Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 2 februari 2013

Känsliga matten

Sitter här och laddar....Vaskis stygn skall tas bort idag, helst igår, men igår kunde jag bara inte. Veterinären sa nämligen att vi kunde plocka bort dem själva. Han har ju aldrig haft med vår lille "skärsvallsgris" att göra utan att ha sövt honom först. Vaski kan nämligen tjuta hjärteskärande bara man drar honom i ett hårstrå och jag fasar för hur mycket han skall tjuta då stygnen skall dras bort. Mattes hjärta kommer brista! Jag vet såklart att det är skådespeleri från hans sida men det hjälper föga då man står där med en vilt tjutande och svårt lidande hund. Och han kommer såklart att känna mattes osäkerhet och det kommer ju inte att underlätta...
Vet inte om man kan vänta till måndag och åka till veterinären med honom...Kanske stygnen fastnar om man väntar? De sa 10 da´r och det var ju igår så jag får väl prova nu....nä, jag väntar ett tag till, han sover så gott för tillfället...Shit, nu vaknade han!

Det ser ut som ett vampyrbett

Här är dom!


















Jag klarade det! Och mattes lille modige gris sa inte ett pip! Man är väl inte en mes heller, sa han med blicken.
Som husdjursägare är det en fördel om man inte är så blödig som jag. Men nu är jag en gång för alla skapt sån och tyvärr går det inte att träna bort, snarare blir det värre för varje år. Jag mår fysiskt illa i flera dar då jag råkar se bilder eller läsa om barn eller djurmisshandel. För några da´r sen fanns en bild på fb där ett gäng idioter hade halshuggit en katt, de stod där och visade upp sitt verk, de jävla stollarna! Katten såg dessutom ut precis som Syrran, det gjorde saken ÄNNU värre, för när jag ser henne så påminns jag hela tiden. Jag mår fortfarande så dåligt av den, och av maktlösheten att inte kunna, en gång för alla, få ge såna idioter ett rättmätigt straff! Det dyker upp fler och fler idioter som filmar sina vidrigheter och lägger ut på nätet och man kan ju undra vad som hänt i deras liv när de kan utsätta oskyldiga för sånt lidande. Och här satt jag för en stund sen och ojade mig över att ta bort två stygn på min gullegris...
Eller den tokiga kvinnan som satt och höll i ett vilt skrikande litet barn då en mindre intelligent man tatuerade den lilla på armen!!! Man kan ju undra hur dessa människor är funtade! Om det var mamman eller nån annan kvinna spelar ju mindre roll eftersom det är lika vidrigt vilket som! Och tatueraren sen...Har det alltid funnits såna här människor,  fast förr verkade de i det fördolda? Nu kan de med stolthet visa upp sina vidrigheter på nätet och säkert få en och annan likes...Eller så njuter de av att vara just VIDRIGA, eller så fattar de inte ens att det de gör är fel. I fortsättningen vet jag inte om jag törs klicka på nån länk överhuvudtaget då jag läser aftonbladet på nätet. Och på fb får man ju bilderna rakt i ansiktet då man loggar in, inte en chans att välja om man vill se eller inte.
Nu har jag i och för sig lagt ut bilder på mitt verk, men jag hoppas att ingen tror att jag njöt av att göra detta...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar