Energi

Vilken fart det blev på mig då jag kom hem! Ja, ni skulle inte tro era ögon. Knappt att jag själv gör det...Fick ju ingen plats på popspinningen så därför fick jag extratid till annat. ärligt talat behövde jag träningsvila idag. Är ganska sliten efter att ha tränat fyra da´r i sträck. Handlade i lugn och ro, och hämtade hundarna, sen hem och i bakningen. Gubben skall till Långberget och åka skidor i morgon så då tänkte jag överraska med en rejäl matsäck. Kom på ett bröd jag brukade göra då Dottern var liten. Helt enkelt en vanlig bröddeg som jag kavlade ut och lade på valfritt pålägg, rullade ihop, penslade och in i ugnen. Görlätt att ha med sig till matsäck. Idag gjorde jag en med skinka, ost och basilika och en med bara ost och basilika.

Sen har jag hunnit slänga ihop två lasagner(?) också!

Mot våren!!!

Nu är det på väg åt rätt håll igen! Måndag och en hel vecka att jobba. Det gillar jag, ordning och reda. Sen är det inte otäckt med ett avbrott då och då, som tex jullov eller semester...Men idag fick man ta till sin allra grövsta fantasi för att få till nån vårkänning. Regnigt och trist hela da´n. Men jag köpte mig lycklig, jah! Tog en promenad på lunch och spenderade drygt en hundring på strumpor, trosor och ett par vantar. Det räckte för att hålla mig på den positiva sidan av humöret...
Och så har jag varit och kört ett spinningpass. Och gud, så kul det var! Har inte kört nån spinning på flera veckor, så formen var osäker. Men en kanonbra intstruktör som hojtade åt oss att mjölksyra, det har minsann ingen nånsin dött av, fick igång min loja kropp så till den milda grad! Medryckande musik och så backar, mycket tunga backar. gjorde susen. Han delar första platsen med många av de andra instruktörerna på min favoritlista, vilka de är får de själva lista ut!
Nu känns benen riktigt mosiga och goa så resten av kvällen blir det TV-söffa!

Bulvärk, som Gubben säger...

En dag i huvudvärkens tecken. Kanske det var den som gjorde mig så knepig igår. Det har hänt förr att jag fått förnimmelser långt i förväg av en migränattack. Inte av den kalibern som igår dock. Nu hann jag ta medicin i tid så jag slapp ligga raklång i sängen hela da´n. men däremot gått omkring med en tryckande känsla på höger sida av huvudet. Min migränsida. Men som sagt, jag har varit uppe, gått ut med hundarna, plockat bort julgranen och de sista bortglömda julsakerna, som till exempel halmhjärtat på dörren. Hur många gånger har jag inte glömt att ta bort det, fast man stt det flera gånger om dan? Idag kom jag ihåg det!! Nja, nu kom jag på en sak till som jag glömt, hm. Julslangen på altanen, men den får sitta ett tag till, men kanske inte så länge som för nåt år sen. Då tog vi ner den vid midsommar!
Sen har jag tänt ljus på graven. Med armar och ben i behåll, som tur är. Det var så halt att jag helt handlöst åkte kana på vissa ställen. Vaski var med mig och jag var rädd att hans skada skulle slås upp om han fläkte isär benen igen. Som tur var gick det bra! Men några gruskorn på gångvägarna hade inte varit fel.
Kaminen har gått varm i stort sett hela dagen. Kände mig genomfrusen i morse, så det var bara att ladda en brasa. Gött ända in i märgen! Den fick slockna en stund under dagen, men då blev det genast kallt igen. Så nu får det brinna tills jag och mitt menageri lägger oss. Gubben, då undrar ni? Han är på sista älgjakten under helgen och kommer hem i morgon. Jag har skickat meddelande till alla älgar att hålla sig på nästa jaktdistrikt för där har de jagat klart.

Trappskrubben

Av alla saker Gubben har byggt under årens lopp så är nog den här en av de bästa. Trappskrubben. Vilken hit, det är! Märks inte nämnvärt men döljer så mycket och gör livet lättare för oss. Livet före skrubben var ett fasligt spring upp och ner i trappan, för det enda stället vi kunde förvara grejer i var i klädkammaren på övervåningen. Klädkammare, förresten. Kläder var väl det minsta vi hade där. De fick ju inte plats för allt annat skräp!
Men då vi gjorde om vardagsrummet och satte in kaminen kom vi på det där med skrubben. Den har ju varit på tal i omgångar under åren. Om den skulle bli verklighet så var det ju då allt annat ändå skulle göras om. Och verklighet blev det! Tänk att den lilla skrubben kan rymma så mycket saker. Och klädkammaren blev en KLÄDKAMMARE trots att den blev mindre pga att skorstenen löper genom den. Några turer till mitt favoritställe, återvinningscentralen, gjorde ju också sitt till.

...och tittut, alla tomtar!

Så idag åkte de sista julsakerna in i skrubben, som de delar med påsksakerna, dvs två påskkärringar. Påsk är ingen stor högtid för mig. Pyntet sträcker sig till dessa två kärringar och några buketter tulpaner, sen är jag nöjd.

Man drar bara undan byrån en bit...

Vad händer?

En otäck grej hände idag. Jag lunchade med en väninna. Vi hade jättetrevligt, maten var god. Efter en stund skall vi hämta kaffe och då...får jag en black out. Jag kommer ihåg hur jag gick upp och fram till montern med kaffe, men sen...Inte förrän min väninna säger...Stopp, stopp, så vaknar jag till och inser att jag har tagit ett kaffefat som jag häller kaffe på. Hon tror, såklart att jag bara är disträ, det är inte helt ovanligt, men jag kommer verkligen inte ihåg vad som hänt! Vi sätter oss och fortsätter umgås men det gnager i bakhuvudet. Vad hände? Så skiljs vi, hon skall tillbaka till jobbet och jag skall hem. På hemvägen behöver jag handla lite småsaker. Åker till Coop. Plockar till mig det jag skall ha. Kommer till kassan. Blankt i huvudet. Jag får VERKLIGEN anstränga mig för att komma ihåg koden till kontokortet. Samma kod som jag haft i alla år. Ja, ni, vad händer i hövve på mig egentligen? Kanske alla tomtarna som jag plockat bort lagt sig på mitt loft...