Att träna är livet!

Det var lite trögt att komma igång idag, min andra semestervecka. Suttit vid datorn och surfat, kollat nyheter, facebookat och bloggat. Tog mig tid att blogga på min andra blogg Husetbus och lade in en film, men det blev dret av den. Vet inte varför det inte går att lägga in film där då det går i denna, de är ju i blogspot båda två. Har kollat inställningarna men inte blivit klokare. Tänkte kontakta Blogger och fråga, men då skulle det vara på engelska!!!!! Hjälp, så dålig som jag är att uttrycka mig på engelska lade jag genast ner det projektet. Får strunta i att lägga in filmer där helt enkelt, fast det är synd eftersom det är husdjurens blogg och så mycket kul som de gör vill jag ju visa det för andra. Det knepiga är ju att det gått att lägga in filmer förr...Irriterande men ändå ett i-landsproblem. 

Ja, sen har jag fått kläm på hur jag lägger in egna recept i min kostapp. Det är bra! Det var inte helt logiskt men till slut klurade jag ut det. Kungligt av mig!! 

Men dagens stora händelse är väl ändå att jag kört TVÅ pass på raken! Va f-n, tänkte jag igår då jag bokade, går det så går det. Orkar inte fjutträna mer nu, måste få bita i lite, låta svetten forsa om mig. I och för sig har den ju gjort det då jag grävt i trädgården, men det är inte samma sak. Förresten, så har jag lagt in "trädgårdsarbete" i min kostapp-och träningsapp också. Ja, herreguuuud, vilket tekniskt snille jag ÄR! Men i alla fall, först på schemat var spinning. Det gick hur bra som helst...Nåja, det gjorde ju ont i baklåret...Men det gjorde det ju innan också så, va faan! Det var härligt för hjärta, lungor och själen inte att förglömma. Sen var det dags för core boll. Perfekt förutom en övning som gick halvbra, draken kallas den. Där sket det sig med baklåret. Nöjd å gla skall Anja va! Sen blev det rehabövningar, sådär kul, men viktigt, och som present till mig själv, 15 minuter i den helt fenomenala massagestolen. 

Gôtt, gôttigôttgôtt! Sen mat i magen. Pitabröd med pizzafyllning som blev kvar efter gårdagens pizzabak. Pitabrödet bakade jag ut av resten av pizzadegen. Nu skall det bli en lässtund i bingen innan Johnny Blund kommer.

Rabattkant och pizzabak

Lummi Luring hade en dålig dag igår till skillnad från i
förrgår då hon var lugnet själv. Jag tog med henne på
en skogspromme så hon skulle få lite lugn och ro från
skrikande ungar, hojtande grannar och brummande bilar.
Hon blir helt förvandlad då man är ensam med henne, hur
charmig och go som helst! Nu hjälpte prommen bara
för stunden...Då vi kom hem var hon lika vaktig och stressad
igen. Att ungarna skriker kan vi ju inte göra nåt åt, men grann-
tjejen MÅSTE sluta upp med att stå och locka på hundarna
vid staketet! Har sagt till föräldrarna flera gånger, men poletten
har fastnat på vägen...Igår fann vi också en stoppad
tygleksak på vår tomt.
De hade storleken att precis passa i halsen och täppa igen
svalget på en hund. Man blir helt matt...

 Gårdagen fick avsluta veckan som den började, med rabattkantssättning. Vi blev inte riktigt färdiga igår, har 2 plattor kvar att sätta på ett besvärligt ställe. Besvärligt på två sätt, dels att marken består av betonghård lerjord OCH sist men inte minst, granntjejen-4 år, tar knäcken på oss med en pladdrande mun av guds nåde! Igår hann vi i alla fall nästan hela kanten innan vi hörde det välbekanta;-HEJ HEJ!!!! vid staketet. Vet ni vad jag har i munnen? Vill ni ha ett chips? Vet ni vad jag skall göra nu? Vad gööör ni? Varför då? Vart är hundarna? Varför ligger de och sover? Vad gör ni nu( 10 sek efter att hon frågade förra gången)....Och så håller hon på.
Igår tittade vi på varann i samförstånd, Gubben och jag, och så sa Gubben: Vi går in och dricker kaffe, och med -Vart skall ni? Varför då? hojtandes i bakgrunden skyndade vi in på altanen.

Igår kväll fick jag då äntligen inviga min baksten och bakspaden. Jag tycker nog att det  gick hyfsat bra, lite nybörjarkrångel, men inget större trassel. Vi lade stenen på gasolgrillen(det går fortare och är mindre krångligt än i ugnen), och så bakades det ut två pizzor. Smetade på färdig pastasås(fy på mig, halvfabrikat!) och resten då pizzan låg på stenen. Jag hade stekt aubergine och rödlök på min och Gubben hade stekt älgfärs och rödlök, sen ost, såklart. Ner med huven och 10-12 minuter i grillen så vips var det färdigt. Färsk oregano på så var det klart! Och det var verkligen skillnad från då man gör i sin vanliga ugn. Botten blev jättefrasig och spröd på bakstenen!

Min pizza innan gräddning

Sen var det slut på det roliga eftersom gasolen behagade ta slut. Hade tänkt göra tunnbröd av resten av degen, men det fick portionsbröd i vanliga ugnen i stället.

....och efter gräddning. Smakade som den vedugnsbakade
 favoriten på Ciao Ciao på Våxnäs, den med grillad aubergine.

Lördagen, 1;a semesterveckan

 Fortsatte med rabattkanten åt vänster. Det är ett jäkla jobb, man får gräva DJUPT som tusan men så blir resultatet varaktigt också. Vitsen är ju att stänga ute gräset för tid och evighet. Vi är riktigt nöjda! Terracotta är ju så snyggt till allt det gröna.

 Ni skulle sett mig igår. Hade till och med vattenpass till hjälp! I början körde jag med ögonmått, men så lade sig Gubben i arbetet för några da´r sen och då dög inte mitt "det här ser bra ut" mått längre.

 I från altanen ser det ut så här. Satte fyra pannor igår, sen var jag helt slut. Det låter inte nämnvärt jobbigt men prova skall ni se...Jag var svettig från topp till tå och dessutom trilskades det med mig vid den sista pannan. Med ett vattenpass blir ögonmåttet en aning skevt....Jag svor och gjorde om, så kom Gubben hem från sin träning och gav en hjälpande hand. Men först skulle jag göra den präktigaste rovan på länge. Körde spaden i en sten och hade ingenstans att sätta foten som stöd, ville ju inte förstöra alla blommorna i rabatten. Tog därför emot mig med handen i altanräcket, men där var redan upptaget...Av min salladslåda.

 Den for i golvet med ett brak, rakt på "gebortplantorna" till min svärmor. Tomatplantorna fick sig en ordentlig släng också.
Gubben tog hand om "nyplanteringen" av salladen då jag var strängt upptagen med att svära och förbanna min klantighet...

 Kanske kan några tappra blad rota sig...Efter denna kraschlandning avslutade jag dagens pannkantssättning.

Dagen var så otroligt varm och alla grannar hade rymt sin kos, vilket betyder TYSTNAD, så vi satt på soldäcket och bara njöt. Vovvarna fick därför äta ute då klockan slagit 6, eller då Vaski gnällde att klockan slagit 6, det brukar ju gå hand i hand...
Vaski fick Lummis "ploppmatskål" och Lummi Vaskis matboll, bara Klinga fick sin vanliga. Detta beroende på att hon äter så långsamt att de andra två, som kastar i sig maten, brukar flåsa henne i nacken då hon äter. Den här gången fick vi uppleva en historisk händelse, Lummi blev sist!!

Hon kämpade och kämpade och till slut, efter ca 15 minuter, var alla matkulor uppätna. Men hon var tvungen att vila mellan varven, stackars Lummi.
Klinga fick äta i fred, hennes blötmat med inslag av dyra, ekologiska, spannmålsfria matkulor hamnade i hennes mage utan störande kompisar.
Sen fick de var sitt gnagis till efterrätt och så sänkte sig lugnet över Abborrvägen denna varma, härliga kväll. Matte och husse fick några glas rött som present för sin på olika sätt, mödosamma dag,  husse på cykel i rasande fart Säffle-Ekenäs tur och retur och jag, ja ni vet, i pannkantsättarlandet.

Femte semesterda´n, och den "stavande" mamman

Efter gårdagens slit och släp i trädgården satt vi oss ner för en välbehövlig middag på altanen. Magen skrek nåt oerhört eftersom den hade blivit bortglömd hela dagen. Som vi satt där med paltkoma efter maten, så upptäckte jag ett klampande, eller mera kloppande ljud åt lekparken till. Lät jätteknepigt. Men det var inget emot vad det såg ut! En kvinna/mamma kom ångandes med vandrarstavar i högsta hugg, fram och tillbaka genom, parken, kors och tvärs. Ehhh, tänkte jag, det finns nog en rimlig förklaring till detta. En liten kille-kanske 4 år, lekte i parken, det är säkert hans mamma, tänkte jag, och jovisst var det så, han ropade Mamma då och då varpå hon svarade under tiden hon ångade förbi honom som ett lokomotiv! Lekte hon något med honom som inte jag uppfattade? Jag var hur konfunderad som helst och efter några minuter sa jag till Gubben(som tidigare pratat i mobilen men just lagt på); Kolla i parken om du kan förklara vad människan gör. Just då kom hon klampandes i flygande fläng ned till korsvägen, för att tvärvända, springa i en fyrkant uppför kullen, tvärs över lekparken, försvinna bortåt skogen.....och sen komma rusandes tillbaka och göra om samma sak 3-4 ggr! Två levande fågelholkar satt på vår altan vid det laget! Ehhhhh.....Då reste sig pojken som suttit i sandlådan och gick för att åka rutschkana, och då kära vänner, dog vi nästan av skratt!! Ställde hon bort stavarna för att åka med sin son? Nähä, hon ångade runt, runt, runt rutschkanan medan lillkillen åkte! Uppför och nerför gick lokomotivet. Svetten rann på henne, det syntes ända bort till oss, eftersom hon hade en grå T-shirt på sig. Sen drog hon iväg uppför kullen längre bort i sin härliga sluggerstil medan jag och Gubben låg ner och nästan dog av skratt!! Och kära ni, detta utspelade sig under ca 30 minuter! Inte en enda gång lade hon bort stavarna för att leka med pojken, som man kan tycka var ett under av tålmodigt barn. En morsa som springer arslet av sig i lekparken medan man själv lugnt och stilla leker. Så, helt plötsligt var det dags att vända hemåt för den motionerande mamman och hennes lillkille. Jajjamensan, med det karaktärstiska kloppande ljudet som vi vid detta laget hade lärt känna, drog hon iväg...och lillkillen kom skyndande på sin lilla cykel för att hinna i kapp. Jag erkänner utan omsvep....jag var tvungen att gå ner till staketet och titta efter dem....Kloppeti klopp, kloppeti klopp......kloppeti klopp..............kloppeti klopp..................Hördes i nejden.

Det enda som saknas här är den träningstokiga mamman.
 Såklart hade jag all tid i världen att fota henne, men kom mig
inte för...dessutom kändes det inte riktigt ok...Men ni kan
säkert i er fantasi se hennes huvud dyka upp vid rutschkanan, eller hur? Ja, där kommer hon ju!!!

Här upptäckte jag henne först. Hon kom kloppandes med
älgkliv ner till vägskälet, för att tvärvända, rusa uppför vägen igen
hela vägen till skogen, sen tillbaka längs skogsbrynet i höger bildkant....3 ggr. Sen sprang hon
planlöst omkring vid sandlådan så sanden skvätte en stund och så på´t igen!

Fjärde semesterda´n, em

Såhär kommer det att fortsätta en bra bit. Ett jävla jobb, men det kommer bespara
mig en massa jobb kommande år. De första pannorna var ju vacker slitna, men nu får vi
hålla till godo med nyköpta. De blir nog snart gråa och slitna som jag vill ha dem.

Jag tycker det blir gôrsnyggt, ja!

Här började jag min expedition "rabattkant" med de gamla slitna pannorna
som jag hittade invid förrådsväggen, bortglömda. De är mina favvisar.

Oj, här har vi slagit ut utan att nån har brytt sig och beundrat oss, jävla skit! Förlåt, säger husets
härskarinna! Jag älskar verkligen mina liljor, både de "vanliga" och den "ovanliga" som de här, till exempel.

Jag har svårt för söta drycker och i synnerhet cider, men så fann jag
den här godingen. Jädrar, så god! Prova, vettja!

Och inte nog med det så dristade jag mig till att köpa ett HELT nytt
vitt vin. Sånt kan ju straffa sig genom skrumpen tunga, men se här
gjorde vi ett riktigt kap för endast 59 pix. Vem vågar lägga ner mer pengar
på nåt oprövat? Och inte nog med det, ser ni vem som finns i rutan?
Jo, Ernst! Ja, just det! Vi vågade oss till att titta vidare på hans projekt.
Och ja...han får en chans till hos oss, men bara EN!