Stötvågsbehandling och aklejor

Alla vser och ljuslyktor som skall förgylla tillvaron för oss 2014

Ja, vad tror ni jag har gjort på jobbet idag? Packat, packat och packat. Sen har jag också satt adresslappar....Ja, ja, jag är inte ensam om detta, så jag skall inte gnälla. Nu börjar det faktiskt bli humor i alltihop. Det är ett stort kaos just nu, men ändå så fungerar allt hyfsat. Och ungarna, de goa ungarna...Så härliga så det är inte klokt! Jag älskar att jobba med ungdomar, fortfarande efter 25 år. Inte alla år på min nuvarande arbetsplats, men de senaste 17 åren. Ibland har jag undrat om det är dags att dra sig tillbaka, jag kanske har förstockade värderingar, men så har jag fått ny energi, antagligen genom BÅDE goa medarbetare OCH dessa fantastiska ungdomar! Nu blir jag nästan gråtmild, det kommer med åldern...Kommer inte att delta i 9:ornas avslutningsfest och det är en sorg men jag känner att jag inte orkar ta nya tag.

Jag har varit på stötvågsbehandling idag. Jag har känt marginell förändring till det bättre sen sist, men fortfarande kan jag inte träna nåt vanligt pass. Kan inte ens cykla tramphoj utan att få dretont. Nu fick jag lite mer kräm i stötarna och även nya övningar. Provade. Fick skitont. Ger inte upp ändå, men då jag gick ut från KMTI gjorde det gôront, fast det kanske det skulle göra...Men jag förtvivlar inte än, nädå, vi har en stötvågsbehandling kvar och sen har Pete sagt att vi fortsätter med nåt annat. Avlivning...
Nä, jag är inte ett dugg nedstämd, faktiskt. Har haft ont så länge så what the fuck(oopps, någon kanske tar anstöt av mina ord, men på ren svenska; skit samma) Jag gör som min sjukgymnastängel Pete, säger och sen får vi se.
Tog en tur till min favvisaffär, Tyghandlar´n.
50% på alla tyger! Inte klokt. Jag blir totalt blockerad av så mycket godsaker! Men fick i alla fall tag på ett fantastiskt snyggt tyg! 75 spänn, man blir ju överlycklig för såna priser!

Mitt kakusprojekt

Under mina packningsäventyr idag upptäckte jag två påsk/julkaktusar som såg otroligt trötta ut. Jag känner ett stort ansvar över dem eftersom det är jag som köpt dem från början. Nu är jag därför fosterförälder till dessa två gynnare som inte såg speciellt pigga ut idag. Nu har de fått ny jord och vätska av fostermatte Anja och fått ett eget ställe att vila på tills 2014 då de, som nystylade snyggkatusar,  kommer att pryda vårt personalrum igen.



Gräsmattan var dretlång då jag kom hem. Behövde åtgärdas direkt. Under tiden jag klippte gräset såg jag alla mina underbara aklejor blomma så snyggt överallt. Tänk att aklejan kan var ett ogräs för vissa och en sån skönhet för andra(mig). Jag bara älskar att se aklejor poppa upp överallt, ibland i komposten och då plockar jag såklart ut den ifrån avrättning.
Har erbjudit den senaste till en av mina favvisinstruktörer på KMTI, hon råkar bo väldigt nära mig och ha en nyanlagd trädgård. Perfekt! Jag avskyr att slänga plantor och kan nån adoptera dem så känns det bra för mig.







Åsså en tur bland blomstren...

Jag är mållös inför färgerna...

Hur kan man INTE älska dessa fantastiska blommor?!?

De kommer igen överallt i min trädgård...

oopps, här var det fler aklejor...

...nämen, vad ser jag här-aklejor och VASKI som gosar sig!

Nåt vitt bakom aklejorna och rosenmandeln...Jo Lummi  har tagit siesta!

Men kolla bara ,vem kan INTE älska en sån otroligt gullig blomma?

Räddad från kompostdöden

Fest med knähäng

I går var det dags för mina skötebarn, orkidéerna, att få nytt på fötterna. De fick också nytt läge. Det är svalare i köket så där fick det bli. Stenar i botten på vaserna eftersom vi har en elefant förklädd till kissekatt boende tillsammans med oss.

Det gäller att blommorna står stadigt!

Eftersom vädret var så vacker i går så tänkte jag ta mig en stund i solstolen. Min favoritcider var öppnad och jag lutade mig tillbaka. Men....Ett stort moln dök upp på himlen och det blev skitkallt! Bara att ta på sig en tröja över bikinin.

Min nya favorit, inte ett dugg söt utan bara läskande
en varm dag...men funkade även en molnig..

Så var det dags för mina vänner att komma på lite mat, vin och prat, prat, prat. Vovvarna var som tokiga och nästan överföll både Pia och Nettan av välvilja. Alla ville sitta i knät...samtidigt. Ja, det blev som vanligt en lyckad kväll, men alldeles för kort, också det som vanligt.

Pia, den kvinnliga motsvarigheten till Franciskus!
I förgrunden en MYCKET avundsjuk Vaski, som inte fick plats i
hennes knä.

Lummi tog sats och överraskade Nettan ordentligt! 

Man kunde ha trott att det var alla husdjuren som hade fest...Men matte hade väldigt kul också, trots att hon inte fick sitta i någons knä!

Är det fredag...eller vilken dag är det egentligen?

Herregud, som jag har slitit den senaste tiden och nu verkar krafterna ha sinat. Tänk vilken tur att det är fredag! Nån måste ha tänkt ut detta på nåt vis, eller hur? Fast det kan ju inte vara Gud...eftersom jag inte tror han/hon(vägrar hen) finns, och HUR skulle han/hon kunna ha koll på alla kläm/nationaldagar som dyker upp titt som tätt. Kristi himmelsfärd är ju en annan femma...Det MÅSTE finnas en samordnare nånstans som håller koll på oss, kanske en oberoende alien, nä, jag tror inte på såna heller! Kanske Obama, Putin, NEJ för bövelen(han vill ju att alla skall jobba ihjäl sig ALLA dagar om året och TACKA för det!) Neej, jag kan inte komma på nån. Kanske är det så enkelt att det är nån helt anonym människa, precis som de flesta av oss är, eller så är det Stefan Löfven, ja det är det säkert. Han verkar som en trygg och ordningsam person. Såklart det är han! Han vet ju hur en arbetare känner det efter 5 dagars hårt arbete. Ja, då var DET avklarat! Sen kan man ju tycka att Fredrik R som Sveriges pappi nr 1 skulle handha denna tjänst, men han har nog inte riktigt koll på hur en arbetares vardag ser ut, även om han nog försöker så gott han kan.
Men i morgon skall det bli galej med tjejgänget. Då skall det laddas batterier! Har fortfarande inte bestämt vad jag skall bjuda på....STEFAN LÖFVEN kanske kan hjälpa mig....Nähä inte det... Nä, det får väl bli grillat, JA, det blir det. Nu var DET klart! Mina goa tjejvänner är detsamma som mina ex svägerskor och en nästan svägerska, alltså ingift svägerska. Världens bästa vänner!!!!
Nu skall Göbben och jag grilla lite(skräll) jag har faktiskt en försöksgrillning på gång, skall prova på Gubben inför morgonens galej.
Ja ni, kära goa vänner. Tränat har jag inte gjort på 2 veckor, suck...Men mitt baklår är bättre efter min första behandling, smärtan finns inte hela tiden och det är en befrielse, även om det påminner mig titt som tätt. Jag har en stark tilltro till vetenskapen och min nya ängel, Pete. På senare tid har jag i mitt innersta sett mig SPRINGA med nån av mina hundar. Det skulle vara härligt.
Nä, nu är är det dags för grillat!
Ha det görgött, mina vänner!

Nationaldag

Efter att ha festat till frampå småtimmarna - för en gammal människa som mig betyder det 22.00, så var det skönt att kunna få sova ut i morse. Trodde jag. Slog upp mina blå första gången vid 5-tiden, men tvingade ihop dem igen. Nån måtta fick det vara! Gubben skulle fara på cykeltävling vid 7.30 och därför smög han upp vid 7-snåret. Jag var då redan vaken sen en halvtimme...Knep ihop ögonen för att möjligen tuppa av en stund till, men det var stört omöjligt. Hörde varje steg Gubben gjorde, suck... Hade önskat att jag kunnat göra som alla djuren, sovit som stockar! Så for Gubben vid halv 8 och då gav jag upp. Fick i alla fall en timmes längre sängläge än vanligt...Gick upp och insåg att jag fortfarande var mätt sen igår kväll. Ingen frukost var alltså nödvändig. Rastade hundar och gav dem mat, ja, Vaski och Lummi alltså, Klinga var VERKLIGEN inte hungrig, så det så. Fattar inte hur hon överlever med så lite mat i magen!

Tog mig för med några nyttigheter. Tvättade båda bilarna. Klockan 11.00 skulle det nämligen bli hundprommis på Tassarna och mina snälla svärföräldrar hade lovat ställa upp som koppelhållare till två av våra vovvar. Var därför tvungen att ta 9:5-an trots körförbud eftersom den är utrustad med hundgrindar och en fungerande AC. Jag är ju hopplöst förälskad i 9:5-an, tyvärr, för nu har vi bestämt att sälja den istället för mitt hatobjekt, 9:3-an. Men det är ju trots allt så att 9:3-an är mycket billigare i drift än min älsklingsbil, snyft. Men vi kan inte ha två så dyra bilar. Helt onödigt. Jag kommer att ha jättenära till jobbet i ett års tid och efter det kan vi köpa en liiiiiten billig, behändig bil. Gubben kan också cykla till jobbet ibland.  

Så var det dags för prommis. Ja, herregud vilket väsen på våra lappisar! Man kunde trott att de aldrig varit där eller sett de andra hundarna förut. Men nu är det ju en gång för alla så att vi har valt en av de mest skälliga raserna i världen så då får vi ju gilla läget. Eller inte. Matte fick rycka in några gånger men annars så skötte sig båda mina svärisar ypperligt. Svärmor imponerade stort på mig med att ryta till åt Klinga då hon dummade sig! Svärfar var lite försiktigare i tonen och fick därför byta vovve med mig då den första(Vaskibödd) gjorde som han ville med hussefar. Svärfar fick i stället ta rodret över Lummi och då det gick över förväntan bra! En härlig prommis med vovvar och koppelhållare. Vackert väder och en fikatår efteråt förgyllde ytterligare. Synd bara att inte fler hakade på. Hoppas därför på fler tillfällen. 

Vovvarna och hussemor Ann-Marie

Malvamatten Susanne och Dagisfrökens vovvar Tula och Sally.
Klinga är förresten faster till Malva, om inte annat kan
man höra släktskapet på boffandet...

Tyvärr fick svärfar jätteont i sin höft, jag fick genast dåligt samvete för att jag dragit ut honom på såna stölleprov. Hoppas att värken ger med sig snart. Fatta vilken tur jag haft i livet, med svärföräldrar, alltså. Mina första svärisar var jättebra. Ung som jag var så var jag inprogrammerad av alla att svärföräldrar ALLTID är sända från helvetet. Fatta vilken förvåning! Efter separationen från deras son var de lika gulliga och hälsade hjärtligt på mig vid släktsammankomster. Fick alltid en kram och frågan av fd svärfar: Hur är det, Rose-Marie? Fattar inte att han är borta...Fast det ÄR han ju inte, så dum jag är, han bor ju på Ruds kyrkogård numera, nära Felicia - sitt barnbarn, i en liten fin lund där man kan sitta och fundera, i tanken prata med honom om ditt och datt, kanske lägga en blomma...har ju en del röda lyckoklöver i min trädgård som han presentade mig med får många år sen...Jag vet att han älskade dem, mycket mer än vad jag gör, faktiskt...Min fd svärmor Siv har jag tyvärr inte träffat på länge och den sista gången var ju en sorgesam dag på hennes barnbarns begravning. Tiden rusar iväg och man hinner inte träffa alla man vill.

Ja, Kjell var min första svärfar. Nu har jag en i allra högsta grad levande svärfar i Alf som är precis lika perfekt! Tar hand om vår Klinga tillsammans med min alldeles perfekta andra svärmor Ann-Marie! Dessa underbara människor ställer upp för oss och sina andra barn och barnbarn i ur och skur! Fatta vilket lyllo jag är! 

Efter cykeltävlingen Två sjöar runt" så var min Gubbe inte hågad att cykla in till stan och bli bjuden på middag av sin kära maka. Han tyckte att det kunde räcka med en liten tur till Skoghalls pizzeria för en kalorifylld middag...11 mil på cykel kan föda förvånansvärt primitiva tankar i huvudet på en trött Gubbe...En pasta du chef och två starköl senare var han rödmosig och VÄLDIGT TRÖTT så det blev en aningen vinglig cykeltur hemåt pronto...för honom alltså! JAG var skärpt till tusen, som alltid...MOHAHAHA!

Avslut

Onsdag på jobbet med mig. Först kom jag försent, vet inte hur det gick till, ibland så bara...går tiden och jag hinner inte med. Åldern? Knäpphuvud? De lärde tvistar nog INTE om det. Bilen skulle på verkstad och jag fick äran att låna Gubbens cykelklubbs minibuss. Tjena, så svår att köra, dessutom manuellt växlad...Jag har ju som ni säkert läst till leda, ont i mitt vänstra ben.

Väl på jobbet har jag bara hattat runt som en yr höna. Inget fel på yra hönor, bara de håller sig där de hör hemma, i hönsgården, och INTE på vår skola. 

Kvart i tre hade jag tid hos min sjukgymnast Pete, min nya ÄNGEL, och efter många om och men var jag där 14.45, PIP!! Sällan har jag varit så punktlig. Stötvågsbehandlingen var ju ingenting! Hade fått hintar om att det skulle göra jätteont, men hallå,vadå, liksom? Det kändes ju nästan...gött, som massage. Men sen startade han det tunga artilleriet genom att med armbågen TRYCKA JÄTTEHÅRTpå min ischiasnerv i 2 MINUTER!!! Nära döden...var jag inte, men kallsvetten sipprade ofint i min panna. En hyfsat bra tortyrmetod, enligt mig.  Så fick jag ny stretchövning och så en tejpning över hela vänster lår. Frågade när det skulle börja kännas bättre och fick svaret; Kanske i morgon. Ok, sa jag och spatserade ut. Efter en stund insåg jag; Jag haltar inte! Kände mig som om jag nyss lärt mig gå. PROVADE liksom att gå lite hit och dit, hårt och mjuk, långt och kort, och faktiskt så kändes det bättre. Inte bra, men bättre. Jag är mycket nöjd. Just nu. 

Så for jag till Gubbens jobb för att hämta vår bil som varit på verkstad, för 100:de gången. Det gick snabbt och då tänkte jag att nu hinner jag ta en snabbtur till Bergvik, för till jobbet var det ingen mening med att åka då klockan var ca 16.00. Tänkte köpa en skinnjacka. Stod i kö på HM med lite krafs i nypan då mobben ringde. Det stod "Tassarnas" på displayen. Hjälp, nån av hundarna är sjuka, tänkte jag. Svarade och SAMTIDIGT insåg jag att jag totalt glömt bort att de stängde dagis klockan 4!!! Jävlar, jag hade glömt mina bebisar på dagis!! Slängde tillbaks sakerna jag hade tänkt köpa och for iväg som en oljad blixt! Kan erkänna att jag INTE höll hastighetsbegränsningen...Jag HATAR att göra sån misstag! Eller rättare sagt, jag hatar att göra misstag, över huvud taget(kontroll, kontroll..)

Sen hem, slängde in hundstackarna, for iväg för att stödhandla, hem igen. En stunds andhämtning, så kom Gubben för att skjutsa mig till avslutningsgalej med mina kära medarbetare! 

Har haft en jättetrevlig kväll med mina goa arbetskamrater. Magen är övermätt av mycket god mat.Vi arbetskamrater gör olika saker, men det är ju charmen med att jobba på en skola. Tycker jag. Bara man  samarbeta över gränserna så blir det bra. Många med mig lämnade festligheterna vid 22-tiden, antagligen för att John Blund hade kastat sitt fördömda sömngrus i ögonen på oss. Jag kan känna ett visst vemod över att vi för sista gången har sett The Three amigos. De var så snygga, lika långa och med matchande kläder! Vilka tjejer, jag kommer att sakna dem. Men en kommer vi att behålla som tur är! God natt!