Sista helgen...

Så här under de sista dagarna innan storflytten, vad är då mindre önskvärt än att vakna vid 04-tiden med att Mr Ehler Danlos Syndrom gör sig påmind i mig å det grövsta, med molvärk i höfter och ben...Inte lätt för er att veta hur det känns men om ni hade växtvärk som småttingar eller då ni fått influensa och knappt orkar gå på toa så kanske ni får en hint om känslan.

Nån som fattar grejen med mitt vinterhat? Och väderomslag?

Ni gör det?

Vilken grej, alltså!
Det räcker alltså med att beskriva på bloggen så fattar alla!
Tänk om jag visst detta då jag sökte läkare för mina besvär under massor av år och då fick recept på medicin för magkatarr eller depression istället för smärtlindrande/inflammationshämmande, de tvistade om vad som var bäst, för smärta i rörelseapparaten hade vårdcentralen tydligen aldrig hört talas om...
Men jag är inte bitter. Det kunde vart värre, eller hur? Vissa av mina olyckssystrar och bröder åker permobil, behöver ständig hjälp i sin vardag och kämpar mot en helt oförstående försäkringskassa.
Jag kan jobba heltid, mina blåmärken hindrar mig inte, inte heller värken eftersom jag har en human chef som låter mig anpassa min tid som jag önskar. Ärligt, jag är sååååå lyckligt lottad!

En liten blåklocka gjord i flyttpackningens tecken...
Min favoritman tillika make är helt oskyldig om nån nu
skulle ens tänka tanken!

Nu är det slut på gnället! 

Över till vårt flyttprojekt som innefattar att S L Ä N G A   S K R Ä P! 

Vad är egentligen skräp?

För mig är det saker som jag inte använt under senaste året, är trasiga, gamla som gatan, omoderna och inte använda på sisådär 20 år.

Dagens datum borde egentligen bli en röd dag i almanackan då jag fick min kära make att slänga sina träskidor från 70-talet! Fast det tog lite emot, det såg jag allt...Men han klarade det utan tår i ögat.

Känner mig faktiskt lite orättvis för han har inte protesterat över huvud taget om mina betongprojekt...Fast jag har dock slängt massor. Grejen med betonggrunkor är ju att man bara sparar det absolut bästa och slänger det halvkassa. Naturprodukt som man utan skam kan slänga på återvinningen. 

Nu är det snart slut på detta halvgnälliga inlägg och vet ni? Efter att ha gjort två varv till tippen, gjort diverse inköp och rastat 3 bajsnödiga hundar så har jag oljat upp min onda lekamen till hyfsad rörlighet. 

Så...

Jag säger som jag alltid sagt: RÖR PÅ ER, FÖLK! Bästa medicinen ever, så det så!

Nu tänder jag en brasa och lyssnar på Queen, örongodis för tant och farbror Ahlborg! Gubbern grymtar lite från övervåningen där han grejar med duschen...men snart så är han sitt vanliga soliga jag, det vet jag.

Så....

Adios från Abborrvägen 91! 

Nästa gång hörs vi från Fiskvik 210!