Invigningen av Tullis!!!

En vecka på Tullis har avverkats. Idag var det invigning! Det kom som en överraskning för mig då jag inte var med om förberedelserna igår eftermiddag. Då var ju på min låsöppning och stötvågsbehandling. Men nu börjar jag från början. Jag startade dagen med att ta med min symmesöm, som min doter sa om min symaskin, då hon var liten, till jobbet. Sydde min gardin och duk i flygande fläng. Inga konstigheter. Eftersom min kropp inte tillåter hivande och lyftande efter gårdagens låsöppning, så har jag softat med att flytta lite papper, torkat bänken i pentryt, fixat glass till förmiddagsfikat. En tår...eller jävligt många tårar i öga
 har jag då Mathias, min..eller ALLAS VÅR räddare i nöden gjorde sin sista dag hos oss! Herregud, hur skall vi klara oss utan honom? Det känns som jag har fått armen amputerad! Men han går vidare mot nya mål, Klarälvgården är nästa instans för honom. Nä, inte som intagen, för guds skull!! Han kommer att göra underverk med killarna där. Det är jag helt säker på efter att ha sett hur han hanterat de stökigaste glin att bli små lamm under sina 6 år hos oss. Nej, förresten, han var ju elev före det också...en busig sådan. Men guldhjärtan lyser igenom. Och han äger det STÖRSTA! Nu önskar jag/vi honom lycka till...suck...snyft...
Så var det då dags för Den Stora Invigningen! Vi darrade av iver! Vår HÖGSTA chef Eva skulle komma! Men hallå? Var är hon? frågade vi oss. Ingen invigning utan ett ordentligt TAL! Vår egen Goldie, vår pengahållare, SPRANG vår Verksamhetschef till mötes på parkeringen. Till mångas enorma lycka! Ögonvittnen(Anna, Anne-Li och Kerstin) berättar att hon likt Mr Bean visade vägen på parkeringen!

Anne-li har upptäckt nåt kul

Men vadå?

Anne-li, biträdande rektor och mycket närvarande hela tiden...

Här visar hon tex vad som kommit in på f b...

...och här kom det mer...

Men så var ordningen återställd och vår HÖGSTA chef kom ..
med assistans av Eva-Lena...

...till detta...

Eva överlämnade några presenter och....

...här klipper hon, vår egen VCH, bandet till vår expedition! Höll ett härligt tal
 som vår Konung borde ta efter. Kort och koncist, punkt slut! Gôtt!

Ja, så kom hon då, vår VCH Eva, och festligheterna kunde börja! Hon höll ett tal och klippte bandet och så började festligheterna!
Smörgåstårta och cider, jajamensan! Så är det på Tullis! Jag som inte är nån smörgåstårtegillare. Men som de gosingar de är, Kerstin och Eva-Lena, så köpte de också en smöris med tonfisk och räkor. Hur gôrgo som helst. Ja, vad har hänt sen då? Mina gardiner är klara...och duken också. Känns fortfarande så knepigt att vi skall vara här ett helt år med en massa elever. Just nu är det ju lugnt, vi och flyttmänniskorna samsas bra, men tänk då alla elever kommer drösandes i augusti. Nä, nu får jag ge mig, semester snart!
Nu har jag hämtat vovvar och anlänt hemmet. Gräset är klippt och lugnet har sakta sänkt sig över Abborrvägen 91...än så länge i alla fall.

Här sitter jag i min lilla berså och tittar ut över mina "bibblobuskar".
De verkar må mycket bra efter flytten. Skönt att mina djävulsbuskar
kan få leva vidare i min trädgård. De har ju inte varit så vidare bra omskötta förut.
Tack, min chef Anna för att jag fick adoptera dem.

Kram på er så länge...