Tafatt eller hjärtlös...

Måste berätta en händelse från igår. Jag står 2:a i kö på Coop och framför mig står en gammal dam med kundvagn som skall betala. Vid varubandet står hennes medelålders son, och packar i varorna. Så kommer en av personalen och hälsar på damen och frågar hur det är, då säger SONEN; -Hon mår inte så bra...och fortsätter packa! Nämen, säger expediten, så tråkigt, och tror väl som jag att hon är lite förkyld eller nåt. Men så ser jag att benen börjar vika sig på den gamla, hon håller krampaktigt i kundvagnen för att inte trilla. Expediten försöker hjälpa tanten, håller henne under armarna och säger att det finns en stol en bit bort, så du kan få sitta en stund, och menar såklart att sonen skall hämta den...men han fortsätter packa! En annan kassörska springer efter stolen samtidigt som den första försöker hålla den gamla så hon inte åker i golvet...och sonen tittar på och fortsätter sen att packa. Den gamla är förtvivlad, tycker såklart det är pinsamt, och vill betala. Tror ni att sonen... Nänä inte då, han har fortfarande fullt upp med att packa! Kassörskan får tantens plånbok och ordnar upp betalningen. Medan sonen, som nu faktiskt är klar med packningen, står och tittar på. Hjälper inte ens till att lägga ner plånboken i väskan, det får expediten göra. Ytterligare en personal kommer med en rullstol som står vid entrén och rullar iväg med den gamla...med sonen gående bredvid...Det enda positiva i denna händelse är att jag fick se en medmänsklig sida av personalen på Coop! Jag har ju ett antal gånger haft mycket dåliga erfarenheter av dem. Jag kan inte släppa detta. Hur kan man bara skita i att sätta sin gamla mamma före allt annat? Låta andra ta hand om problemet?
Min dotter har iallafall sagt att jag får bo på vinden i hennes hus då jag blir gammal. Hon kommer att servera mig mina favoriträtter tre gånger om da´n! Menyn är redan ordnad! Fast vi får förhandla om Gubbens meny för den är hon inte så förtjust i, vegetarian som hon är.