er släkt och vänner under smittfria former. Det låter faktiskt inte klokt men så har ju livet sett ut för oss alla under ett år och lite till och säkerligen ett bra tag framöver. 

Jag och Göbben har nu fått vår första dos vaccin, det känns helt underbart även om armen värkte nåt djävulskt under ett dygn. Löjlig biverkning jämfört med att ligga och kippa efter andan i corona...

Det är väl inte nån större överraskning för nån att den här tiden och framåt är det bästa jag vet. Jag älskar sol och värme!

Mitt största mål just nu att få till en lummig och vacker tomt så snart som möjligt. Min förra trädgård var på 400 kvm. Då den var klar flyttade vi. Kan tyckas helt crazy men man måste också må bra...

Innan försäljningen grävde jag upp och delade mina bästingar för nytt boende i rabatterna på Fiskvik. Alla överlevde utom vallmon😢Har dock fått frön av en fin människa i en fbgrupp. En dag fick jag ett kuvert i brevlådan med massor av vallmofrön! Blev så glad att jag nästan...sprack. 

Här ett axplock av bilder från Abborrvägen:

Den stora altanrabatten

Åhhh! Den här rabatten älskade jag! Vid
denna bild hade den inte vuxit till sig än..men
sen, ni anar inte hur vacker den blev!
Nya ägarna har grävt bort den...😢
Men deras val, såklart.

Åhhhh! Min morsdagspresent från Dottern!
Den fick jag inte med, den var alldeles för stor
att gräva upp och förvara under flera månader.
Det svider nåt otroligt i själen faktiskt.
Men ibland blir det inte som man tänkt...

Vallmo är blommornas clowner!

Altanrabatten med mina favvisar!

Höstbild

Alla växter på bilden har ett nytt boende

på Fiksvik.

Min nuvarande tomt är på typ 4000 kvm...

För mig är det att förena nytta med nöje att gräva, plantera och "betonga".. 

Det där med betong...Jag vet inte varför jag är så fascinerad av betong. Jag älskar det grova, gråa i samspråk med glada färger, men inte alltid. För ibland så kan jag få för mig att göra en trampstig...eller gravdekoration. Om man har den minsta lilla kreativa längtan så är betong perfekt. 

Enligt mig, alltså.

Fågelbad av blad

Lite småpiff av kakformar

Bollen fick följa med

Champinjontråg

Idag var dagen då min dotter och jag gjorde vår "handelsträdgårdssafari".Första turen gick till  Klockaregårdens handelsträdgård där de har de mest fantastiska perenner men också träd och trädgårdsdekorationer. Ett snabbväxande törstigt träd var det jag var ute efter. Och vet ni?

Jag fick tag på det perfekta trädet! 

Ett träd jag googlat fram men inte funnit nåt inköpsställe. En fontänpil har nu ett föralltidhem i vår fd hästhage och jag hoppas och tror att den kommer att trivas. Arten är som sagt vattenkrävande och där den står kommer den att trivas som fisken i...vattnet. Rena swimmingpoolen vid minsta regnskur. 

Fontänpilen, den ser inte mycket ut
för världens just nu men kommer
att bli ca 10 m hög som fullväxt.

Då jag ändå var igång så slängde jag med 8 pelagoner också. 

Grannen fick 4 st, 1 för varje hund han passat,
och jag tog resten.

Sen var vi nöjda och vände bilen mot Hweems handelsträdgård. 

Det är alltid lika spännande att ta sig dit eftersom Google maps inte fungerar till detta växtmecka. Första gången fann vi stället via mänsklig vägbeskrivning, den hade vi såklart glömt den andra gången och anlitade därför Google mapstanten. Den satmaran ledde in oss på varenda liten skogsväg i hela trakten för att i slutändan visa oss tillbaka till första avfarten! Därför körde efter magkänslan den här gången och fann stället hur lätt som helst. Pilutta Googletanten!

Här var det inte coconasäkert så här gällde det att gå och backa om vartannat. Vi fick dock fatt på det vi skulle, deras fantastiska, dubbla, svart och blekgulmönstrade Surfinor. 

Älskar dessa färger på surfinor!

Jag kände mig så nöjd över mitt trädköp att jag inte kom på nåt mer att köpa. Snopet, då man har flera växthus överfyllda av vackra växter framför näsan. 

Helgen har verkligen gett oss sol och värme och jag hoppas att ni har njutit lika mycket som jag. Vår fyrbenta gjorde matte sällskap.

Soldiggarna

Jag har släppt loss mina ben från vinterns långbyxor och inväntar nu den stundande solbrännan med ett glas rosé. Dock har färgen på benen inte förändrats sen igår, men ansiktet lyser glatt rött. Man får vara glad för det lilla... 

Varning för stark bild:

Jag tvättade i allafall fötterna innan bilden...

Fredagens arbetsdag avslutades under fantastiskt fina former! Vår chef hade gett oss den lysande utmaningen att aktivera oss på olika sätt under en viss tid och utlovat fina priser. 

Sååå himla kul! Tror att de flesta har känt sig manade att kämpa för sina kollegor. Men ändå med glimten i ögat. Spioner har funnits,👀 det vet jag men vad hjälpte det? Vi vann!💪🏆

Jag, som aldrig haft nån vidare vinnarinstinkt trots deltagande i olika löparklubbar. har känt mig triggad för detta så in i norden! För mig är ändå äran det viktigaste, inte priset. Att kämpa tillsammans är det viktigaste för mig. Och jädrar som vi kämpade! Hjältar!

Vi avslutade arbetsdagen med en skogspromenad som avslutades vid ett vackert beläget sommarcafé där vi blev bjudna på lunch. En bättre Valborgsmässoafton får man allt leta efter!

Sååå himla vilsamt och vackert!

Ha en härlig söndagskväll, allihop!

Kraaaam från mig!

Rabatter

Nu är det vår, mina vänner och därmed har mina demoner löpt amok! Stopp, stopp, stopp, tänk inte såna där djävulska och mordiska demoner utan mer såna där fluffiga trädgårdsdesignsdemoner som har en förmåga att väsa "ut och GRÄÄÄÄÄÄV en fantastiskt fin och perfekt rabatt"rakt in i min hjärna. Och hjärta. Ibland,men bara ibland saknar jag min lummiga och uppväxta trädgård på Abborrvägen. Många växter följde med oss till Fiskvik men tyvärr inte buskar och träd. Så... Uppdatering "Lummig trädgård Fiskvik 210" är numera startad. I måndags morse, vid en blick ut genom köksfönstret, fick jag en idé om en rabatt bestående av vintergröna träd och buskar, stora stenar och betongdekorationer. Efter jobbet,måndag em. Jag och spaden blev ett tight team och vi utförde hjältedåd. Mina muskler och spadens vassa kant jobbade på med att förflytta grässvål från plats A till B. Jag sov gott under natten. Tisdag: Fortsatte gräva bort grässvål. Sov gott på natten. Onsdag: Vad mötte mig under min hemfärd från jobbet? Jo, ett attans tokregnväder! OCh det fortsatte och fortsatte. Alltså brann mitt grävprojekt inne. Sov ändå gott på natten. Torsdag: Jag och spaden tog nya tag för att få bort den sista delen av rabatten men under en halv sekund tänkte jag inte över min kroppshållning så rätt som det var sa det KRAAAAK i min rygg! En attans grästorva fick mig på fall... Sov inte gott under natten... Drömde att Klinga grävde en liten men otroligt djup grop och innan jag hann hejda henne hade hon hoppat rakt ner i den! Mina försök att nå henne misslyckades. Vaknade med ett ryck! Ajjjj.... Kände mig inte så tuff då jag äntrade jobbet igår morse, men lyckades långsamt, mycket långsamt landa på mitt kontor utan att tuppa av på vägen. Arbetsställningarna var många och fantasirika för att avlasta min arma rygg och allt eftersom dagen gick så kunde jag till slut linka omrkring utan att skrika högt vid varje steg. Lördag morgon: Nattsömnen har varit bättre... Ont i vänster arm och höft. Armen pga covid-19 vaccin och höften, ja ni vet varför... Efter morgonkoppen kaffe fick jag lägga mig att vila i soffan då jag heltplötsligt fick frossa. Vilade ca en timme och TADA, så var jag i fin form igen! Tydligen finns det krut i tanten på Fiskvik 210.. Eller så är det den klaraluften som gör det. Så... Jag gick ut och grävde färdigt min rabatt, jag! 7 timmar senare var den färdig. Jag är sååå himla nöjd!

Vår tomt är ju gigantisk jämfört med vår förra förortstomt. Jag har nu dragit igång trädgårdsprojektet Fiskvik 210! Har gett mig den på att få till en likvärdig innan jag hamnar på äldreboendet. Och vet ni, en vän till oss har skänkt massor av växter eftersom de har byggt altan och träddäck och vissa växter fick ge vika för byggnationen. Vissa växter...Jag trodde det skulle var typ några stycken... Jo jädrar ni! Kommer att gräva nya rabatter redan imorgon! Tack, snälla, fina Karin Björk! Jag kommer att ge dina växter det bästa fosterhemmet ever, jag lovar! Fick min första dos vaccin igår. Tror inte jag var ensam i kön om att känna en stor lättnad över att vi har kommit ett steg närmare bekämpningen av detta eländiga Corona. Sen får foliehattarna ha sin åsikter bäst de vill... Den dag de råkar ut för ett ilsket virus som ger otäcka symptom som inte vill ge sig.. Vad gör de då? Nåja, de får göra som de vill men jag är så himla glad över att vaccinet har nått oss och att vi kan se en ljusning. Hoppas att de flesta tänker som jag och tar vaccinet. Imorgon fortsätter projekt Fiskvik 210. Flera rabatter skall grävas så alla skänkta växter får ett bra fosterhem. Men jösses, är klockan sååå mycket!?! Let´s dance börjar! Vad sa ni? Hur mår ryggen? Hrmfp... Kraaaam på er, mina goingar!

Träna eller gräva, det är frågan

 Go helg på er, mina vänner!

Lördagens träningstanke förblev i stort sett endast en tanke då mina träningspartners var ytterst ovilliga till promenad, den första blev ynka 500 m, redan vid grannarnas stall började hon streta emot. Försökte lirka lite men det var som förgjort. Det var bara att vända om men då blev det fart på tanten! Bytte träningspartner, med samma resultat....Lata kärringar, de där två! 

Soffpotatisarna Klinga och Lummi

Efter dessa misslyckade försök hade jag tappat sugen till promenad så istället gjorde jag mig en rabatt. Den ser inte mycket ut för världen just nu, då växterna är så små, men vänta bara tills dagliljor, vallmo, funkior, aklejor, rudbeckior, murgröna, clematis, miskantusgräset, violkungsljus, backtimjan, backnejlika, taklök och först av alla, tulpaner och narcisser blommar!

Fann en fin gren i skogen som
fick bli klätterställning åt en clematis

Tokyokörsbäret är jag riktigt nöjd med!
Även Blomsterlandet, antar jag, eftersom
det gick lös på 800 spänn.
Klirr i kassan m a o.

Istället för gymträning, lite sten och betong...

Buxbomen är ena tåliga rackare, har nog flyttat
dem 5 ggr! Nu räddade jag dem från att för evigt bli 
Humles favoritkissplats.

Trampstenarna är gjutna med funkiablad som mall.

Svårt att se kanske, men här finns en storblandig
murgröna.

Nu är det bara rabattkanten som skall gjutas. Har inte riktigt bestämt vilken form den skall ha, men det lutar åt min favoritform, champinjontråg. Men vi får se, kanske ändrar jag mig till glasslådor, inte heller omöjligt att jag tar de där mjölkkartongerna, typ 500 st som ligger i förrådet.

Som betongnörd är den här tiden en prövningens tid. Man ser framtida betongalster i varje liten islåda eller sockerkaksform. Ett par gummistövlar eller slitna shorts kan bli jädrigt snygga blomkrukor. Att köpa sandleksaker på Biltema utan att ge dem till barnbarnen är inte främmande för mig och mina betongberoende vänner. Och om man mot förmodan inte finner en endaste passande form så gör man sig en egen.

Loppisfynd, en Rosa Ljung för 35 spänn, pensla
på latexmjölk i tunna lager så har
man fått sig en nya form. 

Då jag grejar med trädgården så har Göbben fullt upp med sitt projekt-glasaltanen. Han har i och med detta tagit mitt katastroftänkande till högre höjder(häpp!) Med hjärtat i halsgropen ser jag hur han står balanserande på nån regel med antingen såg/skruvdragare/hammare/tigersåg(😲) i näven, flera meter ovan mark. 

Där står han, balanserande på skärmväggen!

Det där katastroftänkandet är nog medfött, har alltid trott mig se hemska tillbud vid höga höjder, vassa föremål, sågklingor och motorsågar(gulp!!!), det märkliga med detta är att jag aldrig fått "rätt" eller vad man säger. Inte vid ett enda tillfälle har det hänt ens en enda liten pytteolycka! Men vad hjälper det, jag har hjärtat i halsgropen bara nåt av mina barnbarn springer i nedförsbacke...

Igår ringde min dotter och vi pratade en lång stund. Hon håller på att göra fint på balkongen och vi dryftade olika alternativ till piffiga lösningar. Men de flesta lösningar ratades pga hennes paniska rädsla över att barnen skall komma ut på balkongen, trots barnsäker dörr, klättra upp och falla ner! De får endast vara på balkongen om de sitter blickstilla med rak rygg och benen rakt ut i rottningsoffan som är placerad så mamman med hökögon kan se varje litet försök till kroppsrörelse av dem! 

Solklart arvet från mammi😁 

Funderar på om jag skall vila med lite trevlig rabattgrävning idag också. Bara så ni vet, vi har lerjord...

Ha en härlig söndag men glöm inte att hålla i och hålla ut!

Kraaaaam!

Svordomar och födelsedagar...

 Nä men hej, mina godingar! 

Har funderat på det där med svordomar. Det kom på tapeten för en tid sen av nån anledning. 

Då jag var ung svor jag nåt så otroligt!  Och inte bara jag utan även mina kompisar, det var liksom normalt språkbruk. Att svära var att vara accepterad och en cool person, liksom. 

Men...

Som vuxen bör man ha fått tillägnat sig ett större ordförråd än som tonåring. Tycker jag. Inte alla håller med mig, antar jag. 

Men det där med svordomar verkar ha ändrat sig ordentligt sen jag var ung. På min tid var fy faan och  djääävlar ofta väl använda. Fast jag var en blyg viol och använde dem endast i sällskap av mina kompisar då inte mina föräldrar fanns i min närhet. Och det där med könsord som tillägg!😧

 Första gången jag dristade mig till att uttrycka ett könsord var jag nog i typ 30- årsåldern.  Det var i ett oövertänkt ögonblick vid ett nederlag i ett sällskapsspel och över mina läppar löd: f***a. Alla deltagare häpnade liksom jag själv! 

Jag har numera tagit till mig och använder ofta min fd svärmors kraftuttryck, JÄSPALT! För mig är det en hyllning till Siv men också ett bra ord för att uttrycka en överraskande händelse, positiv eller negativ är oviktigt. 

Hade en klasskamrat som använde "järnvägars" som svordom. Har dock svårt att förstå om detta s k kraftord skulle trösta då huvud möter hårt motstånd. ..för mig hjälpte det i alla fall inte mig då jag smällde min lilltå i bordsbenet för att rädda en katt från en hund. Tån visade sig vara bruten och tvingade matten att bära badtofflor från augusti till oktober. Orden vid krocken är inget jag är stolt över och det hjälpte heller inte mot smärtan. 

Över till nåt helt annat.

Idag fyllde mitt första barnbarn Mr D 4 år! Att vara mormor till denna goe, empatiske och såklart fantastiske onge är en ynnest. Det bultar fint i mormorhjärtat💓

Ha en fortsatt härlig helg och massor av cyberkramar till er!