Dagens ägg...

Jag kommer inte att bli nån legendar då det gäller kostvanor, det är ett som är säkert. Dagen började med en överhoppad frukost. På väg till jobbet fick jag ett återbud från en vikarie vilket höjde mitt blodtryck aningen över trädtopparna. Bråttom, bråttom! I hastigheten TRYCKTE jag ner en kall toastmacka i svalget...Vad sa ni? Vad den smakade? Ingen aning, det hann jag inte känna. Ja, sen var det lunch. Där kom mitt enda riktiga mål mat på hela dagen. Utan vår skolrestaurang skulle jag antagligen tyna bort i skörbjugg eller dö svältdöden. Idag matade de mig med en linslåda och salladsbuffé där OLIVER ingick. Oliver är det godaste jag vet! Särskilt de svarta. Skulle kunna äta bara oliver! Ja, ni märker vilken gourmand jag är, ha ha!
På eftermiddagen är jag aldrig hungrig. Idag blev den en slätfika vid halv tre. Vid fyra for jag hem och då jag klev in genom dörren sa det KNORRRRRR i magen på mig! Herregud, så hungrig jag helt plötsligt var! Kollade i kylskåpet, hm...Vad går fortast? Ägg! Jag kokar ägg, tänkte jag. Kokade fyra. Bra att ha några då vi kommer hem, Gubben och jag, tänkte jag. Bryggde kaffe och väntade. KURR i magen. Så - äntligen, brummade äggkokaren. Snabbspolade äggen med kallt vatten...väntade...och sen TRYCKTE JAG I MIG 3(TRE) ägg på ca 3 minuter! Eh....Undrar om någon mådde MER illa än jag på spinningen?
ABBAspinning med Petra. SÅ JÄVLA ROLIGT! Men bredvid mig satt "stönar´n". Hjälp, tänkte jag, nu kommer jag att bryta ihop av skratt då han drar igång! Gubben min fångade min blick och höjde lite menande på ögonbrynen åt "stönarns" håll. Jisses, det här måste jag klara, tänkte jag. Efter ett tag hör jag från skuggorna bakom mig; -Nu kommer vi och tar dig snart, var så säker! Annica och Lill, mina helgalna arbetskamrater satt på cyklarna bakom och häcklade mig...och jag gav tillbaka. Och så fortsatte det hela passet! Hoppas det var NÅGRA fler som också hade roligt, hm....Jag var halvdöd efter passet, men äggen var borta!
Stönar´n förresten. Han höll sig ganska lugn idag. Han försökte dock göra några skutt med cykeln, men den stannade kvar på sin plats.Tur.
Nu har jag undvikit ägget som låg kvar i kylen. Har donerat det till min Gubbe. Själv tog jag några hårda mackor med ost. Inga grönsaker. Inget smör. Spännande.

Tuggor man glömt...men blir påmind om

Tänk så fort man glömmer. Till exempel glömmer man att vissa av ens husdjur är utrustade med tänder  vassa som stiletter. Jag skall här inte nämna några vid namn, det är ju en kränkande handling i dessa tider... Men här är dagens händelse:

I morse laddade jag bilens bagageutrymme med hushållets hundar till antalet tre. Vaski, Klinga och Lummi. Jag var noga med att ta av dem kopplen, har en tvångstanke om att kopplet fastnar på nåt sätt och hunden stryps/trillar ut och blir hängandes eller släpas med efter bilen. Jag har väl läst för många tidningsartiklar om såna olyckor. I alla fall, så tog jag av dem och lade dem vid sidan av hundarna i bagaget. 

Då jag 3 minuter senare lämnar av Klinga, ser jag en massa blåa pluppar ligga lite varstans därbak. Hm, samma färg som Vaskis halsband. En av våra voffsingar tittar bara aningen skamset på mig med en blå plupp i mungipan. Nä, jag säger inget namn. Denna voffsing har under sin livstid hunnit sätta i sig en blå kajalpenna, ett okänt antal toarullar( inte på samma gång) blommor, jord, en huvudvärkstablett(där blev hon...ja okej då, det är en hon, väldigt jättesjuk) sitt koppel, ett lypsyl, flera kilo kattmat( inte heller det på en och samma gång...men nästan), kattbajs och monsterstora delar av lekisar. Jag har säkert glömt nåt....

Det finns också i vårt hus en liten kisse som inte heller skall nämnas vid namn, som gärna tar sig en tugga hundmat, knastrar blomjord och gröna blad. Eller tar ett yttepyttebett av mattes näsa, kind, läpp eller öra...

Ett f.d helt halsband...

En av dessa är den skyldiga....

Mattes egen lilla dr Jekyll och mr Hyde...

Grattis Mammas bebis, 33 år idag!

För 33 år se´n upplevde jag för första och enda gången(hittills) hur det var att ligga på sjukhus, utan att vara sjuk dessutom. Som 22-årig nybliven mamma kändes det helt overkligt! En liten tjej, inte så liten förresten, 3556 g tung och 52 cm lång OCH dessutom med en blond kalufs kom hon till världen efter en anings övertalning...dvs med värkframkallande dropp på morsan.  Ja morsan ja, hon gick upp 25 kilo och upplevde sig inte som nån skönhet direkt, då hon vaggade omkring svullen som en michelingubbe den sista halvan av graviditeten, som dessutom blev förlängd av en stönig onge som inte ville ut! Mammi gick tre veckor över tiden. Såg inte fötterna på tre månader. Ja jädrar! Så overkligt det kändes med en bebis i magen! Och sen då hon kom ut! Ännu mer overkligt!
Tiden på BB var en mardröm och jag bara LÄNGTADE att få komma hem med min bebbe. På min avdelning låg det bara omföderskor som dessutom var de mest präktiga och fullkomligaste mammor ever! En av dem skulle aldrig någonsin tillåta Smurfarna att smutsa ner sin bebis språkutveckling. En annan kallade sin gubbe för "ÄÄÄÄÄLSKLING" samtidigt som hon ständigt talade om för honom vilka fel han gjorde. -Men ÄÄÄÄÄLSKLING, hur har du tagit på kläderna på lillen? Men ÄÄÄÄÄLSKLING, såhär kan man inte göra, förstår du, gör såhär som jag visar dig nu, bla bla bla... inför oss andra som önskade att han täppte till truten på kärringen. Dessutom var det strejk och lockout så att se på TV var inte möjligt. Detta var ju gubevars innan facebook och bloggarnas tid. Inga mobiler eller datorer fanns. Men herregud, vad GJORDE man egentligen? Nja, jag försökte umgås med min lilla tjej, då jag fick för barnsköterskorna. De bestämde över barnen i barnsalen.
Gud, så underbart det var att komma hem! Att kunna lyssna på skivor på stereon var dåtidens spotify.
Åsså ha en liten bebis som åt och sov för det mesta. Och där emellan jollrade och var en solstråle. Jag fördrev tiden med att äta jag!  De där graviditetskilona följde mig som en trogen hund ett antal år. Men tänker ni, varför skriver jag det här NU? Men alltså, det är precis 33 år sen. Hon fyller 33 år IDAG!

Enda gången nappen satt kvar så länge att man hann ta
en bild...Tummen was da shit

Nybadad och nöjd, färdig för natti

Illmariga leendet

Jisses, det här är mitt favoritkort!
Så näpet att man grinar!

Hårfärgerna kom och gick under tonåren...

Här är bildbevis på att jag har blivit äldre...

Lite spexbilder inför partaj

Och som ni vet så har jag fått bort de där fulkilona om ni har följt min blogg en aningens bara.

Rabatter, mer eller mindre...

Det är vid den här tiden som jag slås av tanken att jag kanske skall lägga ner några rabatter. Har städat tre rabatter och dessutom den stora blomlådan med liljor och vildvin i, jättekrukan med en buskros och funkia, och lite annat smått och gott. Det märks inte...Det ser lika skräpigt ut ändå eftersom det stora flertalet är ostädade än. Jag har ju haft tokdille på att anlägga rabatter under många år och vid den här tiden på våren får jag bekänna färg. En rabatt skall i alla fall bort har jag bestämt. Den under köksfönstret med dagliljor och brudslöja och lite annat krafs. Där skall det läggas plattor. En liten berså till mammi och pappi skall anläggas där. Tänk så praktiskt att bara öppna fönstret och hiva ut och in lite fika. Några krukor med blommor skall dock få stå under fönstret. Sen skall det bli ett nytt staket runt tomten, det vi har nu är för glest. Varenda boll slinker igenom. En grind skall det också bli. Inte för den hundrädda ungarnas skull, utan för att de barnrädda hundarna skall få vara i fred.
Sen skall väl egentligen den trekantiga, skitstora rabatten framför altanen grävas om. Vi planerar att riva hela altanen och bygga en ny, men orkar vi i år? I så fall behöver jag ju inte gräva om rabatten...
Det finns lite att göra...

Tänk då detta vissnat ner...Jag låter det ligga kvar som
skydd under vintern.

Här ligger det numera grus. En trampstig av cementplattor skall
det bli och längst bort skall vår berså ligga. 

Tänk att det var så mycket lättare att köra två träningspass än att städa trädgården. Pilates först och spinning sen. Gôtt! Kände mig lite slö efter pilatesen och var lite rädd att jag skulle få tvinga mig igenom spinningen, men bara Petra drog igång musiken och hojtade åt oss att köra på...då körde jag på. Ja, hon sa ju det! Sen blev det tre raska hundprommisar av bara farten då jag kom hem! Kvalitetstid med varje hund, var och en för sig.

Men nu är det väl vår, eller?

Nu så är det gjort. Ja, att skola om plantorna, alltså! Jädrar, så många basilikaplantor det blir...om de tar sig, vill säga. Chili blev det också, inte riktigt så mycket men så det räcker både till mig och andra. Jag brukar tycka det är kul att ge bort en planta då och då. En enda planta timjan blev det, hoppas den tar sig för jag gillar verkligen timjansmaken. Tomatplantor blir det både till Vaski och mig. I år tror jag vi kan frossa, Vaskiböbben och jag.
Igår var jag låg till sinnet efter en tung vecka. Men tänk vad en nypa solsken kan göra. Gubben for iväg tidigt i morse för att hämta en stor, jädrigt stor lastbil med flak(manligt så det förslår) för den stora balunscykeltävlingen nästa helg; Hammarö tredagars! Som vanligt vaknade jag före hela flocken Ahlborg-Lindeberg vid 5-tiden i morse. Varför skall man nödvändigtvis vakna så tidigt då man är ledig och kan sova längre än vanligt? Tankarna började snurra; har Gubben ställt alarmet och om han har ställt alarmet, har han ställt det på rätt tid? Under tiden jag låg där och funderade märkte lilla kissen Syrran att matte inte var avslappnad utan tog då tillfället i akt att få sig en gosestund genom att bita matte i näsan, kinden, hakan och till slut i läppen. Funderade på att putta på Gubben och fråga om han ställt alarmet men avstod eftersom det skulle varit dumt att väcka honom om han hade det, för då blev ju hans sömn avbruten....
Jag fick äran att rasta tre(3) hundar i morse. Då var frågan; skall jag rasta ALLA samtidigt eller skall jag ta dem en och en eller två och en? Och vilka skall jag då passa ihop? Hm....Jag tog alla! Inte världens bästa lösning men det funkade hyfsat ändå med 2/3 bajshögar.Båda hundarna satt sig med rumporna mot varann och klämde. Matte sparade därmed en bajspåse. Klinga-the Princess vägrar bajsa i annans närvaro och avstod därmed.
En långprommis med alla vovvar har det blivit i eftermiddag. Gubben fick vila efter den lilla åkturen från Tidaholm till Karlstad och sen blev det en vovveprommis på Hammarsudde. Ja, jädra så glada vovvarna var! Som vanligt mötte vi en muppig hundägare med noll koll på hur man gör vid hundmöten. Den här kärringen+pudel fick sig en tankeställare av Gubben. Då vi såg att hon kom lallandes med sin Pudel, såklart med flexikoppel, så gick vi åt sidan från den smala grusvägen och satte våra hundar. Då kärringen var jämsides med oss STANNADE hon eftersom hennes lilla, lilla hund gjorde det! Hon frågade Gubben, som stod närmast vägen; Får de hälsa? Nää, det tycker jag inte, sa Gubben och jag fyllde i med; Nääää! Fan, så knäppa människor det finns! Hon borde ju ha fattat att vi inte stod en bit ifrån vägen med hundarna sittande på kommando utan orsak. Våra hundar skall inte hälsa på andra! Finns ingen anledning, liksom. Men annars var det en härlig dag!
Grilla blev det ju inget av med eftersom gasolen pyst ut och grillkolen har blivit fuktiga men so what, inget att hänga upp sig på. Vi sparar det till längre fram. Har bokat pilates och spinning i möra. Min favvis Petra kör. Ha en attans jädra go lördag på er kära vänner!

Hela fönsterbrädan full i krukor. Var skall nu Syrran sitta och
spela persienn?