Kycklingdilemma

Idag fick jag i alla fall plats på spinningen! Och jäklar så kul det var! Körde på rött och fick känningar av mitt magonda i slutet...men det sket jag i, ha ha! Sånt är till för att övervinnas. I morgon får jag se om jag får plats på spinningen. Missade ju att kolla då tiden släpptes och fick sota för det. 6 reserver innan jag hann boka. Surt, men jag får skärpa mig och vara ute i tid. Jag fick i alla fall plats på pilatespasset! 

Igår var jag och handlade på Coop och såg att de hade färsk, ekologiskt uppfödd kyckling, förhoppningsvis också lycklig(innan den dog), för 29.90 kg. Jag slog till för att göra nåt riktigt smarrigt till maken till lördagsmiddag. Ett hastverk. Jag glömde totalt bort att jag omöjligt klarar att dela en kyckling utan att få visionen av att skära i en bebis!! Och att helsteka hjälper inte. Vem vill lägga en bebis i ugnen???? Jag kan inte hjälpa att jag tänker så här. För några år sen kunde jag dela en halvfrusen kyckling, det kändes inte så hemskt, ingen bebis är ju frusen, men nu är det också omöjligt. Fick ropa på Gubben; Kan du komma och dela kycklingen? Hur gör jag, frågar då min käre man som har slaktat älg och rådjur, tjäder m.m....men aldrig en liten pippi. En mycket underlig situation utspelade sig i vårt kök då jag talade om hur han skulle göra, men vände ryggen åt massakern. Jag var alltså ansvarig men deltog inte...Fanns en kille på 1930-40 talet som gjorde så med judar och oliktänkande...Fast ändå inte...Han var ju en stor djurvän...precis som jag, men där slutar likheterna! Nä, vänta nu, i morse då jag tittade mig i spegeln hade jag en mycket specifik snedlugg som var mycket svår att få bort. Men jag lyckades tillslut för ett sånt utseende vill man ju inte gå omkring med. Nu ligger pippin i ugnen och grillas och jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan äta nåt som har varit levande. Jag är ledsen, alla ni köttätare med min man i spetsen, men det var ju en liten ullig, gullig kyckling! Snålvattnet rinner på Gubben min då han känner dofterna från ugnen. VARFÖR köpte jag inte en kyckling i delar, då hade jag inte suttit här och funderat! För sån är jag, kan förtränga då det passar sig! 

Jäklar så varmt det är!

Inte gravid...

Fick i veckan en kallelse till cellprovskontroll. Högst upp till vänster står med fet stil mitt födelsedatum, 580314. Sen kommer allmän information och efter det fem punkter under Observera. En av punkterna lyder: Om du är gravid eller nyförlöst, rådgör med din barnmorska om när provet skall tas. Eh.....Hur vanligt är det med nyförlösta 54-åringar? Såklart är detta ett standardformulär som endast födelsedatum, namn och tid skrivs in i. Men desto roligare blir det för varje gång man får det. Nästa gång är jag ju ÄNNU äldre och ännu mindre troligt gravid eller nyförlöst...

Tafatt eller hjärtlös...

Måste berätta en händelse från igår. Jag står 2:a i kö på Coop och framför mig står en gammal dam med kundvagn som skall betala. Vid varubandet står hennes medelålders son, och packar i varorna. Så kommer en av personalen och hälsar på damen och frågar hur det är, då säger SONEN; -Hon mår inte så bra...och fortsätter packa! Nämen, säger expediten, så tråkigt, och tror väl som jag att hon är lite förkyld eller nåt. Men så ser jag att benen börjar vika sig på den gamla, hon håller krampaktigt i kundvagnen för att inte trilla. Expediten försöker hjälpa tanten, håller henne under armarna och säger att det finns en stol en bit bort, så du kan få sitta en stund, och menar såklart att sonen skall hämta den...men han fortsätter packa! En annan kassörska springer efter stolen samtidigt som den första försöker hålla den gamla så hon inte åker i golvet...och sonen tittar på och fortsätter sen att packa. Den gamla är förtvivlad, tycker såklart det är pinsamt, och vill betala. Tror ni att sonen... Nänä inte då, han har fortfarande fullt upp med att packa! Kassörskan får tantens plånbok och ordnar upp betalningen. Medan sonen, som nu faktiskt är klar med packningen, står och tittar på. Hjälper inte ens till att lägga ner plånboken i väskan, det får expediten göra. Ytterligare en personal kommer med en rullstol som står vid entrén och rullar iväg med den gamla...med sonen gående bredvid...Det enda positiva i denna händelse är att jag fick se en medmänsklig sida av personalen på Coop! Jag har ju ett antal gånger haft mycket dåliga erfarenheter av dem. Jag kan inte släppa detta. Hur kan man bara skita i att sätta sin gamla mamma före allt annat? Låta andra ta hand om problemet?
Min dotter har iallafall sagt att jag får bo på vinden i hennes hus då jag blir gammal. Hon kommer att servera mig mina favoriträtter tre gånger om da´n! Menyn är redan ordnad! Fast vi får förhandla om Gubbens meny för den är hon inte så förtjust i, vegetarian som hon är.

Skitfredag...

Hann inte boka popspinning igår heller. Skit också, tänkte jag då. Och så rätt tänkt det var, hi hi, fast det visste jag ju inte då. Men om jag hade hunnit, hade jag fått boka av...för idag fick jag värsta magknipet efter lunchen. Det var bara att packa ihop och åka hem, och spinning är det sista jag vill uppleva idag. Nu skall jag lägga mig i soffan och läsa Sandmannen och vänta på att friskna till. Kanske med två katter på magen som värmeelement.

Träningens positiva egenskaper

Det finns inget bättre än att träna!! Jo, kanske att få en ny valp eller katt men efter det så... Värken i händerna och armbågarna har mildrats av genomblödningen. Jag vet ju att värken kommer tillbaka, så lätt går det inte att bli av med den, men avlastande träning gör underverk. Jag bokade därför intervallspinning igår för att slippa belastning mer än på hjärta/lungor. Och dessutom fick jag med mig Gubben, det var kul! Han är ju helt såld på MTB numera och därför tränar vi inte så ofta tillsammans. Det är synd, tycker jag, för det är så kul! Men ibland så följer han med och då är det extrakul. Som idag, då vi körde så det rök om pedalerna! Men det hade vi ju också vår alldeles förträffliga instruktör Lisa att tacka för. Det går inte att köra  järnet utan en duktig instruktör som pushar på.
Vaskiböbben skall också träna fast på ett lugnare sätt än matte och husse. Vi skall stretcha hans ben, framåt-bakåt-utåt. Framåt är ingen favorit, det märkte jag direkt, men resten går galant. Om 3 veckor skall han in till den förhatliga Solstaden på återbesök.
Nu hoppas vi att det går framåt efter så lång tid med ont i benet.