Humles problem och mörkrets intåg

Fredag eftermiddag och har nyss kommit hem från jobbet. Med livet som insats och även utan andras liv på mitt samvete.
November, mörker, regn...
Kan ni förstå att folk vistas utomhus i trafikerade områden svartklädda, med mörk barnvagn,  svartklätt barn med liten cykel utan reflex, eller skickar ut sina 8-10-åringar utan hjälm, ljus på cykeln eller reflexer? Jo, detta är ju faktiskt verklighet. Jag vet, jag har nyss upplevt det. Igen.
Jag klarade mig hem utan nån människas liv på mitt samvete.
 Igen.

Däremot började motorlampan lysa...

Husse har jobbat hemifrån efter lunch, han. Under förmiddagen hade han annat än jobbet att tänka på...och jag med.
Vår lille Humle är sjuk! Jättedålig, helt enkelt
Vår lilla valp har inte fått den bästa starten i livet. Hans magproblem har följt oss under hela tiden och sen hans morsas hårda lek. Nu, då hans mage blivit något bättre så blev han helt plötsligt halt. Kunde inte hoppa upp i soffan, haltade och tjöt vid minsta ansträngning. Okej, vi får massera och kolla om han sträckt sig, tänkte vi.
Igår morse var ena ögat rött, svullet och rann. Vid tvätt skrek han. Imorse var ögat toksvullet!! Såg ut att hoppa ut ur ögonhålan!
Han skrek också bara ett grässtrå råkade nudda nosen eller ögat.
Akut vettebesök.
Vi har fått bra hjälp, medicin och återbesök på måndag.
Men...
Som husse och matte gnager oron..

Ont i benet

Onda ögat

Onsa ögat...igen.

Nyss såg jag ett halvt Lyxfällan. Där fick huvudpersonen ett ultimatum att göra sig av med sina husdjur. En kanin, några hamstrar, hund och katt. För mig ett otroligt vidrigt ultimatum då det inte påverkar ekonomin nämnvärt. Är man en djurvän men råkar hamna i ekonomiskt trångmål så är djuren det enda stödet i livet. Att ordna sin ekonomiska situation är en helt annan sak.

Sen råkade jag hamna på en kanal där en veterinär behövde låta sin egen hund få somna in pga sjukdom och hög ålder.
Det skedde i hemmet med hela familjen samlad. Det bästa för djuret, enligt mig.
MEN..
Alla grinade så snoret rann innan livet rann iväg för hunden! Ändå var hussen vetten som lät hunden somna.
Att låta det stackars djuret höra detta som ligger där bedövad och inte förstår varför, så förfärligt!

Då vi behövde skiljas från vår Vaski så var det viktigaste att vi inte grät eller talade ledsamt med honom. Jag sjöng hans egen sång i hans öra, pratade lugnande och då han fick sista dosen så sjöng jag i hans öra tills veterinären sa att det var över. DÅ kunde jag släppa på tårkanalerna!
Och de är inte stängda än idag....

Ja, ni, det här blev ju inget fredagfeelinginlägg men livet är ju inte alltid en motorväg, eller hur?
Funderar på nåt positivt för att balansera allt negativt..¨..

Hmmm...

Funderar...

Funderar fortfarande...

Det är en dag i morgon också. Då kanske jag kommit på nåt positivt.

Mina vänner, ta hand om varann och ha en fantastiskt trevlig helg men glöm inte REFLEXER då ni beträder gator och torg!

Kraaam på er!