Rannsakning

Men hej där, vännerna! Kommer ni ihåg mig? Jag är ju inte vidare produktiv nu för tiden så om ni glömt mig är ni förlåtna. Det finns en anledning till min frånvaro.
Rannsakning.
Jag vet inte om jag är speciell, men rätt som det är så behöver jag säga STOPP till mig själv.
Och då gäller det fram för allt sociala medier.
Jag VILL verkligen inte bli en sån där människospillra som förmedlar hela mitt liv via fb eller andra sociala medier.
 Såna där inlägg på fb om att man ÄLSKAR sin sambo nåt så oerhört är för mig en varning om att allt inte står rätt till, för varför måste man skriva det på fb? Såna ömhetsbetygelser ger man väl privat?
Hmmm, jag tror att jag skrivit om detta lyckofenomen tidigare.

Nåja...

Men så uppkom det situationer på facebook där jag inte höll mina egna oskrivna regler. Jag skrev kommentarer utan att tänka längre än näsan räckte!
Vad tusan hände med mitt omdöme?
I efterhand ser jag klart och inser att jag tänkte med känslorna helt enkelt. Och några glas vin på fredagskvällen gjorde omdömet grumligare.

Efter rannsakning så har jag nu en plan för mitt vidare deltagande i sociala medier.
På fb lägger jag ytterst sällan kommentarer. Gillar kanske oftare men efter ordentlig granskning av inlägg.
Bloggar inte då jag druckit ens ETT glas vin.
Delar inte alltid mina blogginlägg till fb ÄVEN om det kliar i fingrarna.
Det jag i stort sett ALLTID delar är inlägg som handlar om djur.


Vid min ålder av 58 år bör man ha en viss mognad, jag kämpar på med det....Inte att jag har ålderskomplex men hur gör man då man är en dretonge samtidigt som man är en dretkärring?
Har inte riktigt fått ordning på detta...

I min skolvärld är vi så himla goa vänner allihop att man inte har nån ålder över huvud taget och det är gött! Det är min fristad. Gött!

Men nu har jag ju glömt en massa andra goa saker!
Min sommar har varit fantastisk! Jag har läst bra böcker, gjort betonggrejer, tränat bångstyriga vovvar, blivit solbränd, TÄNKT bra saker.
 Vet ni, min goa vänner, då det är kärvt och ledsamt, KÄMPA för det ni tror på!
¨
KRAM alla mina goa vänner!

Att aldrig bli klar...

Hej allihopa!
Nu är jag inne på min 6:e semesterdag och vet ni, jag har hunnit massor! Men är inte riktigt färdig...

Det där att bli färdig med saker och ting är inte min starka sida. Har aldrig varit, faktiskt.
Att ha en trädgård är därför perfekt för en sån som mig. I en trädgård händer ju saker hela tiden. Växter vissnar och skall klippas bort för att andra växter, och inte skräpet, skall bli i fokus. Och så kan man flytta om...eller lägga ner rabatter man tröttnat på. Lätt som en plätt!

Nu har mina älsklingsblommor-dagliljorna, börjat slå ut.
Jag kan stå och glo på dessa snyggingar hur länge som helst. Tills folk tittar konstigt på mig...
Detta är de enda växter som jag aldrig slänger eller ändrar plats på.
Men dela dem måste man för att de inte skall hålla sig fina.

Åhhhhh.....

Sparka inte fotboll med den bollen bara...

Gult är inte min favoritfärg på blommor.
Ogräsvarning liksom, men den här dagliljan
får vara med. Kanske för att den för tankarna
till kantareller...

Men här har jag äntligen fått bort den taggiga och vildvuxna
Louise Bugnet. En gång i tiden en mycket vacker ros, men som med tiden
 blev förvildad och skickade grenar i på vår altan. Man var nästan rädd att
den skulle strypa en. Har väl sett Little shop off horror för många gånger...
Men titta där, en betongblobba!

Rabatten känns mer harmonisk nu då den attans rosen är väck. Det bortre
fönstret syntes inte eftersom rosen var gigantisk.

Här var det förut gräs, förlåt mossa....
Det fick bli bark och lite betonggrejer istället. Plattorna är
gjutna i blomfat med reliefmönster.
Nallis är ett fynd från solareturen som jag doppat i betong. Ärligt...det kändes lite jobbigt att
stänga in nallis i all betong...Har jag sett för många otäcka deckare, månne?
Färg fick Nallis nyligen efter att ha varit
betongnaken i flera år. Fågelbadet gjorde jag för många år sen och det har jag piffat upp med ny färg.
Ja, just det, drakäggen fick bli gömställe för en liten hare. I morgon kanske en liten
betongdocka...eller nåt annat. Vem vet? Spänningen stiger....

Här har jag gallrat rejält! Särskilt nävan som är snigelfavorit.
En liten tuss fick vara kvar...Fast i morgon kan den vara borta.
Var nämligen på snigeljakt igår kväll....Sen har studentnejlikan fått
sparken från vår trädgård. Tröttsam växt som är gränsfall till ogräs.

Liljorna skall föryngras och därför har jag sållat rejält. Till min hjälp har jag haft
liljebaggarna...

Cappuccinoliljorna har av nån anledning inte fått påhälsning av liljebaggarna.
Knepigt, eftersom de står i samma rabatt

Här anlade jag för många år sedan en upphöjd rabatt.
Jädrar, så fin den var! Men inte de senaste 2-3 åren....Fy tusan, bara rötter och ogräs. Och grenar långa
som E 18. Och vassa var det jävlarna!
Istället för solbränna ser jag ut som jag har använt de sjusvansade katten på ryggen.
Nu får det bli gräsmatta igen. Sen eventuellt en skärm att gränsa av till grannen
eftersom de har attans svårt att hålla ungarna sina från våra hundar, TROTS att
vi sagt massor av gånger att hundarna vaktar vår sida och det kan hända olyckor då ungarna
sticker armarna mellan staketspjälorna till vår sida. Hur svårt kan det va?
Nåja, eftersom de har vådliga problem att hålla ordning på ungarna så får vi fnula ut(tänk vilka nya ord jag kommer på hela tiden) nåt bra sätt att spärra av. För tillfället har jag ställt dit tidernas bästa uppfinning, dock fula som stryk, KOMPOSTGALLER!! De räckte dock inte hela vägen då jag äntligen var färdig.

Samma sak gällde äppelträdrabatten. Bort med alla växter och dit med bark och betong.
Kantstenarna är gjutna i champinjontråg. Blomkrukorna är glassbyttor och hatten
gjuten och ommålad i koppar.
Och så godingen Vaski som linslus. Han är INTE i betong, mattes hjärtegryn!

Har för länge sen slutat köpa nya växter till trädgården förutom en och annan krukodlad gröning.
Sen är jag lite såld på att sätta fröer på våren. Den där känslan man får då det växter så det knakar, är svårslagen. Och då man äntligen har fattat att man kanske inte skall använda påsen likt en saltströare
utan så glest och eventuellt SPARA några frön...då har man kommit ett snäpp högre i odlarhimlen.

Det här är ett spännande projekt.
Köpte två likadana till jobbet. Om man
hela tiden plockar bort skotten som kommer
nedtill och så kommer kronan att bli större
och större och stammen att växa ihop.
Idag ansade jag kronan för första gången.
Än har den inte dött....

Här har vi sallad, tomater och auberginer.
Ruccolan fick jag gallra bort då den tydligen hade haft
middagsgäster...

Ingen sommar utan chiliodling.
Fick tyvärr inte tag på så många sorter i år
men en söt och en het sort blev det i alla fall.

Och nu tillbaka till det där med att aldrig bli klar, eller snarare, inte VETA när man är klar. Mina "glasslådekrukor" var mina första betongalster. Jädrigt lätta att göra, men tråkiga att se på. Mina nästa alster var "islådehjärtan". Dretlätta, de också. Så fick jag en lysande idé! Jag sätter fast hjärtan på lådorna! Ja, jädrar, vilken smartskalle jag var.....
Fast de var allt fortfarande lite tråkiga.
Men nu då, efter flera års tråkburkar, fick jag den storartade idén att MÅLA hjärtan(en/a?va f-n heter det egentligen?)och limma på stenar. Ja, men tjena hej, så finurligt och så himla snabb i tanken jag är då...
Nu är jag nöjd!


Tror jag......

Utan blomma

Med blomma. Inte så himla pjåkigt

Snodde några punkade bollar från ett hemligt ställe och betongade ihop den här samlingen. Ja, det blev lite betong över till två ljusstakar också.
Vad tror ni jag använde för form? Gissa?...................................................................................................................
Ok, jag säger´t; Två mjölkförpackningar. Dekorerade med tygbitar från min Braåhalåda och doppade i skulpturlim.
Skulpturlim var jag bara tvungen att prova! Ett av mina många "nödvändiga" inköp.
På nätet, såklart.
För ett tag sen gjorde jag ett annat köp. Det visade sig inte uppfylla mina förväntningar alls. Inga vettiga instruktioner varken i förpackningen, hemsidan eller då man googlar. Eller......
Är jag dum i huvet?
Oj, jag glömde att skriva vad det var. Jo, ett rostningskit. Det ingår 3 flaskor och man skall i tur och ordning blaska på dessa på objektet och så skall det bli som naturligt rostigt. På 45 minuter.
HAHA!
Då får man ju sitta och glo på grejen så man kan stoppa processen i tid. Har inte jag tid med. Måste ju hålla på att ändra en massa saker ju!
Och gå ut med hundar.
Och plocka.
Laga mat.
Tvätta...
Ja, ni vet allt det där man kan i sömnen...
Kort sagt, det var inte min grej det där rostningskitet. MEN tänkte ändå ge det en sista chans på de stelnade tygrosetterna på ljusstakarna.
Behöver jag säga nåt?
Akrylfärg och Biltemas sprayfärg is da shit i min värld!

Vissa av objekten skall få nytt hem på jobbet. Säger inte vilka.

Rostade tåget och lövet...Står som monument över mitt misslyckande
som rostare.  Bättre att göra det i brödrosten, kanske?

Det här inlägget har tagit mig tre dar att skriva. Mycket beror på att jag har behövt byta bilder då det skett vissa ändringar. Men nu tror jag att jag fått till det ganska så bra.
Bäst att skicka innan jag kommer på nåt nytt!

........fast det går ju alltid att redigera........hmmmmm

Tackåhej
Leverpastej(var bara tvungen!!!)

S E M E S T E R....och lite till

Idag är det ett datum att glädjas åt, men också att få rysningar av. Jag gläds över att semestern börjar, men ryser över det här:
http://vinterhataren.blogspot.se/2015/07/har-kommer-det-negativafor-er-som-ar.html

För exakt ett år sen fann jag den av mögel lurviga väggen som vände upp och ned på vårt liv i ett halvår men i vårt minne för evigt. Efter ett gigantiskt jobb av Gubben så var vi inflyttade till HELA huset vid lucia 2015. Om inte, så hade vi säkert fått vänta till mars-april 2016....

Men det verkar som om Ulf-Göran aka Byggare Bob förföljer oss. På min facebook kommer han ideligen upp som "personer du kanske känner" ! Jag är livrädd att halka med fingret och skicka vänförfrågan till honom!!
Eller som då maken vaknade tidigt en morgon i typ...april-2016 och Byggare Bob hojtar glatt i luren! Han hade ringt fel....Men varför ha kvar sina f d kunder i mobilen?
Men då jag i mars ringde honom tre gånger för att få tillbaka nyckeln till huset, då var allt som vanligt, dvs han svarade inte, ej heller återkopplade på mina intalade meddelanden.
Då mejlade jag honom och påtalade vikten av att vi OMGÅENDE ville ha tillbaka våra husnycklar eftersom deras arbete avslutats långt innan jul. Jag tycker att jag fick till avslutet på mejlet väldigt bra med; Jag och Tommy ser fram emot att återfå våra nycklar inom det snaraste.
Mvh.....bla bla bla
Visst är det bra?

Inget svar.
SÅ minsann ringde han MANNEN i  vårt hus och snackade så där frejdigt med honom som män emellan gör....ja, jävlar...
Vi har lite att jobba med, vi tjejer, tanter, gummor. För det går fortfarande år 2016 omkring män med värderingar anno 1800-talet. En del är bara tonåringar....

Oj, ni märker att jag ältar, eller hur?
Hade verkligen inte tänkt lägga ner så många ord på denna pajas till kvinnoförminskare....men det sket sig lite....

Men nu över till nåt helt annat!

Nu har jag semester! På riktigt!
 Jag tjuvstartade ju förra veckan. Vi har ju helt olika semesterperioder i år Gubben och jag, men förra veckan stämde ihop så då var det väl inget att snacka om, eller?

Nu förstår ni, har jag tagit med värsta stora högen med böcker. De skall läsas. Om tid finnes. Och lust.
Jag skall erkänna en sak för er; Jag är periodare!!
Skämsigt värre, men det är sant. Och som språkpolis är det än värre att använda "hittepåord" som "skämsigt"...
Jag är antagligen helt förtappad som bibblotant.
Förhoppningsvis finns en genväg till skärselden light för såna som mig...

MEN i alla fall, då jag kom hem, lite lagom semesteryr och förväntansfull att få vistas ute på vår tomt tillsammans med våra husdjur, så fann jag mig i ett inferno av tokgrinande grannungar!
Återkallade mina planer!
Vi stannar inne, sa jag till alla husdjur.
Satte mig för lite pyssel på den bakre glasaltanen.
Så kände jag helt plötsligt en härlig bris genom huset..
Ehhhh....
Gick upp för att hämta nåt och upptäckte då.....
ATT YTTERDÖRREN STOD PÅ VID GAVEL!!!!
Vart är rödingarna? Var min första tanke.
Borta med vinden, insåg jag efter efterforskningar. i hela huset.
Att mista TVÅ katter orkar jag inte med!
 Skrållan är vår enda utekatt och hon är kassaskåpssäker. Hon kommer alltid då man ropar.
Hon stod på uppfarten och glodde på mig då jag gick och ropade på "rödingarna", som om hon trodde att jag fått fnatt.
Det hade jag nog också....
Men så....
Efter ca 30 minuter stod de båda rymlingarna på trappan och ville in!
PUH!!!

Åhhh, höll på att glömma mitt j-a knä. Gick på värsta roliga passet i typ....mars. Vänstra knät började bråka efter halva passet men det sket jag i. Vad då då? Man är väl ingen mes heller?
Höll på att inte ta mig ifrån lokalen efteråt.
Men kul var det! Passet, alltså....
Sen har min menisk varit kaputt.
Idag var mitt andra besök hos Lotta, min sjukgymnast. Kaputt, sa hon om min menisk. Du måste få den röntgad och sen så...vet jag inte.
Fortsättning följer...
Ont som f-n gör det i alla fall. DET är jag säker på.

Men NU....SEMESTER!

Ha det gött, kära vänner!

Att vilja men inte kunna...

Idag var inte min bästa dag...

Man slutar aldrig att förvånas över sina egna tillkortakommanden....

Jag har väl tidigare berättat om mina möten med romflickan utanför Systembolaget i Skoghall?

Hon som alltid är så himla glad och sprallig trots språksvårigheter. Visst har jag det?

Hon var borta under en tid då romerna blev bortmotade från deras husvagnspark i Karlstad. Jag antar att hon bodde där. 

Jag hade ju hoppats på att hon fått ett bättre liv än tiggeriet då hon försvann från sin utpost vid ingången till Bolaget, men så en dag för ca 14 dar sen....satt hon där igen.

Inte lika sprallig. men ändå...glad. Jag upptäckte att jag blev glad då jag såg henne igen och hejade glatt på henne!

Men ändå inte, eftersom det betydde att hennes situation inte förbättrats för fem öre.

Efter att ha upplevt en fantastiskt rolig dag och kväll igår med mina medarbetare så kände jag för att även fira lite med min Gubbe som ett avslut på veckan. Lite smaskens som dryck vore ju inte fel så därför tog jag svängen in till Bolaget. 

Vid ingången satt Romflickan och storgrät!! Tårarna sprutade och hon hulkade! Jag blev helt...perplex!!! Tankarna snurrade!? Vad gör jag? Och i så fall hur kan jag hjälpa? Hur gör man då man inte kan språket?

Jag löste det genom att passera henne och skynda in!!

 Skammens rodnad över hela mig. 

Det var NU som jag fick feelingen av att känna mig HELT misslyckad, värdelös och oempatisk!

Och ännu värre var att under tiden jag var där inne så hade jag ögonen på utgången och INGEN skänkte tjejen ens ett ögonkast!!! Fast hon hulkade och snoren och tårarna strömmade! 

Mina tankar snurrade hela tiden HUR jag skulle kunna hjälpa henne.

Det enda jag kunde komma på var PENGAR. I vår kapitalistiska värld så löser ju PENGAR alla problem, eller hur? 

Att ha ett jobb( om än inte välbetalt), ett hem, mat i kylen, onödiga saker som till slut körs till återvinningen, husdjur som inte far illa, pengar över efter betalda räkningar, kort sagt ett behagligt liv är för oss "vanliga" människor norm i vårt land. 

Att klaga och gnälla är också ett vanligt fenomen. Jag är inget undantag. Hur kommer det sig? Detta eviga gnällande? Jag försöker verkligen att inte gnälla över onödiga saker men är inte perfekt, Verkligen inte, men idag fick jag verkligen perspektiv! 

Tillbaks till Romflickan...

Då jag betalt min vinflaska och kom ut till henne så gav jag henne en slant och försökte prata med henne men hon sa bara"Problem, problem". 

Det enda jag kunde var att klappa om henne och...inget mer. 

Kände mig så himla vidrig så det finns inte!

Storgrät i bilen hem men det hjälpte ju inte henne för fem öre! Inte heller de 39 spänn jag hade löst i plånboken. 

Då jag hör människor som hävdar att EUmigranterna är här av egen vilja så mår jag illa! Alternativet för dem är att svälta i sitt hemland Rumänien. Ett hemland som kränker romernas rättigheter och håller dem på svältgränsen. Är det konstigt att då romerna hugger första bästa halmstrå för att försöka få ett bättre liv nån annanstans? Trots att de blir bespottade? 

Ibland får man rekordsnabbt perspektiv på livet och vad som är viktigt och vad som är strunt. 

Jag kommer i fortsättningen att tänka efter mycket noga vad som är värt att gnälla över. 

Och ni, mina vänner, påminn mig om inläggen blir alltför pessimistiska.

Men då livet är som tristast är det skönt att ha denna lilla sång att gnola på:

Men kom då ihåg: https://www.bing.com/videos/search?q=alwyas+look+at+the+bright+side+of+life+lyrics&&view=detail&mid=8A5399C2E311DB5D105B8A5399C2E311DB5D105B&rvsmid=319DF1E4C7BD8B06F41A319DF1E4C7BD8B06F41A&fsscr=0&FORM=VDMCNR

Korvköttfärs och betongstövlar

Hur får man sin mycket misstänksamme och traditionelle man att äta konstiga korvar? Jo, man hackar ner dem i älgfärs och grillar dem. Och är ytterst noga med att INTE berätta vad man haft i smeten då maken med lyrisk uppsyn frågar vilken kryddning man använt. Man ger honom bara en pillemarisk blick och säger att det, lilla gubben, är hemligt.

Sen, då han ätit upp alla fantastiskt goda biffar kan man släppa bomben, hehe. 

Kan inte uttala namnet på dem ens...

Så här ser det nästan ut som helt vanlig kôrv...

och så här som vilken köttbullssmet som helst

Bild på biffarna hann jag inte ta då de försvann fortare än kvickt.
Så kan det gå...

Och nu, lite flärd. Att måla naglarna var inte igår. Faktiskt inte sen februari då jag och och bildörren hade en konflikt....
Pekfingernageln är ju inte världssnygg men snart så...Tyvärr så har jag dålig känsel i fingertoppen än. Känns som sockerdricka, liksom. Förhoppningsvis får jag tillbaks känseln.

Igår förlöste jag dessa små godingar. Gjorde latexavgjutningar av Gubbens första gummistövlar i sista stund innan de föll i bitar. Nu är de förevigade som ljushållare av betong.

Tretorn  st. 20

Äntligen fick jag tummen ur och satte upp gardiner i nya uterummet. Och tänk så jag letade efter de fördömda gardinerna innan jag fann dem....i uterummet på baksidan. Där finns nu en annan lösning. Inte färdigt dock.

Gubben överraskade i fredags med en ny grilltunna. Vår klotgrill rostade ju sönder till vår stora sorg för ett tag sen. Kolgrillat har varit saknat, vill jag lova.

Efter premiärgrillningen var jag snabb som tusan att diska alla delar. Skulle kanske ha haft lite bättre koll på hur de satt innan...Kunde inte för mitt liv få dit dem igen...

Tur man har en Gubbe med tekniskt kunnande...och minne.

Lite behagligare i uterummet nu....

Inte bara husse och matte som gillar uterummet...

Kan man få beställa?

I morgon är det ny arbetsvecka men utan elever. De gick ju på sommarlov i fredags. För första gången var jag inte med på avslutningen i kyrkan. Tog en ledig dag eftersom mitt jäkla knä har börjat bråka med mig igen. Försökte springa ifrån en regnskur i förra veckan och då small det i knäet igen. Och jag som trodde det snart skulle vara läkt...Tji fick jag.

Har fått order av min sjukgymnast att inte träna annat än motionscykel utan belastning. 

UHHH va kul...not. 

Och helst inte stå och gå så mycket. Hörde ni det, hundarna?

Nåja, det kunde ju vara värre, det kunde ju vara mitt i vintern och dragkedjan på kängorna kärvar så fingrarna blir sönderskavda, man finner bara en av vantarna och bilen startar inte. 

Helt plötsligt så känns inte ett fördömt ömmande knä så jobbigt längre. Solen skiner och jag kan sätta mig och bara VARA. Inte ofta jag tar mig tid till sån lyx.

Hmmm....jag får helt enkelt tacka min vänstra menisk för att den fått mig att sänka tempot...

Eller inte. Jag får träsmak så fort jag sitter...