Onödiga vintern

Nä, nu räcker det med vinter, tycker jag. Halt som f-n då jag åkte hem. Säkert finns en och annan skidentusiast som fnyser åt mig, men det bjuder jag på. Jag kommer aldrig att gilla detta elände ändå! Då jag var liten gillade jag såklart vintern. Då fanns det ju bara lek i huvudet på mig! Min far svor över all snö och jag klappade i händerna över den. Förlåt pappa, nu förstår jag dig! Han jobbade i skogen och slet som ett djur på vintern. Dessutom behövde han köra bil på små, slingriga och snöiga vägar. Tror jag det att han avskydde vintern! Visst kan det vara vackert då lappvantarna singlar ner från himlen, får naturen att bli julkortslik, men då man skall ta på sig flera lager med kläder så man till slut ser ut som en michelingubbe, bara för att gå ut en snabbis för att kissa vovvarna, och man upptäcker att man har tappat bort sin ena vante och måste ta skitvantarna som man bara har kvar som sista reserv(eftersom de är skitkalla) och sen efter några minuter gå in och ta av sig allt igen, då har man redan tröttnat på vintern och ser fram mot en RIKTIGT HELVETISKT varm sommar!
Ett ljus i mörkret är väl då jag får pynta för advent. Det är riktigt mysigt. Men den hysteriska delen av juletiden betackar jag mig för. Jag är nöjd om jag och Gubben får sitta och tindra i kapp med julgranen, med nåt gott att äta och dricka i vår omedelbara närhet. Så skall såklart husdjuren ha nåt smaskigt att gnaga på, som de inte kan sätta i halsen vill säga...
Efter att man har skålat in det nya året kan sommaren börja så smått. Då skulle jag också hinna sätta alla frön som jag alltid köper för många påsar av!
Men jag får nog fortsätta fantisera. Det är ganska kul det också!

VAAAA!!!! Redan onsdag....

Så där ja, nu sitter jag vid datorn igen. Eller så här, jag har suttit vid datorn varje kväll och redigerat bloggen, men inte skrivit nåt vettigt. Börjar så sakta förstå alla saker man kan göra med den. Ibland har svordomarna haglat, men det har ju inte hjälpt nämnvärt. Har jag märkt. Och så har jag jobbat. Sen tränat. Sen jobbat. Och tränat. Och idag skulle jag ha tränat, men glömde träningsväskan hemma i morse! Och eftersom min Gubbe just nu äter alldeles för mycket julbord på Terrassen, så kan jag sitta i lugn och ro och skriva. Men, det där lät ju knäppt...Som om jag inte fick skriva för Gubben. Såklart jag får, men den lilla tid vi har kvar då vi kommit hem från jobbet, vill jag tillbringa med honom. Och husdjuren. I alla fall. Den här veckan har bara rusat iväg. Har kommit försent VARJE dag till jobbet och det är skit, skit, skit!! Vi har bara en bil just nu och det suger rejält. Vi åker tidigare varje morgon men något strular alltid på vägen så jag blir för sen ändå! På jobbet är fullt upp för oss alla och jullovet känns ibland alldeles för långt bort. Fast samtidigt så är det ju så roligt! Tycker jag, nästan jämt. Men många har det mycket tufft och då blir jag också väldigt påverkad. Jag vill att ALLA skall må bra! Hoppas att de vill att jag skall må bra också...Fast det är jag ganska säker på, för jag har världens bästa arbetskamrater. Och jobb, fast det är mycket just nu. Gud, så dryg jag är! 

Och nu över till nåt helt annat. 

Igår fick Klinga en hård brödbit i halsen och höll på att kvävas! Ja, just det! Och jag, min lipsill, var ensam hemma. Hon började låta konstigt, det blev värre, hon tittade med stora ögon på mig och fortsatte låta...inåt liksom...inte utåt. Jag tänkte; nu dör hon! Men sen kom jag på att hamlischmetoden funkar på hundar och provade. Uppenbarligen funkade det för hon lever och mår bra. Men jag vill ALDRIG upplev detta igen! Våra hundar har satt i halsen förr, men då har Gubben varit hemma, och han är klarar såna här situationer mycket bättre än jag. Han har rensat svalget på båda hundarna då de satt grisöron i halsen och de inte kunnat andas. Men nu sitter jag här, vid datorn. ALLA djuren ligger och sover intill mig efter att ha fått mat. Ingen har satt i halsen. Men vänta nu...Min Gubbe äter just nu julbord på Terrassen i Karlstad. Tänk om han sätter en köttbulle eller snapsen i halsen...Jädrar, nu har jag ingen kontroll! Hoppas hans arbetskamrater är lika bra som mina. Aldrig att de skulle lämna mig med en köttbulle i fel strupe. Det vet jag! 

Förvandlingen

Vad har hänt med frun i huset på Abborrvägen 91, kan man undra? Helt plötsligt kom husligheten över henne. Den som hon tappade bort för många år sen. Idag stod degen på jäsning samtidigt som vovvarna fick sig en rejäl promenad, en i taget. Så matten var allt som allt ute i en och en halv timme. Det fick bli dagens träningspass. Så fann hon ett halvt kålhuvud i kylen och som i trans började hon göra en, nej två kålpuddingar!! Men först bakades det ut tekakor av degen som stått på jäsning. Ja, jäklar så det har grejats! Och julslangen har hon hängt upp på altanen, den som är så dryg att sätta upp.

Kålpudding, riktig svensk husmanskost

Thekakor gjorda på rågkrossgröt, flerkornsmjöl, rågsikt, solros-och pumpakärnor. 

Nu har Gubben och Gumman klämt i sig en fjärdedel av sina kålpuddingar, resten får bli matlådor. Nu blir det en dusch för frua och sen ett glas rött i TV-soffan. Oj, jag glömde! Fyra maskiner tvätt har också hunnits med och dessutom byte av sängkläder. Vart skall detta sluta? Anja pysslar med trä och färg???

Ändrade planer

Idag får min motion bli en hundpromenad. Hade tänkt mig powerstep men tji fick jag. Mitt hatobjekt nummer 1, 9:3-an startar såklart inte och Gubben jobbar så han fick ta 9:5-an, som ALLTID startar. Nu har vi skrämt liv i batteriet med laddaren för sista gången, verkar det som. För att ytterligare spä på min inställning till denna skitbil, så är det hur svårt som helst att få tag på ett nytt batteri till den. På Wafab har vi inte ens kollat, för där kostar ett batteri en förmögenhet, över 2000:-!! Så mycket lägger vi inte ut på denna dretbil, för rätt som det är går nåt annat sönder, såsom en glödlampa till framljuset, kostar sisådär 800:- med arbete inräknat. Den går nämligen inte att sätta i själv. Eller varför inte genomblåsning av partikelfilter(som inte skall behövas,enligt fackmän) för 1500:- Arbetet tar 1 minut.Om man inte gör det kommer man ingenstans eftersom automatväxeln inte funkar. Detta har vi råkat ut för två gånger. Fuck fackmännen!
Nåja, om jag GÅR in till KMTI så kan jag få mig ett ordentligt träningspass...eller inte, känns det som. Vädret är härligt för en riktig skogslångis med Klingeling. Vaski haltar ju fortfarande och skall bara gå kortisar. Dock flera gånger om da´n. Så får det bli.

Sätter nog en matbröddeg också. Jag kommer nog att kunna fylla denna dagen med aktiviteter. Som nu till exempel, Syrran ligger bredvid och brummar JÄTTEHÖGT för att jag skall klia henne mellan öronen, och på kinden, på magen, ryggen, svansen....överallt!

Tomteinvasion!

 Jag och Gubben är MYCKET konservativa med advent. Man får inte börja för tidigt, helst inte förrän på söndag, enligt Gubben, som i och med detta utmärker sig som den MEST konservative av oss. Jag har dock en mildare inställning till pyntandet och tycker att det gott kan göras på fredagskvällen. Och så har det blivit. Bara för det så tog det hela kvällen igår att få upp stakar och stjärnor....Och idag har jag strukit(blä) julgardiner och satt upp i alla rummen(varför har vi sex rum och kök???). Alla juldukar ligger där de skall och tomtarna har tagit över Abborrvägen. Man kan undra när tomtebegäret startade för min del? Då min dotter var liten så pyntades det inte hälften så mycket. Gardinerna var helt tomtelösa, endast vita med röda band dög. Då dottern blev äldre och skulle flytta till eget boende så var det första hon ville ha var TOMTEGARDINER!! Stackar´n, inte trodde jag att hon skulle bry sig med sånt då hon var så liten. Jag tänkte bara praktiskt jag, att inte behöva byta gardiner direkt efter jul.
Det vi var noga med var att ALDRIG klä julgranen förrän kvällen före julafton. Och då dottern somnat satt jag och sydde dockkläder till hennes Barbie. DET var tradition. På juldagsmorgonen fick hon leta efter sitt julpaket då hon vaknade.

Småtomtarna...

Tjohejtomtarna...

Stereotomtarna...

Fylletomtarna....

Katternas rum...Syns kanske på gardinerna...

Katterna i trappan har fått sällskap av tomtelyktan

TV-rummet är vi riktigt nöjda med!

Nu finns inga barn hemma längre, och helt plötsligt infann sig "pyntbegäret" hos Gubben och mig vid jul!