Undervärk....

Pssst, jag vågar inte prata så högt....men idag har jag inte haft ont i ryggen nästan nåt!!!
Men däremot i mitt jäkla baklår...Det är ändå positivt för då vet jag att detta hör ihop. Jag vet med andra ord vad jag skall göra. Nu har jag stretchat och rehabat mitt baklår, som den überduktiga människa jag är(pjutt) och sen tog jag och Vaskiböbb en långpromme,  nåja, nästan 6 km, men alltid nåt. Han är min träningscoach, vad skulle jag göra utan honom? De andra två är mina gullegrisar, men Vaski...Han fattar vad jag menar innan jag själv vet det, fattar ni?
Provade min nya träningsapp också. Den lovar gott.

Inför nästa år är min förhoppning att ni skall slippa få läsa en massa gnäll om allt som gör ont i min kropp. Nyårslöfte? Nä, såna ger jag inte. De är dömda att misslyckas. Men en önskan går ju alltid att lägga in när som helst och nu råkade det bli just på nyårsafton.

Och vet ni, jag måste bara få köra nåt pass snart, nu då ryggen inte gör så ont, för igår köpte Gubben en sån där snygg, grön träningströja åt mig på träningsmeckat, bara sådär!
Jag fick ju såna goa tights i julis av honom och nu bara.... Snäll, snällare, snällast!

Nu sitter jag här på nyårseftermiddagen, bloggar från hjärtat med ett glas rött intill mig, Gubben är på äventyr i skogen med vovve nr 2 men kommer nog snart hem.
Jag skall väl börja med middagen, älgfilé med potatisgratäng till Gubben, till mig gör jag en potatisgratäng med grönkål, det är så himla gott! Lax till det, måste tänka på Omegat, vet ni!

Det blir en lugn Nyårsafton för vår del. Det brukar det alltid bli. Vi tar tillvara alla stunder som finns att bara sitta och umgås utan jäkt och stress.
Det där lät ju väldans bra, måste jag säga. Undrar om jag kom på det själv eller om jag läst det nånstans? För det mesta brukar det sluta med att vi somnar i soffan. DET är väl inte att ta tillvara stunderna tillsammans så himla bra...Men, men, vi har ju sociala arbeten, båda två, så då det äntligen blir lugnt omkring oss, så slutar det med total avslappning i form av ZZZzzzzzzz i TV-soffan.

Men ICKE ikväll!! Ikväll skall vi sitta och tindra ända till tolvslaget, ställa oss upp och skåla in det nya året....och tuppa av i samma ögonblick som vi sätter oss ner!

HA ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR, MINA VÄNNER!!!

Dretrygg och reatomtar

Jag trodde inte att det gick, men idag har jag haft ondare än nånsin i ryggen! Det finns tydligen hur många grader uppåt på smärtskalan som helst....Och jag som var igång med träningen och allt då mitt stressande och springande i trapporna på jobbet satte stopp för vidare kroppsaktiviteter. Det kan sammanfattas i ett ord; F-N!!!!
Nu har jag kört en smärtlindringsoffensiv sen förra tisdagen men inte hjälper det mer än för stunden. Voltarengel, tnsapparat, Ipren+Alvedon(normalt oslagbart då det värker mer än lovligt), stödkorsett, ryggövningar och massagestol.
I fredags trodde jag att jag började bli bra. Gubben och jag körde popspinningen. Det gick hur bra som helst. Det var fantastiskt kul, som vanligt! I går hade jag "normalont".

I morse gick jag upp, kände efter...Det gjorde inte ont.... Jihaaa! Kom till trappan, gick några steg, TADAA!!! Nån körde en borr i ryggraden på mig!!!! Vänsterbenet vek sig, jag fick hålla mig i trappräcket och ta ett djupt andetag för att inte tuppa av.
Men hundarna måste rastas i vilket skick man än är, så är det bara, och Gubben snarkade efter en natt med dålig sömn. Vet inte hur jag klarade det, men det gjorde jag, hade inget val ju. Det är ju som då man har småbarn och magsjuka - samtidigt. Man klarar det, för att man måste.
Men då jag kommit in, gett hundarna mat, så gick luften ur mig. Jag satt på mig min tnsapparat, fick till en ställning som inte tog livet av mig, i soffan och storgrinade!! Faan, så eländigt det kändes.
Dessutom skulle Gubben jobba och kunde alltså inte vara personlig assistent åt mig.

Har i alla fall lyckats mjuka upp mig med tns:en så mycket att hundarna fick var sin promme. Den första fick den längsta, nästa en mellanpromme och den sista stackar´n fick nöja sig med kortisen för då var jag på väg att gå av på mitten.
Nu är det kväll, jag har slutat grina sen många timmar tillbaka - det hjälpte ju inte i alla fall-och på nåt sätt har dagen gått. Inget fick jag gjort det jag hade planerat. Pyssla, sy två kuddfodral eller ens läsa(nää, har bara inte kunna koncentrera mig). I morgon skall jag ringa nån av mina sjukgymnaster. Har inga stora förhoppningar att de jobbar i mellandagarna, men om inte annat har de telefonsvarare så jag kan få nån återbudstid då de är på plats igen.

Jag har i alla fall laddat ner en ny träningapp. Den förra jag hade, Runkeeper, var en riktig dretapp som bara låste sig hela tiden. Krånglig också. Nu har jag funnit en som heter Endomondo som är mycket enklare. Skulle verkligen vilja prova den nu....RYGGJÄVEL! Men kanske är jag hyfsat gående i morgon så jag kanske kan prova den då jag kör rehab på gymet....

Nåt positivt i allt elände. Gubben har fixat skrivaren så man kan skriva ut i färg. Det innebär att jag kan skriva ut massor av kul bilder för decoupagepyssel.
Och en sak till, jag fyndade två gulliga tomtar på Rusta igår! De hade halva priset på alla julsaker, såklart slog jag till. Det får inte bli tomtetomt på nåt ställe nästa jul!!
Och nu kom jag på en sak till, det bara drösar fram kuliga grejer nu; Gubben kom hem från jobbet och hade på hemvägen köpt en mobilhållare att ha på armen då jag tränar. Snällingen! Nu när jag har en bra träningsapp och allt...nåja, inte allt, ingen hel rygg, men annars är jag beredd!!

Nu jäklar din sketna rygg, skall du få med mig att göra!! Pilutta dig!½

Julafton

Igår var det så dags! Ja, inte bara att det var julafton, utan att jag äntligen fick tid att sätta igång min nya mobil. Ny och ny, förresten, den har ju legat i sin kartong i en månad....

Jag tyckte det räckte med att lära mig min jobbIphone som jag råkade få SAMTIDIGT som vi fick vårt Teliapaket med Samsungsmartisar och en surfplatta. Surfplattan har jag dock inte ens hållit i än...

Nåväl, igår var det så dags. Och tänk så användarvänlig den är! Hur enkel som helst för t o m mig. Jag har ju inte gjort mig känd som den mest slipade tekniknörden. 

Min Ericsson Xperia var helt omöjlig att förstå sig på fast jag haft den ganska länge, så då jag fick Iphonen öppnade sig en helt ny värld för mig, tills jag stötte på problem. Det gör ju inte så himla mycket eftersom jag bara har tänkt att använda den i jobbet, även om jag får använda den privat. Men då är det ju fortfarande så att jag inte känner mig ledig. Nä, den får ligga avstängd på jag kommer hem. 

Jag har gått och väntat på ett paket jättelänge. Ett paket med julklappar till Gubben. IGÅR låg lappen i vår brevlåda. Vår brevbärare brukar komma sent på eftermiddagen numera och i förrgår måste han ha slagit rekord i sen ankomst. 

Och prisa gud, det var öppet på ICA Lövnäs! Samtidigt kunde jag fuska genom att köpa färdig risgrynsgröt eftersom min hemkokta bränts vid kvällen före. Jag kan själv vara utan risgrynsgröt men min Gubbe håller fast vid traditionen att äta gröt till frukost på julafton. Jag smakade lite grann för sällskapsskull och enligt traditionen så mådde jag illa direkt. Nåja, det gick över efter nån timme.

Så var det då dags för avresa till styvdottern med familj. En tradition som vi startade förra året efter att de år efter år farit som skottspolar till oss, till hennes mamma, till hans föräldrar, farmödrar och farfäder.

Så skall inte julen behöva vara, särskilt inte då barnen är små. Vi har fått till en bra lösning för alla. Efter julmiddag och Kalle Anka så packar vi julklapparna och far iväg. All vuxna, och vi är många, fikar och trivs tillsammans medan barnen packar upp julklappar så kinderna glöder! 

Jag tror att de kan öppna leksaksaffär efter den här julen! Och många legobitar kommer att hamna under fötterna och påminna om hur ONT det gör...

Jag tog bilder med min nya fina, enkla mobil. Trodde jag. Lyckades göra fel....

Vi fick en himla fin julklapp av styvdotter och sambon. DEN har jag bild på i alla fall.

Och jag tror hon tyckte om ljuslyktorna och burken med rosor på. Jag lyckades ju rädda burken en sista gång efter att ventilen på lackflaskan läckt och droppat över hela locket....

Tacka vet jag guldlim!
Jag fyllde burken med Ahlgrens bilar vilket uppskattades.

Den med rep + en till blev det. Den silvriga står nånstans i
skamvrån....

Visst är den söt!! precis i min stil!

Jag har verkligen inte så många träningskläder kvar. Mina tights hotar att repa upp sig i sömmarna då jag rör mig.

 Det skulle se ut det, att jag står med rumpan bar!

Jag har därför gett en hint till Gubben om detta..Men inte att jag skulle få värsta dyringarna! Jag fick såna snygga som de säljer på mitt träningsmecka! Gôrsnygga! Måste boka nåt pass imöra. Hoppas bara att min sketna rygg är bättre då! 

Sistaminutenpaketet innehöll en tröja till Gubben, en svart och vit Norsktröja, snygg som tusan. 

Sen fick han också allväderstövlar. Det var nödvändigt eftersom hans kängor spruckit då han klafsat omkring i skogen i detta erbarmliga "vinterväder". 

En trivsam jul, med andra ord. 

Ett litet smolk i bägaren är dock att Lummi har fått kennelhosta med början i natt. Stackar´n har hostat tills hon kiknat. 

Nu är det bara att invänta nästa sjukling. Det är smittsamt som attan. 

Men vänta, nu höll jag på att glömma visa mina nya tomtar!

Helt i min smak. De skall nog få fler kompisar från rean...

 

Julglädje...

Oopps, nu är det kvällen före julafton. Vart tar tiden vägen? Och vet ni? Jag är i fas med allt. Eller nästan...Igår klädde vi granen! Trodde aldrig att Gubben skulle gå med på det, men se där gick jag miste! Han är ju värre än mig då det gäller traditioner.
 Idag gjorde jag de sista julklappsinköpen. De flesta har jag ju gjort på nätet, min bästa vän. Men lite till behöver man ju alltid stödköpa...

Har också gjort pysselgrejerna färdigt. De blev både si och så. Men jag har räddat det mesta...

Hoppas de passar trots lite missar.

Men som vanligt så får jag ångest över alla som har det tufft med sina liv. Hur skall de kunna känna julglädje? Inga pengar att ens köpa de minsta lilla julmat, än mindre nån julklapp till sina nära och kära. Jag blir så himla ledsen att det inte går att beskriva!
En av mina fb-vänner har det så himla tufft nu, inget jobb trots idoga jobbansökningar och dessutom ett vräkningshot över sig. Jag har tänkt på detta hela da´n. Hon har ett hjärta av guld, vill alla människor det bästa, men så händer det här. Är det så det skall var i vårt välfärdssamhälle?

Man kan undra varför jag alltid känner så här inför jul? Ja, det kan man undra hur mycket som helst, det har jag själv gjort, men inte funnit någon lösning. Och varför inte alla känner samma sak...

Jag har ju själv haft det så knapert att jag fått trolla med knäna för att ungen min inte skulle märka av det. Kanske är det därför jag svårt att känna julglädje...Och allt eftersom ekonomin blivit bättre så har jag fortfarande känt samma sak; Att jag inte räcker till. Haft dåligt samvete för att jag haft råd. Ett jobb. Men att inte att andra haft samma tur.

I morgon skall jag och Gubben i alla fall fira jul med min käraste styvdotter och hennes familj. Det kommer att bli helt perfekt, det var det förra året. Det var en härlig syn då Tomten kom till de små!
Så önskar man att alla barn hade det. Alla jular! Så de har ett bra minne då de blir vuxna.

Men hu så deprimerande jag låter! Det är inte meningen, för jag älskar verkligen julen, inte hysterin, utan familjetraditioner,  vilan, gemenskapen, levande ljus och eftertänksamheten.

Jag har lovat mig själv att ta tag i detta inför nästa år. Göra nåt...Vad, vet jag inte men nåt som gagnar djuren eller behövande barn. Men herregud, man kan ju inte välja!!!! Man MÅSTE ju hjälpa alla!! Eller? Hur gör ni andra för att kunna sova med gott samvete? Jag kan inte känna tillfredställelse av att bara ge pengar längre. Jag vill göra mer! Men vad? Och hur?
Men än så länge får jag ändå önska alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Julglädje...för vissa

Jag sitter här på kvällskröken, med en god julöl i min omedelbara närhet, och funderar på det här med julefrid. I dessa dagar vill jag-önskar av hela mitt hjärta att julen skall ge nån sorts frid till alla människor. Såklart är det inte så, jag är väl inte dum, men jag VILL ändå!
Därför är det skitjobbigt för mig då jag inser att livet inte är en räkmacka för alla, människor som djur.

Djurvän som jag är mår jag oerhört dåligt då jag ser alla djur som far illa av hur vi människor behandlar dem. Jag säger vi, även om det såklart inte är så, de flesta av oss har ju känslor i kroppen och vill inte att nån skall plågas, men från att tänka till att faktiskt kunna påverka är steget långt, kan jag känna.
 De senaste dagarna har jag sett så många helt otroligt grymma saker på fb, grisar som ligger fjättrade i små bås utan en chans att röra sig hela livet för att sen slaktas, gör mig så oerhört upprörd att jag mår illa. Kan inte tänka på annat!
Eftersom jag är vegetarian sen 25 år tillbaka så är detta nåt som gör mig upprörd så in i norden! För den skull så fördömer jag inte er köttätare, men om man nu vill äta kött så se för guds skull till att djuren har haft ett gott liv och slaktats så skonsamt det bara går då den dagen kommer!

Vi köpte en skinka igår, Gubben är ju köttätare, men då såg vi till att det var en ekologisk skinka från Värmland. Men då slog det mig; Hur kan man ta reda på VAR grisen levde och HUR den blev slaktad?
Nu är skinkan redan köpt och jag HOPPAS att grisen levde ett gott liv medan den levde.
Gubben är ju jägare och jag tror att de djur som faller för hans bössa(de är inte många) har haft ett bättre liv än de stackars djur som vi ser resultatet av i köttdisken. I hans jaktdistrikt VET jag att det går rätt tillväga och att inga fyllgubbar sitter på pass och skjuter vilt omkring sig bara för att få skjuta. Nä, där gäller disciplin. Det respekterar jag!

Det var djurens sida det...

Idag var jag på inköpsrunda i stan. Hade en tanke om att pyssla(ni vet, mitt nya beroende) en frän julis. Därför tog jag en tur till Gengåvan. Vandrade omkring på måfå för att finna pysselobjekt, men det jag uppmärksammade var nåt helt annat.

En kvinna vinglade omkring på höga klackar, sluddrade högt och tydligt, om allt och inget. Såklart lade man märke till henne. I sällskap hade hon ett äldre par, antagligen hennes föräldrar, som guidade henne genom lokalerna. Det verkade som om hon behövde ha köksmöbler.
Våra vägar råkade mötas hela tiden och efter ett tag insåg jag att det fanns en liten flicka med i sammanhanget, en flicka på kanske 7-8 år som sa mamma till denna påverkade kvinna!
Jag KAN inte sluta tänka på allt elände!! Så mycket elände för så många och så har jag problem med skitsaker som att hinna städa eller om julklapparna duger till mottagaren.
Och här sitter jag med min goda julöl och njuter av smaken, medan vissa skiter totalt i smaken bara de blir yra i huvudet!

Min julglädje känns lite fadd i smaken just nu...

Men för att försöka poppa upp stämningen så har jag i alla fall lyckats med mitt pysslande idag. Efter BilTema besök så har jag nu alla chanser att fixa till värsta julisen. Men det lägger jag ju inte ut här nu! Det kan finnas spioner juh!
Därför kan inte bilder redovisa mitt pysselgrejs! Det kommer på juldagen, så det så!

Nu har Gubben kommit hem och vi skall försöka få till nåt att stoppa i magen...Kanske en potatisgratäng med kycklingklubbor till Gubben? Faan, hur vet man hur kycklingen levt...och dött?