Kan bara bli bättre...

Har haft en för jävlig vecka. Men det är nog inget mot vad min chef har haft! Det har ju såklart haft inverkan på hela personalen. Men ibland undrar man om djävulen styr över oss! Och det säger jag som inte ens tror på varken gud eller djävul...Men veckans avslutning kunde inte blivit värre än den blev, tror jag. Tidningsrubriker, en hätsk attack på vår rektor, och många frågor som har hängt i luften hela dagen. Man har tydligt känt att personalen - tillika mina goa arbetskamrater, har delats upp i olika små grupperingar, viskat med varann, säkert funderat på vilken "sida" man står på. Usch, jag hatar sånt här! Hela min kropp är i uppror. Men ni som inte vet vad som hänt får faktiskt leva i ovisshet. Min tystnadsplikt sträcker sig långt bort om rimlighetens gräns. Det är gött. Jag berättar aldrig nåt för min Gubbe om intermezzon på jobbet. Jo, kanske att något hänt, men aldrig namn eller situationer som är avslöjande. Nu låter jag som Präktfia men det är ett sätt att överleva. Man har ett liv utanför jobbet. Det har jag ofta sagt till min Gubbe som ibland har svårt med detta. Men visst, man skall ju såklart ge varann en bild hur det är på jobbet, men då skall man nog inte jobba på en skola, som jag.

Idag har varit en ovanlig dag i den bemärkelsen att jag fick ta med jobbet hem. Det gör jag aldrig annars.

Jag är med i en grupp på facebook som vänder sig till oss som har anknytning till samma uppfödare av lapphundar, Vallarjäntans kennel. Igår såg jag en avisering därifrån och kollade. En tjej undrade om man hade tips på hur man får sin hanhund att sluta revirkissa i hennes säng. Jag har ju en kastrerad hane så detta har jag aldrig varit med om, men heller inte hört om såna problem från hundägare med okastrerade hanar. Döm om min förvåning då jag såg denna kommentaren:

 Eyla var helt inskolad på att sova i mitt rum, men numera så sover hon kopplad vid sin säng i vardagsrummet med en vattenskål bredvid sig på nätterna. Det går jättebra! Lite gnäll var det de första nätterna, men sen vande hon sig. Jag måste ha dörren öppen så att jag hör om sonen vaknar, och jag blir väckt om hon kommer in i sovrummet och vankar omkring och försöker hoppa upp i sängen. Det är så skönt att hon numera vet att sovrummet är off limit så att jag slipper ha sängen full i sand och hundhår!

Jag mår fysiskt illa av såna människor! Att BINDA sin hund inomhus är dessutom förbjudet enligt lag! Har människan inget hjärta över huvud taget? Kan hon inte tänka sig vilken vanmakt hunden känner? Att från början få göra en sak och sen bli förhindrad genom att bli bunden är ju över allt förnuft. Vem kan stå ut med nåt sånt utom en hund? Såklart den vänjer sig, vad har den för val? Herrejävlar, så arg jag blir, och ledsen för hundens skull, som dessutom är vår Klingas mamma. Ägaren är dessutom uppfödare!!!!!! Och ger tips till en okunnig hundägare....Jag lägger mig  ner och dööör snart! Fast det hjälper ju inte hunden, förstås....INNAN man skaffar ett husdjur så får man tänka till MÅNGA gånger. Och om man är pedant eller inte gillar att städa men ändå inte gillar lite skit i hörnen, då skall man avstå från djur. Jag har vänner där nån i familjen har allergi, därför får inte vovven vara i soffor och sängar. Men för den skull har de inte BUNDIT hunden! Herregud, man kan väl träna hunden till det man vill med sunt förnuft och hundkännedom...om man inte tar till maktmedlet att man är människa. Den lättvindiga lösningen! 


Nu ni kära människor, tar jag helg!

Vååååååren!

Minsann om jag inte börjar ana vårens ankomst. Om inte annat för att jag har ont i halsen och nyser...Igår körde jag spinning för Jeff. Jag gillar hans måtto; *Mjölksyra har ingen dött av*. Hans pass är enkelt, inga ruscher, jumps eller så, utan lägg på belastning och KÖÖÖR med en tjurskalles envishet. Sen är det kul med en manlig instruktör som omväxling. Näää, tänk nu inte att jag börjar bli tänd på manlig ung fägring, usch och fy så fisigt tänkt, ha ha! Nej, men det är skillnad på manliga och kvinnliga  instruktörers pass. Vet inte riktigt vad, kanske att de manliga sällan har några "krångligheter" utan mera; kör på tills du spyr, sen ÖKA...De kvinnliga har mera komplicerade pass, ruscher, jumps, intervaller m.m. Det händer mer och man får vara mer allert i huvudet. Jag älskar att kunna få den variationen av pass! Fast igår var det segt som attan i benen. Kom inte igång men svettades floder. Kvittot kom ju idag med halsont och allmän hängighet. Skulle kört ett kul pass med Karin idag men det kändes inte som det skulle bli värst kul för mig idag med mina sega ben så jag avbokade.

Nä, idag blev det istället en raid på pensionärskuvösen. Skakade mattor och sopade bort allt skräp efter vedförvaringen. Löv och bôs som flugit in genom springor. Kan ni förstå hur de hittar in? Torkat av gasolgrillen och möblerna. Nu skall jag skola om chiliplantorna och tomatplantorna, har jag tänkt. Tyvärr verkar inte timjan(et?) ha tagit sig nåt vidare. Att städa tomten får vänta tills det torkat upp lite mer. 

Inne har jag städat braskaminen. Torkat glaset skinande rent och tömt ut all aska. Då Gubben kommer hem skall han få äran att dammsuga bottenvåningen. 

Åhh, ja visst ja, tre hundar väntar på bajspromenader. Det gnälls nåt alldeles oerhört just nu så det är väl dags!!

Vilodag även idag. Visst är jag duktig?

Hade ju bokat ett pass idag, men efter en natt med orolig sömn så hoppade jag av passet. Det får bli några hundpromenader i stället. Hundpromenad, ja. Grannfrun kom ut då jag var på väg ut med lappistjejerna. Hon klampade rakt in på vår uppfart med påföljd att Lummi började tokskälla, tätt följd av Klinga. Det tog en stund innan jag fick dem lugna. Sen sa hon att hennes ungar är så hundrädda, jotack, det har vi märkt, de tokgrinar så snart vi kommer ut med hundarna, men det är föräldrarnas problem, inte vårt. Hur skall det gå till? Skall vi ringa till dem och säga att vi är på väg ut med vovvarna, eller rasta hundarna på natten? Tycker i och för sig att det blivit bättre med grinandet, i alla fall med den stora killen. Han är väl runt 13 år. Nåväl, hon tog upp en situation då jag skulle släppa ut Lummi ur bilen en dag förra veckan. Samtidigt gick hennes gubbe ut till bilen. Lummi gjorde en u-sväng ut i gatan men kom då jag hojtade till henne att gå upp på vår trappa. Gubben vinkade glatt till mig från bilen då jag låste upp vår dörr och sen var det inte mer med det. Trodde jag. För ungarna hade ju sett detta från köksfönstret och blivit SÅÅÅ rädda att de inte vågar gå ut! Och hennes gubbe skall ha RÄDDAT sig in i bilen!Nu vill hon att vi har hundarna kopplade. Men, sa jag, det har vi ju jämt!. Du kan väl inte mena att vi skall ha dem kopplade på vår tomt?!? Nej, såklart inte, sa hon, men vad menade hon då? Jag hävdade att vi tar vårt ansvar att uppfostra hundarna att inte bry sig om ungarna, men det krävs också att de som föräldrar tar sitt ansvar och lär ungarna hundvett. Vet faktiskt inte vad hon vill, mer än att vi antagligen helst inte skall märkas överhuvudtaget. Jag sa åt henne att det är väl bättre att ungarna träffar våra hundar under ordnade former för att se att de inte är farliga. Det höll hon med om, så vi får väl se hur det går. Helst vill jag flytta långt, långt bort från denna gata! Jag är så trött på att inte kunna röra mig fritt på min egen tomt, eller ta mig in och ut med bilen utan rädslan att backa över en hastigt framrusande unge. Håller på att vrida nacken av mig varje gång jag skall ut med bilen och ungarna leker i gatan. Dessutom skall inte hundarna få varken synas eller höras, suck....Respekt och hänsyn-vad är det? Nåja, sen mitt utbrott för en tid sen då de härjade som mest så har det inte spelats nån innebandy på gatan....Kanske var det paybacktime idag? Jag hatar sånt här tjafs. Skall inte folk kunna använda hjärnan på ett förnuftigt sätt? Nu är jag väl lite orättvis, får inte glömma att vi har jättebra grannar också! Men tyvärr så gör de ju inget väsen av sig utan lever sina liv och då man möter dem så är de trevliga. De är ute och leker med sina ungar och har koll på dem, sånt gillar jag. För har man ungar så skall man väl vara ute med dem, eller? Hur skall de annars lära sig hur man gör om ingen visar dem?

Nej, nu får det vara nog med gnäll! Över till nåt helt annat. Jag har upptäckt den bästa kaviaren ever!
Kaviar, säger ni, men hon är ju vegetarian. Just det, det är jag, och kaviaren är vegetarisk! Upptäckte den då jag påskhandlade. Tångkaviar, heter den, och namnet gjorde mig skeptisk till en början, men chansade och köpte den. Det är ju bara att slänga om den smakar bläää, tänkte jag. Men den är ju jättegod! Några E-nummer finns dock i innehållsdeklarationen...men vad tusan, inte lyser man i mörkret av en liten klick kaviar!

Helt fri från fiskrom

Snö, men ändå ingen depression!

Hej igen! Här har ni en person som inte har lärt sig nåt. Det kanske inte är så himla bra att träna 6 da´r i sträck...Inte för att jag är skadad eller så, men igår var jag på popspinningen, som alltid på fredag, och då kände jag en slags lojhet i benen som inte var go att tas med. Man vill ju liksom ge Petra det hon vill ha, att vi skall ta ut oss, alltså. Kändes lite snöpligt då jag gick därifrån. Jag brukar ju få en sån jäkla kick av detta pass annars! Så insåg jag efteråt att jag inte haft träningsvila sen förra lördagen. Hur gör man då man vill träna allt som finns? Hur sållar man?
Nåja, idag har jag träningsvila. Gött. Men i morgon finns det ju en massa roliga pass...
Tänk så konstig det kan bli ibland. Som vissa av er vet så har jag i alla år stretat med en migrän from hell. Rödvin har varit en av triggarna. Rödvin är nu olyckligtvis ett av mina favoritdrycker. Och myshöjare. Och smakförstärkare. Och avslappnare( eh, heter det så?). Nåja, i onsdags köpte Gubben en liten flaska rödvin(vi myser ibland på onsdag vi, så wierd som vi är). Det blir ett var sitt glas att mysa med. Jaha, vaknade mitt i natten med en bultande tinning. Fick i mig medicin i tid och kunde där fara till jobbet utan problem.
Igår var det fredag, (men hej det visste ni inte va?) och då tyckte jag det var ett bra beslut att köpa en box med rödtjut som vi kunde ha ett tag. Hm, tjena...Då Gubben kom hem igår så firade vi in helgen med lite god mat och med ett glas rött...och ett till...och ett till...och ett till...Men hallå, var vi kloka eller? Jag, med min migrän och Gubben som faktiskt försöker få ordning på sin träning?
Vaknade inatt av att jag INTE hade bultande tinning! Det som väckt mig var monsterkatten Syrran som lagt sig på mitt bröst och börjat spinna VÄRSTA spinn(ingen!). Men hallå, migränen, var är du nu, då jag faktiskt borde vara värd dig? Men nej, inte minsta huvudvärk! Hur pigga som helst, både jag och Gubben. Fast idag har vi köpt en flaska alkoholfritt rosévin. För att den är god. Och att jag skall träna i morgon. Eh, hoppsan, där bestämde jag mig, alltså. Och att Gubben skall köra sina klubbkompisar till Motala tidigt i morgon bitti för en cykeltävling och sen köra servicebil åt dem. Då går det inte att ha dragit i sig en massa öl eller vin kvällen innan.
Snö i morse. Jag borde ha lagt mig ner för att dö eftersom jag HATAR vintern. Men döm om min förvåning då jag på ett milt och fint sätt förkunnade för maken att; Det smälter bort, vettu! Blev en aning förvånad över mig själv, faktiskt.
Dagens planerade tur till min favoritplats, återvinningscentralen, gick dock upp i rök. Jag vill i lugn och ro slänga ALLT som finns av ojämnt värde i vårt hem och det hade vi inte riktigt synkat, kände jag. Men det kommer nya tider.En tur till stan för inköp av hundmat till Klinga - vår matvägrerska, som endast det bästa är gott nog åt, och även då kan hon rynka på nosen. Jag gick till Arken zoo. Samtidigt gick Gubben in till Team Sportia för att "snacka lite med Perra". Hm, vem tror ni var snabbast? Åh, ni kanske inte känner min Gubbe? Men på Team Sportia har Gubben några av sina cykelkompisar och då så...ja ni fattar...
Då vi kom hem stod så tre hundar med benen i kors. Husse tog Vaski, mattes älskling nr 1, med på skogsäventyr, och jag tog tjejerna på mindre äventyr. Sen blev det som alla hundägare förstår, en badorgie! Alla hundar badas och torkas i flygande fläng. Nu funderar jag starkt på att starta en brasa i kaminen, kanske den sista för säsongen, vad vet jag, men det är myyyysigt!

Livet före och efter

Livet före var väl okej, helt klart, men ändå inte helt perfekt. Nu är det som om jag går på moln, eller inte moln egentligen, utan snarare att jag står stadigt på jorden. Ja, ni förstår, så härligt! VA! Förstår ni inte? Men, GUUUD, jag har ju inte förklarat ordentligt, förlååååt! Mina nya fabulous skor och jag är ju like peas and carrots! Igår var det premiär. Coreboll 45 minuter, Rosita körde. Rosita är en luring. Hon är så lugn och pedagogisk, verkar aldrig bli trött, passet börjar så sakteliga och man tänker; Idag blir det lugna gatan, behöver inte ta ut mig så värst. HA HA HA, säger jag bara. Så inser man att hon lurat skiten av en, vet inte hur hon gör, vet faktiskt inte NÅN som vet det, vi har pratat om det i omklädningsrummet, på jobbet, på stan( nä, nu tog jag kanske i lite...) och ingen fattar hur hon gööör för att man skall bli så trött, fast man inte vet om det förrän det är försent, om man så säger, ehhh. Jävlar, vilket proffs hon är, alltså!
Ja ,så var det dags för nästa pass: Cardio moves, ja jävlar igen, alltså! Karin is da shit! SÅ JÄVLA KUL! Och jag är 55 år....Fel på mig? Karin är ju en av de mest positiva personer jag känner, fast hon MÅSTE ju ha pinsamt VANLIGT skittråkigt ibland också, eller är hon perfekt, PÅ RIKTIGT? Jag kom på mig med att le fånigt hela passet. Skorna höll måttet IGEN! Inte en söm som skavde EN ENDA GÅNG! Har jag tur eller har jag tur? En massa kalorier försvann i passet i alla fall. Min väg ner mot 58 är snart gjord. Ja, ni kanske undrar varför jag vill väga 58 kg. Tja, därför att jag skall ha "moffamarginal" upp till 60. Jag mår perfa just nu då jag väger 60.5, men då måste jag hela tiden ha koll, och det vill jag inte. Jag vill inte behöva tänka hela tiden på att inte äta hit eller dit för mycket eller så. Som gammal "ätstörare" så har man väl lärt sig lite under åren....Att inte väga sig till exempel. Det gick bra i sisådär 20 år. Nu måste jag ha en strategi för att inte falla i min gamla fälla...att inte äta alls. Ja ni undrar säkert vilken människa jag är, egentligen? Men ingen fara, jag har inte tänkt väga 50 kilo igen. Det ser så dumt ut då huden hänger. Det gör den förresten redan, men jag har tänkt fylla ut med muskler. Dret att ha Ehler danlos syndrom, men nu är det så och då får man gilla läget. Min träning är min livlina och alla som hjälper mig med att fokusera på den är mina Moder Theresa änglar!
Idag körde vi powerstep, mina pjucks och jag. Världens bästisar är vi! Och så Frida, såklart! Frida is da shit, också, tillsammans med de andra. Frida är också min "byggarfavorit". Hon kan som ingen annan fixa och dona i och utanför sitt hus. Lägga plattor runt huset, bygga altan, hämta ett lass med grus och BACKA med SLÄP!. Som inte det var nog, hon skruvar ihop möblerna också!
Det går inte att rangordna nån för alla är bra på olika sätt. Kan man ha det bättre?
Idag kändes det lite motigt i benen efter gårdagens genomkörning. Men jag och mina pjucks tyckte att; Va faan, såklart vi skall vara med! Man kan ju inte bara banga ur, eller? NÄ, just dé! Jag känner att vi kommer att vara ett bra team ett bra tag framöver, jag och pjucksen. Om ett tag skall jag nog skaffa ett par kompispjucks för utevistelse. Kanske ett par neongröna...
Nu känner jag att jag glömt en annan av mina favoriter, Johanna, skit också, bara hon inte blir ledsen...KMTI:s alldeles egna väckelsepredikant! Då man går på hennes intervallspass så kanske man tror att det bara är ett...intervallspass, men då bedrar man sig, eller så är man helt utan humor eller fantasi. Jag får alltid en vision av en väckelsepredikant. Hon börjar passet lite milt med att man skall lyssna på kroppen, men allt eftersom så kommer den RIKTIGA Johanna fram! Äääääää niiii määäää, ljuder efter en stund och då jävlar gäller att vara just...MÄÄÄ!! Praise the lord!!! Halleluja!!!! Ingen i hela världen kan komma undan, jag lovar! Vi sliter lydig livet ur oss för Johanna -The saint, som vill frälsa oss från den onda "behaglighetsvärlden" och tänk, hon lyckas varje gång! Hon ÄR en frälsare! Ett minus är väl att jag får lämna mina nya snygga pjucks hemma den dagen. Men de måste ju också vila nån gång...
Men GUUUD, glömde jag Petra, men jag är ju inte skapt på rätt sätt! Petra kan ju får fart på en gråsten om hon bestämmer sig för det. Hon härskar ju i alla salarna, hon har zumba, spinning, pilates, men poppar gärna upp i andra pass också. Ett pass som lätt blir ett djävulspass är powerstep med henne som instruktör. Från hennes pass går man lätt illamående med ett nöjt leende på läpparna! Sen har hon ju värsta bästa musiken ( utom P. Gessle, enligt mig) men annars helt i min smak.
Ärligt talat, jag glömmer ju några hela tiden, så därför får ALLA instruktörer som jag inte nämnt, inte bli ledsna för ni är bra HELA BUNTEN faktiskt, fast jag kanske inte besöker just ERA pass så ofta och därför inte inte nämner er för den sakens skull. Ni är bäst!

Mina kompisar