Semester

Min första semesterdag. 

Tog det lugnt med lite påtande i trädgården.

Här skall det läggas betongplattor

8 timmar senare...

Så där ja! Nu är formen färdig, bara att gräva bort
1 dm jord och fylla upp svackorna i vår
ojämna gräsmatta med den.

Gymträningen fick vänta den här da´n...

Äntligen har vi sagt adjö till detta sk. växthus! Idag blev detta skelett och kanalplastskivor, uppdelat i 3 kollin, hämtat av Jetpak för retur till företaget. Detta metallskrot var en otrolig utmaning att få ihop, men att det skulle vara näst intill lika svårt att montera ner hade vi aldrig kunnat ana! Skruvar och muttrar hade rostad fast och det var mycket nära att vi tog till släggan och knycklade ihop det! Hejdade oss dock, vem vet om det hade hoppat upp och strypt oss...😜

Ajöss med dig!

Andra semesterdagen.

Alla "jordkocklor" är sönderslagna och har blivit
utfyllnad där det behövs. Lite mer jord behöver grävas
bort men det tar jag imorgon, skall ju ha nåt kul då också..

Rabattkanten uppdaterad, men behöver
gjuta lite fler kantstenar. 

Då jag ändå höll på att påta så fixade jag till staketrabatten också. Delade några dagliljor, flox och funkior och fyllde ut den sorgligt, glesa växtligheten. Behövs dock fortfarande fler växter. Nåja, det löser sig. Det jag är helt säker på är att där INTE kommer att planteras nån fjärilsbuske även om jag älskar dessa vackra buskar. De älskar dock inte mig....Under årens lopp har jag köpt fyra stycken, alla har dött, varav den fjärde och därmed sista någonsin, i år. 

Blev ingen gymträning den här dagen heller. 

Idag har jag vilat mig från trädgårdspyssel och istället ägnat mig åt storstädning. Ja, jag vet, jag bara roar mig!

Imorgon behöver jag ta en tur till jobbet för lite fix men innan dess skall jag umgås med barnbarnen.

Tjeena hej!

Jobbigt farväl mm..

Gokväll, mina godingar! Hoppas ni har det fint nu då solen börjar värma våra vinterbleka kroppar. 

I fredags var dagen då jag behövde ta farväl av två medarbetare, fantastiska människor som jag haft sååå roligt tillsammans med! 

Vi har blivit ett sammansvetsat gäng som jobbat tätt ihop i vått och torrt. Synkat så himla bra så det är inte klokt! Tokigt, känslosamt, allvarligt och glatt om vartannat, högt till tak i våra diskussioner, jag har lärt mig så otroligt mycket av dessa unga killar och  jag hoppas att också jag lärt dem nåt på vägen till det där allvarliga och många gånger jobbiga vuxna livet så de står stadiga ifall de möter ett praktarsle i någon situation i framtiden.  Det har ju funnits några i vår närhet att öva på...

Att ha varit dessa killars "Boss" har varit en ära.
Nu går två vidare i livet och mitt hjärta brister en aning💔Men jag är överlycklig över att en 
av dessa guldkillar kommer jobba vidare hos oss under nästa år. 

Här på Fiskvik går livet sin gilla gång. Att gräva, rensa, snickra, klippa, slänga håller oss sysselsatta dagen lång, med det är ett kärt arbete, vi har ju valt det. 

Det vi inte valt är att finna stora hål i rabatterna😠

Eller, det kanske vi har, eftersom vi har valt att skaffa fyra hundar, alla med goda grävegenskaper.

Efter att ha funnit ett stort hål i en av de finaste rabatterna blev jag riktigt sur och körde in alla vovvarna på altanen. Jag hade en stark misstanke om vem den skyldige kunde vara, eventuellt kunde det finnas en kumpan till dådet. Hann dock inte göra nån större utredning i går, men idag var dagen då hundarnas personliga vård stod på agendan. Borstning, kardning, ev klippning, tasshårsklippning och sist men inte minst, kloklippning. Och just vid det momentet fann jag den skyldiga! 

Ingen advokat i världen skulle kunna fria denna brottsling då tassarna gav sina tydliga spår.

 Lummi, found guilty on first degree!

 Men likt varje fullblodsbrottsling ser hon helt oskyldig ut och även om bevisen är överväldigande så ser hon helt frågande ut inför domen. 

Lummi, med en oskyldig min men med en 
grävmaskins kapacitet!

Nåja, det finns hur många kompostgaller som helst att köpa eftersom våra verkar ha tagit slut.  Slaget är därmed inte vunnet från Lummis sida än på länge,  om någonsin, faktiskt. 

Man kunde ju önska att de kunde gräva där JAG vill, dvs där ogräset frodas nåt oerhört och spaden är det enda vettiga redskapet för att gräva bort stora grästorvor och maskrosor. Men nä då, denna fisförnäma lappis väljer tydligen själv sina favoritgrävplatser, dvs där det finns nyanlagda rabatter med härligt, lös och fin jord och lökar som behöver smakas på...undrar om det kommer upp några gladiolus eller krasse i år?

Söndagen har även den gått i trädgårdens tecken men under eftermiddagen tog jag mig tid att umgås med min favoritkille, unge Mr D💓Vi tog en tur till Inger, min och Gubbens vän och även våra hundars uppfödare, för en stund med senaste kullen lurvisar(vi skall INTE ha nån valp, bara så ni vet!). 

Nu sitter jag på vår glasaltan, klockan visar 22.00 och allt är stilla förutom fågelkvitter. Det tar andan ur mig! Att efter en arbetsam dag få sitta i denna stillhet och bara vara är en ynnest! 

För mig är detta det bästa i livet! 

Hoppas ni har en oas där ni kan slappna av och ladda energi.

Cyberkramar från mig!

Covid 19 spruta och farväl Farmor

 Gokväll mina goingar! 

Hoppas allt är bra med er och att solen gör er gott! 

I fredags tog jag mitt  2:a covid 19 vaccin. Som jag har längtat! Faran är ju såklart inte över men inom en snar framtid så kanske vi kan börja leva som vanligt igen. För jag är väl inte ensam om att tycka att det räcker nu? Att längta efter en spruta...visst är det konstigt? Då man var barn och stod i den där långa kön hos skolsköterskan och med bävan väntade på sin tur...då var man inte förväntansfull. Att heta Övergård kan inte ha varit nån hit...Det räckte gott med Lindeberg, hamnade i mitten då vissa redan hade tuppat av...

Jag har fått förvarningar om att man efter andra dosen kan få riktigt jobbiga symptom så därför ställde jag in alla aktiviteter inför lördagen. Döm om min förvåning då jag på morgonen vaknade utan några som helst symptom! Gött, tänkte jag och planerade om dagen. Några hyllplan behövde målas, rabatter vattnas och sen for jag och dottern på inköpsrunda. Det där med återbruk ligger oss varmt om hjärtat så Gengåvan och Myrorna fick besök av oss.

Jag, som inget skulle ha, fann 6 st fantastiskt vackra champagneglas för endast 25:-/st och som om det inte vore nog, ett gigantiskt koboltblått glas och en rektangulär vas i samma färg för nästan ingenting! Kändes fantastiskt i själen! För visst är det väl så att man kan köpa sig lycka? För en stund i alla fall😁

Jag tänker på min tid som ensamstående mamma. Det var inte fett i plånboken då jag studerade och hade en tonåring att försörja. Vi lärde oss att lappa och laga, att laga mat från grunden på bra och billiga råvaror, att ta till vara och ändra och jädrar vilken nytta vi har haft av de där tuffa åren! Då jag betalade alla räkningar fick hon vara med och se hur mycket som fanns kvar efter alla utgifter. 

Att ha en budget är nåt som fastnat hos henne. Hon har stenkoll på ekonomin och massor av sparkonton och fonder. 

Jag är otroligt stolt över min dotter som tagit till sig och lärt sig av vår tid som fattiga. Att vända och vrida på varje krona är en lärdom. 

Hon är en fighter, min onge och jag är så stolt över hur hon lyckats i livet, trots stora motgångar. 

I fredags tog hon adjö av sin farmor. Det gjorde hon med sången; Himlen är oskyldigt blå. 

Hoppas att farmor som nyanländ i sin himmel känner hur mycket hon betydde för sitt första barnbarn. Om inte, så finns ju farfar där och kan berätta sina upplevelser med Amilla i vagnen, sina hemliga besök hos Börje i Boa där hon fick de största och kladdigaste klubbor som någonsin skådats även om vi sagt ifrån om att ge henne godis, men farfar kunde inte låta bli, helt enkelt. Han är förlåten sen många år tillbaks för dottern och han skapade ett band som än idag håller trots att han är bortgången sen många år tillbaks. Hans fantastiska historier som han berättade direkt från hjärtat och stunden sitter djupt i hennes hjärta och kommer alltid att finnas där. 

Farmor var den praktiska och ordningssamma och fick kanske inte samma uppmärksamhet från sitt första barnbarn som hon önskat. Men allt eftersom ungen växte upp så tog de tillbaks den "borttappade" kontakten. Farmor var ändå kittet i sin stora barnaskara och senare barnbarnaskara. 

Vila i frid, kära Siv och hälsa Kjell från Anja, även av honom kallad Ros-Marie-det tog jag som en komplimang eftersom det var ett namn han kallade alla han gillade. Hoppas ni stöter på Filip, ert barnbarn som inte hann leva på jorden och berätta om alla hans släktingar som kommer dyka upp lite senare. 

Under lördagseftermiddagen dundrade en gigantisk huvudvärk till och resten av kvällen var i viloläge.

Hoppas det är sista gången jag ger er cyberkramar!

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Helg mitt i veckan..och lite annat

Nä men tjena hej, mina godingar!

Klämdag igår, semester idag, gissa hur många gånger jag planerade utifrån att det var lördag igår? Undrar om det är åldern som tar ut sin rätt, kommer inte ihåg att jag varit så dagvill förut? 

Hmm...finns ens ordet dagvill? Någon?

Igår släppte jag lös delar av min kropp i solskenet inför några förvirrade solstrålar. 

Idag har jag minsann klippt gräsmattan för första gången 2021 och då exponerat min kropp inför solens alla strålar ånyo under ca en timmes tid så förhoppningsvis kommer min blåvita att skifta färg från blåvit till vit och lite senare till mycket ljustbrun.  Men  foppatofflor...Gissa fotfärgen?😁

Livet och tiden där efter...

 Go lördagskväll, mina vänner!

Mitt inlägg kommer att handla om ett känsligt ämne så om ni vill ha en partajig lördagskväll så kanske ni skall avstå att fortsätta läsa. Bara ett tips i all välmening. 

Döden. 

Den skrämmer, eller hur? Att tänka på att ens närmaste kära en gång skall försvinna från oss, eller att vi själva skall försvinna från dem är nåt vi förtränger in i det längsta. 

Tills vi MÅSTE hantera det! 

Visst är det bättre att avdramatisera döden till nåt hanterbart? Hur man gör är individuellt, såklart. Men ju mer man talar om det och tar det upp i ljuset( det där kände jag var väldigt klyschigt, men kom inte på nån annan formulering).

Min far gick bort då jag gick i gymnasiet, efter en lång tids sjukdom. Min mamma och jag hade absolut ingen kommunikation överhuvudtaget om pappas sjukdom och hans död som skulle komma inom kort. Det visste vi båda två men ingen nämnde det med ett ord.  Hon var säkerligen skräckslagen inför hans bortgång och hennes fortsatta liv och jag, som trotsig tonåring synkade dåligt. Eller inte alls, faktiskt. 

Samtalet kom en kväll. Jag svarade. En sjuksköterska meddelade strikt och kallt att min far hade funnits avliden under kvällen. Nattvaket, som skulle finnas vid hans sida, hade tydligen inte varit vid hans sida...fann honom död under kvällen. Han fick med andra ord dö ensam. Följden av detta blev att jag under hela mitt liv då doch då drömt att min far kommit tillbaks till livet och att vi haft en dag då vi umgåtts och sen i slutändan återgått till hans sjuksäng för att säga farväl. Denna dröm är ingen mardröm, tvärtom! Jag känner mig tillfreds över att ha fått träffa min far en sista gång och tagit adjö av honom på rätt sätt.

Många år senare...

Jag ringde min mamma, ringde och ringde men inget svar. Men min mamma var en speciell människa. Hon blev mer och mer introvert ju äldre hon blev så ibland ville hon inte svara i telefonen. Telefonsvarare ville hon inte heller ha. Min intuition som var vässad sen många år tillbaka sa mig att nu var det skarpt läge. Jag kontaktade vicevärden som dyrkade upp dörren och där, på soffan låg min mamma död, som en liten fågelunge. Min tonåriga dotter var med och jag frågade: vill du gå in i lägenheten och se din mormor död eller vänta utanför? Han valde utanför. Min kloka dotter! Hon hade inte varit redo för att se sin döda mormor. Klok att ta bra beslut redan då!

Min mamma var inte en sån krigare som min pappa var. De hade olika sätt att tackla med-och motgångar. Min pappa var en otrolig optimist, min mamma var tvärtemot. Pappa förlorade kriget mot cancern vid 50 års ålder trots att han kämpade emot nåt så otroligt. Mamma kämpade inte ett dugg men levde ändå tills hon fyllde 72 år. 

I torsdags morse somnade min dotters farmor in i hennes famn. Min dotter var det första barnbarnet och fick ha sin farmor för sig själv i två år, sen kom nästa barnbarn, och sen har det trillat på. Åren har gått men farmor har alltid varit en kärna i familjen. Den som alla barn och barnbarn värnat om. Även jag, som inte träffat henne under många år, känner en stor saknad efter henne. Hon var ju min extramamma under många år.

Under slutet av 70-talet blev jag sambo med hennes näst äldste son. Hon var en 7-barnsmor där jag fick lära mig hur det är att ha många syskon! Själv var jag ju sladdis ...Men jösses, så kul det var i denna stora, fantastiska familj! En helt ny värld öppnade sig för mig som minsting i en skara av tre där mittersta ungen dött. 

Efter farmors bortgång har jag och dottern haft många bra samtal om livet och döden. Om att som förälder förbereda sin hädangång via vita arkivet, skriva testamente och att faktiskt INSE att vi en gång, förr eller senare kommer att gå bort. Det är nåt som man behöver inse även om man har ett motstånd till att ens tänka på det. 

Min dotter gjorde sitt allra bästa för sin farmor, hon sjöng Christer Sjögrenlåtar, berättade hur mycket hon älskade henne och mycket mer medan hon höll farmors hand. 

Så kom det sig att farmor drog sina sista andetag då min dotter just avlöst sin farbror i sjukrummet. Farmors första barnbarn fick ta farväl av sin farmor  Jag tror det är ett bättre avslut än mitt med mina föräldrar...Att få ge sin farmor en avskedskram då livet lämnar kroppen är ju en chock i det första skedet men är ändå en fin avslutning och ett bra avsked.

Sen har jag gjort det klart för min dotter att då min stund är kommen så vill jag inte ha en massa sorgsna människor omkring mig, jag vill ha roliga historier och dråpligt skvaller

Men...

INGET CHRISTER SJÖGREN!

Kraaaam på er mina bästisar!