Stor besvikelse

Tänk vilken besvikelse jag känner efter att ha läst ut den senaste boken i Hammarbyserien. I och för sig så har ju kvalitén varit skiftande rakt igenom serien men så fantasilös och obehaglig som den sista boken "Gideons ring" har ingen av de tidigare böckerna varit! DÅ fantasin tryter tar hon till allt som står i hennes makt av äckel och rysligheter såsom pedofili, våldtäkter, barn som försvinner, neuropsykiatriska funktionshinder(det är ju populärt) förståndshandikapp, m m för att skyla över den fattiga handlingen. Under läsningen blev jag titt som tätt förbannad av alla grova övertramp då det gäller framför allt hur personer med funktionshinder uppfattas och beskrivs. Herregud, är inte världen tillräckligt besvärlig för dessa människor utan att de skall behöva bli beskrivna som om de var robotar!

Sjukt sjuk, sa Gubben

Här har inte hänt nåt intressant sen mitt förra inlägg. Gubben är fortfarande jättesjuk, febern hoppar upp och ner, ena stunden är han hyfsat sval för att i nästa stund vara kokhet så svetten dryper om honom. Huvudvärken är mördande och dessutom får han magvärk då han försöker äta det minsta. Jag har aldrig sett honom så sjuk! Idag ringde han rådgivningen för att försöka få komma till doktorn, vi är ju oroliga båda två, då han har feber och dessutom en sån elak huvudvärk så länge som 5 da´r. Men den hjälpen han fick från Rådgivningen har jag redan gett honom. Vila, drick mycket och ta febernedsättande medicin, löd rådet...Det vet väl varenda vuxen människa att man skall göra! Ja ja, han springer inte iväg i första taget i alla fall. Jag känner att jag inte är helt fel ute om jag bokar av honom från spinningpasset för Barncancerfonden på lördag...

Och eftersom vi normalt är två som tar hand om hus och hem så känns det då en av oss faller ifrån. Och såklart måste det snöa!!!!! Jag har gått upp tidigare för varje dag, men likväl kommer jag försent till jobbet. Startar dagen med det viktigaste av allt; sätter in linserna! På med kläderna fort som attan för tre hundar skall rastas, det är bråttom, och jag kan inte ta alla på en gång utan går två rundor, först med Vaskiböbb, sen Klinga och Lummi. Väl inne, måste alla hundarna torkas av innan de får gå in i huset, sen skall alla fem djuren ha mat, kattlådan skall rensas, kaffetbryggar´n skall sättas igång, datorn skall på så jag kan läsa tidningen, försöker hinna fixa håret så jag kan visa mig offentligt, kanske, om klockan tillåter - få i mig lite frukost - om inte får jag slänga i mig nåt på jobbet...om jag hinner...Kollar klockan, inser att jag inte hinner läsa tidningen så jag stänger av datorn, borstar tänderna, slänger på mig ytterkläderna, Går ut och skottar bort den värsta snön, hämtar hundarna och kopplen. Då jag fått in dem i bilen och jag satt mig i bilen inser jag att jag glömt Vaskis matlåda(händer nästan varje morgon), så jag får gå in igen och sen ut och iväg!!! Först med Klinga till svärföräldrarna, sen Vaski och Lummi till dagis, klockan rusar och bara slöisar på vägen. Ofta flera vägskrapor och traktorer under under morgonrusningen. Inga snälla ord sägs i min bil på morgonen, tur att jag är ensam.
Så idag blev jag så oerhört glad då det var skottat då jag kom hem. Och Gubbens bil var avsopad dessutom. Min snälle svärfar hade skottat så fint att jag inte fattar vart han gjort av snön! Inga jättehögar nånstans. Jag skall gå i skottarskola hos honom, tror jag!

Influensa, ogillas!

Min Gubbe är sjuk...på riktigt! Han har legat i fosterställning sen i lördags. Huvudet har sprängvärkt och så har han frusit så han skakat under flera filtar. Så blev han lite bättre i går kväll, fick i sig lite mat. Men under kvällen började han frysa igen och i natt funderade jag på om jag skulle ringa ambulans! Han var kokhet och man kunde nästan höra hans pulsslag. I morse var sängen sjöblöt av svett så det var bara att riva ur alla sängkläder och köra en tvättmaskin innan jobbet. Han gick upp en sväng men så sa han; Fan, så ont i magen jag har! Sen dess har han legat med illamående också. Ibland vore hälften nog...Jag undrar om det snart är min tur. Hoppas inte, faktiskt!
Men min vad är jättebra efter alla hundpromenader i helgen. Har knappt gjort nåt annat än promenerat. Vädret var ju så fantastiskt vackert så det var en ren fröjd att vara ute i flera timmar.
Och i morgon har jag tänkt gå på core boll, fast det är en hemlis! Sjukgymnasten sa ju att jag kunde börja träna om tre veckor, men det gällde ju konditionspass...tror jag...eller är jag alldeles säker på faktiskt, då jag tänker efter....eller inte. I vilket fall som helst så skall jag vara JÄTTEFÖRSIKTIG för jag vill ju såklart inte dra upp skadan.

Provokativa jag

Idag har jag minsann gjort något som antagligen blir ett samtalsämne i många hem i kväll! Om det inte redan blivit det...I eftermiddags for jag till metropolen Skoghall för att handla lite, bland annat en flaska vin på Bolaget. Jag stegade alltså in, gick fram till hyllan för alkoholfritt vin, det var nämligen det jag skulle ha, och tog en flaska rosé. Och där drogs andan in på många håll! Jag kunde ana de sneda blickarna och höra deras tankar; Undrar om hon har alkoholproblem och inte kan dricka "riktigt" vin eller; Hon är nog religiös eller; Hon skall på fest och har bilen, stackars människa som måste dricka sånt blask eller; VAFAAN, komma här med alkoholfritt skitvin och göra sig märkvärdig över oss vanliga människor som köper rötjut med styrka i, JÄVLA skitkärring...och ful mössa har hon också. Det där sista eftersom jag själv tycker den är ganska anskrämlig.

På nåt sätt skulle jag velat säga; Ni har faktiskt fel allihop. Jag och Gubben dricker faktiskt alkoholfritt vin för att vi vill det. Dessutom är det gott! Ja, inte alla sorter såklart, men rosévinet är helt okej. Vi har bestämt oss för att då vi dricker alkohol så får det bli nåt riktigt gott vin och endast en av helgdagarna. Den kvällen var igår då vi festade på en flaska röd Morberg till den goda middagen. Allt för att kroppen skall må så bra som möjligt. Vi blir ju inte yngre och då gäller det att ta hand om kroppen, om man har tagit den förgivet tidigare. 

Nu ligger ju i och för sig min stackars Gubbe i feberfrossa, men det hade han säkerligen gjort i vilket fall som helst, alkohol eller inte. Man är ju inte helt vaccinerad från sjukdomar bara för att man lever så sunt som möjligt. 

Och så härligt att jag kunde skapa ett samtalsämne för några ifall det skulle uppstå pinsam tystnad under dejten eller parmiddagen...

Ett riktigt provocerande men gott vin!

Känsliga matten

Sitter här och laddar....Vaskis stygn skall tas bort idag, helst igår, men igår kunde jag bara inte. Veterinären sa nämligen att vi kunde plocka bort dem själva. Han har ju aldrig haft med vår lille "skärsvallsgris" att göra utan att ha sövt honom först. Vaski kan nämligen tjuta hjärteskärande bara man drar honom i ett hårstrå och jag fasar för hur mycket han skall tjuta då stygnen skall dras bort. Mattes hjärta kommer brista! Jag vet såklart att det är skådespeleri från hans sida men det hjälper föga då man står där med en vilt tjutande och svårt lidande hund. Och han kommer såklart att känna mattes osäkerhet och det kommer ju inte att underlätta...
Vet inte om man kan vänta till måndag och åka till veterinären med honom...Kanske stygnen fastnar om man väntar? De sa 10 da´r och det var ju igår så jag får väl prova nu....nä, jag väntar ett tag till, han sover så gott för tillfället...Shit, nu vaknade han!

Det ser ut som ett vampyrbett

Här är dom!

Jag klarade det! Och mattes lille modige gris sa inte ett pip! Man är väl inte en mes heller, sa han med blicken.
Som husdjursägare är det en fördel om man inte är så blödig som jag. Men nu är jag en gång för alla skapt sån och tyvärr går det inte att träna bort, snarare blir det värre för varje år. Jag mår fysiskt illa i flera dar då jag råkar se bilder eller läsa om barn eller djurmisshandel. För några da´r sen fanns en bild på fb där ett gäng idioter hade halshuggit en katt, de stod där och visade upp sitt verk, de jävla stollarna! Katten såg dessutom ut precis som Syrran, det gjorde saken ÄNNU värre, för när jag ser henne så påminns jag hela tiden. Jag mår fortfarande så dåligt av den, och av maktlösheten att inte kunna, en gång för alla, få ge såna idioter ett rättmätigt straff! Det dyker upp fler och fler idioter som filmar sina vidrigheter och lägger ut på nätet och man kan ju undra vad som hänt i deras liv när de kan utsätta oskyldiga för sånt lidande. Och här satt jag för en stund sen och ojade mig över att ta bort två stygn på min gullegris...
Eller den tokiga kvinnan som satt och höll i ett vilt skrikande litet barn då en mindre intelligent man tatuerade den lilla på armen!!! Man kan ju undra hur dessa människor är funtade! Om det var mamman eller nån annan kvinna spelar ju mindre roll eftersom det är lika vidrigt vilket som! Och tatueraren sen...Har det alltid funnits såna här människor,  fast förr verkade de i det fördolda? Nu kan de med stolthet visa upp sina vidrigheter på nätet och säkert få en och annan likes...Eller så njuter de av att vara just VIDRIGA, eller så fattar de inte ens att det de gör är fel. I fortsättningen vet jag inte om jag törs klicka på nån länk överhuvudtaget då jag läser aftonbladet på nätet. Och på fb får man ju bilderna rakt i ansiktet då man loggar in, inte en chans att välja om man vill se eller inte.
Nu har jag i och för sig lagt ut bilder på mitt verk, men jag hoppas att ingen tror att jag njöt av att göra detta...