Träna eller gräva, det är frågan

 Go helg på er, mina vänner!

Lördagens träningstanke förblev i stort sett endast en tanke då mina träningspartners var ytterst ovilliga till promenad, den första blev ynka 500 m, redan vid grannarnas stall började hon streta emot. Försökte lirka lite men det var som förgjort. Det var bara att vända om men då blev det fart på tanten! Bytte träningspartner, med samma resultat....Lata kärringar, de där två! 

Soffpotatisarna Klinga och Lummi

Efter dessa misslyckade försök hade jag tappat sugen till promenad så istället gjorde jag mig en rabatt. Den ser inte mycket ut för världen just nu, då växterna är så små, men vänta bara tills dagliljor, vallmo, funkior, aklejor, rudbeckior, murgröna, clematis, miskantusgräset, violkungsljus, backtimjan, backnejlika, taklök och först av alla, tulpaner och narcisser blommar!

Fann en fin gren i skogen som
fick bli klätterställning åt en clematis

Tokyokörsbäret är jag riktigt nöjd med!
Även Blomsterlandet, antar jag, eftersom
det gick lös på 800 spänn.
Klirr i kassan m a o.

Istället för gymträning, lite sten och betong...

Buxbomen är ena tåliga rackare, har nog flyttat
dem 5 ggr! Nu räddade jag dem från att för evigt bli 
Humles favoritkissplats.

Trampstenarna är gjutna med funkiablad som mall.

Svårt att se kanske, men här finns en storblandig
murgröna.

Nu är det bara rabattkanten som skall gjutas. Har inte riktigt bestämt vilken form den skall ha, men det lutar åt min favoritform, champinjontråg. Men vi får se, kanske ändrar jag mig till glasslådor, inte heller omöjligt att jag tar de där mjölkkartongerna, typ 500 st som ligger i förrådet.

Som betongnörd är den här tiden en prövningens tid. Man ser framtida betongalster i varje liten islåda eller sockerkaksform. Ett par gummistövlar eller slitna shorts kan bli jädrigt snygga blomkrukor. Att köpa sandleksaker på Biltema utan att ge dem till barnbarnen är inte främmande för mig och mina betongberoende vänner. Och om man mot förmodan inte finner en endaste passande form så gör man sig en egen.

Loppisfynd, en Rosa Ljung för 35 spänn, pensla
på latexmjölk i tunna lager så har
man fått sig en nya form. 

Då jag grejar med trädgården så har Göbben fullt upp med sitt projekt-glasaltanen. Han har i och med detta tagit mitt katastroftänkande till högre höjder(häpp!) Med hjärtat i halsgropen ser jag hur han står balanserande på nån regel med antingen såg/skruvdragare/hammare/tigersåg(😲) i näven, flera meter ovan mark. 

Där står han, balanserande på skärmväggen!

Det där katastroftänkandet är nog medfött, har alltid trott mig se hemska tillbud vid höga höjder, vassa föremål, sågklingor och motorsågar(gulp!!!), det märkliga med detta är att jag aldrig fått "rätt" eller vad man säger. Inte vid ett enda tillfälle har det hänt ens en enda liten pytteolycka! Men vad hjälper det, jag har hjärtat i halsgropen bara nåt av mina barnbarn springer i nedförsbacke...

Igår ringde min dotter och vi pratade en lång stund. Hon håller på att göra fint på balkongen och vi dryftade olika alternativ till piffiga lösningar. Men de flesta lösningar ratades pga hennes paniska rädsla över att barnen skall komma ut på balkongen, trots barnsäker dörr, klättra upp och falla ner! De får endast vara på balkongen om de sitter blickstilla med rak rygg och benen rakt ut i rottningsoffan som är placerad så mamman med hökögon kan se varje litet försök till kroppsrörelse av dem! 

Solklart arvet från mammi😁 

Funderar på om jag skall vila med lite trevlig rabattgrävning idag också. Bara så ni vet, vi har lerjord...

Ha en härlig söndag men glöm inte att hålla i och hålla ut!

Kraaaaam!

Svordomar och födelsedagar...

 Nä men hej, mina godingar! 

Har funderat på det där med svordomar. Det kom på tapeten för en tid sen av nån anledning. 

Då jag var ung svor jag nåt så otroligt!  Och inte bara jag utan även mina kompisar, det var liksom normalt språkbruk. Att svära var att vara accepterad och en cool person, liksom. 

Men...

Som vuxen bör man ha fått tillägnat sig ett större ordförråd än som tonåring. Tycker jag. Inte alla håller med mig, antar jag. 

Men det där med svordomar verkar ha ändrat sig ordentligt sen jag var ung. På min tid var fy faan och  djääävlar ofta väl använda. Fast jag var en blyg viol och använde dem endast i sällskap av mina kompisar då inte mina föräldrar fanns i min närhet. Och det där med könsord som tillägg!😧

 Första gången jag dristade mig till att uttrycka ett könsord var jag nog i typ 30- årsåldern.  Det var i ett oövertänkt ögonblick vid ett nederlag i ett sällskapsspel och över mina läppar löd: f***a. Alla deltagare häpnade liksom jag själv! 

Jag har numera tagit till mig och använder ofta min fd svärmors kraftuttryck, JÄSPALT! För mig är det en hyllning till Siv men också ett bra ord för att uttrycka en överraskande händelse, positiv eller negativ är oviktigt. 

Hade en klasskamrat som använde "järnvägars" som svordom. Har dock svårt att förstå om detta s k kraftord skulle trösta då huvud möter hårt motstånd. ..för mig hjälpte det i alla fall inte mig då jag smällde min lilltå i bordsbenet för att rädda en katt från en hund. Tån visade sig vara bruten och tvingade matten att bära badtofflor från augusti till oktober. Orden vid krocken är inget jag är stolt över och det hjälpte heller inte mot smärtan. 

Över till nåt helt annat.

Idag fyllde mitt första barnbarn Mr D 4 år! Att vara mormor till denna goe, empatiske och såklart fantastiske onge är en ynnest. Det bultar fint i mormorhjärtat💓

Ha en fortsatt härlig helg och massor av cyberkramar till er!

Byggare Bob

 Tallyho, mina vänner! 

Påskhelgen sjunger nu på sista versen. Den här tiden är och förblir en otålighetens tid för mig. 

Trädgården...

Det kliar nåt otroligt i mina fingrar över att börja gräva och plantera hutlöst dyra men oerhört nödvändiga växter och träd och att få göra täta besök på loppisar för inspiration och kanske finna den perfekta formen för gjutning. Jag darrar av iver!

Men det finns en annan som är lika ivrig...

Här i stugan har Gôbben fullt upp med altanbygget, svordomarna haglar och plåstren är i det närmaste slut. Nu ljuder tigersågens in i märgenstämma över Fiskvik och hundarna ligger platta på golvet i tron att världens undergång nog är här i vilket ögonblick som helst. Även matte känner en viss oro...dock inte om jordens undergång utan mer om plåstren skall räcka...

Men han är duktig, min Gôbbe! Hans byggnationer har alltid blivit perfekta, nåja, vissa har väl orsakat en extralång följd av svordomar men alltid gått att rätta till så jag är trygg i att vi inom kort kommer att ha en fantastiskt stor och fin inglasad altan! 

Men hur mycket plåster kommer jag behöva köpa imorgon, tro? Har typ 2 m kvar....Nu dånar tigersågen igen! Platta hundar inväntar jordens undergång och matte en make nedfarandes från hög höjd med tigersåg i näven!😱 (hur många meter plåster behövs det för att tejpa ihop honom till igenkännande, tro?) 

Puh! Nu hörs endast hammarslag, inte en svordom på minst 5 minuter, då är det lugnt, det går framåt, helt enkelt😅

Ja, men annars är allt lugnt och stilla här på landet. Fågelsång och....nä, nu är tigersågen igång igen! Och dääär kom en riktigt otäck svordom(sencurerad)!!.................och

DÄR kom ett livstecken! Skönt! Nu kan jag pusta ut igen😅 Han kom nyss in med ett glatt leende på läpparna men gick snabbt ut igen...ohhhh! Hundarna står nu vid altandörren, gnällande...Jag avstår att titta ut då jag inte vet vad jag kommer att se. Kanske min Gôbbe ståendes på ett ben på en regel med tigersåg i ena handen och yxan i den andra och med en nyskapt svordom osande mellan läpparna så syrénerna kommer stå i blom alldeles för tidigt.

Nåja, kommer tid kommer råd, altanen kommer att bli jättefin, Det är jag säker på!

Men återkommer om hur många meter plåster som gick åt...

Kram på er, mina vänner! 

Det bästa

Gokväll, alla mina godingar! 

Hoppas ni har en lika fin påskhelg som oss här på Fiskvik 210. 

Att vakna upp till fågelsång och en solstråle strilande in vid sidan av rullgardinen är energi för själen. Med detta vaknade jag i morse, dessutom med en hundnos på axeln, en annan voffs slickande min fotsula och en katt liggande brummande på mitt bröst. Det bästa livet!

Som om detta inte vore nog, att jag fått umgås med mina barnbarn och deras föräldrar har förgyllt dagen ytterligare. Även barnbarnet Filip fick besök och nya fina blommor på sin grav. Han är i allra högsta grad närvarande även om det inte är kroppsligen. Sorgen kommer till oss alla i perioder men så är ju livet, sorg och glädje varvas om vartannat. Att skriva detta är ett sånt tillfälle då tårarna rinner...

Sorgen att inte ha fått tillfälle att lära känna Filip är en tung sten i bröstet för oss alla, men att pynta hans grav känns som att man kommer honom nära. Det närmaste vi kan komma honom faktiskt.

Men i våra hjärtan finns han nära, nära💓

På hemmafronten har Byggare Bob spikat på utbygget av altanen för glatta livet. Och solen har bara lyst och värmt. Och helt plötsligt fick jag en sån fantastisk härlig känsla över hur gött det är att leva!

Cyberramar på er mina bästisar och ta hand om er och era nära!

Håll ut!

 Men hej, mina godingar! Hoppas ni mår bra trots att världen är bort i stôll med coronan och allt som följer dess spår. Visst är det tröttsamt? Men vet ni, det finns tips och trix för att hålla ångan uppe och orka med. 

Här kommer mina väl beprövade tips:

* Sök upp en vacker plats, sätt dig på nåt bekvämt ställe och TOMGLO. Men...Lägg bort mobilen! Hörru, hörde ni inte, LÄGG bort mobilen! Så där ja!😀

*Promenera! Ja, jag menar det! En powerwalk gör underverk med kropp och själ. Regnar det? Skit i det, det finns suveräna regnkläder. Och skit i lurar i öronen. Vindens sus eller endast TYSTNADEN är helande för våra själar. Att alltid ha ljud i öronen är en styggelse, anser jag. 

*Ta upp en gammal hobby du inte har hunnit med på många år. 

*Skaffa en pälskling OM du planerat noga för djurets bästa och för framtiden efter corona. För mig finns inget bättre än att vakna på morgonen av en brummande katt på bröstet eller en hundtass som tigger om godmorgonklapp. Djurskydden har massor av katter och hundar som behöver nya hem. De har hårda krav, det är bra, för att skaffa en pälskling är ett stort ansvar. Men man får sååå mycket tillbaks som välbefinnade och omtanke om någon annan än en själv.

* Tänd levande ljus! Men...glöm inte släcka ljusen! Värmeljus är mitt val då jag inte längre vågar tända långa ljus då jag är livrädd att glömma släcka...efter en händelse för många år sen då vårt köksbord höll på att stryka med pga osynk i familjen. 

Igår gjorde jag en förbjuden handling!

Min planering var att efter jobbet köra ett träningspass på mitt nya träningsmecka Hälsohuset. För mig har det alltid känts så himla bra att träna efter jobbet på freda´n. Att få svettas ur mig både fysiskt och själsligt har alltid varit mitt perfekta avslut på min arbetsvecka.Men inte i går..

För...

Igår vred jag ratten höger-vänster istället för tvärtom. Kände ett sting av dåligt samvete men snabbt som tusan kom jag på en ursäkt! Jag behövde ju..humhumhum...göra inköp på...typ Bergvik. Och vet ni, till vänster efter nån smörgåsaffär fanns en ju en affär med lockpriser typ halva priset...Men tjena! Har förut tyckt detta är en tantaffär men efter en sekunds eftertanke igår kom jag ihåg att jag ju ÄR en tant! Måste försöka komma ihåg detta...

Och vet ni, jag hade en fantastiskt fin tid under typ 1 timme! Mötte kära människor som jag gärna hade delat hela eftermiddagen och kvällen med. Så himla kul! 

Ilandsproblem.

Efter att jag bytt till både nyare dator och mobil så är det för jä-igt svårt att dela bilder från mobil till dator. Har svurit helt nya och innovativa svordomar över detta men det har inte hjälpt. Sååå ni får stå ut med endast mina ord tills jag fått kläm på det där med bilder. Eventuellt kommer bilder att tilläggas senare i men det står skrivet i stjärnorna just nu...

Cyberkramar från mig till er!