Rensa tårkanalerna är nyttigt

Jaha ni, kära vänner. Här händer det grejer hela tiden. Nu är halva inglasade altanen på framsidan klar!
Trädgården blommar så vackert att man blir helt tårögd. Ja, det är ju inte så svårt för en sån som mig.

Det här var tidigt i förmiddags...

Grinar ju för allt nu för tiden. Igår tex var det dags för storsnörvel över ett inlägg på fb där två medarbetare på jobbet tog adjö av varann efter en herrans massa år tillsammans.
Sorgligt så härta vore nock(där kom den, favoriten!) Men dessa två killar har varit en livlina för så många ungar under många år och dessutom satt djupa spår i våra hjärtan. Den ena killen är ju kvar hos oss men för honom måste det ju vara som att hugga av sig ena armen... i alla fall nu i början. Faan, så jobbigt!

Och nu sjunger Adelé "Chasing pavements" på Spottan också. Får nog hämta lite papper...Ja, lyssna på den så förstår ni!
 Idag hade jag besök av en kär väninna.
Blev så himla glad över hennes lilla överraskning, en blombukett och två lingoncider, men då jag skulle ta av pappret på blommorna såg jag hundringen sitta nedstucken bland bladen!
Men inte skulle du väl...och allt det där som man säger, sa jag. Men jag menade det! Jag hade ju bara sytt ett förkläde på kul.Jag älskar ju att sy så det var ju inget besvär för fem öre, juh!

Shit, nu sjunger Adelé ännu sorgligare! "Don´t you remember"

Ja, så är ju trädgården så fin med alla fingerborgsblommor, pionen, vallmo. Ja, vallmo ja. Den fina laxrosa vallmon som jag fick av kära Anira för några år sen har nu slagit ut i full blom. Jädrar, man får lätt tårar i ögonen över sånt....

Vackerhet!!!

Papper!

Läste för en stund sen en blogg av en kär vän och tillika min träningsguru. Hennes son tog studenten i torsdags. Fina killen! Han och hans kompisar stod på rad i fina kostymer och i deras ansikten såg man den härliga, fantastiska glädje man bara har då man är så ung och har hela livet framför sig!!

MERA PAPPER!!

Och Adelé sjunger "Set fire to the rain".

Tack, snälla matte för den fina kattbädden...

Jag har ju kommit in ett kreativt flow just nu. Skapar så in i bomben så, ja, ni vet..härta vo...just det.
Igår möblerade jag om på altanen. Min gamla kökssoffa från min barndom fick ny outfit och kuddar.
Jag passade också på att tvätta av den och skrapa färg. Och tänk så många tankar som for i mitt huvud under tiden!
 För varje färglager kom en massa minnen fram. Min mamma och jag var väldigt lika, fast det upptäckte vi tyvärr inte under tiden hon levde. Det är nåt jag kommit underfund med på senare år. Det där att tillvarata gamla saker, fixa till dem så de håller ett tag till var min mamma bra på. Hon målade om denna kökssoffa, få se nu....mörkblå, senapsgul(uhhh), röd och vit, grön och helvit...fem gånger. Alla dessa lager fick jag fram då jag skrapade färg. Minnen....
Flera gånger har jag velat slänga soffan men ångrat mig. Varje gång klämmer det till i hjärtat. Min mamma och pappa köpte soffan på aktion då de gifte sig 1947. Den har alltid varit med mig.

Vad kan man inte göra med några glassbyttor och yoghurtburk...

Jag har blivit beroende av betong. Ser möjligheter i varje lite plastbytta! Herregud, så kul det är och vilken motion det är då man som jag, inte har nån borrmaskin med sån där jättebra visp på...
Gubben hade en som han tog till klubbstugan då de renoverade den. Så blev de inbrott...

Pilutta de där irländska dörrknackarna som erbjuder sig att stenlägga tomterna. Här har ni en som gör det själv. Med hjälp av champinjonbyttor....