Inför morgondagen

Försöker ladda batterierna inför morgondagen. Det är inte så lätt eftersom jag vaknade med huvudvärk i morse och den håller fortfarande i sig. Jag skulle ju faktiskt vilja vara på topp då lilla tillskottet i flocken kommer i morgon. Hon behöver ha en husse och matte som är pigga och alerta så hon får den uppskattning, förståelse och träning hon förtjänar. Ja, ja, det blir nog bra, hoppas jag, men kan inte sticka under stol med att jag oroar mig för Skrållan, som kissar bredvid lådan igen...Och varför fattar jag inte, men det kan ha att göra med att Syrran ibland hoppar fram som gubben i lådan då Skrållan just gått in i kattlådan, såklart hoppar Skrållan högt och går sedan ut ur lådan igen.
Skall snart ta en tur med Vaski, som idag haltar riktigt ordentligt. Igår däremot, gick han nästan som vanligt. Jag längtar verkligen till tisdag, då han skall opereras. Sen blir det väl nån form av rehab, simträning förhoppningsvis. Nu ligger han och suckar under vardagsrumsbordet eftersom husse och Klinga just åkt iväg på skogsäventyr.
Nån träning har det inte blivit för mig idag heller. Som vanligt var alla intressanta pass fullbelagda då jag loggade in. Dret! Och i morgon hinner jag ju inte då vi skall till Arvika och hämta lilla yrvädret. Ibland blir jag riktigt ledsen över att jag inte kan springa längre, det skulle ju vara perfekt vid såna här tillfällen! Men tyvärr så går det inte hur gärna jag än vill.
Har i alla fall satt en deg. Alltid något. Grovt rågbröd är det tänkt. Brasan är tänd sedan länge och nu börjar det skymma. Dags för vovveprommis!

Här är hon, lappjäntan!

Smarta tipset!

Jag fick ett sånt attans bra tips av en arbetskamrat idag! Vi pratade om att renovera sitt hem, att glasa in balkonger och altaner och lite annat. Så sa hon; Då vi hade huset så glasade vi in verandan och hade veden där så vi skulle slippa springa ut och hämta ved då det var kallt. Men gud, varför har inte VI gjort det, utbrast jag!! Vi lagrar ju veden i carporten och måste då klämma oss mellan bilen och väggen då vi hämtar ved. Och så måste vi klä på sig massor, det är för tufft att hämta ved i bara skjortärmarna på vintern!

Sagt och gjort. Visste inte hur fort jag skulle komma hem så jag kunde flytta veden, ja, inte all ved, men några kassar och så får vi fylla på eftersom. Jädrar, så nöjd jag är! Nu tar det bara en halv minut att hämta ved och dessutom i bara strumplästen! Nu skall det bli kul att höra vad Gubben säger, han har inte kommit hem än eftersom han har åtagit sig att helghandla.

Som vanligt fick jag ingen plats på popspinningen idag så därför var jag hemma jättetidigt och fann att jag hade hur mycket tid som helst. Jag har förutom vedflyttningen, tänt en brasa, städat, tvättat några maskiner, plockat lite och satt nya värmeljus i alla ljusgrottor. Djuren har fått mat och sover, jag har stickat på en tröja och nu har jag snart skrivit ett blogginlägg. 

Det blev bara fyra kassar för mina händer började värka av kylan trots tjocka vantar.
Men vi fyller på fler i möra.

Vaskiböbbens klagan

Idag var det så dags för Vaskis återbesök på Solstadens smådjursklinik. Klockan 8 i morse lämnade hussen en darrande gelevovve till en snäll sköterska på kliniken. Din svikare, det här skall du få ångra, sa Vaskis blick till hussen då kopplet överlämnades. Vaski har fått mer än nog av alla som klämmer och känner på honom hela tiden på det där stället. Dessutom får han nåt skumt stick i benet nästan jämt och efter det tuppar han av. Inte bra, vilka tokigheter kan de hitta på med mig då jag sover, undrar han. Och då jag vaknar är jag snurrig i luvan hela kvällen! 

Nu är det ju så att Vaski inte själv vet sitt eget bästa, utan matte och husse får styra upp saker och ting. 

Därför envisas vi med att lämna honom till veterinären titt som tätt, även om herr´n inte gillar det, för nu har han haft ont så länge att han blir skogstokig då han kommer ut, kastar sig i kopplet, rullar i snön, skäller på allt och alla, är grinig på dagis och gnäller i sömnen. Och dessutom är han så gosesjuk att han nästan kväver oss! Tittar oss djuuuupt i ögonen och GNÄLLER, sen försöker han kliva upp i knäet på oss, tränger undan Klinga om hon råkar bli klappad alldeles för länge...Såhär är inte Vaski då han är frisk, även om han är en gosegris. 

Då husse kom för att hämta en moloken jycke berättade veterinären att muskelskadan är läkt på Vaski, men däremot har han överkompenserat en sena vilket gör att han haltar ännu mer! Men det är ändå positivt, sa han, för det är lättare att åtgärda. Jaha, så bra, sa hussen och for hem med vovven. På min fråga VAD som skulle göras med Vaski, så blev svaret; Jaaaa, de skall väl ge ultraljudsbehandling på tisdag, tror jag.... Så bra, sa jag. 

Efter en stund säger hussen, -Du Anja, det verkar som han skall opereras på tisdag! VA, men sa du inte ultraljud? Jo, fast han sa att vi inte skulle ge honom mat på morgonen i fall vi skulle göra nåt ingrepp...

Får jag se på pappret, sa jag, och där står det klart och tydligt; "Förberedelser för narkos/operation". 

Ja, det är min Gubbe det...men han är jäkligt bra på mycket annat än just att komma ihåg...

Avtuppad....

Vaski skulle bara veta att det på papperet står: Hunden skall svälta från 18.00 dagen innan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
INGEN FRUKOST, INGEN LUNCH, INGEN hm...kattmat, hm, ELLER MIDDAG!!! Han kommer att gnälla öronen av oss! 

Tomglor

Jag har inget att göra...Så konstigt det känns. Egentligen skulle jag varit på intervallspinning men vi var för sent ute att boka igår så vi hamnade på en 10:e och 11:e plats på reservlistan. Vitsen var ju att vi skulle träna tillsammans. Det är ju inte ofta vi gör det numera. Men då klockan var 5 insåg jag att vi nog inte skulle få plats båda två, jag hade fått en plats men gubben stod som 1:a reserv. Det gjorde han även då det var dags för mig att åka. Då bestämde jag mig för att boka av så i alla fall han skulle få spinna. Min tur kommer i morgon. Så nu sitter jag här...i godan ro...med tid över att tomglo. 

Så här har Vaski tillbringat sin mesta tid sen i somras. Inte så
bra för en hund som älskar att springa, hoppa och leka. 

I morgon skall Vaskiböbben på återbesök till veterinären. Han har ju fortfarande jätteont. Nu får de lov att göra nåt vettigt och inte bara säga att det kan ta tid. Det har det ju redan gjort! 

Nä, om man skulle göra nåt...Kanske måla naglarna, det var inte igår. Nej, förresten, det är för jobbigt, sitter nog en stund till och glor i brasan. 

Att bli äldre

Ända upp i 20-årsåldern var jag helt övertygad om att jag alltid skulle tycka samma om allting. Min åsikter och värderingar var skrivna i sten och ingen kunde övertyga mig om att tänka annorlunda. Mitt måtto var; Såhär är det och kommer alltid att vara! Punkt. Att träna sin kropp tex, var det bara idioter som gjorde, mässade jag och tände en cigarett. Äta nyttigt innebar en kokt special med räksallad och frukost fanns inte i mitt ordförråd ens. 

I 30-årsåldern hade jag blivit något klokare, och kunde tänka mig att omvärdera saker och ting, även om det tog en stund...Min hälsa var strålande eftersom jag nu hade blivit en sån där idiot som tränade och åt nyttigt. .Ja, så till den milda grad nyttig att det steg mig åt huvudet. Omdömet släpade efter nåt oerhört. Jag tränade flera gånger om da´n och tolererade inga onyttigheter i kosten. Predikade ofta och gärna för alla och envar om hur man skall träna och äta! Ja, herregud, vilken profet jag var! Suck, stackars min medmänniskor. Men så gav jag mig på nåt som fick mig ner på jorden igen. Jag började tävla i långdistanslöpning. Jag som alltid varit helt värdelös på att tävla, har alltid varit i alla avseenden, om det så bara varit att bryta arm, eller spela kula. Jag ger upp innan start, så att säga. Finns ingen tävlingsinstinkt i mig. Innan jag insåg att detta inte var nåt för mig hade jag hunnit springa ett flertal tävlingar på rekordusla tider, långt över mina träningstider. Men innan jag insåg min begränsning hade jag också dragit på mig en hoper med skador som jag får sota för än idag. 

Då jag fyllde 40 frågade många om jag hade fått nån 40-årkris än. På det svarade jag; nää, jag har ju inte hunnit ha 25-årskris ens, och faktiskt är det så att ålderskriser är jag inte lagd åt, det är väl med den som med tävlingsinstinkten, den är underutvecklad. Men vem vet, jag kanske får en sjujäkla kris då jag fyller 80!

Min hälsa var sådär under denna period, en envis värk i kroppen som jag haft i många år blev till slut så enveten att jag fick gå emot mina principer och börja äta värkmedicin. Ännu en åsiktsändring...

Nu, då jag är i 50-årsåldern har åldern på människor blivit fullständigt oväsentligt. Ibland vet jag knappt hur gammal jag är, ett ålderstecken, hm?  Jag umgås med människor i alla åldrar både i jobbet och på fritiden och det är berikande.

Så till dagens upptäckt! Mitt andra träningspass idag hade ett tema; ABBA-spinning. Då ABBA var populära så kan ni gissa min åsikt. Vilken jävla skitmusik! Skulle ALDRIG lyssna på sån skit!!! SÅ DET SÅ!! Men idag insåg jag deras storhet! Vilka andra svenska grupper eller artister håller fortfarande måttet? Nu är jag så gammal att jag utan att skämmas kan erkänna att ABBA är en guldskatt! Dessutom helt suverän träningsmusik! SÅ DET SÅ!!!

Dessutom har jag bättre kondition och styrka än jag hade som tvärsäker 15-20 åring...