Nästa dag lunkar på i samma anda. Men så kommer
NÄSTA DAG.....
.Så...du smyger upp extra tidigt(din man ligger nämligen och sover eftersom han är ledig) går ut med dina tre hundar, ger dem mat...och även de två kissarna som står på matbordet, och ser anklagande ut. Själv hinner du få i dig en kopp kaffe på stående fot.
Oj oj, klockan går.
Så du ropar på ena vovven som skall till dagis att det är dags, du tar med två äpplen(har du försökt att bära två äpplen samtidigt med en plastburk med hundmat och ett hundkoppel, handväskan och en ryggsäck?) Nä, tänkte väl det. Ingen är väl så dum att man de inte lägger allt i en PÅSE....
Du kommer ut, packar in vovve och alla saker och börjar skrapa rutorna på makens bil. Ja, den står ju ytterst så du har tänkt sno den idag, och låna ut din egen bil till honom. Då han vaknar.
Japp, nu är du klar och backar ut. Men...det finns inget ljus i panelen! Du letar febrilt efter reglaget till panelbelysningen men finner intet. Men inte kan man väl köra med en bil som inte hastighetsmätaren syns på, eller hur?
Så du packar ur vovve, koppel och lite till och in med allt i din bil, tiden är knapp, samtidigt som du nu gnisslar tänder ganska kraftigt över din make som har grejat med sin bil som bara han kan.
Klockan är nu JÄTTEMYCKET och du skall till hunddagis med vovven.
Du lämnar honom och hoppas på att vägen är ren från bromsklossar. Men varför skulle de hålla sig inne just denna morgon?
Du kommer 10 minuter försent till jobbet, kollar bakåt samtidigt som du slänger dig ur bilen och märker då att din träningsrygga INTE ligger i baksätet.
SUCK....
Jobbar på och ringer maken vid 10.30. Då väcker du honom....
Frågar om han kan möta upp vid ditt träniingsmecka och överlämna din träningsväska i god tid innan ditt pass börjar. Jajamensan säger då din resonable make.
Så går tiden och så ringer han och säger att han kommer med väskan för han har ändå vägarna förbi. Men åhhh, så snällt, säger du och glömmer genast bort hur JÄVLA arg du var i morse, på samme man.
Efter en stund ringer din fantastiske make och säger; Jag har lämnat väskan nu, men då märkte jag att du har punka på ditt ena bakdäck.
Du säger; Men jävlar!!!
Han säger: Det är lugnt, jag kommer och byter däck. Gulle han, eller hur?
Efter en stund ringer samme fantastiske make och säger:(MYCKET FULT ORD) muttrarna sitter som(MYCKET FULT ORD, IGEN) och jag måste åka och köpa ett nytt fälgkors eftersom det förra gick sönder. Oj, säger du, det var inte bra...för vad annat kan du säga om däckbyten...
En tid går och så ringer din fantastiske man och säger; Du får boka av ditt pass för de (OCH NU ÄR ORDEN SÅ FULA ATT TUNGAN RUTTNAR I MUNNEN OM MAN SÄGER DEM) bultarna går inte att få upp. Jag måste få tag på ett jättestarkt fälgkors som klarar av dem. Nu är klockan 14.46.
Ditt pass behövde bokas av 14.45 som senast annars så får du en varning och det är ju inte kul.
Du försöker därför ringa ditt träningsmecka för att förklara.
Jodå, du kommer fram hur snabbt som helst till repan(det händer inte ofta) och förklarar ditt dilemma, men en sån otur du har IDAG då! Du träffar på en nyanställd som inte har behörighet att boka av dig utan du får stå där med skammen att ha en varning..SUCK....
Din make kommer i ilfart för att köra dig hem att rasta två mycket bajsnödiga vovvetjejer medan han hämtar killvovven på dagis och gör de nödvändiga ärenden som hör ett hushåll till och sen hämta dig och...fortsätta däckbyte.
Din, nu aningen irriterade men fantastiske make och du kör med ett nytt däck och ett rackabajsarfälgkors tillbaka till jobbet denna fredag, och du försöker väl heja på däckbytaren så gott det går.... Du kan ju inte hjälpa till på annat sätt pga dina klena fingrar.
Äntligen hemma! Klockan är 18.30 och ni är helt slut.
Om allt hade varit som vanligt så hade du varit hemma två timmar tidigare.
Ja ja...
Nu är det lördag och du har hela dagen framför dig.
Attans, vad det snöar...men hundarna måste ju rastas så du tar den första hunden på bajspromme och hopps, där var det nära att du trillade! Men det gick ju bra, vilken tur!
Så är det dags för nästa voffs, varför inte ta båda två? Jo, såklart, eftersom du är lite hungrig så här på morgonkvisten.
Kiss och bajs går som en dans och du går in igen för att ge alla voffs frukost. Knäpper det inte lite i ryggen?
Äsch, inget att bry sig om.
Men hallå!! Hur mycket snöar det egentligen?
Bäst att skotta!
OPPPSSS!
Nu var du nära att trilla igen men klarade dig med nöd och näppe. Lite stel är du men det är nog ingen fara.
Senare böjer du dig lite framåt för att sätta på ugnen ...Och DÅ...
Smäller det till i ryggen!
Resten av kvällen har du en personlig assistent i form av en make som med oerhört förvånad uppsyn har fullt upp med att fungera i kökets hemligheter.
Han gör så gott han kan men att finna kniven i rätt låda, eller sleven där han lade den för ett halv år sen...det är ju inte lätt, får man ju förstå.
Han tränar och tränar, och till slut blir han nog ett riktigt proffs, men du tänker att det är nog ett tag kvar...
Ja, tänk om ni var i den här situationen, men det hoppas jag ni inte är, för det verkar ju inte var nån hit, direkt....
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar