Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 21 december 2013

Julglädje...för vissa

Jag sitter här på kvällskröken, med en god julöl i min omedelbara närhet, och funderar på det här med julefrid. I dessa dagar vill jag-önskar av hela mitt hjärta att julen skall ge nån sorts frid till alla människor. Såklart är det inte så, jag är väl inte dum, men jag VILL ändå!
Därför är det skitjobbigt för mig då jag inser att livet inte är en räkmacka för alla, människor som djur.

Djurvän som jag är mår jag oerhört dåligt då jag ser alla djur som far illa av hur vi människor behandlar dem. Jag säger vi, även om det såklart inte är så, de flesta av oss har ju känslor i kroppen och vill inte att nån skall plågas, men från att tänka till att faktiskt kunna påverka är steget långt, kan jag känna.
 De senaste dagarna har jag sett så många helt otroligt grymma saker på fb, grisar som ligger fjättrade i små bås utan en chans att röra sig hela livet för att sen slaktas, gör mig så oerhört upprörd att jag mår illa. Kan inte tänka på annat!
Eftersom jag är vegetarian sen 25 år tillbaka så är detta nåt som gör mig upprörd så in i norden! För den skull så fördömer jag inte er köttätare, men om man nu vill äta kött så se för guds skull till att djuren har haft ett gott liv och slaktats så skonsamt det bara går då den dagen kommer!

Vi köpte en skinka igår, Gubben är ju köttätare, men då såg vi till att det var en ekologisk skinka från Värmland. Men då slog det mig; Hur kan man ta reda på VAR grisen levde och HUR den blev slaktad?
Nu är skinkan redan köpt och jag HOPPAS att grisen levde ett gott liv medan den levde.
Gubben är ju jägare och jag tror att de djur som faller för hans bössa(de är inte många) har haft ett bättre liv än de stackars djur som vi ser resultatet av i köttdisken. I hans jaktdistrikt VET jag att det går rätt tillväga och att inga fyllgubbar sitter på pass och skjuter vilt omkring sig bara för att få skjuta. Nä, där gäller disciplin. Det respekterar jag!

Det var djurens sida det...

Idag var jag på inköpsrunda i stan. Hade en tanke om att pyssla(ni vet, mitt nya beroende) en frän julis. Därför tog jag en tur till Gengåvan. Vandrade omkring på måfå för att finna pysselobjekt, men det jag uppmärksammade var nåt helt annat.

En kvinna vinglade omkring på höga klackar, sluddrade högt och tydligt, om allt och inget. Såklart lade man märke till henne. I sällskap hade hon ett äldre par, antagligen hennes föräldrar, som guidade henne genom lokalerna. Det verkade som om hon behövde ha köksmöbler.
Våra vägar råkade mötas hela tiden och efter ett tag insåg jag att det fanns en liten flicka med i sammanhanget, en flicka på kanske 7-8 år som sa mamma till denna påverkade kvinna!
Jag KAN inte sluta tänka på allt elände!! Så mycket elände för så många och så har jag problem med skitsaker som att hinna städa eller om julklapparna duger till mottagaren.
Och här sitter jag med min goda julöl och njuter av smaken, medan vissa skiter totalt i smaken bara de blir yra i huvudet!

Min julglädje känns lite fadd i smaken just nu...

Men för att försöka poppa upp stämningen så har jag i alla fall lyckats med mitt pysslande idag. Efter BilTema besök så har jag nu alla chanser att fixa till värsta julisen. Men det lägger jag ju inte ut här nu! Det kan finnas spioner juh!
Därför kan inte bilder redovisa mitt pysselgrejs! Det kommer på juldagen, så det så!

Nu har Gubben kommit hem och vi skall försöka få till nåt att stoppa i magen...Kanske en potatisgratäng med kycklingklubbor till Gubben? Faan, hur vet man hur kycklingen levt...och dött?









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar