Gokväll mina goingar!
Hoppas allt är bra med er och att solen gör er gott!
I fredags tog jag mitt 2:a covid 19 vaccin. Som jag har längtat! Faran är ju såklart inte över men inom en snar framtid så kanske vi kan börja leva som vanligt igen. För jag är väl inte ensam om att tycka att det räcker nu? Att längta efter en spruta...visst är det konstigt? Då man var barn och stod i den där långa kön hos skolsköterskan och med bävan väntade på sin tur...då var man inte förväntansfull. Att heta Övergård kan inte ha varit nån hit...Det räckte gott med Lindeberg, hamnade i mitten då vissa redan hade tuppat av...
Jag har fått förvarningar om att man efter andra dosen kan få riktigt jobbiga symptom så därför ställde jag in alla aktiviteter inför lördagen. Döm om min förvåning då jag på morgonen vaknade utan några som helst symptom! Gött, tänkte jag och planerade om dagen. Några hyllplan behövde målas, rabatter vattnas och sen for jag och dottern på inköpsrunda. Det där med återbruk ligger oss varmt om hjärtat så Gengåvan och Myrorna fick besök av oss.
Jag, som inget skulle ha, fann 6 st fantastiskt vackra champagneglas för endast 25:-/st och som om det inte vore nog, ett gigantiskt koboltblått glas och en rektangulär vas i samma färg för nästan ingenting! Kändes fantastiskt i själen! För visst är det väl så att man kan köpa sig lycka? För en stund i alla fall😁
Jag tänker på min tid som ensamstående mamma. Det var inte fett i plånboken då jag studerade och hade en tonåring att försörja. Vi lärde oss att lappa och laga, att laga mat från grunden på bra och billiga råvaror, att ta till vara och ändra och jädrar vilken nytta vi har haft av de där tuffa åren! Då jag betalade alla räkningar fick hon vara med och se hur mycket som fanns kvar efter alla utgifter.
Att ha en budget är nåt som fastnat hos henne. Hon har stenkoll på ekonomin och massor av sparkonton och fonder.
Jag är otroligt stolt över min dotter som tagit till sig och lärt sig av vår tid som fattiga. Att vända och vrida på varje krona är en lärdom.
Hon är en fighter, min onge och jag är så stolt över hur hon lyckats i livet, trots stora motgångar.
I fredags tog hon adjö av sin farmor. Det gjorde hon med sången; Himlen är oskyldigt blå.
Hoppas att farmor som nyanländ i sin himmel känner hur mycket hon betydde för sitt första barnbarn. Om inte, så finns ju farfar där och kan berätta sina upplevelser med Amilla i vagnen, sina hemliga besök hos Börje i Boa där hon fick de största och kladdigaste klubbor som någonsin skådats även om vi sagt ifrån om att ge henne godis, men farfar kunde inte låta bli, helt enkelt. Han är förlåten sen många år tillbaks för dottern och han skapade ett band som än idag håller trots att han är bortgången sen många år tillbaks. Hans fantastiska historier som han berättade direkt från hjärtat och stunden sitter djupt i hennes hjärta och kommer alltid att finnas där.
Farmor var den praktiska och ordningssamma och fick kanske inte samma uppmärksamhet från sitt första barnbarn som hon önskat. Men allt eftersom ungen växte upp så tog de tillbaks den "borttappade" kontakten. Farmor var ändå kittet i sin stora barnaskara och senare barnbarnaskara.
Vila i frid, kära Siv och hälsa Kjell från Anja, även av honom kallad Ros-Marie-det tog jag som en komplimang eftersom det var ett namn han kallade alla han gillade. Hoppas ni stöter på Filip, ert barnbarn som inte hann leva på jorden och berätta om alla hans släktingar som kommer dyka upp lite senare.
Under lördagseftermiddagen dundrade en gigantisk huvudvärk till och resten av kvällen var i viloläge.
Hoppas det är sista gången jag ger er cyberkramar!
