Doptider..och lite annat..

Hej mina godingar! Det duggar inte tätt mellan inläggen nu för tiden, men ni har säkert överlevt det också.

Vi skruvar, spikar, gräver upp och gräver igen, flyttar och flyttar om igen...med andra ord så fyller vi våra dagar fullt ut efter våra ordinarie jobb. Men vi gör det med glädje. 

Vi har satt staket runt hela tomten, 130 m med stolpar, bräder och vilstängsel, jag har grävt bort massor av vitt grus i rabatterna(detta skall återvinnas som dränering i diket intill grannen), köpt växter för en otroligt hemlig summa, målat 12 pallkragar med falurött och sen flyttat runt dem i vår paddock om och om igen för att till slut få ordning på alltihop. Ja, jösses! 

Men vi är sååå lyckliga över vårt paradis.

Men....

Jag har fått dödsångest. 

Ja, jag vet. Dumt. Jättedumt. Och jag skäms en aning....

Men ändå...Jag är 61 år, och dödsannonserna duggar tätt med klasskamrater, fd kollegor osv. Varför skall JAG vara skonad? Eller min man? Jag har koll på hans hälsa också, bara så ni vet...

Jag vet inte om jag är speciell på nåt vis, men om man är mitt i den bästa tiden i livet, är det inte då lätt att hemfalla åt tankar om sjukdom och död? För att man har det så bra så kommer tvärtomtankarna direkt.

Är jag knäpp, ellä? 

I morse då min själs älskade göbbe satt och drack morgonkaffe hörde han ett missljud nånstans ifrån. Neeeeej, har kylskåpet gått sönder nu, tänkte han förskräck, men insåg efter en stund att ljudet kom ifrån övervåningen...där hans maka låg och drog timmerstockar.

Då ljudet kunde väcka döda, enligt maken så är det väl i det närmaste omöjligt att jag själv skulle falla död ner...

Att vara mormor: Då ens egna barn växt upp och fått egna ungar så träder livets Efterrätt in. Barnbarnen. 

Som nyfödda gör de inget större väsen av sig men bara efter nån månad så är man såld. 

Och då de börjat gå....

Vad kan man annat göra än att älska dem då de med snor och matrester i ansiktet möter en med ett stort leende på läpparna?

Mormor har värmeslag i hjärtat. 

I dag är det Junias dag. Hon skall döpas i Faderns, sonens och...vad var det sen? Helige andes namn, tror jag det heter.

Men på riktigt!

Finns ju inga andar, juh, det vet ju alla. Men det kommer att bli en fin dag till hennes ära, Om hon kör sin storebrorsas variant av dop så sover hon sig igenom hela proceduren...

Sen får vi se om mommo kommer att bevisa för församlingen sin oerhörda förmåga att hålla en 2-årig guldlock i schack under dopakten... 

Forts. följ..

Morsning och godbaj, mina vänner!

Världen är liten...

Hej alla mina godingar! Hoppas ni mår lika bra som jag och min göbbe nu då solen lyser och temperaturen är behaglig.
Igår var vi valpvakter åt lilla lappisgänget med mamma Glittra i spetsen. Och tänk så glad hon blev över vårt besök! Det värmer matte och hussehjärtat även om vi vet att hon får den bästa omvårdnad av vår fina uppfödare Inger.
Runt midsommar kommer det att finnas en liten lappishane vid namn Hurra eller Humle i vårt hem.

Efter 22 år i förorten så är vi helt ovetande om hur allt funkar på landet.

Nu skall jag tala om hur det funkar på landet.

Då man är ute på tomten och nån åker förbi på vägen så vinkar de, likaså om man rastar sina hundar efter vägen så vinkar folk och vill prata. De stannar och presenterar sig och då inser man att de är flesta är släkt med varann på nåt vis.
Idag satte Gubben och jag staket och då kom ett par promenerandes och presenterade sig. De visade sig vara föräldrar till en av våra närmaste grannar på Abborrvägen! Tänk så liten världen är!

Det som är så himla skönt är att ingen klagar på skällande hundar. Här har vi tuppar som gal vid tidig morgon och hundar som står i hundgårdar och skäller.

För oss är det mysigt att höra granntuppens galande. Han är dock lite sen med sitt galande då jag redan har vaknat till liv då han drar igång.
Mycket mysigare än att höra backtutan på Postnords bil genom hela Abborrvägen...

Ha en fantastiskt go påsk!

Våren är kommen...vik hädan förbannade vinter!

Gokväll, mina godingar! Just nu är det lättare att göra sig förstådd via skrift eftersom en elak förkylning hindrar mig från en av mina bästa sidor, dvs att prata. Enligt mig, alltså, vissa myser just nu, inga namn...

Nu har vi bott i vårt nya hem i drygt en månad. Sen vår första dag i vårt nya hem har min käre make funderat över hur man får ljus i vårt ena vitrinskåp. Det lyste ju under visningen. Han har funderat och funderat...
Jag, som den pedant jag är, har sett en liten rund mojäng liggandes på bänken under vårt vitrinskåp sen vår inflyttning och funderat på vad det varit för grej, och lagt den åt sidan. Min Göbbe har på sin kant funderat på om det varit en brandvarnare och i så fall om den fungerat och hur. Och flyttat på den...

I förmiddags ropade min käre make på mig med en nöjd, MYCKET nöjd min och frågade om jag såg nåt speciellt i vårt kök och tänk, jag upptäckte att det lyste i vårt vitrinskåp!
Den magiska lilla dosan hade visat sin uppgift via min käre makes "oavsiktligt tryck på dosan" och helt plötsligt lyste hela vitrinskåpet upp plus lysröret över bänken.
Ja, jädrar!

Igår var min gubbe och visade köparna till vårt fd hus på vissa inställningar osv. Vid hemkomsten berättade han att min trädgård är en fd trädgård. De har grävt bort alla rabatter och lagt gräsmatta.

Inatt drömde jag att jag gick omkring på min fd tomt och förskräcktes över massakern och sen gick till ägarna och skällde ut dem!
Ja, jädrar!

Idag var det kalas för min älsklingskille David. Han fyllde 2 år den 10;de april men kalas var enklast att ha under helgen. Idag samlades delar av hans släkt men det sket han fullständigt i. Han och hans mammi hade haft en konflikt där mammi klart och tydligt sagt ifrån att om man beter sig dumt så får man vara i sitt rum tills man har lugnat sig. Då mormor dök upp så låg gullefjun på golvet i sitt rum och kollade på sin surfplatta. Sur. Men mormor är ju en tokig tant så rätt som det var så sken födelsedagsbarnet upp och så var han sitt glada jag igen!
Bilder kommer dock inte att finnas på ongen då dotter och sambo inte tillåter bilder på ongera innan de själva kan tillåta det. Men kan intyga att de är de finaste ongera i världen!
Ja, jädrar!
Go helg, mina goingar!

Livet på landet, del 2

Hej mina goingar!Vi har inte dött...men har haft lite annat för oss.

Som att;

Ha fullt upp med det där ni vet...som inte är jätteviktig från början men till slut blir det. 

Tex att gräva bort allt grus från alla rabatter för att kunna plantera våra växter från Abborrvägen 91 så fort som möjligt. Jag har påbörjat vår nya trädgård i liten skala...än så länge. Det kliar ordentligt i fingrarna, kan jag meddela. Jag har trädgårdsprojekt i huvudet hela tiden! 

Även om natten...

Lite jobbigt men också spännande...

Vi har överlämnat vår senaste lappis Glittra till förstamatten inför inför valpning inom ca 14 dar och tänk så tomt det blev! Att bara ha två hundar är ju hur enkelt som helst! Vi besökte vår goding i fredags och då kände vi valparna röra sig i hennes mage! 

Jösses, alltså! 

Vi hoppas jättemycket på att en av hennes valpar är en brun hane för det har jag önskat mig under många år. 

Morsan Glittra

Här är vårt trädgårdsprojekt...

Har grävt bort allt grus och planterat...

Lite blingbling...

Alltså... de gula roddisarna hoppas
jag kommer att överleva med min omsorg

Alltså, det ser inte så himla häftigt ut..

Mina älskilingsväxter från
Abborrvägen har överlevt .De
ser ju inte så himla häftiga ut just nu
men de LEVER!

En av mina älskade dagliljor!

Och tänk...den här godingen har överlevt också!

Jag- som 61:åring känner att jag får sköta om min hälsa minutiöst för att kunna njuta av denna idyll så länge som möjligt.

Nykomlingar som lantisar

Efter två och en halv vecka som lantisar så känns det fantastiskt bra! Såklart kan vi inte konkurrera med lantisarna som bott i vårt grannskap i typ 5 generationer men vi känner oss mer hemma här än vi gjort på vår förra adress under alla år. 

Då man är ute med hundarna och möter bilister så hälsar ALLA, verkligen ALLA! Känns helt overkligt, faktiskt. 

Vår närmaste granne är en sån där granne som alla borda ha. En sån där hjälpsam man med kunskap om allt och lite till.

Idag visade vädret sig från sin bästa sida så då fick vi feeling att ställa upp vår paviljong. 

Jädrar så gött inför sommarsäsongen! 

Cissan fick äntligen göra kvalitetskontroll över ägorna. Jag överraskade henne med att ta fram selen och fråga om hon ville gå ut och som den pratsamma kissemoj hon är så svarade hon med ett högt MAOOOOO! och kom springandes. Hon är verkligen en sann ersättare till vår änglakatt Skrållan!💔Ni som undrar, hon kommer aldrig att bli utekatt. Vi är alldeles för rädda om henne. Syrran är inga problem, hon är livrädd att gå utanför dörren.

Cissan kollar altanen

 Idag var det en tur till IKEA på agendan. Jag hade en önskan om att få utdragbara lådor i speceriskåpet eftersom det bara fanns ett skafferi med hyllor i vårt nya hus från början. Sagt och gjort. Nu sitter de på plats tack vare min handyman till make. Utan honom skulle jag stå mig slätt, kan jag säga.
 Dock håller jag mig undan då han snickrar och grejar då han har ett temperament som inte den minsta lilla skruv kan undgå om den hamnar lite på sned...Men han ger aldrig upp och så TADA, så är det fixat! Min gubbe det!💓

Efter att ha fixat och donat hela dan så var det äntligen dags för premiärbad i bubbelköppen.

Min gogöbbe fick gå i först och ge en första
kvalitetskontroll. 

Böbbelköppen var helt otroligt härlig! Först
såg det ut som min göbbe låg i en stormkokande
pastagryta men efter en viss övertalning från
hans sida så vågade jag mig ner i böbblet och sen ville jag inte gå upp!

Nu har våra tår återtagit sitt normala utseende och storlek, en god pastamiddag har landat i magen och dagen har blivit till kväll. 

Ha det gött, mina vänner!