Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

måndag 28 juli 2014

Tjuven som inte fanns....

Ja, så har vi då gjort stora framsteg i senilträsket, Gubben och jag.
Då vädret var nåt alldeles fantastiskt härligt i går eftermiddag så sa jag till Gubben; Skall vi inte åka in till stan och presenta oss ett gott glas vin då vi har snickrat och målat hela dagen?
Det höll han med om.

Vi gjorde oss klara, tog våra cyklar och samtidigt såg vi mörka moln hopa sig på himlen.
Attans, så är det alltid då vi skall cykla till stan!
Vi diskuterade hit och dit men till sist bestämde vi att det nog var bättre att ta en sväng till vår lokala pizzeria i Skoghall. Lite närmare hem om det blev lite regn. Inte direkt det vi hade tänkt men en glas rött, kanske "stri" med den roliga ägaren en stund och sen åka hem.
Tji fick vi.
Vi satt oss inne eftersom de lokala "blåklockorna" hade lagt beslag på uteborden. Det är inte alltid så kul att få nån av dem till bordet även om de är harmlösa men ibland MYCKET pratsamma....

Vi beställde, fick in våra glas och samtidigt hörde vi första åsksmällen. Och så öppnade sig himlens portar ner över alla som satt ute!! De blev helt sjöblöta och rusade in....och satt sig vid vårt bord, såklart. Nån kände igen Gubben( varför inte, ALLA känner ALLA i Skoghall...).
Ja, där satt vi och kunde inget annat eftersom värsta ovädret var igång utanför. Nu led vi inte nämnvärt, det kan ibland vara nyttigt att få en inblick i hur det kan vara att inte ha allt på det torra...Uhhh, det där var ju träffande! Var FÅR jag allt ifrån?
Jag tog upp mobilen för att kolla vad det stod på väderappen och då jag var klar lade jag ner den igen...

Efter ca 1,5 timme var ovädret över, då var stället fullt av gäster och lite rörigt, så vi fick vänta en lång stund på att betala.
Gubben stod i kö vid disken och jag gick ut till cyklarna och väntade. Klockan var runt 21.30.

Vi cyklade hemåt i sakta mak. Väl hemma tog vi oss lite kaffe och smörgås, småpratade lite och så frågade Gubben om vi skulle se på TV. Jag började rota efter min mobil för att kolla TV.nu. Konstigt, den ligger inte i väskan, sa jag. Kan du ringa till den?
Gubben ringde, och ringde, och ringde, men ingen signal hördes. Men herreguuuud! Har jag glömt den i fönstersmygen på pizzerian!!! F-N!!! Men jag är ju säker på att jag lade ner den i väskan...Fast det kan jag ju inte ha gjort eftersom den inte finns här hemma.
Jag fick värsta paniken, höll på att kräkas!! Tänkte på alla appar, allt som jag inte var utloggad från! Shit!

Gubben ringde pizzerian för att fråga om de funnit nån mobil, men icke. SUCK och STÖN!!
Nån måste ha snott den, alltså. Satt säkert och gick igenom alla mina kontakter, foton, kollar fb....GAAHHHH!

Jag blev en blöt fläck och satt bara och stönade. Visste inte vad jag skulle göra.
Gubben loggade in på Telia och spärrade mobilen, men det kändes inte tillräckligt. Vad kan de se, tror du? Ingen aning, sa han. Har aldrig varit i den situationen.

Jag kunde inte sova på hela natten, så vid 4-tiden gick jag upp och slog på datorn. Googlade och fick upp flera bra sidor med tips vad man skall göra vid förlust av mobil. Jag bytte lösenord på face book, spärrade Bank-id och swisch. Men så kom jag på att jag hade en lapp med koder på....i mobilfodralet... Herregud, så dum i huvudet jag är!!!!
Därmed bättrade jag på magvärken ett snäpp till.
Tänkte att jag ändå skulle besöka pizzerian så snart de öppnade på förmiddagen.
Och sen polisanmäla. Det kan man göra på nätet också men jag ville vänta tills jag kollat med pizzerian.

Jag tuppade till slut av och sov någon timme ända tills alarmet ljöd. Maken skulle upp och jobba.
Märkte bara att han gick upp, så somnade jag om.
Efter en stund vaknade jag av att han lade nåt på mitt täcke. Kolla, vad jag fann, sa han.
MIN MOBIL, för bövelen!!
Den låg på papperskorgen på toan, sa han. Men herregud, varför kollade jag inte där, det första jag gjorde!
Där brukar jag ofta lägga mobilen. Men varför hörde vi ingen ringsignal? Jo, därför att ljudet var avstängt! Och det, mina vänner, vet jag inte hur det kunde komma sig. Måste ha kommit åt volymen då jag tog upp eller lade ner den i väskan.
Men...konstigt, jag kom ju in på allt....Gubben ringde till mig och jodå, nu gick signalerna fram. -Men du spärrade ju...Hmmm...
Jag gick igenom hela telefonen och den fungerade. Gubben måste ha gjort nåt fel då han spärrade, och det var ju en attans tur, för annars hade jag fått köpa ett nytt simkort och det är ju inte gratis! Fast om den hade blivit stulen så hade det ju varit dretdumt om det blivit fel på spärren...

Men nu har jag lärt mig nåt nytt, och det är att ladda ner appen som man kan rensa mobilen från viktig info via en dator eller annan mobil. Dessutom så skall jag ALDRIG lägga en lapp med viktiga koder tillsammans med mobilen. Det vet ju alla! Även jag, fast brydde jag mig?
Dum, dummare, blev aningen klokare den mycket hårda vägen.


lördag 26 juli 2014

Träningseufori

Idag är jag lite mör i kroppen, faktiskt.
Det KAN bero på spinningpasset igår. 90 minuter i stekande sol....Men så fantastiskt kul det var!!
Vi var ett stort gäng som hängde på "Sommarrock spinning" på gräsplanen. Men tjena, vilken härlig idé! Och allt tack vare de två fantastiska instruktörerna Frida och Jessica! För utan proffsiga men också personliga instruktörer blir ju passen därefter. Igår var det PARTY på gräsplanen!!
Jag som älskar sommaren med sol och värme led inte nämnvärt trots att jag såklart hamnade på "solsidan" Har heller inte kört spinning sen maj...
Men skit samma. 
Det funkade. Frida startade de första 45 minuterna. Jädrar så kul!! Vilken tjej, alltså! Jag log mig igenom hela passet. Bra musik, Frida var i sitt esse som den "Hagforska" hon är, och solen stekte...

I pausvilan fick vi mellanmål. Sen var det dags för Jessicas 45 minuter. Hennes pass känner jag till som dretjobbiga. Och varför skulle detta vara lindrigare? Nädå, här var det intervaller hela tiden! Och solen sken...
Men dessa tjejer, alltså. SÅ HIMLA GOA!

Jag har varit KMTI trogen sen starten och det känns som det är min familj. Detta är mitt sociala liv, eftersom jag inte är en person som gillar att fika i stugorna eller på stan. Nä, jag har sagt det förut i bloggen och jag säger det igen; Ni är viktiga och BÄST!! 
Så många proffsiga instruktörer, och alla på KMTI. Vilken tur för mig.
 Skulle aldrig orka byta träningsställe. Det är jobbigt juh....

Så idag har jag softat lite med att städa, gjuta betong, gräva och måla en vägg i solsken. 





torsdag 24 juli 2014

Halvtid

Tredje semesterveckan är snart till ända. Inte har jag softat speciellt mycket, inte. Det är liksom inte riktigt min grej, alltså att bara sitta och tomglo.
Jag har ju fullt upp med att fixa och dona i trädgården, gjuta, sy, pigga upp gamla saker så de kan vara med ett tag till. Det är ju sånt här jag aldrig hinner eller orkar då jag jobbar. Och under tiden jag gör allt det här, så njuter jag i fulla drag!
Dessutom har jag faktiskt tränat. Men bara utepass såsom Tabata, kettlebells och coreboll. Spinningen får vänta till vintern(burr!). Fast med ett undantag....och det är i morgon då spinningen sker utomhus. Ja, ni läser rätt! Det kommer att bli kul!

Tänk att Gubben och jag har varit gifta i 9 år! Döm om min häpnad då det stod på fb att vi hade bröllopsdag. Inte har det uppmärksammats förut, det är jag helt säker på.
Nåja, det var ju kul att bli grattad för den sakens skull, men samma datum fyller min kära svärmor år och det är ju viktigare, tycker jag. Fast nästa år då vete tusan, för då har vi 10-årig bröllopsdag....Vad kallas det nu? Skrotbröllop, eller nåt sånt, tror jag.
Nej då, det blir allt firande av svärmor då också, precis som alla andra gånger.

Nu är jag helt färdig med piffandet av de
fula gamla Rustastolarna. Det började bra, jag målade
en stol och så tog färgen slut. Inga problem, for till BilTema
och upptäckte där att just de två färger som jag behövde, var slut!
Fick köpa två andra NÄSTAN likadana färger och så hem och spruta.
Det funkade. Tyg hade jag redan köpt så dynorna blev klara
utan intermezzo. Så var det armstöden då...De var ju kalla och hårda.
Hmm...Kom på att använda mina restgarner. Bra!
Det var bara det att de räckte inte utan jag var tvungen att köpa
nytt...restgarn. Det rosa. Det var slut på Coop, fick köra ända till
Bergvik för att få tag på det. Pust, nu då....
Då tog det gröna slut!! Men va f-n!!! For till Coop och tänk
DET FANNS! Så idag blev de äntligen färdiga.

Opppsss, jag har tydligen softat lite i alla fall.
Den boken var riktigt bra, faktiskt. Annars har jag inte några lästips
att bjuda på.

Nu jäklar är det slut på Lummis snacks! Klippte bort alla
grenar med nyponkart på för att slippa hennes hostande.
Jädra tokfia!

Gubben kom hem med nya utemöbler!

Vilket lyft det blev med olja!

Här har vi livsnjutare nr 1! Hon har gjort mig sällskap då jag
virkat luftmaskorna till armstöden. 
Hittills har jag haft den bästa, och mest välbehövliga semestern ever! Lite sorgset med Lummis fostermatte som gick bort så hastigt, men så är det ju, man är inte vaccinerad mot ledsamheter.
Jag har äntligen träffat min kusin Anna efter massor av år, och dessutom fått kontakt med min barndomskompis Siv, som jag OCKSÅ tappade kontakten med för många år sen!
Tack face book för det!!!

Mina nästa två veckor skall jag få till en massa härliga möten med alla tappade kontakter, får se hur det går, men trägen vinner, heter det ju.
Fast först måste jag få till alla projekt jag har i skallen....De fylls på hela tiden, så det blir inte helt lätt.
Jag kanske skall ordna en aktivitetsträff där vi träffas och pysslar....NÄ, SKOJA!! Då vågar väl ingen komma....

Fast förra gången vi hade tjejträff så fick ju alla göra sin egen pizza....Jag har blivit lite inne på det här med aktiviteter av nåt slag då man träffar nära och kära.
En bokcirkel, kanske?
I mitt huvud verkar det som hela havet stormar....

fredag 18 juli 2014

Från glädje till sorg

Gårdagen var en glädjens dag för mig, ända tills jag under sena kvällen slösurfade på fb och såg att en vän gått bort. Jag fattade det inte först, utan var tvungen att gå igenom hela tråden och då fanns inte längre nåt tvivel om saken, Lummis fostermatte under ett år, var död.

Då jag ser på Lummi nu så är jag glad att hon inget förstår, för hos denna fantastiska djurvän hade hon det så himla bra under det år hon vistades där. En sån befrielse att uppfödare Inger genom sina kontakter fick fatt på denna härliga, originella kvinna med det STORA hjärtat då min dotter pga sjukdom inte kunde ta hand om sin vovve längre. 
Ingen stress, Lummi fick den uppmärksamhet som bara en ensamhund kan få och dessutom massor av kärlek. Det har hon fått på alla ställen hon varit, och även här, men här får hon dela den med fyra andra...

Lummi fick ett år hos sin fostermatte men så slog sjukdomen till mot henne också.  Hon led av någon form av psykisk skörhet och då hennes mormor blev hastigt sjuk så blev också fostermatte det.
 Lummi fick en ny bra fostermatte i Arvika, men då hade det blivit för mycket för lilla Lummituss och hon började må dåligt. Så därför kom hon till sist till oss, även om det inte var den ultimata lösningen med så många konkurrerande pälsingar i flocken och dessutom massor av småbarn med allt vad det innebär av skrik och stoj runt omkring. 

Vi har haft kontakt hela tiden och Lummi och jag har även hälsat på. Då har jag sett hur Lummi förvandlats till den lugna, trygga vovven som vi skulle vilja se här, hela tiden. 
Hon har hämtat sitt favvisgosedjur, gosat med sonen i huset och sen vilat på sitt favoritställe. Bara sådär, efter hur lång tid som helst. 
Men som den kloka människa fostermatten var, så ville hon inte binda sig för ett husdjur. Däremot vill hon gärna, som den stora djurvän hon var, vara fostermatte då hon mådde bra. 
Hon visste att hennes psykiska skörhet skulle komma ifatt henne...och det har den nu tragiskt nog gjort. 
Hon har nu fått den vila som hon kände var den enda rätta för henne, men som vi andra har så svårt att förstå.
Mina tankar går till hennes son men också till hennes mor och far, som nu har mist inte bara ett, utan två barn inom familjen på ett tragiskt sätt inom loppet av ca 6 månader. 

Sov gott, lilla vännen <3

torsdag 17 juli 2014

Min fantastiska dag med mina bästaste i världen!

Vilken fantastisk dag jag har haft idag! Har äntligen fått träffa min kusin Anna som jag inte sett sen....1980-talet! Även goaste kusinbarnet Anette(Annas systerdotter) slöt upp till min stora glädje! Vi har ju träffats ett antal gånger under senare år men det är lika roligt varje gång vi möts.
Samtidigt fick jag en stor portion kultur i form av konst i olika former på Kraftstationen i Deje. Fantastisk konst!! Har ni inget för er under tors-sönd 11-16 så åk för tusan dit. Ni kommer inte att ångra er.
Detta är en sån stor dag för mig att jag knappt kan fatta det!

Jag har fått reda på saker om min släkt som jag aldrig har hört talas om. Och förhoppningsvis har jag gett nåt tillbaks.
Jag är helt överväldigad just nu så här kommer därför bilder:


Rabattprakt nummer 1!

Detta var en luring! Var tvungen att känna
på målningen om den var ojämn. 3D kallas det....

Jag klarade att gå BÅDE uppför och nedför gallertrappan
men INTE att gå nära räcket...Svindel i bött!

Såå häftigt!!

Min favoritkonstnär alla kategorier!!

Och dessa småtorson!! Skulle göra vad som helst för
några sån på hallväggen. 2500:-/st....Får börja spara nu så kanske
jag kan köpa en då jag är typ 75...

Kolla värsta hjulet...eller vad det nu var...men häftigt!

Här står hon, Anna, min fräscha kusin!

Rabattkonst

Och så skulle jag ta kort på Anette men vad hände? Jo, hon gjorde likadant på mig, ha ha!

Här hade vi lugnat ner oss lite, Anette och jag, och kollade rabatterna

Rabattkonst, igen

...och igen

Men kan ni förstå så mycket inspiration jag har fått idag?

Men åhhhh så vackert!

Och här likaså!