Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 23 september 2015

Vårt hem...vi ser ljuset i tunneln

 Nu äntligen, händer det grejer varje dag! Jag ropar dock inte hej ännu...
Idag hämtade jag sex tapetkataloger från Stuvbutiken. I helgen skall det målas och tapetseras i TV-rummet.
Det känns lite stressat och inte som då man renoverar enligt en egen plan. Men snart är det förhoppningsvis över. Kanske....

Idag städade jag ur husvagnen. Då jag äntligen funnit nyckeln...Den hade mystiskt försvunnit sen senaste besöket. Fann den hängandes i en skräppåse som vi har fäst på ett handtag....
Vill ha bort husvagnen så fort som möjligt. Tål inte se den. Som om den var skyldig till allt. Känner mig knäpp ibland...

Vår hälsa har inte varit den bästa på länge. Min Gubbe, som vanligtvis är en frisk och pigg människa har på sistone haft problem med magen. Jag själv har inte mått bra på väldigt länge. Migränen har tagit ny fart och matlusten försvunnit för länge sen.
Vardagsrummet skall bara ha parkettgolvet lagt så är det klart. 
Vem tycker det är gott med mat när lagandet av densamma är hur krångligt som helst?
Nää, det har blivit ett alldeles för stort antal färdigrätter och falafelrullar under några månader. Nu ser jag dock ljuset i tunneln, trots allt. Men Byggare Bob är och förblir en gåta då det gäller återkoppling och planering. Men nu svarar han i alla fall i mobilen sen röris blev inkopplad. De har nämligen kontoren intill varann...Svårt för Bobben att smita undan då.

Köksgolvet på gång. Snart kanske SPISEN kopplas in!!!!
 
I hallen finns fortfarande mycket att göra

torsdag 17 september 2015

En liten framgång

Att komma hem och se en tydlig förändring är jag inte bortskämd med. Hela bottenvåningen klädd med blå platonmatta tex. Det blev jag mött av vid hemkomsten idag. Kände en viss tillfredsställelse över att det minsann har arbetats här idag.








Desto jobbigare kändes det då jag skulle brygga mig en kopp kaffe och inte en droppe vatten kom ur kranen!
Ni anar inte så nära sammanbrottet jag var!!
Jag gjorde det enda tänkbara. Ringde Gubben! Och han lotsade den mycket upprörda hustrun till ett lyckat resultat. 
Tänk så stolt man kan bli över att ha satt på vattnet med RÄTT kran....Fast de där j-a snickarna borde såklart ha gjort detta. Inte första gången de glömt vissa primära saker såsom att koppla på vattnet, nämligen. 
Förra gången var det värre eftersom de glömt installera varmvattenberedaren....
Utevattnet har de fortfarande inte dragit till husvagnen utan vi har fått tanka vatten från våra snälla grannar Stefan och Sabina. 
Nu har vi gett upp husvagnen. Nu är det "rappa på" som gäller för byggarna.
PUNKT!



onsdag 16 september 2015

Med vässade horn....

Igår var det då dags för Kärringen på Abborrvägen att ringa det fjärde samtalet till försäkringsbolaget.  Och denna gång fick inte inspektören tala till punkt en enda gång! Jag är otroligt förvånad över att jag vid min ålder kan jobba upp en sån ilska att jag gott och väl kan jämföras vid tonåringarna som finns runt omkring mig på arbetet. I deras värld blir man förbannad, gör nåt åt det och sen går de vidare. Kanske är min ilskeutveckling helt deras förtjänst? Tack, ungar!

För efter mitt utbrott Grande, så fick min Gubbe ett samtal från Byggare Bob där han kröp i stoftet och med ömklig stämma körde några bortförklaringar sin vana trogen, men sen lovade att den jämrans platonmattan skulle börja läggas pronto.

Trodde så lagom på detta för igår var det stiltje i vårt hus. Det vet vi med bestämdhet eftersom Gubben var sjuk och därför hemma.
Men i förmiddags började det hända grejer! Då dök minsann en gubbe upp i vårt hus. Sen dök två rörmokare upp. Dessutom de som vi har engagerat. Bobsingen måste ha bokat in dem i rena förskräckelsen för den där hemska draken i huset. De har nu grejat i huset hela dagen och baske mig, det SYNS.
Bildbevis:
Den omtalade och skitdyra platonmattan

En brädhög

Gjuten brunn i grovköket

...och i badrummet


fredag 4 september 2015

Små ungar skall inte ligga döda i sanden

Fredag kväll. Häller upp ett glas vitt och lutar mig tillbaka på vår glasaltan. Ensam hemma med alla djuren. Gubben på tävlingsäventyr, som vanligt.
Kollar fb på mobilen.

En liten livlös unge ligger på magen i sanden.

Känner mig lite slutkörd efter en hel veckas jobb, tycker lite synd om mig själv faktiskt. Trött. Håglös. Kollar vidare, nu på Aftonbladet.

En liten livlös unge ligger på magen i sanden.

Och vårt hus sen, som aldrig blir färdigt. Det är fruktansvärt frustrerande att inte kunna sitta i vardagsrummet med mitt glas vin.

En liten livlös unge ligger på magen i sanden.

Och nu kom det en bil utanför och Lummi drog igång och skällde som en tok. Guuuud, så jobbigt!

En liten livlös unge ligger på magen i sanden.

Inte har jag nån aptit heller, då jag inte har nåt kök att laga mat i. Fast jag avskyr att laga mat, juh.

En liten livlös unge ligger på magen i sanden.

Nu blev det kallt också. Gubben har tagit sladdvindan med sig på tävlingen, den som vi kan dra elen till infran genom. Uhhh!

Samtidigt....

En liten livlös unge ligger på magen i sanden.

Får ge upp ute på altanen och gå upp på vår övermöblerade övervåning. Tänk så jobbigt det är med alla saker högt och lågt. Man skulle kunna ge bort minst hälften.
Kollar vidare på fb. Hjälporganisationer och hemgjorda föreningar ROPAR om hjälp. Jag vill hjälpa!
Vilka är ok? Finns det bedragare? Jag delar en massa inlägg om flyktingar, men vad hjälper det?

Och...

 En liten livlös unge ligger livlös i sanden.

Läser kommentarer från ett forum. Åsikter om att vi först skall ta hand om våra egna. Gamla, unga, handikappade ställs emot människor som flyr för sina liv. För våra egna behöver väl tas om hand...Av andra, inte av oss själva väl? Inte skall väl VI behöva ta han om våra egna åldriga eller handikappade släktingar? Visst är det väl samhället som är ansvariga för omhändertagandet?
Hur skulle det se ut om det kom en massa flyktingar och tog resurserna från allt som gör vår egen vardag smidig?
För inte kan det väl vara så att vi fortfarande kan åtnjuta denna service för våra egna ÄVEN om vi visar medmänsklighet inför det okända såsom flyktingar från ett fruktansvärt krigshärjat land? Nääää, såklart blir det svåra år och kanske t o m svält i vårt land.

och samtidigt...

En liten livlös unge ligger på magen i sanden.

Tårarna rinner....
Av skam över mina landsmän och kvinnor men också av empati över de stackars människorna som får utstå att få kalla handen i flera länder! Som mister sina anhöriga under resan. Ingen väljer väl att lämna sina hem frivilligt.
Inte ens jag, som har jämfört mitt hem vid ett krigshärjat hus, vill lämna detta halva hus. Inte ens flytta från kommunen.

Under tiden..

DÖR flera små ungar och flyter iland på en strand och blir liggande på magen med de små fötterna ligger med tårna inåt...

Det som berör mig så illa är att de inte får nån uppmärksamhet förrän de är döda. Att inte kunna rädda dem istället...
En förälders värsta mardröm skall inte behöva ventileras i media. Vändas ut och in. Mikrofoner stickas under näsan på en förtvivlad förälder som inte ens vet vad den säger i sin sorg.

En liten livlös ungen ligger på magen i sanden...

I mitt huvud för tid och evighet.

















onsdag 2 september 2015

Antiklimax

Ja, då var det dagen för den 3:dje inspektionen med Byggare Bob. Jag var otroligt taggad att möta denne, för mig oerhört inkompetente och dessutom kvinnoförminskande man, för att höra hans härliga bortförklaringar. Att smula sönder dessa var nästa mål.
For till jobbet oerhört tidigt, dels för att köra några tvättar i hemkunskapens tvättmaskin, dels för att äta frukost och ladda för det STORA VIKTIGA MÖTET.
Gubben hade lovat ringa då han kommit hem och lille Bob skulle sluta upp.
Under hela förmiddagen hade jag beklagat mig över den usle Byggaren och det önskades lycka till med mötet.
Vid 10-tiden gick jag på fika. Började ilskna till en aningens extra. Tänkte att den jävla Bob är väl en magstark kille som inte ens lyder högste chefen på försäkringsbolaget.

Så ringde det i mobilen och Gubben förkunnade: jaha, nu svarar du äntligen! Ehhh, vadå då, sa jag.
Jag har ringt dig tre ggr på båda dina mobiler men du har inte svarat!
Määähhh, sa jag.
 Det fanns liksom inte mycket annat att säga.
Nåt knepigt hade hänt med min jobbmobil och min privata mobil fanns i väskan i min hurts på mitt kontoret.
Att inse fakta, Byggare Bob och Gubben hade haft mötet UTAN mig, kändes som att bli snuvad på konfekten, liksom. Jag som laddat så in i norden och så blev det pannkaka.

Men då Gubben berättade om vad som sagts så kan jag kanske tycka att det var bra att jag inte var med. Jag var nog för arg för vårt eget bästa...
Ty Bob var en mycket slokörad och mild man idag. Den platonmatta som han tidigare propagerat för som det bästa alternativet i vårt hus, MEN som vi själva skulle behöva betala för det facila priset av 40 000 kr var nu helt gratis och skulle läggas i hela bottenvåningen plus ekparkett. UTAN EXTRA KOSTNAD: ¨
PUNKT.
Och dessutom behöver inte Gubben lägga golvet själv. Det gör Bobsingens gubbar UTAN extra kostnad. Det enda vi skall göra är måla och tapetsera. Gött.

Rörmokaren kom idag och gav kostnadsförslag på alla rör i vårt hus. Det är bäst att byta i hela huset, tyckte han. Vi litar på honom. Där har vi en man som kan handskas med människor! Då jag träffade honom så TITTADE han på MIG då han handhälsade på mig! Och då jag talade så LYSSNADE han och svarade MIG. Ja, jävlar, vilken trevlig kille! 70 år och en modern kille. Gillas!

Men LITE besviken är jag ändå på att jag inte fick ge Byggare Bob en match idag. Som en liten unge som blivit snuvad på sitt godis, liksom....
57 år och ändå....