Nu är det gjort!

Då har man deklarerat då. I god tid. Inte likt mig. Gud, så bra det är då man kan göra det på nätet! så himla praktiskt. Nu skulle jag bara vilja ha tillbaka sisådär 100 miljoner kronor...Men får väl vara nöjd med ca 7-8000 som det brukar bli. Och samtidigt som skatteåterbäringen börjar delas ut så brukar jag få ryslig tandvärk, nåt går sönder-typ bilen eller nån vitvara.... Så har det varit de senaste åren. Förra året fick jag rotfylla en tand. 7300:-! Fick kvar 500 spänn...

Men nu skall jag vara positiv. I år är året då jag skall tokhandla för mina skattepengar! Bara onödiga saker, men fina. Inte en tandläkare, bilmeckare eller vitvaruhandel skall få se röken av mina pengar! Däremot skall Dressingroom få sig några besök av mig. Sen är jag ju en hängiven nätshoppare så några paket på ICA Lövnäs kommer att ha min adress på sig. 

Men efter ett tag så är pengarna slut och då är det ett helt år kvar till nästa köpkalas... Men det var roligt så länge det varade. För att spara undan lite...eh, vadå?

Köpglädje och muskelvärk

Den som säger att man inte kan köpa sig lycklig vet inte vad den pratar om! Var till ICA för att köpa kaffe men direkt jag kom in såg jag orkideérna!! Min sista har just dött, så nu behövde den ersättare. Så himla snygga och dessutom endast 79:- styck! Efter en stunds velande så bestämde jag mig för två stycken. Nu hoppas jag bara att mina försök att få dem att överleva inte resulterar i ond bråd död för dem...Har flera experter på jobbet som jag kan konsultera om det kniper. Håll tummarna för mig...eller rättare sagt orkideérna.
Men det är inte nog med detta fynd! Jag hejdade mig vid husgerådshyllorna och kunde inte fortsätta därifrån utan att ta med mig fyra prickiga muggar. Har kollat dem flera gånger men inte kunnat bestämma mig, men idag så var dagen då de skulle bli mina!

Nästan som de vi hade i min barndom. Nostalgi, helt enkelt

Så fina! Hoppas jag kan få dem att överleva.

Träningen idag blev i form av rabattgrävning. Herregud, så slitsamt det var! Man kan tycka att min gymträning skulle resultera i lite muskelkraft men med den varan var det uselt beställt idag. Blev helt slut i armarna! Nu har jag bara den stora rabatten vid altanen kvar att gräva om. Och sen skall de andra rensas. Det får väl bli på tisdag, då har jag tagit semester. Först och främst skall jag med Vaski på återbesök på Solstaden, men förhoppningsvis skall inte det ta hela dagen utan att jag skall hinna gräva upp delar av tomten också.

Här var det nyss en salig blandning av ogräs, gräs, tulpaner,
dagliljor, nävor-jag hatar dem men sniglarna älskar dem..och lite annat smått
och gott.

 Ja, så är det ju röd dag på onsdag. Verkligen en röd dag eftersom det är arbetarrörelsens dag, 1:a maj. Men det vete tusan om någon bryr sig nämnvärt nu för tiden. Det var nog mer befogat att protestera förr i tiden. Nu har vi ju den välfärd som de kämpade för då. Men orättvisor finns ju och kommer alltid att finnas. Tror dock inte på att det hjälper att gå i 1:a majtåg för att förändra Men jag säger inte nej till en ledig dag. Vem gör det?
Mina förhoppningar om att kunna börja springa kan jag glömma. För nån dag sen försökte jag springa med Vaski. Det gick en liten bit, så knöt sig mitt vänstra baklår igen. Igår gick jag en rask promenad till Skoghall med Klinga och fick jätteont! Tänk att en sån liten bit av min kropp skall bestämma över resten av kroppen. Hade önskat att ena hamstringsmuskeln hade gått helt av istället för 90% av den. Bara för det så har det blivit så mycket ärrvävnad runt skadan att muskeln har blivit förkortad. Finns inte stretch i världen som kan dra ut den. Tro mig, jag har provat!
Nåja, jag har ju mitt träningsmecka där jag har så mycket att välja på. Och nu då värmen kommer så körs ju alla golvpass ute om vädret tillåter. Bättre kan det inte bli!
Nu har jag snart nått målet 58kg. Idag stod vågen på 59,7. Utan att jag ansträngt mig speciellt mycket. Det har fått ta tid, vem har bråttom? Jag har kalorikollen att tacka för detta. Genom den får jag koll på vad jag äter och framför allt ATT jag äter och då på bestämda tider, det är ju mitt stora problem. Att jag hoppar över och sen blir vrålhungrig och äter vad som helst för att inte svälta ihjäl. Dessutom får jag lätt blodsockerfall och det är ingen rolig historia. Hade ju ett "återfall" i mina gamla vanor då jag tryckte i mig 3 ägg på lika många minuter härom dagen. Inget att rekommendera!

Insiktsfull dag

Denna dag har gått i tårarnas och glädjens tecken. Ja, det låter väl inte klokt men så är det! I dagens NWT finns ett reportage om vår kollega som har förlorat kampen mot sin hjärntumör men ändå känns det som hon vinner eftersom hon inväntar döden med flaggan i topp. Hon ger cancern en smäll på käften, helt enkelt! Det är så oerhört gripande att jag börjar gråta medan jag skriver just nu. Men ändå ger hon mig/oss på nåt sätt tröst, jag vet inte hur det går till, men genom sitt öppna sätt så ger hon en inblick i hur det är att sitta i dödens väntrum, och att man faktiskt har ett val hur man lever den korta tid som är kvar.
Här är länken:
http://www.nwt.se/familj/article1299193.ece

Så till glädjen då. Det är efter en sån artikel lätt att ta tillvara det lilla i tillvaron. Som till exempel att jag förberett kuvösen för sommaren. Köpt två plädar till Gubben och mig ifall det blir lite kyligt nu på försommaren. Sen har jag tvättat bilen, visserligen den som är obesiktigad och belagd med körförbud men det sket jag i! Jag chansade och for till stan och körde den i automaten på Statoil. Inte en polis så långt ögat nådde. Den måste vara ren och fin då vi skall lämna den på verkstad och sen besiktigas. Sen att den andra bilen är trasig...var jag skitsur på en stund, men efter artikeln,  vem bryr sig?

Tänkte köpa en vaxduk men det är lite FÖR mycket pensionärsvarning...

För ett tag sen köpte jag ett par dretbilliga gardiner på Lågprisladan i Skåre. Fort som attan hängde jag upp dem. Hm, de var ju aningen för långa upptäckte jag då. Orkade inte ta ner dem och sy upp dem utan de har till Syrrans glädje legat som en stor kattleksak på golvet. Hon har verkligen fått utlopp för sin spöklek, dvs hon ligger bakom gardinen och då man går förbi ANFALLER HON FRÅN INGENSTANS! Lite crazy är hon dock eftersom gardinerna är genomskinliga och man har sett henne för länge sen. Dessutom har hon svårt att hålla ordning på svansen...
Har gått och funderat på om jag ändå skall ta ner dem och sy upp dem...men nej, det har inte blivit av. Men så idag kom jag på det!
Kolla vad jag gjorde!

I gardinlådan låg dessa gardinnypor. Hade totalt glömt bort dem.
De fick sitta nertill istället för upptill eller i sidan av gardinen, som
jag köpte dem till från början. 

Pilutta Syrran! Nu får hon hålla sig till sina riktiga leksaker. Hon har ju ett helt rum fullt med kattgrejer.
Nu känner jag mig nöjd och tillfreds. Skall nog ta en tur med hundarna igen. Gubben sitter på ett lastbilsflak i Skoghall och håller ordning på tidtagning för en massa cyklister. Det är ju Hammarö tredagars, gubervars! Igår var det en kärring som körde på en funktionär MED FLIT! Ja herregud, såna människor. Men hon har lite att förklara för farbror polisen eftersom det är polisanmält.
I morgon skall det bli en utedag. Skall gräva upp en rabatt och städa resten av tomten. Sen är det bara att vänta på sommaren.

Humörsvängningarnas drottning

Ibland önskar jag att jag kunde mycket mer, hann mycket mer och framför allt, var nöjd med mycket mer. Ja, jag vet, det låter motsägelsefullt, men det är ju det som är grejen, liksom. Hela jag är en enda stor *motsägelsefullare*. Ps: Nytt ord. Ena stunden velar jag åt ETT håll, andra stunden åt ett ANNAT. Ena stunden är jag glad för att i nästa stund vara bedrövad. Eller arg. Eller modstulen. Och sen glättig. Allt på en och samma dag, eller under en förmiddag, eller kväll...NÄ, DET ÄR INTE KLIMAKTERIER!!!! Då har jag i så fall ALLTID varit i klimakteriet, för såhär har Anja alltid varit från nyfödd-55 år. Undrar om jag är helt ensam om att vara såhär? Nån som känner igen sig? Snälla...nån?
Ni kanske vill ha ett exempel: Kände mig nöjd och glad då jag satte mig i bilen för att åka till träningen efter jobbet. Jätteglad satte jag mig på spinningcykeln, förväntansfull. Körde igång och tyckte allt var skitkul. Så spred sig en parfymdoft i salen, min näsa började klia, halsen sved och drog ihop sig. Blev störd, men fick ingen astmaattack, doften försvann då och då, men jag blev grinig, ja, till och med förbannad! Och lika fort försvann det. Men så kom jag ut till bilen och startar den, åkte ut till korsningen, bromsade och bromsarna lät fördjävligt! JAG BLEV SÅÅÅ FÖRBANNAD!! Sen gick det över, till nästa gång jag bromsade. DÅ BLEV JAG SÅ FÖRBANNAD, IGEN!!!! Skickade osande förbannelser till min Gubbe som INTE har bokat tid på verkstad för detta. Det går inte att återge i skrift vad jag tänkte. Men så kom jag ut på Knappstadleden. Raksträcka, glömde bort alltihop, lyssnade på rixfm, bra låtar, så blev det reklam, VAD F-N ÄR DET HÄR FÖR SKITREKLAM? Mitticity-reklamen...Skulle vilja träffa den som gjort den reklamen. Först den erbarmliga * Jag är så lyyyyycklig, jag är så lyyyycklig, måndag, tisdag....osv, heeeeela veckan lång. Men hallå? Som om det inte var nog, nu har de en rappare istället som kör samma låt. Alltså, den var ju förfärlig redan från början då Tommy i Pippi Långstrump körde den. Minns att jag blev våldsamt upprörd då filmen kom...
Allt detta utspelade sig alltså under en mycket kort stund, ca 15 minuter.
Ett annat exempel: Jag hämtade mina älskade vovvar, först de två stollarna på hunddagiset, glad som en lärka kände jag mig(hade kanske lite dåligt samvete för att jag var sen och Fröken fick vänta på mig, eftersom jag var sista matten, fy på mig) sen hämtade jag sista voffs hos svärfar och for hem. Hann inte mer än in med matkassar och hundar förrän de började gnälla, vilket betyder MAT! Sur som ättika direkt! Jag VET att hundar inte förstår vad man säger men ändå sa jag; Ni får faktiskt vänta tills jag packat upp! Tror ni de brydde sig? Gnäll, gnäll, gnäll...Mitt humör svängde från medgörlig och mild till NU ÄR NI TYYYYSTA! Och så fick jag dåligt samvete.
Ja, så här är det hela tiden för mig. Jag blir helt slut av alla humörsvängningar.
Nu har Gubben just stigit in genom dörren. Min Gubbe, älsklingen min. Så förbannad jag var på honom om bilen för en stund sen...Det har försvunnit helt. Fatta!!?!!? Varför kan jag inte bara...inte bry mig så jävla mycket?
Men hörrni, det är ju fredag, då skall ju alla vara jättenöjda och glada, fira att det är helg-dessutom löningshelg, mysa, äta gott och tanka energi för nästa arbetsvecka. Just nu sitter jag och begrundar detta....och känner mig....faktiskt just nu i denna sekund....ganska.....nöjd.
Nu skall jag skriva vad jag gjort för mat idag. Detta är ett särskilt meddelande till Petra; Jag har faktiskt gjort mat PÅ RIKTIGT! Ja, nästan alltså.

Lax, feta, oliver, körsbärstomat, sallad, avocado och kikärtor.
Inte illa för att var mig. Inte så svårt att laga heller...

Men jag gjorde såklart inget efter recept. Stekte lax med HEMODLAD chili och flingsalt. Sen blev det sallad, oliver(jag ÄLSKAR oliver)fetaost och kikärtor. Sen har jag köpt värsta goda hårda brödet idag, kantarell och lingonsmak.

Känner att jag kommer att missbruka detta!!!

Dagens ägg...

Jag kommer inte att bli nån legendar då det gäller kostvanor, det är ett som är säkert. Dagen började med en överhoppad frukost. På väg till jobbet fick jag ett återbud från en vikarie vilket höjde mitt blodtryck aningen över trädtopparna. Bråttom, bråttom! I hastigheten TRYCKTE jag ner en kall toastmacka i svalget...Vad sa ni? Vad den smakade? Ingen aning, det hann jag inte känna. Ja, sen var det lunch. Där kom mitt enda riktiga mål mat på hela dagen. Utan vår skolrestaurang skulle jag antagligen tyna bort i skörbjugg eller dö svältdöden. Idag matade de mig med en linslåda och salladsbuffé där OLIVER ingick. Oliver är det godaste jag vet! Särskilt de svarta. Skulle kunna äta bara oliver! Ja, ni märker vilken gourmand jag är, ha ha!
På eftermiddagen är jag aldrig hungrig. Idag blev den en slätfika vid halv tre. Vid fyra for jag hem och då jag klev in genom dörren sa det KNORRRRRR i magen på mig! Herregud, så hungrig jag helt plötsligt var! Kollade i kylskåpet, hm...Vad går fortast? Ägg! Jag kokar ägg, tänkte jag. Kokade fyra. Bra att ha några då vi kommer hem, Gubben och jag, tänkte jag. Bryggde kaffe och väntade. KURR i magen. Så - äntligen, brummade äggkokaren. Snabbspolade äggen med kallt vatten...väntade...och sen TRYCKTE JAG I MIG 3(TRE) ägg på ca 3 minuter! Eh....Undrar om någon mådde MER illa än jag på spinningen?
ABBAspinning med Petra. SÅ JÄVLA ROLIGT! Men bredvid mig satt "stönar´n". Hjälp, tänkte jag, nu kommer jag att bryta ihop av skratt då han drar igång! Gubben min fångade min blick och höjde lite menande på ögonbrynen åt "stönarns" håll. Jisses, det här måste jag klara, tänkte jag. Efter ett tag hör jag från skuggorna bakom mig; -Nu kommer vi och tar dig snart, var så säker! Annica och Lill, mina helgalna arbetskamrater satt på cyklarna bakom och häcklade mig...och jag gav tillbaka. Och så fortsatte det hela passet! Hoppas det var NÅGRA fler som också hade roligt, hm....Jag var halvdöd efter passet, men äggen var borta!
Stönar´n förresten. Han höll sig ganska lugn idag. Han försökte dock göra några skutt med cykeln, men den stannade kvar på sin plats.Tur.
Nu har jag undvikit ägget som låg kvar i kylen. Har donerat det till min Gubbe. Själv tog jag några hårda mackor med ost. Inga grönsaker. Inget smör. Spännande.