5 veckor utan alarm!!

Klockan är 22.00. Sitter med en mugg kaffe och en kvarglömd tårtbit. Gubben somnade till Tv-n. Det brukar vara min uppgift...Dessutom har han haft semester en vecka, men det tär på krafterna att vara ledig, tydligen. Bäst att jag börjar träna nu för idag jobbade jag min sista dag....på 5 veckor!!! Välbehövligt för att ladda batterierna inför ett nytt läsår.
Men innan jag låste om mig på jobbet så hade jag fullt upp. Vår allra bästa vaktmästarvikarie Robban har jobbat järnet för att mina hyllor skulle komma på plats innan jag gick på semester. Trots att han haft  1000 andra saker att åtgärda också. Vilken klippa han är! Idag fick han upp den sista vägghyllan så jag kunde börja plocka upp böckerna. Jag hann till C. Sen var det lunch. Flera dagar har jag struntat i lunchen och jobbat på för att få allt klart men idag skrek magen. Vilken tur att jag hade matlåda för en gångs skull! Fick i mig maten i flygande fläng för att hinna utforska omgivningarna ytterligare. Det är ju så himla härligt att ha så många promenadstråk att välja på. Ett helt år kan vi välja och vraka! Då jag på 80-90 talet jobbade på Vårdskolan tog jag promenadlunch varje dag i ur och skur men inte så långt bort som där jag nu jobbar.
Idag blev det en tur till Stadsträdgården. Jag klampade såklart i ett parti boule! Så går det då man genar! Under min lilla lunchvandring blev jag fullproppad av KULTUR. En aning högljudd på vissa ställen...för mig, alltså. En grupp unga musiker underhöll. Jag, som har lite svårt med levande underhållning, skyndade därifrån. Jag uppskattar tystnad, ja så mycket tystnad som man kan få i en innerstad..
Och konstverk finns det gott om i vår Stadsträdgård. Ej heller där föll där allt mig i smaken, men vissa knepigheter kändes lustiga i alla fall...Jag är nog lite fyrkantig för alltför stora finurligheter. Men så upptäckte jag en liten odling för hågade hyresgäster invid Stadsträdgården. Så fantastiskt! Odlingslådor fyllproppade med grönsaker. Ro i själen.

Underbar vy!

En så fantastisk stam! 

Nja, jag är skeptisk...

Hm, känner mig förföljd...

Men den här kan jag tycka passar in!

Det kunde varit en rabatt hemma hos mig! Mina färger och favvoblommisar!

Natur vs betong

Coola granen

Å, här blev det lite jobbigt för mina öron...eller snarare själen fick sig en törn av ljudet

Här fick jag en glädjechock!

Kolla bara! Pumpan är ju på gång, ser man, och salladen.
Vågade inte gå för nära inpå i fall nån skulle tro jag vill sabba...

Här fick jag höra nåt som lät som Håkan men jag hade fel, märkte jag senare...

Här skulle jag verkligen vilja bo! Så himla mysigt

Min upptäcktsfärd fortsatte. Mot Mariebergsviken. Gick efter strandpromenaden. Såg de flytande bostäderna. Ryste! Inte skulle jag vilja bo ute i vattnet med båten förankrad precis utanför. Inget staket som förhindrar att jag en mulen kväll, med lite vin i varje ben, drattar i vattnet då jag skall rasta vovvarna. Eller de små styvbarnen som aldrig får gå utanför dörren då de är på besök, även om det är vacker väder, för tänk om de faller i vattnet! Och för detta skall man BETALA ca 14.000:-/mån!!! Uhhh, så deprimerande. Vill inte bo där. Fortsatte min prommis. Men nu så kunde man tala om härlig omgivning! Mysiga täppor och framför allt rent och snyggt. Inte ett skräp. Jag njöt i fulla drag, trots en envis kylig vind. Toner från PiP följde mig hela vägen. Ett tag lät det som Håkan Hellström! Men herregud, inte på da´n, väl? tänkte jag. DET hade ju varit nåt det. Han är den enda som jag skulle vilja se och höra på PiP, sen kan det kvitta. Men jag hörde fel, märkte jag en stund senare...

Som vanligt gick jag en aning vilse och promenaden drog ut på tiden, men vad gjorde det då jag upptäckte nya saker hela tiden.
Det kommer att bli ett härligt år! Skall försöka komma ut varje lunch för att upptäcka. Men nu har jag semester! Hann till F innan jag stack.
For direkt till KMTI för ett rehabpass. Igår fick jag stötvåg igen. Hade dretont då jag kom och det har fortsatt att göra ont. Tänkte göra minsta möjliga idag, men då jag började trampa crosstrainer så var smärtan borta! Körde 40 minuter så svetten lackade! Sen rehab och boll. Och efter det unnade jag mig en stund i massagestolen. Jädrar i min låda, så gôtt! Den stolen är ingen billig variant, kan jag lova! Man ligger som på moln och bara är omsluten av hela stolen.
Ja, sen har det varit gott grillat och rödvin. Oljudet från Mariebergsskogen kommer och går, men snart är det över för i år.

Tänk om....

Tänk om nån ringde på dörren och sa: Anja, du har vunnit 10 miljoner på Lotto! Gratulerade mig, gav mig blommor och kramade mig jättemycket och jag kanske kom på TV...Nä, inte TV, då kommer det tiggarbrev och nån som vill bli min kompis eller ännu värre så får jag brev av människor som lider på ett eller annat sätt, fast göööör dom det, eller är det bara ljug? Nä, inte TV!
Men jag skulle vilja ha massor av pengar, MASSOR! Men jag skulle själv bestämma vilka jag ville hjälpa. Min dotter skulle få en fond där hon var tryggad. Och mina styvbarn också så klart. Sen skulle alla djurorganisationer få donationer och jag skulle också skaffa fler hundar och katter! För jobba behövde jag ju inte. Fast lite vill jag ju jobba, eller faktiskt vill jag nog jobba lite mer än lite...Men man kan ju inte ta arbetstillfällen från människor som behöver jobba för att överleva. Man kan inte var så egoistisk att man har ett jobb och har massor med pengar i madrassen! Det tycker jag är oförskämt!! Aja baja, helt enkelt!! Men jag älskar ju mitt jobb! Men ärligt talat så blir man inte fet på att jobba inom kommun och landsting. Därför skulle det vara gôrgôtt om jag vann några miljoner. Men då återkommer jag ju till mitt dilemma, man skall INTE ta jobben från de som behöver dem bättre. Suck....
DÅ är det ju tur att jag inte vunnit några miljoner på min postkodslott, trots allt. Men ärligt, hur skulle NI göra om ni vann en hiskeligt massa pengar? Inte helt enkelt, känns det som. Andra frågor skulle dyka upp hela tiden. Nu vet jag, en bankrådgivare måste man såklart kontakta! Men är det den bästa bankrådgivaren för mig? Den tänker ju såklart utifrån sin bank, inte mina intressen, eller?
Nä, jag har nog en väldig tur som INTE vunnit några miljoner på Postkodslotten, endast 150:- två gånger och då tog det fyra veckor för att få dem på kontot...
Nej, jag far till jobbet i morgon som vanligt, ja. En IKEA-dag har vi bestämt. Det skall inköpas lite krafs och så skall lunch intagas. Jag skall INTE äta deras köttbullstallrik med mos! Hoppas de har nåt som inte har lufsat eller simmat omkring. Nåja simmat kan ju funka, jag har ju trots allt blivit lite mera tolerant med åldern, Omega 3 är ju finemang för en gammal kärring, nåja inte lastgammal, men halvgammal ändå. Sen är jag inte längre så känslig då jag tänker på att de stackars fiskarna får kroken i munnen...nä skit heller att jag äter fisk imöra!....Kanske räkor eller kräftstjärtar...Vet inte hur mycket det lider då de fångas och kokas....eller steks....Hmmmmm....Fortsättning kommer!

Kompostens hädanfärd

Idag har jag kört ett pass för första gången på 3-4 veckor. Kände att jag var tvungen att prova nåt innan jag blir knäpp. Ett liftitpass blev det och det gick riktigt bra. Jag kunde ju såklart inte göra utfall eller djupa knäböjningar, där gjorde jag marklyft istället,  men annars får jag vara nöjd. Körde 20 minuter stepmaskin innan, så jag skulle vara ordentligt varm.
Det som faktiskt är värst för mitt baklår är att gå promenader. Idag tog jag ut hundarna en och en på promenad, brukar göra det under helgen så de får lite kvalitetstid med mig, men efter bara en liten stund börjar benet säga ifrån. Riktigt trist, men förhoppningsvis blir det bättre snart. Jag är positiv, trots allt. Lite kuriosa...Förra gången jag fick stötvåg så sa jag att jag säkert skulle få blåmärken, men förvånande nog icke. Men efter i torsdags då jäklars! Idag upptäckte jag värsta blåmärkssamlingen på baklåret. Jag är ju så van att jag inte tänker på det, de gör sällan ont, och jag vet sällan vad jag gjort mig, men ibland så kommer det över mig att folk kanske tror jag fått stryk. Ja, ja, men jag kan inte gå omkring och förklara mig heller, för då verkar det ju mer misstänkt...                                                                                              

Har grävt bort komposten idag. Äntligen! Nu är den jämnad med marken till hundarnas stora glädje...Man får ha koll på dem hela tiden så de inte börjar gräva.

Härlig är jorden, tycker Lummi, men matte har ögonen på henne...
och även de andra grävmaskinerna. 

Jag har blivit lovad en pallkrage av Gubben som jag har tänkt att ställa där komposten stod. Den lilla blomlådan som jag satt sallad i förslår inte mycket. Igår åt vi upp de sista bladen så jag köpte nya frön då vi var till affären. Då jag kom hem och skulle lägga påsarna i min "påsburk" fann jag 4(FYRA!) oöppnade påsar med olika sorters salladsfrön!! Insåg då att det behövdes nåt större att smälla ner alla fröna i. En pallkrage, kanske? Inga problem, det har jag på jobbet, förkunnade Gubben. Gött!
Nu blir det snart lässtund i sängen innan John Blund kastar en massa grus i ögonen på oss.

Välsignade lördag

Lördag eftermiddag....mmmm. Har bänkat mig på altanen med min favviscider, en tidning, nagelkitet och Syrran-the cat, som övervakar hela kalaset. Vädret är lite vanskligt så jag håller mig under tak, i alla fall ett tag till. Solen bryter igenom molnen ibland och då rycker det lite i "ogräsrensargenen" men än så länge har jag hållit mig kvar här i stolen. Om en timme kommer mina svärisar på besök. Min Gubbe har ju fyllt år i veckan så idag blir det grattisar. Kanske kommer också Anna med familj, vi får se...

Men än så länge kan jag sitta här och bara njuta av att sitta i lugn och ro....Nja, nu kom granntjejen ut, 4 år och väldigt bestämd till kynnet. Det kan när som helst explodera och hon tjuter som en siren. Än är det lugnt....

Föll för ett lockbete tidigare i veckan. Attans också!! Men jag var bara tvungen att köpa tidningen som gav tips om bästa LCHF-vinet! Som migränmänniska, har jag i första hand letat efter viner som inte ger värsta migränattacken. Kommer inte ihåg vad ämnet heter som vinet skall ha lite av, men skit samma för nu kommer migränattackerna mer sällan. Under några år hade jag så täta attacker att jag genomgick en utredning. Jag hade så jäkla ont och blev halvsidesförlamad i ansiktet, dreglade och tårarna rann ur höger öga, utan att jag grät, alltså! Inte klokt! Jag trodde helt säkert att jag var på väg att få en stroke varje gång attacken kom. 

Men som tur var så var det "bara" migränen som ändrat karaktär. Fick gôrstark medicin som skulle sprutas i näsan då attacken startade. Det gick några år men så fick jag biverkningar. Riktigt otäcka sådana. Jag satt maten i näsan... Låter inte klokt, men så var det. På nåt vis tog maten fel väg. 

Man kan tycka att det bara är att sluta dricka vin, men nu är det så att jag tycker nåt alldeles otroligt mycket om vin, tycker att ett glas vin, eller två, till god mat hör till livets höjdpunkter. Måste jag offra det bara för en jäkla huvudvärk? Fick då tips om vilka viner som var bättre för såna som mig. Sen har jag blivit en riktig vinkännare på alkoholfria viner. Finns jättemånga bra! 

Men i alla fall, nu är det kolhydraterna det gäller. Jag är ju ingen hängiven LCHF.are men gillar ändå tänket att man skall dra ner på kolhydrater. Är mer inställd på GI om man nu skall tycka att "metoder" är nåt att följa. Men nu föll jag för denna tidningen. Har fortfarande inte hunnit läst den, fast jag köpte den i torsdags, men den som väntar på nåt....väntar aldrig för länge.  

Syrran vakar över altanen

Men först lite fåfänga. Skall fixa naglarna. Efter en veckas pack och packupp så är naglarna en sorglig syn. Blir nog knallrött...kanske. Är inte så väldigt fåfäng annars.Den perioden hade jag i unga år. Nu är jag för lat för makeup och blingbling. Men naglarna kan få lite färg, tycker jag. 

Lite flärd på handsingarna

Nu kom regnet. Tittar ut över trädgården och bara njuter. Lite regn(eller mycket...) gör ju bara att växterna mår bra...fast nån måtta får det vara. Syrran ligger på sin favoritdyna och gottar sig, den godingen! 

Så var det sol, sen var det regn...och så var det sol igen...regn...sen lite sol, men nu regnar det

Gubben har fått täta info om sin cykelkompis som blev påkörd förra helgen. Glädjande nyheter idag!

Efter att under veckan vaknat upp korta stunder men inte haft "vaken blick" så har han nu vaknat och fått se Tour de France, och se, det fick igång honom! I morgon skall Gubben och 3 andra klubbkompisar fara och hälsa på honom. De tar också med frugans cykel så hon kan ta sig till sjukhuset lite smidigare. Hennes boende ligger 3 km från sjukhuset. Så gôtt att han vaknat och kan se vilka goa kompisar han har! Fast jag kan tycka att det var onödigt att han skulle skadas så svårt för att få reda på vilka härliga kompisar han har...Nästa vecka skall de rensa hans tomt från virke efter att han rivit altanen precis innan han stack ut på den ödesdigra cykelturen. 

Hoppas, hoppas på värme, hälsar Vaski.

 I förmiddags tog Gubben och jag ett tag med våra grästrimmer, jag med min batteridrivna och han med sin rackabajsartrimmer på bensin. Min är ju lite klen och batterieffekten håller inte så länge så då var Gubben tvungen att styra upp nere vid staketet där gräset var tjockt och långt. Under tiden jag trimmade runt rabatterna så upptäckte jag hela tiden nya saker! Tänk så fort allt händer under sommaren. Man hinner ju inte med då man jobbar. Så synd då detta är min bästa tid, trots många regnskurar.
Och på altanen växer det så det knakar! Vaskis och mattes tomatplantor blommar. Hoppas att det blir varmt nu så det hinner bli många tomater till oss! Mattes pöjk stoppar då och då nosen i plantorna för att kolla.

Snart så slår de ut snyggingarna, vita och rosa!

Inga blommor än, men framför allt inga larver!

Kan inte se mig mätt på den här!

Min morsdagspion, så jäkla maffig! Jag älskar den!

Invigningen av Tullis!!!

En vecka på Tullis har avverkats. Idag var det invigning! Det kom som en överraskning för mig då jag inte var med om förberedelserna igår eftermiddag. Då var ju på min låsöppning och stötvågsbehandling. Men nu börjar jag från början. Jag startade dagen med att ta med min symmesöm, som min doter sa om min symaskin, då hon var liten, till jobbet. Sydde min gardin och duk i flygande fläng. Inga konstigheter. Eftersom min kropp inte tillåter hivande och lyftande efter gårdagens låsöppning, så har jag softat med att flytta lite papper, torkat bänken i pentryt, fixat glass till förmiddagsfikat. En tår...eller jävligt många tårar i öga
 har jag då Mathias, min..eller ALLAS VÅR räddare i nöden gjorde sin sista dag hos oss! Herregud, hur skall vi klara oss utan honom? Det känns som jag har fått armen amputerad! Men han går vidare mot nya mål, Klarälvgården är nästa instans för honom. Nä, inte som intagen, för guds skull!! Han kommer att göra underverk med killarna där. Det är jag helt säker på efter att ha sett hur han hanterat de stökigaste glin att bli små lamm under sina 6 år hos oss. Nej, förresten, han var ju elev före det också...en busig sådan. Men guldhjärtan lyser igenom. Och han äger det STÖRSTA! Nu önskar jag/vi honom lycka till...suck...snyft...
Så var det då dags för Den Stora Invigningen! Vi darrade av iver! Vår HÖGSTA chef Eva skulle komma! Men hallå? Var är hon? frågade vi oss. Ingen invigning utan ett ordentligt TAL! Vår egen Goldie, vår pengahållare, SPRANG vår Verksamhetschef till mötes på parkeringen. Till mångas enorma lycka! Ögonvittnen(Anna, Anne-Li och Kerstin) berättar att hon likt Mr Bean visade vägen på parkeringen!

Anne-li har upptäckt nåt kul

Men vadå?

Anne-li, biträdande rektor och mycket närvarande hela tiden...

Här visar hon tex vad som kommit in på f b...

...och här kom det mer...

Men så var ordningen återställd och vår HÖGSTA chef kom ..
med assistans av Eva-Lena...

...till detta...

Eva överlämnade några presenter och....

...här klipper hon, vår egen VCH, bandet till vår expedition! Höll ett härligt tal
 som vår Konung borde ta efter. Kort och koncist, punkt slut! Gôtt!

Ja, så kom hon då, vår VCH Eva, och festligheterna kunde börja! Hon höll ett tal och klippte bandet och så började festligheterna!
Smörgåstårta och cider, jajamensan! Så är det på Tullis! Jag som inte är nån smörgåstårtegillare. Men som de gosingar de är, Kerstin och Eva-Lena, så köpte de också en smöris med tonfisk och räkor. Hur gôrgo som helst. Ja, vad har hänt sen då? Mina gardiner är klara...och duken också. Känns fortfarande så knepigt att vi skall vara här ett helt år med en massa elever. Just nu är det ju lugnt, vi och flyttmänniskorna samsas bra, men tänk då alla elever kommer drösandes i augusti. Nä, nu får jag ge mig, semester snart!
Nu har jag hämtat vovvar och anlänt hemmet. Gräset är klippt och lugnet har sakta sänkt sig över Abborrvägen 91...än så länge i alla fall.

Här sitter jag i min lilla berså och tittar ut över mina "bibblobuskar".
De verkar må mycket bra efter flytten. Skönt att mina djävulsbuskar
kan få leva vidare i min trädgård. De har ju inte varit så vidare bra omskötta förut.
Tack, min chef Anna för att jag fick adoptera dem.

Kram på er så länge...