Nä men hej mina godingar! Hoppas ni känner samma befrielse över att vintern är över och sommaren står för dörren, nej förresten, den står ju i farstun, nästan på väg in i köket. För nu jädrar händer det grejer! Solen har värmt upp inte bara oss vinterbleka och frusna människor utan också all växtlighet! Har redan klippt gräsmattan två gånger och den tredje är i faggorna den här helgen. Men inte just nu...
För...
Jag är just nu gräsänka tills i morgon. Under dagen har jag planerat att göra massor av saker då jag kommit hem, samtidigt som min logiska "med fötterna på jorden" sida varit helt klar över att ingen av planerna kommer att genomföras. Och här sitter jag nu, med datorn i knät och bloggar istället för att sy en nya tisha, piffa lite i rabatterna, köra trimmern i alla rabattkanter, så grönsaksfröer i pallkragarna, ställa ut alla jul-och novemberkaktusar i skuggan, dammsuga och dessutom piffa några glasburkar med glasfärger. (Har i alla fall vattnat blommorna och gett djuren mat)
Och...
Som tjuren Ferdinand, kanske inte luktande på blommorna men skrivande på tangenterna så är jag såååå lycklig!
Det finns också nåt mer som gör mig såå lycklig, nåja, inte bara mig utan också min Göbbe. Vet inte om jag skall avslöja nåt än...hmmm
Nu är det svårt...för hemligheter är ju till för att hållas, eller hur?
Nej, nu har jag bestämt mig!
Ni får tåla er! Inget är som väntans tider, eller hur?
En annan sak som gör mig lycklig är att båtfan är såld och borta ur min åsyn! Efter två båtturer med en fruga som krampaktigt höll sig i kanten på båten(kanten har säkert ett sånt där namn som sjökunnigt folk kan rabbla i sömnen) så begrep Göbben att han ALDRIG skulle göra en sjöbjörn(inna?) av henne. Är man en landkrabba sen födsel så är man. Det slog honom till sist och jag tror han innerst inne är glad över att vara av med den där badbaljan. Mindre bekymmer är alltid av godo.
Förra helgen hade vi kära vänner på besök. De sover alltid över ty vi bor ju långt bort i stöll och då alkoholhaltig dryck kan förekomma så bör bilkörande avstås.
De bor då i vårt gästrum i källaren. Där finns en källardörr som låset är kasst på. Man kan låsa upp men inte låsa den igen inifrån. Vår ena gäst blev akut röksugen under natten och gick då ut via denna dörr. Hon gick in igen och somnade. Under förmiddagen märkte hon att källardörren stod på vid gavel och var nära hjärtattack! Hennes första tanke; var är katterna? Syrran mötte hon på väg uppför trappan, då var det Blixten kvar att finna. Vi letade och letade, ropade och ropade.
Ingen Blixten.
Så for de hem under eftermiddagen och hon var så himla orolig över vart Blixten var och om hon varit skyldig till att han smitit. Jag gick runt och ropade både ute och inne men ingen katt. Han brukar alltid komma på inkallning nämligen. Av en händelse slängde jag en blick över glasaltanen och såg då...
 |
| Tyst, jag söver! |
Efter jobbet på tisdagen möttes jag av en katt på vår nedfart, jädrigt lik Blixten, faktiskt. Den stirrade storögt på mig och drog sen som en avlöning! Jag parkerade och bar in mina grejer, insåg sen att det faktiskt VAR Blixten som var på utetass! Sprang ut och ropade och fick snabbt ett högljutt MIAUUUUU under trappan. Där kom han, bösig av allt möjligt och hoppade upp i min famn. Tänkte att han nog lyckats fälla upp kattluckan baklänges och låste den därför.
Jag for sen på ringträning med Dumle och på väg dit fick jag ett samtal från grannen att hon funnit Blixten på uppfarten! Men va f-n!!! Och husse hade åkt ut i ett ärende. Hon lyckades locka till sig kissen och släppa in honom eftersom vi har bytt nycklar med varann. Hon noterade också att källardörren stod på glänt så den tryckte hon igen ordentligt...Husse hade trots mitt samtal om detta under dagen inte hunnit låsa dörren innan Blixten pyst iväg.
Nåja, allt gick bra, ingen platt katt på vägen av alla bildårar. Så hände det sig att jag idag såg Blixten vandra runt på kanten av altanfönstren och som av en händelse fick han ett redigt tag på fönsterhandtaget, fick upp fönstret och hoppade rakt ner på marken! Jag rusade ut, ropade och fann honom där han alltid brukar ligga då han är ute i lina, under en rosenpraktrybuske. Ropade på honom, han kom som vanligt på inkallning, hoppade upp i min famn och vi gick in. Jag pysslade med nåt i köket då jag såg att han än en gång stod vid altanfönstret med tassen i högsta hugg för att öppna!!!
Det är den lyckade utbrytningen som är det viktiga, inte friheten, sa Blixten.
Tänk på det , mina vänner!😉
 |
| Han är inte så fisfärnäm, Blixten |
Kram och trevlig helg, mina vänner!
