Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 1 september 2023

Tankar så här på fredagskvällen...

 Nä men hej mina godingar! 

Hoppas ni mår bra och inga dumma bakterier eller virus har drabbat er.

Jag har jobbat i skolans värld i hmmm...26 år, tror jag(minnet...)och har därför delat upp året i terminer. sen dess För mig finns inget annat.

Förstår inte varför jag valde Handel i gymnasiet...Kompistryck, kanske?😕 Var ju verkligen inte min grej.

Jobbade något år i affär och någon tid på kontor men näe...det var inte min grej men jobba måste man ju för att försörja sig så nåt år stod jag ut, men så kom jag till vägs ände och valde det som låg mig varmast om hjärtat; Friskvård!

Sökte och kom in på på Molkoms folkhögskola. Det som lockade mig var massageutbildningen, kost och träning hade jag i blodet sen många år av intensiv träning och kosthållning. 

Och..

Så mycket vi lärde oss...av varann. Det fanns ingen läroplan utan vi skulle själva gör den...Flum i bött, enligt oss. Vi var en klass med ålderspannet 19 -36 år. Så otroligt att vi synkade så bra men det gjorde vi! 

Jag är så innerligt tacksam för det året! Inte tusan var det så kul alltid precis just då, men i backspegeln så har jag bara lyckliga minnen från den tiden. Mitt mål var i från början att få en massageutbildning och det fick jag.

Men...

Efter att ha jobbat på Korpen så insåg jag att friskvård skall finnas på arbetsplatsen. Mitt mål var att få folk att må bra på sin arbetsplats tex genom att få massage. Det funkade under en tid tills mina leder fick nog och sade upp sig. Trist! Jag älskade verkligen att ta hand om människor!

Men...

Det finns ju hur många sätt som helst att ta hand om sina medmänniskor...Som att vara en jävligt fin medmänniska som känner av då det är tungt för en kollega. Att fånga upp och axla bördan tillsammans och också kunna säga; nu backar du undan och vilar. 

Så känner jag för mina medmänniskor.

Kram på fredagen!💖



 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar