Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

söndag 30 juni 2013

Kompostens hädanfärd

Idag har jag kört ett pass för första gången på 3-4 veckor. Kände att jag var tvungen att prova nåt innan jag blir knäpp. Ett liftitpass blev det och det gick riktigt bra. Jag kunde ju såklart inte göra utfall eller djupa knäböjningar, där gjorde jag marklyft istället,  men annars får jag vara nöjd. Körde 20 minuter stepmaskin innan, så jag skulle vara ordentligt varm.
Det som faktiskt är värst för mitt baklår är att gå promenader. Idag tog jag ut hundarna en och en på promenad, brukar göra det under helgen så de får lite kvalitetstid med mig, men efter bara en liten stund börjar benet säga ifrån. Riktigt trist, men förhoppningsvis blir det bättre snart. Jag är positiv, trots allt. Lite kuriosa...Förra gången jag fick stötvåg så sa jag att jag säkert skulle få blåmärken, men förvånande nog icke. Men efter i torsdags då jäklars! Idag upptäckte jag värsta blåmärkssamlingen på baklåret. Jag är ju så van att jag inte tänker på det, de gör sällan ont, och jag vet sällan vad jag gjort mig, men ibland så kommer det över mig att folk kanske tror jag fått stryk. Ja, ja, men jag kan inte gå omkring och förklara mig heller, för då verkar det ju mer misstänkt...                                                                                              

Har grävt bort komposten idag. Äntligen! Nu är den jämnad med marken till hundarnas stora glädje...Man får ha koll på dem hela tiden så de inte börjar gräva.

Härlig är jorden, tycker Lummi, men matte har ögonen på henne...
och även de andra grävmaskinerna. 

Jag har blivit lovad en pallkrage av Gubben som jag har tänkt att ställa där komposten stod. Den lilla blomlådan som jag satt sallad i förslår inte mycket. Igår åt vi upp de sista bladen så jag köpte nya frön då vi var till affären. Då jag kom hem och skulle lägga påsarna i min "påsburk" fann jag 4(FYRA!) oöppnade påsar med olika sorters salladsfrön!! Insåg då att det behövdes nåt större att smälla ner alla fröna i. En pallkrage, kanske? Inga problem, det har jag på jobbet, förkunnade Gubben. Gött!
Nu blir det snart lässtund i sängen innan John Blund kastar en massa grus i ögonen på oss.





1 kommentar:

  1. Pallkragar det är livet dä...kan man aldrig ha för många av ....har en del ....gjorde kompost av några förra året ...men i år rök en av komposterna och fick hastigt bli odlingsbädd .....mmmmmm....skönt att se att du gräääääver och står i ...även om det handlar om att flytta jord....Catarina

    SvaraRadera