Nu är den här, julaftonen! En otroligt annorlunda jul men med samma budskap, att ta hand om varann.
Det där att ta hand om varann är ju inte lätt eftersom vi inte vill smitta våra nära samtidigt som vi vill umgås med dem. Vissa skiter i restriktionerna och får då ta konsekvenserna på gott och ont. Ingen av oss i vår tid har varit med om nån pandemi under sin livstid så man kan inte klandra dem...även om det kan vara på liv och död. DET har nog inte gått in i huvudet på många.
Men så finns ju de som ingen har att umgås med...Som uteliggare, tiggare eller de som inga släktingar och vänner har. Jaha, tänker då vissa. Vänner skaffar man sig om man vill ha. Hmm, inte så enkelt för alla. Mina tankar går ofta till de som finns i utkanten av mitt trygga liv.
Idag, under julklappsutdelningen hos min bonusdotter med familj, sa hennes sambo; Man får nästan ångest över vilket överflöd man ger ungarna. Förstår precis hur han tänker! Man vill ju uppfylla sina ungars önskningar samtidigt som man mår dåligt över alla som knappt har mat på bordet. Att ha jobb och lön varje månad får många att glömma alla som INTE har det.
Även om det var bestämt att endast våra barnbarn skulle få julklappar så kom det igår kväll en klapp från min dotter. Hon har ju haft som tradition under flera år att ge behjärtansvärda gåvor och så även denna gång; 30 mässlingsvaccinationer för behövande via UNICEF! År fantaststiskt stolt över min dotter som känner en sån empati, omtanke, och engagemang för de behövande.
Champinjon och purjopaj |
Mår inte bra... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar