En trött vecka för en trött tant...VA, TANT?

Sitter här med ett glas rött och försöker sammanfatta veckan som gått, eller snart har gått, om man är petnoga. Måndag-onsdag var helvetiska på jobbet. Fast ändå trivs jag. Hm, är jag månne bipolär, eller? Ja, inte vet jag, jag stormtrivs på jobbet, men är ibland(ofta) så trött att jag vill spy. men så är det kanske för alla? Det är antagligen orsaken till att det blir missar i kommunikationen. Men nu är det fredag...och jag har ännu inte kört ihjäl nån människa utan reflex. Och inte heller nåt rådjur...eller älg...eller katt...eller hjort. Det är bra. Kanske för att jag tar det lugnt på vägen. Jag har ju två rådjursliv på mitt samvete och jag tror att de sitter i sin himmel och har koll på mig. - Nej, är hon ute på vägen nu igen...sänder en varning till våra levande vänner på jorden! Tänker de.
 Sen är ju min käre Gubbe och lillvovven eftersökare på trafikskadat vilt i området. Jag har nu gjort mig känd som "kärringen på Abborrvägen" genom alla mina mejl och fb-inlägg  till kommunen om varningsskyltar...och lite annat smått och gott...Ja, nån måste ju axla det oket också.
Förra året var det varmkörning av bilar i området de fick mejl om. Jag fick aldrig svar...Före det var det lekparkens alla farliga leksaker...och placeringen av den. En planritning skickade jag också med. Hundbajstunnornas placeringar har jag också kritiserat, OCH märk väl, fått rätt på EN tunna! Yyeeeaaa!
Åh, jag får inte glömma då jag bad om en lyktstolpe vid vår lilla gångvägstump som är kolsvart(såklart) och  gropig med rötter som sticker upp ur asfalten. Svaret är helt fantastiskt; Vi hade en lyktstolpe där förr, men de hade bara sönder den så vi fick ta bort den! Vilka var då DE och NÄR hände det? Jo, tonåringar för 20 år sen....så därför kan vi inte få se var vi går år 2012.
Men Gud vad jag gnäller.Tänk så hemskt för föräldrarna till lilla Anna som blev bortrövad av en stollig 20-åring igår! Och skolan slog inte larm! Jisses, vad NÅN där har ångest just nu, och det hoppas jag, för nåt sånt får ju inte hända.
Men nu kom jag på ett gnäll till, men sen får det vara slut. Bilen startade inte imorse. Vilken bil? 9-3:an såklart. Skitbilen nr 1! Kunde inte komma försent eftersom jag hade fikabröd till mina fredagsvultna kollegor i bilen. Sånt gör ju inte livet lugnare. Men Gubben fixade till det som vanligt.
Igår kom han hem med en jättefin lampa att ha i vår trappavsats. Med LEDljus eller ström. Då fick jag en snilleblixt. Smideslampan på väggen i köket vågar jag aldrig ha levande ljus i. Kanske skall jag köpa en LED-ljusslinga till den? Så efter jobbet for jag in till Plantagen, skulle även köpa brasved, och fann en hel ställning med ljusslingor! Men Gud, så nöjd jag var! Kom hem och satt i batterierna. Vägglampan blev jättebra! Men så var det då lampan i hallen....Öppnade förpackningen och fick i batterierna. Fann en snygg vas att ha slingan i. Hm...men vilken färg är nu detta? LILA! Passade inte så bra till den nytapetserade brun/guld/silver/grå väggen bakom. Gör om gör rätt...i morgon.
Min Gubbe och vovvetjej har kommit in från stora skogen efter att ha kollat efter rådjur. Dessutom skulle Klinga prova sin nya fräsiga väst med GPS-ficka! Hon sträckte riktigt på sig, den mallgrodan! <3

Kolla skrattande vovven! 

Lolitas poseringsstudio....
Kan meddela att verksamheten inte
hann komma igång förrän den blev
nedlagd....

Den här blev jag riktigt nöjd med!

Lille vännen

Idag sänder jag en tanke till alla små barn som hamnar galet då mamma och pappa måste jobba. Inte alla barn passar på en förskola med stora barngrupper. Idag hade jag gråten i halsen då jag hörde en liten killes hjärteskärande gråt efter mamma eller pappa. Han ville verkligen inte gå ut då det var bestämt att ALLA barnen skulle vara ute och HA KUL...Han hade kanske en kass dag och längtade verkligen efter mamma och pappa jättemycket. Men på förskolan är det tydligen inte tillåtet med lite flexibilitet...och medmänsklighet. Vart är vi på väg då det inte finns utrymme för alla personligheter? Vi kan väl inte alla var lika och vilja gå ut och leka samtidigt, eller..Fröken Präktig tog ingen som helst notis om hans förtvivlan utan fortsatte sätta på honom ytterkläderna medan han blev mer och mer hysterisk. Till slut skrek han så han var hes för att sen bara gny. Det lät så otäckt att jag blev orolig! Fröken Präktig sa: Mamma är på jobbet och kan inte komma, vet du väl!?! Men herregud, människa, kunde du inte ha satt honom i knäet, pratat lugnt, sjungit för honom, så han hade blivit lugn och kanske ha fått en chans att tycka det var kul på förskolan, INNAN du tvingade ut honom med de andra barnen!! Eller var Fröken Präktig så utarbetad av sin arbetssituation att hon inte orkade. Mitt hjärta brast nästan då jag såg den lille gå omkring därute och hulka. Han hadedå  inte kul en enda minut under den tid jag var på plats. Då man är så liten kan man inte förstå att mamma och pappa måste jobba för att få mat på bordet. Jag förstår inte varför dagmammorna försvann! De var ju ett fantastiskt bra alternativ till förskolan. Så går det då pengarna får styra istället för det sunda förnuftet. Nu finns inget alternativ för de barn som inte passar i det stora kollektivet! Om man inte "rättar in sig i ledet" så har man ingen chans. Det vet vi ju alla hur det går då man försöker stoppa en fyrkantig kloss i ett runt hål...Undrar hur det skulle vara att tvinga en vuxen människa till samma saker som de små får stå ut med....eller, hemska tanke, är det så att vuxna också blir tvingade till kränkande och nedvärderande handlingar? Hm....Är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen de vuxnas "Fröken Präktig", tro? Hur blev det såhär? Och när?

All helgona...INTE halloween!!!!

Vådan av att INTE ha köpt Halloweengodis är att man, då det ringer på dörren, sitter och trycker långt bort från fönstren. Jag är ju dessutom starkt emot detta spektakel. Var nyss med om att det ringde på, hundarna började skälla som stollar, och för en gång skull fick de hålla på. Som tur var kom min Gubbe hem samtidigt och kunde släppa in gästen, alltså ingen halloweengubbe. En fd granne som ville ha hjälp av Gubben och hundarna eftersom han kört på en katt och behövde finna den! 

Klinga och husse gav sig iväg tillsammans med fd.grannen och letade men fann ingen katt. Hoppas den bara blev omskakad och har sökt sig hem! 

Har fått blommor av Gubben! Inte bara jag uppskattade dem. Syrran har suttit en lång stund och sniffat. Den katten slutar aldrig att förvåna mig. 

Snart är potatisgratängen färdig och fläskfilén till Gubben och laxen till mig stekt. Jag hoppas att jag skall kunna njuta av maten utan kramp i magen...

Sen är det högtidsstund i TV-soffan; Så mycket bättre, bästa programmet ever!

Veckan...

Vilken skitvecka det varit!!! För mig, alltså. Dysterheten har legat som ett lock på mig. Regnet har strilat, dag som natt. Dessutom har jag haft skitont i magen sen i tisdags. Så fort jag ätit nåt så har jag fått kramp i magen. Dr Anja tror på magkatarr. Inte första gången i så fall...Men, då kanske jag kan gå ned de där sex kilona som jag skulle vilja. Nåt positivt i alla fall...eller inte. Nä, som friskvårdsmupp så VET jag att man inte skall gå ner i vikt genom att svälta. Nåja, idag känns det faktiskt bättre. Frukosten gick inte, men däremot lunchen. Våra gulliga tjejer i köket bjöd oss på currygryta och ris och då tänkte jag, det får bära eller brista. Jag åt VÄLDIGT sakta, dessutom tog jag lite ris, som INTE är min favorit, men lent för magen(hundarna får ju det då de är dåliga i magen). Currygrytan var rejält kryddad och JÄTTEGOD! Och  tänk, det gick bra! Ingen kramp. Men en tyngd i magen känns hela tiden. Trist. Jag hoppas på bättring under helgen. Då vill jag träna.Det bästa jag vet! Igår trotsade jag magen och åkte på powerstep för Frida. Det gick bra, men inte bättre. Jag såg i spegeln hur de andra studsade hur lätt som helst och jag...humptidump...men det var kul ändå.
Jag har ju glömt att berätta om förra helgen. Då var det dop för lille Neo. Det jag fångades av var två saker.
Prästen var en riktig goding! Han kom av sig och började fnittra! Sen skämtade han om att ingen kunde nån psalm utantill och sen till råga på allt hade han glömt stänga av sin mobil, så det gjorde han efter att dopakten börjat! Ha ha ha! Sånt gillar jag! Sen en annan sak, och nu känner jag mig RIKTIGT gammal, men jag tycker att då man skall fira en högtid så anstränger man sig att se riktigt bra ut. Tar på sig lite finare kläder. För att visa respekt. Tycker jag....Men lille Neo tog det med ro och det var ju det viktigaste. Gullego! Och Melvin, han var sååå gullig. Hade lite gelé i håret som en riktig charmör!

Nu är det fredag igen och jag trodde att jag skulle vara gräsänka, men så ringde Gubben och sa han skulle komma hem! Det är kul! Nu skall jag försöka fixa nåt gott på spisen...Vojne, vojne...
...

Blääääääää....

Varför blir jag som ett litet ledset barn varje höst? Andra människor ser det positiva i hösten. De bakar scones och tänder ljus..Det gör jag också, men det hjälper bara för stunden. Sen sänker sig dysterheten över mig igen. Att träna brukar göra underverk...för en stund, men så är melankolin över mig igen. Varför är jag född i ett land där mörkret sänker sig över landet i slutet av juli? Och har man otur så har sommaren varit riktigt regnig och trist. I år gick det bra väldigt länge och jag trodde att ett underverk hade skett, men nu är jag inne i den mörka grottan igen....Skit också...