Boktips från sjuksängen

Vilken tur att det finns böcker. Och att jag har en hel hög liggandes på mitt nattygsbord jämt och ständigt. Inte alltid blir det nåt läst, men de ligger där om jag får ett flow. 

Då plöjer jag hela högen, dvs de som är värda att ta upp min tid, har en bok inte fångat mig inom de första 100 sidorna, då är den rökt. 

Nu har jag läst två stycken på ett litet kick och har en "bredvidbok" som jag läser lite i emellanåt.

Jag är helt ointresserad av skidskytte, men personen Björn Ferry fascinerar mig. Är han en pajas eller gör han sig till? En klok kille med ibland mindre kul infall och uttalanden....Obekväm men ärlig. Ja, det finns mycket att tycka om denne man, men hans sätt att skriva tilltalar mig, om än med reservation för alla fula ord. Det störde mig otroligt! Till slut vet man när det snart skall komma nåt fräckt, innan man läst det. Helt onödigt i en förövrigt bra bok, skriven i dagboksform.
För mig är inte sporten i sig intressant utan hur mycket han tränade, vad han åt och hur han lyckades uppnå alla mål.
Personen Ferry är en klipsk kille, genomärlig, kanske ibland FÖR ärlig; man måste inte alltid säga allt man tycker och tänker, det kan såra personer nåt grymt.
Han hymlar inte med att han gillar pengar och därför ställt upp i en massa struntsaker för att det gav bra betalt.
Och att han drack så himla mycket alkohol under hela sin karriär!!!!! Det hade jag aldrig trott! Och inför tävlingarna, dessutom!!!!! Det trodde jag inte var möjligt. Man vet väl hur det känns om man varit på kalas och skall träna dagen därpå. Bortkastat, helt enkelt. Han måste ha bästa generna!
En helt klart läsvärd bok, även om man inte är ett spår intresserad av skidskytte.

Utdrag:

"Heidi började prata städning igår. Igen. Är det nåt hon inte gillar med mig så är det städningen - avsaknaden av städning. Och jag håller med och vet inte varför jag har så svårt att bättra mig. Skyller på samhället, tidsandan, kulturen. Jag har växt upp i en ojämställd värld, alltså blir jag likadan själv. Jag har för snälla föräldrar.
Men eftersom jag vet det måste jag ju kunna ändra mig, tycker Heidi. Och hon har rätt.
Gardinbyten och annat sånt kommer jag dock aldrig att prioritera, på toaletterna däremot, och i köket, skall det vara rent. Man skall ju inte bli sjuk av att bo.
Av Heidi får jag veta att köket inte bara består av bordet och diskbänken, det skall vara rent under diskbänken, bakom spisen, och inuti kylskåpet också. Jag berättade inte om silverfisken som låg i djuptallriken i morse."

 ÅHHHHH!! Den här boken blir man så glad av att det känns i hela kroppen!! En riktigt Måbra-bok!
Den borde vara obligatorisk att läsa för ledsna människor, eller skit heller, för ALLA människor.
Jag sträckläste boken och var färdig vid 01.30 i natt. Och som vanligt, då jag har läst ut en fantastisk bok, så infann sig tomhetskänslan. Men lycka! Det finns en fortsättning!

Boken handlar om Bror, en 13-årig kille med en något annorlunda smak för musik och kläder. Serge Gainsbourg, är hans störste idol och märkeskläder från tidigt 60-tal det enda tänkbara att bära.
Han har också ett mycket sofistikerat sätt att uttrycka sig. Han är enda barnet till ett läkarpar som har fullt upp i sina karriärer. Och då de tror att Bror sover, grälar de, och har så gjort i flera år. Olof är en ensam kille som är livrädd att hans föräldrar skall skilja sig, så han iscensätter en plan...

Sen har vi Tessan, en kvinna som helt plötsligt får nog. Hon lever i ett dåligt förhållande med en karl som har som största intresse att dricka öl och kolla sport med sin bästa polare. Hon jobbar i ortens korvkiosk och är en fröjd för ögat för karlarna i sina trånga byxor, skjortan som visar mer än den döljer och stans högsta klackar. Men hennes dröm är att få laga RIKTIG mat! Hon läser kokböcker som andra läser romaner. En dag ringer hon tett samtal.....

Sist men inte minst, Jane, en excentrisk 60-årig dam, som lever för djur i nöd, men också för människor som behöver en puff i rätt riktning. Men även Jane behöver till slut en puff...

Dessa tre människor träffas på det mest märkliga sätt och det är så bra, SÅ BRA och man blir så varm i hjärtat!
Och gillar man lyckliga slut...ja men då så; LÄS DEN!!!

Utdrag:

Bror håller krampaktigt i sin pepitarutiga väska samtidigt som han känner hur porten går igen bakom hans rygg. Snabbt går den igen också, som om någon verkligen tryckte till den ordentligt. Gården är inte särskilt stor, men allt(ja, verkligen allt när Bror tänker efter) verkar finns där. En liten grusallé kantad av frodiga växter som Bror aldrig sett förut, rymliga burar med fåglar av olika arter i mer eller mindre sjukligt skick. Ekorrar i alla storlekar, från yviga småttingar till gråpälsade gamlingar, skuttar runt, en grå grävling glor avmätt på Bror men fortsätter böka sig ner i sitt gryt, två rävar blickar blygt från en på marken vilande trädstam, några grisar bökar högljutt i ett trädgårdsland, en hel rad med kråkor, kajor och skator sitter på taket till det lilla huset i gammalt tegel som vilar längst in bland all grönska.
Det nafsar i benet och Bror rycker till i hela kroppen. Bakom honom står en get och försöker smaska i sig hans duvblå byxor till middag. De stirrar på varandra. Bror något skrämd, geten med tom gul blick och malande käkar. Två lönnar tronar som väktare på varsin sida av huset och precis vid porten vaktar ett par enorma askträd. Djuren på gården tar inte någon större notis om Bror, de tittar upp, noterar att han är där och fortsätter sedan med sitt. Förutom den byxsugna geten förstås, som enträget nafsat i Brors knäveck.
Bror tar upp sin väska och går med darrande ben längs den knastrande grusgången, bakom honom hörs ett fånigt bräkande från geten.
Bror tittar plötsligt ner på sina fötter, som om någon tagit tag i hans nacke och tvingat hans blick neråt. Och där, precis framför hans välputsade skor, ligger en liten låda full med bomull. Mitt på bomullen vilar en minimal fågelunge. Den piper. Små, tysta hjärteskärande pip. Bror böjer sig ner och tar upp lådan. Fågeln är alldeles förfärligt orolig, riktar sin öppna näbb mot Bror och ögonen vet inte vart de skall stirra. Så de stirrar åt olika håll.
-Pip, pip, pip, piiiiip!
Bro hinner inte tänka, har går snabbt uppför farstutrappans tre steg med lådan försiktigt tryckt mot sitt bröst, knackar på den öppna dörren.
-Hallå?
Inget svar. men Bror hör att det är nån därinne. Han ropar igen, lite högre den här gången.
-Här inne!
-Hej.
Kvinnan hejar innan hon vänt sig om och verkligen sett Bror. Alldeles grått hår har hon, långt och spikrakt. Röda läppar på stor glad mun, svartmålade gröna ögon och rosiga kinder. I mungipan en cigarill. Hon torkar av händerna på sitt redan smutsiga förkläde, ler brett och sträcker fram sin hand mot Bror.
-Jane heter jag.

Och så till sist det här lilla guldkornet. Då jag gallrade i mitt bibliotek vid återflytten tillbaks till vår nyrenoverade skola så var det nära, mycket nära att den fick åka i containern. Ingen har någonsin lånat den under alla mina 17 år som ansvarig i biblioteket. Men då jag hade bläddrat lite i den så kunde jag inte skicka den till böckernas himmel. Den har fått ett fosterhem hos mig tills jag har bestämt dess framtid.
Den består av små fabler på ca en och en halv sida. Författaren ironiserar över sina medmänniskors svagheter men då i djur-eller växtskepnad. Underhållande i små portioner.
Jag brukar klämma en eller två åt gången, det räcker. Man skall INTE sträckläsa den här boken, då försvinner känslan, tycker jag. En riktig läsvärd klassiker.

Utdrag:

Vargen som dörrknackare
Herr och Fru Får satt i vardagsrummet med sin dotter som var så söt att man kunde äta upp henne, när det plötsligt knackade på ytterdörren. " Det är en herre" sade dottern.
"Det är borstbindaren" sade modern.
Den försiktige fadern steg upp och tittade ut genom fönstret. "Det är vargen", sade han. "Jag ser svansen på honom."
"Var inte dum nu" sade modern och reste borst. "Det är borstbindaren, och det är hans borste du ser."
Och så gick hon och öppnade, och vargen rusade in och tog dottern.
"Du hade faktiskt rätt", svarade modern med fåraktig min.

Sensmoral:
Mamma vet inte alltid bäst.

Dädd i däsad och odt i halsed, med likväl på beded

Detta skall inte bli nåt självömkansinlägg
Men....
För ett tag sen mallade jag mig för en arbetskamrat med att inte ha varit förkyld på minst två år.
Gubben har varit förkyld säkert fyra gånger under denna tid utan att jag blivit smittad. Så därför var jag inte nämnvärt oroad då han i söndags kom hem med feber och en något ömkansvärd uppsyn. Jag som hade övermänsklig motståndskraft och allt.

Under veckan har jag jobbat, skött om sjuklingen, vallat hundar, städat, lagat mat, med en diffus trötthetskänsla i kroppen. Äsch då, bara lite mycket nu, och ingen träning hanns ju med heller. Inte konstigt att man känner sig trött då. Fast på tisdagen kändes det trångt i halsen och därför så tog jag en dusch Coldzyme, munspray mot förkylning. Bort, dumma halsont!
Men den j-a sprayen måste varit för gammal eller nåt, för halsontet blev ju värre och värre. Skitspray!

Sen har det bara gått utför med mig. Torsdag natt vaknade jag med kvävningskänslor. Det dumma halsontet hade tagit över min kropp, helt och hållet! Kravlade mig upp till jobbet, i alla fall.
För det är ju lika jobbigt att vara hemma och vara sjuk som på jobbet, så skam den som ger sig.
För mig gäller; Ingen feber-inte sjuk.
Saken är den att jag nästan aldrig får feber, men kan känna mig på dödens brant ändå.

I natt vaknade jag vid 3-tiden och kunde knappt andas. Fick inse att jag är nog sjuk nu, på riktigt, fast utan feber. Och ingen röst till på köpet. Jobbigt då jag har fallenhet för att stri.
Dret, på ren värmlandska.
Hade jag inte mallat mig och skrutit om att jag inte varit förkyld på två år så hade detta aldrig hänt, det är jag säker på.
Jag och min stora käft.

Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Eftersom jag inte orkat hålla tempot på jobbet så har jag kunnat fundera ut lite dekorationer i mitt synnerligen tråkiga, nybyggda bibliotek.

Då kom min privata mobil väl till pass. Den har en funktion som heter Paper artist, där man redigerar sina bilder från galleriet precis som man behagar. Helt fantastiskt! Sen var det ju det där med hur jag skulle få bilderna från mobilen till min dator på jobbet...JA, JAG VET, jag är helt körd på sånt där!
Men om man samtidigt är envis som synden så ordnar man till det. Nu finns bilderna på mitt skrivbord både i A4 och A3.

Här kommer ett axplock:

Jag gillar att plocka fram små färgklickar i det
övrigt svartvita.
Detta är mina rosa pioner som blommade för första
gången i somras.

En av mina liljor

...och en till

Tulpanerna och betongljuslyktorna

Den här är jag riktigt nöjd med! Spinnrocken på altanen

Samma spinnrock med annat utförande

Lite betong-och blomarrangemang från i somras

Syrran i vilsam pose

Frivillig elev som kanske får äran att sitta på väggen
i Bibblan. 

Nyss läste jag en blogg av en positiv och härlig tjej, tillika instruktör på mitt träningsmecka. Jag brukar läsa den ofta men på sistone har jag inte hunnit. Nåväl, nu hade hon fått städmani och rensat alla lådor och skåp, plockat bort på diskbänken och verkligen grejat. Hon tycker själv att hon är en slarvmaja som rör till det och har sig. Men nu skall det bli andra takter.

Oj, oj, så jag önskar att jag var lite mer slarvmaja!
Det blir orosvarning i mig då det ligger saker(Gubbens snus och små post-itlappar på "min" finbänk i köket).
Då jag lagar mat så plockar jag genast undan det jag använt och torkar därefter bänken. Flera gånger. Då min dotter har lagat mat hos oss, förövrigt otroligt god mat, så har hon kört ut mig ur köket eftersom jag surrar omkring henne och plockar undan, diskar och torkar. Såklart otroligt stressande, jag vet, men jag kan inte hjälpa det!
Jag är den som ALDRIG har städat färdigt. Jag tycker att alla andra har det så fint, piffat och välstädat så därför strävar jag på. I oändlighet.
 Även på jobbet har de nog börjat misstänka mig som städmissbrukare...
Tänk, så skönt det skulle vara att bara....inte bry sig. Fast då skulle ju främmande organismer ta över vårt hem och ge oss gröna öron, eller nåt....

Fast värst vore det om det kom besök och de såg hur det såg ut på vår köksbänk...
Som idag, då där står tomma plåtburkar som skall ut till återvinningen, fast jag inte orkat bära ut dem och en amaryllislök som skall sparas eftersom den var nåt alldeles fantastisk fin då den blommade, dessutom en julgåva från käraste styvdottern. Ja, ni ser ju själva hur rörigt det är...

Oj, de där flaskorna är ju attans störande också.,
men jag tror jag skall spara dem till nåt pyssel...

Nu, då jag är sjuk så är jag ju tvungen att stanna upp och reflektera. Det har ju inte hänt något förfärligt trots att jag inte orkat plocka bort de där attans skämsiga burkarna.
Och om jag tittar åt ett annat håll så slipper jag se dem...
Lättare sagt än gjort, men jag försöööööker.


Opps, nu såg jag dem igen!

Men hörrni, kära vänner, ta nu hälga och hand om varann!
Och då ni druckit upp så ställ genast glaset i diskm.....

Dubbelsöndag, kan det vara så svårt?

Snart är det min födelsedag. Eller snart och snart,...Men mars är väl ganska snart, ändå...
Då önskar jag mig bara en enda sak; TVÅ söndagar i veckan!

För så här är det ju; På fredagen är man utmattad av en hel arbetsvecka. Man äter nåt gott men oerhört snabblagat, sen åker TV-n på och så myser man tillsammans med sin lagvigde i typ en kvart innan man somnar sött i soffan, efter att ha druckit ett glas gott rött(helt bortkastat) så vaknar man bortåt halv tolv med dreglet rinnande i mungipan. Sexigt?

Lördagen i vårt hus brukar börja med att en kissekatt börjar gå omkring på sin matte i ottan. Kelsjuk, som bara den brummar hon så sängen verka skaka. Ger matten kärleksbett i hakan eller örsnibbarna och dreglar lycksaligt. Då är det ytterst svårt att inte börja kela med henne varvid de tre musketörerna, Vaski, Lummi och Klinga genast kommer störtande för en liten gosestund, de också, så där på morgonkröken....Den andra katten ligger i djup sömn på mattes kudde, och brummar.

Denna lördagsmorgon var dock lite olik de andra.
Matten vaknade av tassanden på bottenvåningen. Ja, jag är lättväckt....
Kollade tiden. 06.37.
Hundarna får inte vara på bottenvåningen under natten, så detta måste undersökas. Vid altandörren stod en olycklig Klinga. Hon flåsade, vilket betyder att hon har ont i magen. Matten, iförd morgonrock, foppatofflor på bara fötter, öppnade dörren och så NÄSTA dörr ut till soldäcket, ohhh shit, det hade snöat!
Klinga fick göra det hon behövde och matten hoppades att den kalla avrivningen från snön inte skulle hindra ytterligare någon timme i varma sängen.
Skyndade sig tillbaka och lade sig under täcket.
Då kom Syrran, the cat.....
Allt detta hände under tiden hussen sov sött.

En liten stund fick dock matten sova innan alarmet tjöt i Göbbens mobil. Han skulle iväg på renoveringsäventyr.

Ja, sen började lördagen likna alla andra lördagar. Frukost, kolla VF på datorn...och facebook, såklart. I bakhuvudet började kreativa tankar frodas...Kanske man skulle pyssla lite, eller sy nån trasa? Poff, så förintades tankebubblan av:
STÅHEJET
Städa, tvätta, vika, putsa, plocka, gå hundprommar, skotta snö, åka till återvinningen med skräp, handla, gå hundprommar igen, mat till samma voffs, börja med middagen till oss tvåbentingar, för där kom ju Gubben hem..och det där pysslet kan gå och hänga sig för nu är klockan 18.00 och kreativiteten lyser med nu sin frånvaro.

Så kommer söndagen.
Allt är fixat under den hektiska lördagen. Man har inget framför sig mer än att softa. Så...det gör man. De där kreativa tankarna dyker upp och TJILLEVIPP så är man igång!

Idag har jag äntligen gjort ett besök i Ateljé Ahlborg Lindebergs lilla vrå. En trasa har tagit form och hänger nu på galge för att i sinom tid(nästa söndag) bli färdig.
Mina sparade glasburkar har fått innehåll OCH blivit pimpade med lämpliga namn och bilder.

Men om jag hade haft en söndag till, istället för den förhatliga måndagen, som står i farstun, så hade jag kunnat få färdigt min trasa, pimpat ALLA mina glasburkar och fyllt dem med lämpligt innehåll. Och kanske kunnat släppa lös alla andra kreativa tankar som titt som tätt hotar att spränga min skalle...

Men innan detta kan ordnas....så

Vik hädan nu, kreativa tankar, för nu är det snart måndag. Jag vill vara i fred! Hör ni det!!!

Då jag tappade hakan....

På och utanför vår lokala ICAbutik får jag ofta uppslag till blogginlägg. Är det inte några lunsar i Svenskarnas Parti som står utanför och delar ut sitt partiprogram så är det nån stressad mammi som ger sina barn ADHD bara genom att öppna munnen då de stiger in genom dörren.

 Idag skulle ni vart med! Oj oj, vilka naiva människor det finns, eller får man kalla dem dumma?
Hm....Jag har en försonande dag idag, så jag kallar det för naivt.

Så här var det:

En mamma med sin son i 6-7 års åldern var i färd att handla. Den ömma modern lät sin son vara med och bestämma dagens inköp. De blev, för mig, lite eljest....
I alla fall, hon var en tidsenlig moder och lät den unge gå före och plocka bland varorna för att förhandla sig fram till, för honom, perfekta varor.
Nu kanske ni tror att jag förföljde detta ont anande par men se, det var nog tvärtom. Jag hade varit MYCKET tacksam om de tagit en annan väg än min, men se där hur saker och ting kan ta olika vändningar. Och att finna nån skyldig går ju inte, ty det finnes ingen sådan.

Så kom jag då till kassan och vilka har då tagit plats före mig i kön, JO, den ömma modern med sin lille superson. Han fick minsann plocka upp alla varor på bandet, sakta men säkert vända ALLA koder åt rätt håll och så kom då slutklämmen: Betala!!!!
Ja ja, tänker ni, vad är det med det då? Men här kommer fortsättningen....

Hon sätter i sitt kontokort i apparaten och säger KODEN högt och tydligt!!!!

Jag kommer fortfarande ihåg den fast jag försökt radera den ur hjärnan!!!
Tur för henne att jag, som stod precis bakom, inte var en buse med oärliga tankar och dessutom har värsta dåliga ansiktsminnet

Nån av oss i kön hade hur lätt som helst kunnat knacka henne i huvudet vid första bästa tillfälle och snatta kortet, om vi hade varit busar, alltså, och därefter tagit ut alla pengar på kontot!!
Och om vi inte knackat henne i huvudet, kanske vi gjort den mildare lösningen, lurat av henne kortet.
Nu har jag inte så många ideér för jag är dålig på busiga tjuvlösningar, men jag har ju sett massor av deckare. Och Veckans brott med min idol Leif G V Persson. Så jag kan fantisera...

Jag är fortfarande helt uppfylld av denna naiva(dumma) mamma.

3484....

Kramisar alla mina goingar!

Helvetesbomull och lite annat...och inte så lite heller

Vitt och otäckt

Nej, jag gillar inte vinter, jag.
Det kanske har framgått tidigare i mina blogginlägg, och om inte annat så kanske bloggnamnet kan ge en vink...

Nej, jag gillar inte då snön lägger sig som ett mjukt täcke över landskapet. Vissa gör gällande att det är bättre med snö än slask, men för mig är slasket ärligare, man vet vad som finns under fötterna. Snön ligger där som ett litet bomullstäcke, man blir lite nostalgisk och tänker på då man var liten och gjorde snöänglar, åkte skidor, drack varm choklad och åt apelsin.
BAH!!! Jag var jäääävligt nära att göra en snöängel idag! Och den var INTE planerad!
Varm choklad och apelsin var väldigt långt borta vid den tidpunkten....

Nej, jag är inte förtjust i att skotta snö tre gånger om dagen. Vissa kanske hävdar att det är bra motion, och det har jag i och för sig svårt att förneka, men motion skall vara ROLIG, juh! Idag var jag tvungen att boka av mitt ROLIGA tabatapass efter att ha dragit upp persiennen .

Nej, jag gillar inte att pulsa i den vita djävulsbomullen med en yster, snötokig hund i kopplet. Det är inte himmelriket för mig. Denna vovve snöbadar vid första bästa tillfälle och kan då i vissa fall bli så hänryckt att hon drar med sig matte i ett ofrivilligt snöbad....

Nej, för mig finns inga bra kläder på vintern. Jag söker fortfarande den varma OCH samtidigt smidiga fingervanten. Har ej funnit den än. Och fann jag sådana så skulle jag väl tappa bort den ena på nolltid, för sån är jag....Och det kan jag tyvärr inte skylla på vintern, även om jag väldigt gärna vill....

För att inte verka som den värsta bittra surkärringen ever så skall jag nu verkligen försöka komma på nåt bra med vintern....

Hmmmm...

Nu kom jag på!!

Det bästa med vintern är då den är slut!


Nu över till nåt annat,

För en tid sen tog jag med mig min kära laptop till vardagsrummet för lite surfande. Det var en svinkall kväll och brasan värmde därför gott. Gubben och jag myste till det med tända värmeljus, ett glas rött och hade det göööörgött.
Först hade jag "lappen" i knäet men det blev obekvämt så jag ställde den på bordet. Gubben såg på lill-tv och hade ingen koll på sin maka. Så kom det sig att jag råkade somna en stund, det var ju fredag....ingen lång stund för min käre make var ju snabb som ögat att väcka mig. Yrvaken som jag var(fast det erkände jag såklart INTE för honom, nä, jag hade ju bara vilat en liten stund...) satt jag igång datorn igen, men vad hade hänt? Det var liksom en fläck på skärmen längst upp i kanten. Jag försökte sudda bort den, i tron att det var nåt smuts, men fläcken var kvar.

Syns inte så mycket här, men det är den lilla ojämna fläcken 

...som syns väldigt tydligt på skärmen. 

Klant Maja på Abborrvägen hade varit i farten igen! Hon hade ställt sin fina, laptop precis framför en ljuslykta! Det dröjde en vecka innan hon vågade säga det till sin make, samme make som köpt den fina datorn till henne....Och tänk, han blev inte ens sur! Men han är väl van....

Ser ni det lilla gröna skottet? jag blev alldeles lycklig!

Efter att ha städat bort julen såg mina orkidéer lite ledsna ut så jag tog mig för att plantera om dem. Vissa svarade med detta utseende..
Så igår var jag i färd med att slänga den mest otacksamma av dem, men vad såg jag? Jo, ett litet, litet spirande blad som sökte sig uppåt!

Shit, nu ser jag att jag glömt bort att ta bort
julljusstakarna! Hur blind kan man bli? 

Igår köpte jag nåt som aldrig nånsin fallit mig in förut. Jag köpte kronljus styckevis. Men hallå, tänker ni säkert?  Har hon varit i 1800-talet, eller? Saken är den att jag är livrädd för såna där långa ljus som man måste blåsa ut. Herregud, jag som somnar stup i kvarten bara jag sätter/lägger/ mig ner! Och har en valt en Gubbe som funkar likadant!
Därför har jag bara köpt värmeljus(ja, jag VET, det kan också skapa eldsvådor) de senaste åren.
Men efter en incident med ett glömt ljus på köksbordet för en massa år sen så är jag livrädd för "långljus"
Så fann jag min 40-års present från jobbet, och blev lite nostalgisk. De är från Krukmakeriet i Fryksta, de passar jättefint till vårt vardagsrum nu, efter att vi renoverade. De är ju lite gråblå och det var svårt att passa in dem förut. Så igår upptäckte jag att ICA sålde ljus styckevis. Igår var det premiär! Och tänk, huset står kvar! Ändå tog både Gubben och jag en lite powernap i reklampauserna...
Bra ljus, de brann jättesakta, riktiga kvalitetsljus, helt enkelt!
För några år sen köpte jag nåt som heter "Änglavakt". Man sätter den på ljuset och så skall den släcka ljuset då lågan har nått till den längd man satt vakten. Vilken skitgrej! Stearinet rann ju över locket som skulle falla över lågan och spärra den.
Nej, bättre är att stirra på ljuset och då det rycker det minsta i ögonlocket så SLÄCK.

Att det är vinter kan man tyvärr inte förneka, så vad gör man för att pigga upp sig? Tulpaner, såklart!
Sen fick två av mina betonglyktor faktiskt komma in från altanen för att känna på "innelivet".

Du å ja, Pandis!

Jag är ju lite blöthjärtad, det har ni säkert märkt, så då jag idag plockade fram Pandis till Lummi och hon lade huvudet på Pandis och vilade, så blev jag tårögd. Lummi må vara en jobbig vovve i vissa situationer, men hon är också den mest personliga och tacksamma. Hon ger respons direkt!

Hej matte! Tack för den goa bädden! 

Ibland finner vi inte nån av katterna nånstans. Vi letar och letar men icke. Vi tänker såhär vid dessa tillfällen: Ingen katt har nånsin smitit ut då vi öppnat dörren så då är de alltså inne nånstans. Ingen av de två kommer att svälta eller frysa ihjäl.
Idag saknades Syrran. Jag var inte nämnvärt orolig eftersom hon är en riktig innekatt...men nyfiken. Ute var hon inte så varför vara orolig, liksom.
Tänkte mig en stund i syrummet, och tog mig för att välja tyg....

Matte har gjort en bädd särskilt för mig. Den har hon
lagt framför den där varma grejen...Uhhh, så gött! 

Att jag och Gubben är djurälskare har väl inte undgått någon och våra kissar och vovvar är vårt hjärteblod, helt klart.
Jag vet faktiskt inte vad vi skulle göra utan dem....Det tråkiga livet, helt enkelt.

Om det vore möjligt, men tyvärr inte är det, så skulle vi adoptera hur många djur som helst.
Nu har vi tre hundar och två katter. De är så himla älskade och bortskämda så det är inte klokt! Men att veta att inte alla husdjur har det så, är mycket tungt att bära för mig. Att försöka hjälpa till så mycket det går med att sponsra olika djurrättsorganisationer är viktigt för mig. Tänk om man hade hur mycket pengar som helst?

Den sista kissen i vår flock som har kommit som övergiven är Syrran. Hon var en av katterna som hittades på en parkeringsplats utanför Kilafors för ca fyra år sen. En kartong med en kattfamilj upptäcktes av en uppmärksam person. Polisen tillkallades och katterna omhändertogs. tyvärr så är inte alltid polisen så himla kunniga om djurrätt så fyra av ungarna, ca 6 veckor gamla placerades ut i nya hem och mamman och en unge hamnade där de skulle, på Djurskyddet i Skåre. Det var Syrran och hennes mamma.
Jag hoppas att de andra kattungarna har fått bra och kattkunniga ägare för annars så blev det tufft för de små. En kattunge behöver 12 veckor på sig för att vara redo för att lämna mamma. Mamman, som är så viktig för att lära ungen hur världen fungerar. Vår Syrran fick ha mamma i 12 veckor och har därför växt upp till en trygg och go kisse, med mycket speciella gåvor. Att det blev hon istället för den kisse jag hade bokat, är helt Syrrans egen förtjänst. Hon var smart redan som 11 veckors unge!

Jag hade bokat en katthona på ca 3 år som kompis till vår Skrållan som blivit ensam efter att Toker gått över Regnbågsbron.
Vi gick in på Katthemmet och kollad runt. Vi fann inte katten jag bokat så vi gick runt och så DÄR, i en fönsternisch, låg en liten röd kisse och bara KRÄVDE min uppmärksamhet! Jag föll som en fura och ropade på Gubben som var i andra ändan av lokalen: KOM Tommy!!
Han trodde väl att jag blivit sjuk, eller nåt, men han kom rusandes och då jag pekade på den lilla så...föll han som en fura, han också!
Livet har inte varit helt lätt med denna vilda kisse i huset. Skrållan fick kissfeber och tyckte vi hade svikit henne under en lång tid. Detta var ju ingen värdig ersättare av stolte Toker, som var en patriark och husfader till Skrållan. Vi fann kisspölar efter Skrållan på de mest ovanliga ställen. Protestkiss, helt enkelt.

Skrållan, vår pratglada goding. Vi har den enda levande 13- åriga kattungen i världen.

En mycket jobbig tid för oss. Husse fick renovera hela hallen...
Men nu är det ju så att de har en matte som ALDRIG ger upp då det gäller ett djur, så därför är det numera en riktig djurfarm på Abborrvägen 91.
Skrållan, som nu är 13 år och Syrran som är typ 3,5, har börjat busa och samsas väl tillsammans. Skrållan står också ut med Lummi, som kommit och gått under åren, men som numera är hemma i huset för alltid.
Det är som med oss människor, det får ta sin tid att lära känna varann.

Här ligger hon, vår sista kissegoding Syrran. Från början  Syster Yster
men det var ju jobbigt att säga så efter en tid så blev det Syrran.
Men kärt barn har många namn för hon heter också Klutt, Kluttan Tjockis,
Syrrbyrr och Tiger. 

Nej, men guuud, nu har jag upptagit alldeles för mycket av er tid, kära vänner! Ta nu vara på resten av lördagen och njut!

En massa kramisar till er!