Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 30 januari 2015

Då jag tappade hakan....

På och utanför vår lokala ICAbutik får jag ofta uppslag till blogginlägg. Är det inte några lunsar i Svenskarnas Parti som står utanför och delar ut sitt partiprogram så är det nån stressad mammi som ger sina barn ADHD bara genom att öppna munnen då de stiger in genom dörren.

 Idag skulle ni vart med! Oj oj, vilka naiva människor det finns, eller får man kalla dem dumma?
Hm....Jag har en försonande dag idag, så jag kallar det för naivt.

Så här var det:

En mamma med sin son i 6-7 års åldern var i färd att handla. Den ömma modern lät sin son vara med och bestämma dagens inköp. De blev, för mig, lite eljest....
I alla fall, hon var en tidsenlig moder och lät den unge gå före och plocka bland varorna för att förhandla sig fram till, för honom, perfekta varor.
Nu kanske ni tror att jag förföljde detta ont anande par men se, det var nog tvärtom. Jag hade varit MYCKET tacksam om de tagit en annan väg än min, men se där hur saker och ting kan ta olika vändningar. Och att finna nån skyldig går ju inte, ty det finnes ingen sådan.

Så kom jag då till kassan och vilka har då tagit plats före mig i kön, JO, den ömma modern med sin lille superson. Han fick minsann plocka upp alla varor på bandet, sakta men säkert vända ALLA koder åt rätt håll och så kom då slutklämmen: Betala!!!!
Ja ja, tänker ni, vad är det med det då? Men här kommer fortsättningen....

Hon sätter i sitt kontokort i apparaten och säger KODEN högt och tydligt!!!!

Jag kommer fortfarande ihåg den fast jag försökt radera den ur hjärnan!!!
Tur för henne att jag, som stod precis bakom, inte var en buse med oärliga tankar och dessutom har värsta dåliga ansiktsminnet

Nån av oss i kön hade hur lätt som helst kunnat knacka henne i huvudet vid första bästa tillfälle och snatta kortet, om vi hade varit busar, alltså, och därefter tagit ut alla pengar på kontot!!
Och om vi inte knackat henne i huvudet, kanske vi gjort den mildare lösningen, lurat av henne kortet.
Nu har jag inte så många ideér för jag är dålig på busiga tjuvlösningar, men jag har ju sett massor av deckare. Och Veckans brott med min idol Leif G V Persson. Så jag kan fantisera...

Jag är fortfarande helt uppfylld av denna naiva(dumma) mamma.

3484....

Kramisar alla mina goingar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar