Helvetesbomull och lite annat...och inte så lite heller

Vitt och otäckt

Nej, jag gillar inte vinter, jag.
Det kanske har framgått tidigare i mina blogginlägg, och om inte annat så kanske bloggnamnet kan ge en vink...

Nej, jag gillar inte då snön lägger sig som ett mjukt täcke över landskapet. Vissa gör gällande att det är bättre med snö än slask, men för mig är slasket ärligare, man vet vad som finns under fötterna. Snön ligger där som ett litet bomullstäcke, man blir lite nostalgisk och tänker på då man var liten och gjorde snöänglar, åkte skidor, drack varm choklad och åt apelsin.
BAH!!! Jag var jäääävligt nära att göra en snöängel idag! Och den var INTE planerad!
Varm choklad och apelsin var väldigt långt borta vid den tidpunkten....

Nej, jag är inte förtjust i att skotta snö tre gånger om dagen. Vissa kanske hävdar att det är bra motion, och det har jag i och för sig svårt att förneka, men motion skall vara ROLIG, juh! Idag var jag tvungen att boka av mitt ROLIGA tabatapass efter att ha dragit upp persiennen .

Nej, jag gillar inte att pulsa i den vita djävulsbomullen med en yster, snötokig hund i kopplet. Det är inte himmelriket för mig. Denna vovve snöbadar vid första bästa tillfälle och kan då i vissa fall bli så hänryckt att hon drar med sig matte i ett ofrivilligt snöbad....

Nej, för mig finns inga bra kläder på vintern. Jag söker fortfarande den varma OCH samtidigt smidiga fingervanten. Har ej funnit den än. Och fann jag sådana så skulle jag väl tappa bort den ena på nolltid, för sån är jag....Och det kan jag tyvärr inte skylla på vintern, även om jag väldigt gärna vill....

För att inte verka som den värsta bittra surkärringen ever så skall jag nu verkligen försöka komma på nåt bra med vintern....

Hmmmm...

Nu kom jag på!!

Det bästa med vintern är då den är slut!


Nu över till nåt annat,

För en tid sen tog jag med mig min kära laptop till vardagsrummet för lite surfande. Det var en svinkall kväll och brasan värmde därför gott. Gubben och jag myste till det med tända värmeljus, ett glas rött och hade det göööörgött.
Först hade jag "lappen" i knäet men det blev obekvämt så jag ställde den på bordet. Gubben såg på lill-tv och hade ingen koll på sin maka. Så kom det sig att jag råkade somna en stund, det var ju fredag....ingen lång stund för min käre make var ju snabb som ögat att väcka mig. Yrvaken som jag var(fast det erkände jag såklart INTE för honom, nä, jag hade ju bara vilat en liten stund...) satt jag igång datorn igen, men vad hade hänt? Det var liksom en fläck på skärmen längst upp i kanten. Jag försökte sudda bort den, i tron att det var nåt smuts, men fläcken var kvar.

Syns inte så mycket här, men det är den lilla ojämna fläcken 

...som syns väldigt tydligt på skärmen. 

Klant Maja på Abborrvägen hade varit i farten igen! Hon hade ställt sin fina, laptop precis framför en ljuslykta! Det dröjde en vecka innan hon vågade säga det till sin make, samme make som köpt den fina datorn till henne....Och tänk, han blev inte ens sur! Men han är väl van....

Ser ni det lilla gröna skottet? jag blev alldeles lycklig!

Efter att ha städat bort julen såg mina orkidéer lite ledsna ut så jag tog mig för att plantera om dem. Vissa svarade med detta utseende..
Så igår var jag i färd med att slänga den mest otacksamma av dem, men vad såg jag? Jo, ett litet, litet spirande blad som sökte sig uppåt!

Shit, nu ser jag att jag glömt bort att ta bort
julljusstakarna! Hur blind kan man bli? 

Igår köpte jag nåt som aldrig nånsin fallit mig in förut. Jag köpte kronljus styckevis. Men hallå, tänker ni säkert?  Har hon varit i 1800-talet, eller? Saken är den att jag är livrädd för såna där långa ljus som man måste blåsa ut. Herregud, jag som somnar stup i kvarten bara jag sätter/lägger/ mig ner! Och har en valt en Gubbe som funkar likadant!
Därför har jag bara köpt värmeljus(ja, jag VET, det kan också skapa eldsvådor) de senaste åren.
Men efter en incident med ett glömt ljus på köksbordet för en massa år sen så är jag livrädd för "långljus"
Så fann jag min 40-års present från jobbet, och blev lite nostalgisk. De är från Krukmakeriet i Fryksta, de passar jättefint till vårt vardagsrum nu, efter att vi renoverade. De är ju lite gråblå och det var svårt att passa in dem förut. Så igår upptäckte jag att ICA sålde ljus styckevis. Igår var det premiär! Och tänk, huset står kvar! Ändå tog både Gubben och jag en lite powernap i reklampauserna...
Bra ljus, de brann jättesakta, riktiga kvalitetsljus, helt enkelt!
För några år sen köpte jag nåt som heter "Änglavakt". Man sätter den på ljuset och så skall den släcka ljuset då lågan har nått till den längd man satt vakten. Vilken skitgrej! Stearinet rann ju över locket som skulle falla över lågan och spärra den.
Nej, bättre är att stirra på ljuset och då det rycker det minsta i ögonlocket så SLÄCK.

Att det är vinter kan man tyvärr inte förneka, så vad gör man för att pigga upp sig? Tulpaner, såklart!
Sen fick två av mina betonglyktor faktiskt komma in från altanen för att känna på "innelivet".

Du å ja, Pandis!

Jag är ju lite blöthjärtad, det har ni säkert märkt, så då jag idag plockade fram Pandis till Lummi och hon lade huvudet på Pandis och vilade, så blev jag tårögd. Lummi må vara en jobbig vovve i vissa situationer, men hon är också den mest personliga och tacksamma. Hon ger respons direkt!

Hej matte! Tack för den goa bädden! 

Ibland finner vi inte nån av katterna nånstans. Vi letar och letar men icke. Vi tänker såhär vid dessa tillfällen: Ingen katt har nånsin smitit ut då vi öppnat dörren så då är de alltså inne nånstans. Ingen av de två kommer att svälta eller frysa ihjäl.
Idag saknades Syrran. Jag var inte nämnvärt orolig eftersom hon är en riktig innekatt...men nyfiken. Ute var hon inte så varför vara orolig, liksom.
Tänkte mig en stund i syrummet, och tog mig för att välja tyg....

Matte har gjort en bädd särskilt för mig. Den har hon
lagt framför den där varma grejen...Uhhh, så gött! 

Att jag och Gubben är djurälskare har väl inte undgått någon och våra kissar och vovvar är vårt hjärteblod, helt klart.
Jag vet faktiskt inte vad vi skulle göra utan dem....Det tråkiga livet, helt enkelt.

Om det vore möjligt, men tyvärr inte är det, så skulle vi adoptera hur många djur som helst.
Nu har vi tre hundar och två katter. De är så himla älskade och bortskämda så det är inte klokt! Men att veta att inte alla husdjur har det så, är mycket tungt att bära för mig. Att försöka hjälpa till så mycket det går med att sponsra olika djurrättsorganisationer är viktigt för mig. Tänk om man hade hur mycket pengar som helst?

Den sista kissen i vår flock som har kommit som övergiven är Syrran. Hon var en av katterna som hittades på en parkeringsplats utanför Kilafors för ca fyra år sen. En kartong med en kattfamilj upptäcktes av en uppmärksam person. Polisen tillkallades och katterna omhändertogs. tyvärr så är inte alltid polisen så himla kunniga om djurrätt så fyra av ungarna, ca 6 veckor gamla placerades ut i nya hem och mamman och en unge hamnade där de skulle, på Djurskyddet i Skåre. Det var Syrran och hennes mamma.
Jag hoppas att de andra kattungarna har fått bra och kattkunniga ägare för annars så blev det tufft för de små. En kattunge behöver 12 veckor på sig för att vara redo för att lämna mamma. Mamman, som är så viktig för att lära ungen hur världen fungerar. Vår Syrran fick ha mamma i 12 veckor och har därför växt upp till en trygg och go kisse, med mycket speciella gåvor. Att det blev hon istället för den kisse jag hade bokat, är helt Syrrans egen förtjänst. Hon var smart redan som 11 veckors unge!

Jag hade bokat en katthona på ca 3 år som kompis till vår Skrållan som blivit ensam efter att Toker gått över Regnbågsbron.
Vi gick in på Katthemmet och kollad runt. Vi fann inte katten jag bokat så vi gick runt och så DÄR, i en fönsternisch, låg en liten röd kisse och bara KRÄVDE min uppmärksamhet! Jag föll som en fura och ropade på Gubben som var i andra ändan av lokalen: KOM Tommy!!
Han trodde väl att jag blivit sjuk, eller nåt, men han kom rusandes och då jag pekade på den lilla så...föll han som en fura, han också!
Livet har inte varit helt lätt med denna vilda kisse i huset. Skrållan fick kissfeber och tyckte vi hade svikit henne under en lång tid. Detta var ju ingen värdig ersättare av stolte Toker, som var en patriark och husfader till Skrållan. Vi fann kisspölar efter Skrållan på de mest ovanliga ställen. Protestkiss, helt enkelt.

Skrållan, vår pratglada goding. Vi har den enda levande 13- åriga kattungen i världen.

En mycket jobbig tid för oss. Husse fick renovera hela hallen...
Men nu är det ju så att de har en matte som ALDRIG ger upp då det gäller ett djur, så därför är det numera en riktig djurfarm på Abborrvägen 91.
Skrållan, som nu är 13 år och Syrran som är typ 3,5, har börjat busa och samsas väl tillsammans. Skrållan står också ut med Lummi, som kommit och gått under åren, men som numera är hemma i huset för alltid.
Det är som med oss människor, det får ta sin tid att lära känna varann.

Här ligger hon, vår sista kissegoding Syrran. Från början  Syster Yster
men det var ju jobbigt att säga så efter en tid så blev det Syrran.
Men kärt barn har många namn för hon heter också Klutt, Kluttan Tjockis,
Syrrbyrr och Tiger. 

Nej, men guuud, nu har jag upptagit alldeles för mycket av er tid, kära vänner! Ta nu vara på resten av lördagen och njut!

En massa kramisar till er!