Hej mina vänner!
Har nyss raderar mitt förra inlägg pga dum i huvet.
Nåja, gör om, gör rätt.
Jag har under en tid pratat med mig själv men inte upptäckt det förrän det varit försent, om ni förstår...
För en tid sen var jag på väg till vårt lokala Systembolag och upptäckte att min papperskasse kanske inte skulle hålla måttet.
"Ojoj, hmm, det här kanske inte håller" funderade jag HÖGT för mig själv och insåg en millisekund efteråt  att en man gick bakom mig. Hans tankar om mig vill jag nog inte veta...
Idag var jag till vårt lokala Coop och hann inte in genom grindarna förrän jag drog igång min dialog med mig själv.
"Det är nog lite tidigt för ljung, det skiter jag i ett tag till, mässade ajg med hög röst innan jag fann mig själv och sällade mig till övriga tysta och beskedliga kunder.
Vete tusan, varför jag pratar högt för mig själv, kan det vara nåt med åldern?
Fast då borde jag ju möta nån som pratar lika frejdigt bland montrarna, eller hur?
Då jag går ut med hundarna så pratar jag hela tiden med dem men då är det liksom lite befogat, trots att det aldrig ger nåt vettigt svar.

Pyssel:
Har ju en faiblesse för pyssel. Särskilt återbruk eller betong. Det där med att lägga färg på rå betong har jag haft lite svårt för.

Men...

Nu jäklar i dä har jag provat att måla en betongdocka. Vete tusan om hon är nöjd...eller om jag är det heller... men nu är det gjort.