Om mig
- Ditt och Datt
- Hammarö, Värmland, Sweden
- Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...
onsdag 7 november 2012
Lille vännen
Idag sänder jag en tanke till alla små barn som hamnar galet då mamma och pappa måste jobba. Inte alla barn passar på en förskola med stora barngrupper. Idag hade jag gråten i halsen då jag hörde en liten killes hjärteskärande gråt efter mamma eller pappa. Han ville verkligen inte gå ut då det var bestämt att ALLA barnen skulle vara ute och HA KUL...Han hade kanske en kass dag och längtade verkligen efter mamma och pappa jättemycket. Men på förskolan är det tydligen inte tillåtet med lite flexibilitet...och medmänsklighet. Vart är vi på väg då det inte finns utrymme för alla personligheter? Vi kan väl inte alla var lika och vilja gå ut och leka samtidigt, eller..Fröken Präktig tog ingen som helst notis om hans förtvivlan utan fortsatte sätta på honom ytterkläderna medan han blev mer och mer hysterisk. Till slut skrek han så han var hes för att sen bara gny. Det lät så otäckt att jag blev orolig! Fröken Präktig sa: Mamma är på jobbet och kan inte komma, vet du väl!?! Men herregud, människa, kunde du inte ha satt honom i knäet, pratat lugnt, sjungit för honom, så han hade blivit lugn och kanske ha fått en chans att tycka det var kul på förskolan, INNAN du tvingade ut honom med de andra barnen!! Eller var Fröken Präktig så utarbetad av sin arbetssituation att hon inte orkade. Mitt hjärta brast nästan då jag såg den lille gå omkring därute och hulka. Han hadedå inte kul en enda minut under den tid jag var på plats. Då man är så liten kan man inte förstå att mamma och pappa måste jobba för att få mat på bordet. Jag förstår inte varför dagmammorna försvann! De var ju ett fantastiskt bra alternativ till förskolan. Så går det då pengarna får styra istället för det sunda förnuftet. Nu finns inget alternativ för de barn som inte passar i det stora kollektivet! Om man inte "rättar in sig i ledet" så har man ingen chans. Det vet vi ju alla hur det går då man försöker stoppa en fyrkantig kloss i ett runt hål...Undrar hur det skulle vara att tvinga en vuxen människa till samma saker som de små får stå ut med....eller, hemska tanke, är det så att vuxna också blir tvingade till kränkande och nedvärderande handlingar? Hm....Är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen de vuxnas "Fröken Präktig", tro? Hur blev det såhär? Och när?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar