Funderingar...

Som vanligt blev inte dagen som planerat. Men det gör inget. Tippen fick klara sig utan oss. Kuddarna har inte blivit sydda, men tyget ligger där, färdigt att användas vid tillfälle. Stickningen är dock återställd. Men så mycket har inte blivit stickat därutöver. Men jag har köpt den rätta färgen på ljusslingan Nu så, är det oskuldens färg som lyser upp hallen!
 Jag och dottern har också tänt ljus på gravarna. Det har ju blivit fler gravar på senare år. Dotterns farfar ligger i den nya minneslunden Vitsippan på Rud. Där vill jag ha min viloplats då min tid kommer. Så rofyllt för  de efterlevande. Är man död så har man ju ingen åsikt. Jag vill inte att mina efterlevande skall ha tvånget över sig att pynta min grav. Nä, jag vill att de skall minnas mig, kanske sitta och småprata med mig, inte för min skull, jag är ju död, men för deras egen skull. Nu är jag väl kanske övermodig som tror att de skall sakna mig så till den milda grad att de måste prata med en döing. Men OM de vill så kan de sitta en stund vid min namninskription och minnas mig...i mina ljusa stunder. Så vill jag ha det.
Vi träffade också min dotters faster med man. De har fortfarande en svår tid efter deras dotter död. Så hemskt att mista sitt barn! Jag tänder alltid ett ljus på hennes grav då jag är på kyrkogården. Varje gång har jag gråten i halsen. Livet är ibland så orättvist. Om jag fick bestämma skulle ingen av mina nära och kära behöva genomlida sådana fruktansvärda tragedier. Men tyvärr kan jag inte bestämma över sånt.

Sy och sticka

Idag skall det grejas här hemma. Jag skall sy den sista kudden till TV-rummet. Sen är det klart. För den här gången, alltså....Gubben skall greja lite lister i hallen. Kanske blir det en tur till tippen också.
Sen skall jag baske mig sticka klart min schal som jag två kvällar i rad stickat fel så jag fått repa upp!

Lite färg så man står ut i höstmörkret.

Åsså min kompis på bordet,
Syrran med långa benet!

En trött vecka för en trött tant...VA, TANT?

Sitter här med ett glas rött och försöker sammanfatta veckan som gått, eller snart har gått, om man är petnoga. Måndag-onsdag var helvetiska på jobbet. Fast ändå trivs jag. Hm, är jag månne bipolär, eller? Ja, inte vet jag, jag stormtrivs på jobbet, men är ibland(ofta) så trött att jag vill spy. men så är det kanske för alla? Det är antagligen orsaken till att det blir missar i kommunikationen. Men nu är det fredag...och jag har ännu inte kört ihjäl nån människa utan reflex. Och inte heller nåt rådjur...eller älg...eller katt...eller hjort. Det är bra. Kanske för att jag tar det lugnt på vägen. Jag har ju två rådjursliv på mitt samvete och jag tror att de sitter i sin himmel och har koll på mig. - Nej, är hon ute på vägen nu igen...sänder en varning till våra levande vänner på jorden! Tänker de.
 Sen är ju min käre Gubbe och lillvovven eftersökare på trafikskadat vilt i området. Jag har nu gjort mig känd som "kärringen på Abborrvägen" genom alla mina mejl och fb-inlägg  till kommunen om varningsskyltar...och lite annat smått och gott...Ja, nån måste ju axla det oket också.
Förra året var det varmkörning av bilar i området de fick mejl om. Jag fick aldrig svar...Före det var det lekparkens alla farliga leksaker...och placeringen av den. En planritning skickade jag också med. Hundbajstunnornas placeringar har jag också kritiserat, OCH märk väl, fått rätt på EN tunna! Yyeeeaaa!
Åh, jag får inte glömma då jag bad om en lyktstolpe vid vår lilla gångvägstump som är kolsvart(såklart) och  gropig med rötter som sticker upp ur asfalten. Svaret är helt fantastiskt; Vi hade en lyktstolpe där förr, men de hade bara sönder den så vi fick ta bort den! Vilka var då DE och NÄR hände det? Jo, tonåringar för 20 år sen....så därför kan vi inte få se var vi går år 2012.
Men Gud vad jag gnäller.Tänk så hemskt för föräldrarna till lilla Anna som blev bortrövad av en stollig 20-åring igår! Och skolan slog inte larm! Jisses, vad NÅN där har ångest just nu, och det hoppas jag, för nåt sånt får ju inte hända.
Men nu kom jag på ett gnäll till, men sen får det vara slut. Bilen startade inte imorse. Vilken bil? 9-3:an såklart. Skitbilen nr 1! Kunde inte komma försent eftersom jag hade fikabröd till mina fredagsvultna kollegor i bilen. Sånt gör ju inte livet lugnare. Men Gubben fixade till det som vanligt.
Igår kom han hem med en jättefin lampa att ha i vår trappavsats. Med LEDljus eller ström. Då fick jag en snilleblixt. Smideslampan på väggen i köket vågar jag aldrig ha levande ljus i. Kanske skall jag köpa en LED-ljusslinga till den? Så efter jobbet for jag in till Plantagen, skulle även köpa brasved, och fann en hel ställning med ljusslingor! Men Gud, så nöjd jag var! Kom hem och satt i batterierna. Vägglampan blev jättebra! Men så var det då lampan i hallen....Öppnade förpackningen och fick i batterierna. Fann en snygg vas att ha slingan i. Hm...men vilken färg är nu detta? LILA! Passade inte så bra till den nytapetserade brun/guld/silver/grå väggen bakom. Gör om gör rätt...i morgon.
Min Gubbe och vovvetjej har kommit in från stora skogen efter att ha kollat efter rådjur. Dessutom skulle Klinga prova sin nya fräsiga väst med GPS-ficka! Hon sträckte riktigt på sig, den mallgrodan! <3

Kolla skrattande vovven! 

Lolitas poseringsstudio....
Kan meddela att verksamheten inte
hann komma igång förrän den blev
nedlagd....

Den här blev jag riktigt nöjd med!

Lille vännen

Idag sänder jag en tanke till alla små barn som hamnar galet då mamma och pappa måste jobba. Inte alla barn passar på en förskola med stora barngrupper. Idag hade jag gråten i halsen då jag hörde en liten killes hjärteskärande gråt efter mamma eller pappa. Han ville verkligen inte gå ut då det var bestämt att ALLA barnen skulle vara ute och HA KUL...Han hade kanske en kass dag och längtade verkligen efter mamma och pappa jättemycket. Men på förskolan är det tydligen inte tillåtet med lite flexibilitet...och medmänsklighet. Vart är vi på väg då det inte finns utrymme för alla personligheter? Vi kan väl inte alla var lika och vilja gå ut och leka samtidigt, eller..Fröken Präktig tog ingen som helst notis om hans förtvivlan utan fortsatte sätta på honom ytterkläderna medan han blev mer och mer hysterisk. Till slut skrek han så han var hes för att sen bara gny. Det lät så otäckt att jag blev orolig! Fröken Präktig sa: Mamma är på jobbet och kan inte komma, vet du väl!?! Men herregud, människa, kunde du inte ha satt honom i knäet, pratat lugnt, sjungit för honom, så han hade blivit lugn och kanske ha fått en chans att tycka det var kul på förskolan, INNAN du tvingade ut honom med de andra barnen!! Eller var Fröken Präktig så utarbetad av sin arbetssituation att hon inte orkade. Mitt hjärta brast nästan då jag såg den lille gå omkring därute och hulka. Han hadedå  inte kul en enda minut under den tid jag var på plats. Då man är så liten kan man inte förstå att mamma och pappa måste jobba för att få mat på bordet. Jag förstår inte varför dagmammorna försvann! De var ju ett fantastiskt bra alternativ till förskolan. Så går det då pengarna får styra istället för det sunda förnuftet. Nu finns inget alternativ för de barn som inte passar i det stora kollektivet! Om man inte "rättar in sig i ledet" så har man ingen chans. Det vet vi ju alla hur det går då man försöker stoppa en fyrkantig kloss i ett runt hål...Undrar hur det skulle vara att tvinga en vuxen människa till samma saker som de små får stå ut med....eller, hemska tanke, är det så att vuxna också blir tvingade till kränkande och nedvärderande handlingar? Hm....Är Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen de vuxnas "Fröken Präktig", tro? Hur blev det såhär? Och när?

All helgona...INTE halloween!!!!

Vådan av att INTE ha köpt Halloweengodis är att man, då det ringer på dörren, sitter och trycker långt bort från fönstren. Jag är ju dessutom starkt emot detta spektakel. Var nyss med om att det ringde på, hundarna började skälla som stollar, och för en gång skull fick de hålla på. Som tur var kom min Gubbe hem samtidigt och kunde släppa in gästen, alltså ingen halloweengubbe. En fd granne som ville ha hjälp av Gubben och hundarna eftersom han kört på en katt och behövde finna den! 

Klinga och husse gav sig iväg tillsammans med fd.grannen och letade men fann ingen katt. Hoppas den bara blev omskakad och har sökt sig hem! 

Har fått blommor av Gubben! Inte bara jag uppskattade dem. Syrran har suttit en lång stund och sniffat. Den katten slutar aldrig att förvåna mig. 

Snart är potatisgratängen färdig och fläskfilén till Gubben och laxen till mig stekt. Jag hoppas att jag skall kunna njuta av maten utan kramp i magen...

Sen är det högtidsstund i TV-soffan; Så mycket bättre, bästa programmet ever!