Snart färdigt!!!

Byggandet gick i rasande fart...

 Tänk så mycket man kan pressa in en söndag. Gubben har bara gjort EN sak, han. Byggt på altanen. Själv började jag med att softa. Läst i min sista semesterbok, vallat tre hundar, gjort mat till utmattad snickargubbe, sytt nytt kuddöverdrag till vardagsrummet och så som grädde på moset; Hälsat på en kär vän i hennes kolloparadis! Och tänk så fort tiden går då man har trevligt! Åh, vilken idyll, sen! Träffade också en f.d arbetskamrat som också passat på att ta en rundtur till alla paradis hennes sista semesterdag. Tyvärr mörkades trevnaden för mig av en gryende tandvärk som till slut tog gigantiska former. Men efter en dos krumelurpiller känns det bättre. Det blir att pingla Dr.Tandis.
Under tiden jag varit utflugen från hemmet hade det hänt saker på framsidan av huset. En färdig altan hade sett dagens ljus! Byggare Bob hade varit i farten ordentligt. Planerar nu för fullt hur jag skall möblera, vilka växter och hur många växter som jag skall köpa. Men först skall skärmväggen byggas. Växtvalet får växa(!) fram, men en sak har jag i alla fall klart och det är att endast nyttoväxter skall planteras. Uppstammade bärbuskar, örtkryddor etc. Jag skall ha ett bord under fönstret med min örtodling så jag bara kan sticka ut armen och klippa mig en näve örter. På sommaren, alltså.
På vintern skall vi ha en julgran där eller åtminstone en vacker ljusslinga som lyser upp den förhatliga årstiden. Kan kanske få stå nåt vintergrönt i en kruka...eller inte. Vi får se.

...och då jag kom hem efter mitt besök i Paradiset så
satt Skrållan på trappan och funderade på vart hennes
gigantiska kattlåda tagit vägen...

Ett kvällsbesök på pizzerian hanns också med. Gubben hade snickrat så han var halvdöd och behövde få i sig nåt riktigt fett och kolhydratrikt. Själv försökte jag så gott jag kunde peta i mig en sallad. Tandvärken var för stunden hyfsat dövad med droger, men varnade mig då och då för större utsvävningar...som att stöta ihop tänderna...

En vecka kvar...

En vecka kvar på semestern och äntligen har jag landat! Ser inte dammtussar i alla hörn och måste inte greja med allt. Att sy, som jag längtat efter hur länge som helst...får jag längta lite längre till. Solen skiner ju, för bövelen! Altanen på framsidan kommer ju att bli en rackabajsaraltan! Gubben har fria händer. Vad annars? Jag önskar, han utför. Det är ju han som kan snickra. Det kommer att bli så fiiiint! Där skall vi ha bärbuskar i blomlådor och ett litet växthus för örtkryddor. Åhh, så jag längtar till nästa sommar. Men stopp nu, det är ju NU som du skall njuta! Det blir ofta så att jag flyger iväg med mina förväntningar...
Nej, här och nu skall det vara, basta! Fast ärligt talat, vem kan leva så? Leva i nuet? Hur gör man sånt utan att få ångest över det oförutsedda?
Nej, jag ångar nog på som förut jag! Har jag klarat det i 55 år så får det väl braka iväg resten av livet också. Upp- och nergångar växlar. Är inte det livet i ett nötskal? I alla fall för mig. Har varit hittills, i alla fall.
En nedgång är att vi efter mycket noga övervägande har sagt upp hundarna från hunddagis. Jag känner att det spänner i hjärttrakten då jag skriver detta. Tjejerna på Tassarnas hunddagis tog ju hand om Vaski för 2,5 år sen och har gjort underverk med honom. Han är en lugn och go herre som står ut med det mesta. Jag var en väldigt orolig matte vid den tiden. Så blev det så att vi vid nyår var tvungna att ta hand om Lummi, som under lång tid vistats i två fosterhem. Hon var superstressad och vi var helt ställda mot väggen. Vad göra? Hunddagis tog emot med öppna armar! Döm om min förvåning då allt gick över förväntan! Men så har det hänt nåt med Lummi, allt eftersom...och efter semestern så blev läget kritiskt. Vad göra? Jag har legat sömnlös och till slut kom vi fram till den bästa lösningen...för Lummi. Men för mig är det fruktansvärt jobbigt just nu. Visst, jag sparar 3600:- men det är inget glädjande besked för mig, snarare negativt. Vaski kommer att vara hemma med Lummi på förmiddagen och husse kommer att åka hem på lunchen för rastning. Det kommer inte att gå nån nöd på dem, absolut inte! Men jag är ändå så vemodig för Vaskis skull...Hoppas han inte är lika blödig som matte och anpassar sig. Sen tycker jag så himla mycket om tjejerna på hunddagis och vill inget hellre än att det går bra för dem. Inget lätt jobb de har och ändå kämpar de på! Snacka om eldstjälar! Men Lummis väl och ve går först! Nu skall det till socialiseringsträning och första gången var idag.
Det gick över förväntan! Hon kom säkert ihåg sin valpträning med förstamatten. Skällde ibland men inget som inte gick att få tyst på snabbt. Vi hade en riktigt mysig stund i Skoghalls centrum.
Men vet ni, åskskuren som kom i kvällningen var ju riktigt skön! För omväxlingsskull, alltså. Men inget jag vill ha för ofta.
Idag har jag och Gubben beställt nya dagliljor. Vi valde och valde bland alla snygga liljor tills vi äntligen bestämde oss. Priset för liljorna var 155:-. Inte dyrt, tyckte vi, men då vi kom till kassan såg vi att kalaset skulle gå på 325:-! Jag blev skogstokig och kollade vad som var fel...men inget var fel. Det kostade alltså 155:-ytterligare för att få de attans rizomerna skickade till sig i stället för att hämta i deras butik i Småland(!)då det kostade 0:-. Känner ett stort motstånd mot dylikt ocker...men vill så attans gärna ha dessa dagliljor att vi ändå beställde...Skämmes, vill jag säga till dem, men då de odlar så attans snygga dagliljor så kan jag inte...

Mattes ångest

Och här kommer det ett inlägg till! Ingen hejd på mig nu. Kan ni förstå vilken härlig sommar vi har! Jag älskar värmen, även om jag inte kan sova p g a att svetten lackar. Skit samma, sova kan jag göra då jag blir gammal. Ni som följt min blogg inser säkert att jag är en känslig människa, tar åt mig för minsta lilla, vill ställa tillrätta och mår dåligt då andra mår dåligt...Nu är det så att vår Lummi som kom till oss i vintras, har börjat visa aggressivt beteende både hemma och på dagis. Hon reagerar på allt, både människor och djur. Så kan vi inte hade det och därför har vi, efter otroligt stort övervägande, bestämt att säga upp båda hundarna. Mitt hjärta blöder! Tassarnas hunddagis har gjort underverk för Vaski och jag hade inte i min vildaste fantasi trott att vi skulle hamna i denna situation, men nu är det tyvärr så. Lummi kan ju inte(får inte ens, enligt sv. kennelklubben)lämnas ensam och därför får Vaski vara hemma med henne . De kommer såklart inte att lida, husse kommer vid lunch och matte efter ca 5 timmar. Finns hundar som har det värre, men mitt hjärta blöder ändå.
Lummi måste ha experthjälp, det inser vi. Om inte....Hon kan komma att hugga nån om hon får chansen...och varför måste vi få vetskap om. Hon har ju tidigare varit en exemplarisk vovve, trots krångliga förhållanden. Nu är hon superstressad! Folk är rädda att gå förbi vår tomt p g a Lummi!
Och ändå är hon den goaste i världen då vi sätter oss i TV-soffan på kvällen...
Vad annars? Hm......Jo, igår fick jag nog! Min lugg var i vägen HELA tiden så jag for till min favoritfrisör Tina på " Glada saxen" och fick ordning på frisyren. Nu är jag nöjd!
Mitt tränande har blivit lite hur som helst på senaste tiden pga  min skada, men idag körde jag spinning så det brakade om pedalerna!
 Inte helt korrekt, sa baklåret...Men det var jävligt kul, sa huvudet!

Mina semesterfavoriter...och inte....

Har haft lite bloggvila några da´r. Tiden har inte räckt till. Visst är det underligt...Jag har ju semester! Men saken är den att jag har försökt lata mig och då hinner man ju inte allt det där som man skulle gjort om man inte latat sig så förbålt! Den sista semesterboken är härmed invigd! Hur välplanerat var det då? Det har nog aldrig hänt förr, fast jag har ju också lagt ner några riktigt dåliga läsupplevelser efter sidan 100 ungefär.  Nä, faktiskt många fler sidor då jag tänker efter...Och jag VET att man inte skall göra hundöron! Tänk inte fy och usch om mig nu för även solen har fläckar....

Herregud, så ointressanta böcker. Stora besvikelser!

Bildbevis 1, Den tomma stolen/Rowling. Helt ointressant intrig.
Så amatörmässig att man blir full i skratt, eller inte. Man vill ju inte lägga
ner en massa energi på skitböcker. Man kan undra om jag är dum i huvudet som
 ger en skitbok så många sidor...

Bildbevis 2, Himmel över London/Nesser. Men Nesserpöjken min, varför gjorde du
den här? Vad snodde runt i hövve på dig? Jag är djupt besviken på dig, skall du veta!
Men du kan få bli min favvis igen om du levererar nåt riktigt bra fram över.

Dagarna går...

Nu kommer regnet! Och åskan! Jag som är känd för att älska sommar och sol, kanske kan förvåna er med att även gilla regn och åska. Men visst är det skönt då det kommer en rejäl åskskur som rensar luften. Jag kan sitta i pensionärskuvösen och se skådespelet och känna den friska luften.
Annars har det varit fullt ös idag. Fattar inte hur snabbt tiden går! En och en halv vecka kvar på semestern. Varje dag tänker jag; Nu skall jag ta min sista olästa bok och sätta mig och läsa. Men först skall jag....och sen är klockan halv 4 och jag behöver hämta vovvarna på dagis och sen kan jag inte göra hur jag vill längre. Vår Lummi är ju i en lite(mycket) jobbig period och kan inte släppas med blicken för ett ögonblick. Och vid 18-tiden kommer Gubben hem och då vill jag ju behaga honom.... SKOJA, HA HA HA! Men faktiskt vill jag ju prata lite med honom i alla fall, planera altanen, ja ni vet...umgås, helt enkelt. Idag hoppar han över snickrandet, vi skall umgås, tänk så perfekt med ett litet åskväder. Ingen TV, ingen dator, hm(men jag sitter ju och skriver just nu...fast min dator är från 1800-talet och fixar såna simpla saker som åska), men snart är mitt inlägg slut och DÅ minsann, Gubben min, så skall vi umgås...Fast först måste jag skriva lite till, du kan väl mysa med alla djuren...eller nåt, men sen skall vi umgås, Gubben min...
Dagen började halvdant. Dörren till toan på övervåningen hade gått i baklås. Ingen fara, förutom att mina linser låg där. Med glasögon förminskas min värld nåt oerhört! Som den mest otekniska människa jag är försökte jag lirka upp låset...Gissa resultatet. Glasögonen gällde. Träningen inställd(aldrig jag tränar med glasögonen kanande på näsan). Att sy var också ett minne blott, mina glasögon är INTE progressiva. Det fick bli att gräva lite, det har ju varit min huvudsakliga syssla under min semester, så det kan jag med ögonbindel på. En New Dawn från framsidan fick nytt boende på baksidan. Hoppas den tar sig nu för jag vill verkligen ha en klätterros i min lilla tänkarhörna. Jag for iväg och köpte specialjord för rosor för att skämma bort den. En gammal träspalje fick bli klängställning så länge. Ser riktigt snyggt ut nu.
Känner en sorts nedräkning liksom, även om jag har en vecka kvar på semestern. Idag gjorde jag en inköpsraid på Biltema och IKEA. Lite smått och gott, helt enkelt. Sprayfärg på Biltema och vinglas och andra  köksgrejer på IKEA. Sen en tur till Plantagen för fjäskjorden till rosen.
På hemvägen körde jag lite spionage för att finna lite sprängsten till mina rabattkanter. Såg några men det var lite för offentligt...Försöker då det är halvskumt ute...
Undrar om jag hinner med den sista boken innan jag börjar jobba? Fler frågor finns på agendan. Kommer jag att klippa mig eller skall jag se ut som en afganhund då jag återvänder till jobbet? Kommer mitt sista kilo att sitta kvar på höften eller skall jag vara slimmad? Frågorna är många, men svaren få, kanske kommer svaren snabbt...eller efter en stund, vem vet? Förresten, igår körde jag två pass på raken! Rosita var tillbaka och då kan man ju inte välja, utan tar alla pass! Jäklar, så bra! Jag var euforisk efteråt! Och trött....

Svårt att se men på spalje´n klänger en ros

Har roat mig med att skära bort gräskanten på plattorna...

Lte nya blomster vid entrén