Så här långt har Gubben hunnit på altanen |
Här kommer jag att infinna mig i morgon, efter lunch. |
Det heter Pelseterapi och tillhör matte till Klingas bror Grim.
Och så fick jag då reda på att han inte längre fanns..Jag kunde inte sluta gråta då jag läste mattes fina ord. Hon hade också lagt ut en film med bilder från valp till..ja,,,död. Varje gång jag tittar på Klinga så ser jag Grim. Han var utbildad servicehund och hade precis klarat examen då han fick sitt första epilepsianfall.
I maj orkade han inte längre. Hans kropp hade då tagit så mycket stryk av anfallen och medicinen hjälpte inte längre. Hans husse och matte fick ge honom det värdiga slut som han behövde.
Den otroligt jobbiga delen av att vara djurägare.
Så sorgligt!!!!
Jag hade tårar i ögonen hela gårdagskvällen, tror jag....
tog kort på min fina vallmo igår...Skit på linsen,visade det sig, men visst ser den lite frostad ut... |
Så idag laddade jag inför den utmaningen genom att ta en ny joggingtur på Kilene. Så himla gött att härt....ja ni vet....
Detta var 3:dje gången sen mitt 10:åriga joggingsuppehåll.
Inga krämpor.
Heller ingen världsrekordtid, men det är inte det viktiga för mig, snarare tvärtom.
Och i öronen endast fågelsång och vindens sus. Det kommer aldrig att finnas öronproppar med musik i mina öron!
En skymf mot naturen, tycker jag. Och mot mig själv. Vi behöver alla naturliga upplevelser, inte hela tiden bli matade med tekniska prylar som gör oss beroende.
Skulle ta en bild på min fina vallmo igår. Hur jag än
försökte så blev bilden såhär. Skit på linsen,
visade det sig, men visst blev bilden lite frän ?
Dagens betong....Jag är helt såld på denna hobby! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar