Humörsvängningarnas drottning

Ibland önskar jag att jag kunde mycket mer, hann mycket mer och framför allt, var nöjd med mycket mer. Ja, jag vet, det låter motsägelsefullt, men det är ju det som är grejen, liksom. Hela jag är en enda stor *motsägelsefullare*. Ps: Nytt ord. Ena stunden velar jag åt ETT håll, andra stunden åt ett ANNAT. Ena stunden är jag glad för att i nästa stund vara bedrövad. Eller arg. Eller modstulen. Och sen glättig. Allt på en och samma dag, eller under en förmiddag, eller kväll...NÄ, DET ÄR INTE KLIMAKTERIER!!!! Då har jag i så fall ALLTID varit i klimakteriet, för såhär har Anja alltid varit från nyfödd-55 år. Undrar om jag är helt ensam om att vara såhär? Nån som känner igen sig? Snälla...nån?
Ni kanske vill ha ett exempel: Kände mig nöjd och glad då jag satte mig i bilen för att åka till träningen efter jobbet. Jätteglad satte jag mig på spinningcykeln, förväntansfull. Körde igång och tyckte allt var skitkul. Så spred sig en parfymdoft i salen, min näsa började klia, halsen sved och drog ihop sig. Blev störd, men fick ingen astmaattack, doften försvann då och då, men jag blev grinig, ja, till och med förbannad! Och lika fort försvann det. Men så kom jag ut till bilen och startar den, åkte ut till korsningen, bromsade och bromsarna lät fördjävligt! JAG BLEV SÅÅÅ FÖRBANNAD!! Sen gick det över, till nästa gång jag bromsade. DÅ BLEV JAG SÅ FÖRBANNAD, IGEN!!!! Skickade osande förbannelser till min Gubbe som INTE har bokat tid på verkstad för detta. Det går inte att återge i skrift vad jag tänkte. Men så kom jag ut på Knappstadleden. Raksträcka, glömde bort alltihop, lyssnade på rixfm, bra låtar, så blev det reklam, VAD F-N ÄR DET HÄR FÖR SKITREKLAM? Mitticity-reklamen...Skulle vilja träffa den som gjort den reklamen. Först den erbarmliga * Jag är så lyyyyycklig, jag är så lyyyycklig, måndag, tisdag....osv, heeeeela veckan lång. Men hallå? Som om det inte var nog, nu har de en rappare istället som kör samma låt. Alltså, den var ju förfärlig redan från början då Tommy i Pippi Långstrump körde den. Minns att jag blev våldsamt upprörd då filmen kom...
Allt detta utspelade sig alltså under en mycket kort stund, ca 15 minuter.
Ett annat exempel: Jag hämtade mina älskade vovvar, först de två stollarna på hunddagiset, glad som en lärka kände jag mig(hade kanske lite dåligt samvete för att jag var sen och Fröken fick vänta på mig, eftersom jag var sista matten, fy på mig) sen hämtade jag sista voffs hos svärfar och for hem. Hann inte mer än in med matkassar och hundar förrän de började gnälla, vilket betyder MAT! Sur som ättika direkt! Jag VET att hundar inte förstår vad man säger men ändå sa jag; Ni får faktiskt vänta tills jag packat upp! Tror ni de brydde sig? Gnäll, gnäll, gnäll...Mitt humör svängde från medgörlig och mild till NU ÄR NI TYYYYSTA! Och så fick jag dåligt samvete.
Ja, så här är det hela tiden för mig. Jag blir helt slut av alla humörsvängningar.
Nu har Gubben just stigit in genom dörren. Min Gubbe, älsklingen min. Så förbannad jag var på honom om bilen för en stund sen...Det har försvunnit helt. Fatta!!?!!? Varför kan jag inte bara...inte bry mig så jävla mycket?
Men hörrni, det är ju fredag, då skall ju alla vara jättenöjda och glada, fira att det är helg-dessutom löningshelg, mysa, äta gott och tanka energi för nästa arbetsvecka. Just nu sitter jag och begrundar detta....och känner mig....faktiskt just nu i denna sekund....ganska.....nöjd.
Nu skall jag skriva vad jag gjort för mat idag. Detta är ett särskilt meddelande till Petra; Jag har faktiskt gjort mat PÅ RIKTIGT! Ja, nästan alltså.

Lax, feta, oliver, körsbärstomat, sallad, avocado och kikärtor.
Inte illa för att var mig. Inte så svårt att laga heller...

Men jag gjorde såklart inget efter recept. Stekte lax med HEMODLAD chili och flingsalt. Sen blev det sallad, oliver(jag ÄLSKAR oliver)fetaost och kikärtor. Sen har jag köpt värsta goda hårda brödet idag, kantarell och lingonsmak.

Känner att jag kommer att missbruka detta!!!