En nygammal kärrings tankar...

I förmiddags for Gubben till Hornborgasjön för att fiska kräftor. Tycker HAN om kräftor? Tycker JAG om kräftor? Svar: Nej. Han besöker en jaktkollega så jag tror att det mest är jaktbabbel som drar. Hoppas han inte kommer hem med några kräftor! De skall ju kokas levande, Yyyyyäck! Och om de självdör, var gör man av dem? Det luktar ju *** *** i soptunnan bara efter en liten stund!

Nåja, den tiden den sorgen. Jag har softat lite idag, faktiskt. Det känns som att jag gjort allt nu, under mina 5 veckors semester. Jag tog en sväng upp i syrummet och klippte ut en top i ett jädrigt snyggt tyg, mitt trösttyg då mina slantar hade gått till veterinären istället för till ett ordentligt inköp hos Tina på Tyghandlar´n. Då jag klippt ut tyget blev jag lite vilsen i kolan, ett blodsockerfall var på G och jag skyndade därför ner och fick i mig lite energi. Ja, sen var det bajsnödiga vovvar, inköpsrunda, ett besök till Stadsträdgården med regnet hängandes i luften och så var klockan 3. Väl hemma var det dags för lite kvalitetstid med vovvarna. Ett ordentligt frolicregn med efterföljande uppletande stundande i trädgården medan matte plockade utblommat. 

Fortfarande ger dessa godingar ögonfägring varje dag!

Den här godingen visade sig vara en förklädd djävul!
Ställde den på bordet på nya altanen, en utblommad blomma
hade i går fallit ned på nya, fina, fräscha plankorna....EN STOR
BLÅ FLÄCK är resultatet! Vad f-n har de fifflat med för att
få blommorna blå? Skitsur, är bara förnamnet! Den är nu
deporterad till den gamla inglasade altanen. Där kan den ju
FÖRSÖKA göra blå fläckar som syns...Pilutta den!

Så här från insidan är det allt mysigt med ett riktigt åskväder!

Vid ett titt uppåt insåg jag att snart, mycket snart kommer blixt och dunder. Och mycket riktigt, hann inte tänka tanken klart förrän de första dropparna föll! Och så kallt det blev med en gång! Hade tänkt sätta mig på inglasade för att beskåda ovädret, tycker det är mysigt, men hundarna och särskilt Lummi blev helstressade av dundret på altantaket så jag fick stänga dörren, tända lampor och lägga mig i soffan för en lässtund. Pyttsan! Jag somnade som en stock med en katt på magen! 

Nåt mer besök i syrummet lär det inte bli denna lördag. Men det är ju en dag i möra också. Topen skall bli klar innan jag gör entré på jobbet på måndag. Det är nämligen så att jag tror att  jag och min symmesöm behövs på jobbet innan skolstart. Det skall slutpimpas, liksom...Det är ju lite mer att pimpa på Tullis än på gamla Ilanda. Men det skall bli så himla kul!!! Vilket år vi har framför oss! 

I morgon skall jag besöka en gammal vän och granne från min tid på Rud. Tänk vad tiden går! Fattar inte....Ibland känns det som den jag möter i spegeln är nån annan än jag själv...Fattar ni? Insidan har inte vuxit ett dugg. Men ändå bryr jag mig inte, varför skulle jag, inget att göra åt liksom, tiden har sin gång, men man förvånas ändå ibland att tiden går så fort.Nu har jag förlikat mig med att jag kan kallas Kärring, för det är jag ju...hm. Är nog inte riktigt färdig med det, känner jag nu. Får bearbeta lite till...Sådär ja, nu så! Var var jag nu? Jo, att jag kan kallas Kärring är ju helt klart en sanning. Det ÄR jag ju! I positiv bemärkelse vill jag påpeka, jag vill vara en sån kärring som ger yngre telningar en spark i baken och lite erfarenhet på vägen. Men också lite tokigheter...Jag är ju trots allt en dretonge i kärringhölje!

I går kväll då Gubben och jag grillade så skådade vi denna
härliga kvällshimmel! Så fantastiskt vackert...fast det förebådade
värsta regnet, men skit samma, det var snyggt...och vi var ju inne!

Fast ibland är jag nog en sån där riktigt petimeterkärring som lägger sig i och vill mästra, men då tänker jag; Visst måste vi äldre få visa hornen då vi känner att nåt är fel, eller hur? Jag kan ibland känna att jag varit FÖR följsam och smidig i yngre år. En sån som jag idag kallar; en som vänder kappan efter vinden. Men nu så är det slut med det! Har redan satt ned foten flera gånger i sommar! Och jag är stolt över det! Ja jädrar i dä, som vi säger på värmländska. Herregud, det där lät ju som Tabita...Men inte konstigt i så fall, hon är min favorit, eller snarare Mia Skäringer i alla sina roller. Hm, hur kom jag hit då? Jag är ju riktigt fena på att pladdra om allting och inget. Vilken tur att jag inte gillar att tala i telefon, för då skulle ni aldrig bli av med mig! Nåja, nu är det på det viset att jag är gräsänka och då kan det bli såhär...Oopps har ju totalt glömt, på en blog måste man ju ha en matbild då och då så här kommer dagens matbild från gammkärringen på Abbörrvägen;

Ser ni så snyggt jag lagt upp maten? Och förfäras inte, det ÄR inte glass,
 det är turkisk yoghurt snyggt upplagt med några stråk av hallonvinäger och svartpeppar, lax endast kryddad med flingsalt, bladspenat, fetaost, oliver och blandsallad. Och ett glas rött, såklart! Gräsänkemat, i sin enkelhet!

Och ni som undrar: Jodå jag har fortfarande en alldeles för djävlig träningsvärk efter mitt tabatapass. Rumpan, den rumpan värker så oerhört, tillika mina beeeeen. Men snart är det över och då ger jag mig in på nåt annat kul! Vilken diagnos har jag?

Tunnbröd och pimpad jeansjacka

Nya möbler skall det bli så småningom. Ett fikonträd
 har jag köpt som en utmaning för mig att hålla liv i...länge.

I sommar har det hänt grejer på vår adress vill jag lova. Nu är soldäcket färdig sånär som på några små brädbitar...undrar om de nånsin kommer på plats...Men snyggt som tusan blev det! Vi är jättenöjda. Synd bara att regnet har fallit sen den sista spiken blev inslagen. Typiskt.I går hann jag i alla fall olja trappan och blomlådan innan det var dags för dagens första skur. Men nån vidare invigning av soldäcket har vi alltså inte fått till.  

En sketen plastlåda just nu, men här skall Gubbens egenhändigt
görsnygga blomlådor pryda hela soldäckskanten nästa år.
Där skall sallad och kryddor få härska.

Så här ser det ut inifrån köket en regnig dag

De två pizzakluttarna och pålägget

 Vad gör man då regnet öser ner? Jo, man går in och drar igång ett tunnbrödsbak! Ingen konst med baksten och bakspade. Sparade två degkluttar till varsin pizza åt Gubben och mig. Nyttiga pizzor med en massa frön och gryn i botten minsann. 32 tunnbröd gräddades i ett litet kick!

Här är de sista tunnbröden snart gräddade

32 stycken

Inte helt oävet, väl?

Färgerna!

Och efter baket var jag så upp i varv att det blev en tur upp till syrummet. Köpte innan semestern ett skitsnyggt tyg som har legat och väntat på att bli nåt att hänga på mig och nu var dagen D. Nästan. Hade bara några stygn kvar då maskinhelvetet började krångla! För att inte dra sönder hela tyget i ilska så gick jag därifrån. Med värsta surläppen...Idag tog jag upp tråden(häpp) igen och tänk, idag krånglade den ingenting! Fast jag inte gjort nånting...som jag vet. NÅT galet gjorde jag väl i min iver att bli färdig. Men idag så. Och då jag var klar med tunikan så fick jag se min gamla trasiga jeansjacka hängandes på en galje på tyghyllan. Sorglig syn. Där har den hängt i minst ett år. Älskar den gamla jackan och har därför inte kunnat kasta den, men kragen satt lös, dessutom tunnsliten som attan. Den är säkert 10 år! Började rota i min "braåhalåda" och fann en spets som jag glömt vad jag skulle göra med...Sagt och gjort. Jag pimpade jackan med spetsen! Tycker själv att det blev ganska bra. Nu hänger den med i 10 år till...kanske.

Klänningen som blev snygga kuddar

Min värsta bästa tygaffär "Tyghandlar´n" har tokrea, halva priset på alla tyger! Då man går in där skall man inte ha bråttom. Först och främst så är Tina-ägaren så jäkla trevlig så man blir babblandes en lång stund innan man kommer till sitt ärende. Och så alla tygerna! Åhhhh, herreguuuud, så snygga tyger! Vissa människor köper handväskor eller skor i parti och minut. JAG KÖPER TYG!!! Där har jag köpt det snyggaste tygen ever! Ja, det är sääääkert! Då vårt vardagsrum var färdigrenoverat så ville jag såklart ha de bästa av bästa inredningsdetaljerna. Såklart for jag till Tina och fann precis vad jag sökte. Det snyggaste gardintyget ever...men inte den billigaste prislappen. Skit samma, tänkte jag. Har aldrig förr haft så dyra gardiner men de här är fortfarande mina favoriter...och Syrrans, tyvärr. Efter vi skaffat Syrran ändrade gardinerna form och mönster en aning. Men de hänger fortfarande med och tänk så många som berömt dem. Men nu har jag börjat hamstra såna där färdigsydda billiga gardiner på Lågprisladan för att spara på mina fingardiner. Men nu kom jag i från ämnet något...I alla fall, så har hon tokrea och jag ville såklart rusa dit och KÖPA, men vad händer? Vår senaste vovve får stollryck och jag måste få henne undersökt ifall hon har ont. 1600 spänn och mina tygorgier är väck...nästan. Men jag är inte gjord av pengar(synd) så det fick bli ett mycket litet tröstköp härom dagen...och en massa babbel! Nu kom jag i från ämnet igen...I ALLA FALL så har tyghögen som ligger i min tyghylla börjat göra sig påmind. Jag MÅSTE göra nåt av dem innan jag köper nytt( ha ha). Ett tyg som legat länge, vet faktiskt inte vad jag hade tänkt göra med det från början, tror det var en klänning då jag tänker efter...har nu blivit jävligt snygga kuddfodral i vardagsrummet.
Det börjar närma sig slutet på min semester, men jag är inte panikslagen för det. Jag har haft en härlig sommar och längtar faktiskt tillbaks till mina arbetskamrater och mitt fina kontor. Riktigt kul skall det bli! Men då slås jag av tanken....tänk så hemskt om man hade ett jobb där man vantrivdes men ändå var tvungen att gå till varje dag för att få en lön varje månad!.....Men varför tänkte jag så nu då? Nu blir jag ju lessen....Men nu gick det över! De får göra nåt åt det, helt enkelt!
Annars så är livet gött just nu. Förutom den värsta träningsvärken ever! Nog har jag haft träningsvärkar förr, men denna....Körde Tabata i onsdags. Goa Stabbe körde passet. Det var första gången för min del och det var så KUL!! Jag kunde allt! Jättelätta övningar men jobbiga, precis som jag vill ha det. Så man kan TA I! Hm....På det en instruktör som har ett jättelångt grekiskt namn och pratar Hagforsdialekt och  har värsta humorn. Bjuder på sig själv så man liksom vill ge tillbaks med att TA I för hans skull liksom...Nu är det fredag. Då jag vaknade i morse vill jag gråta då jag skulle gå upp. Sen har jag gått omkring som jag var en bajsnödig åldring. Tänkte att ett spinningpass skulle göra susen för genomblödningen, och det gjorde det, under tiden jag genomförde det. Jo, det kändes, men den berömda Lindebergsstönigheten tog vid och jag körde på trots att benen/rumpan/ryggen sa; Va höller du på mä, kärring? Äru inte rektit kloook? Men nu, några timmar efteråt......aj.

Snart färdigt!!!

Byggandet gick i rasande fart...

 Tänk så mycket man kan pressa in en söndag. Gubben har bara gjort EN sak, han. Byggt på altanen. Själv började jag med att softa. Läst i min sista semesterbok, vallat tre hundar, gjort mat till utmattad snickargubbe, sytt nytt kuddöverdrag till vardagsrummet och så som grädde på moset; Hälsat på en kär vän i hennes kolloparadis! Och tänk så fort tiden går då man har trevligt! Åh, vilken idyll, sen! Träffade också en f.d arbetskamrat som också passat på att ta en rundtur till alla paradis hennes sista semesterdag. Tyvärr mörkades trevnaden för mig av en gryende tandvärk som till slut tog gigantiska former. Men efter en dos krumelurpiller känns det bättre. Det blir att pingla Dr.Tandis.
Under tiden jag varit utflugen från hemmet hade det hänt saker på framsidan av huset. En färdig altan hade sett dagens ljus! Byggare Bob hade varit i farten ordentligt. Planerar nu för fullt hur jag skall möblera, vilka växter och hur många växter som jag skall köpa. Men först skall skärmväggen byggas. Växtvalet får växa(!) fram, men en sak har jag i alla fall klart och det är att endast nyttoväxter skall planteras. Uppstammade bärbuskar, örtkryddor etc. Jag skall ha ett bord under fönstret med min örtodling så jag bara kan sticka ut armen och klippa mig en näve örter. På sommaren, alltså.
På vintern skall vi ha en julgran där eller åtminstone en vacker ljusslinga som lyser upp den förhatliga årstiden. Kan kanske få stå nåt vintergrönt i en kruka...eller inte. Vi får se.

...och då jag kom hem efter mitt besök i Paradiset så
satt Skrållan på trappan och funderade på vart hennes
gigantiska kattlåda tagit vägen...

Ett kvällsbesök på pizzerian hanns också med. Gubben hade snickrat så han var halvdöd och behövde få i sig nåt riktigt fett och kolhydratrikt. Själv försökte jag så gott jag kunde peta i mig en sallad. Tandvärken var för stunden hyfsat dövad med droger, men varnade mig då och då för större utsvävningar...som att stöta ihop tänderna...

En vecka kvar...

En vecka kvar på semestern och äntligen har jag landat! Ser inte dammtussar i alla hörn och måste inte greja med allt. Att sy, som jag längtat efter hur länge som helst...får jag längta lite längre till. Solen skiner ju, för bövelen! Altanen på framsidan kommer ju att bli en rackabajsaraltan! Gubben har fria händer. Vad annars? Jag önskar, han utför. Det är ju han som kan snickra. Det kommer att bli så fiiiint! Där skall vi ha bärbuskar i blomlådor och ett litet växthus för örtkryddor. Åhh, så jag längtar till nästa sommar. Men stopp nu, det är ju NU som du skall njuta! Det blir ofta så att jag flyger iväg med mina förväntningar...
Nej, här och nu skall det vara, basta! Fast ärligt talat, vem kan leva så? Leva i nuet? Hur gör man sånt utan att få ångest över det oförutsedda?
Nej, jag ångar nog på som förut jag! Har jag klarat det i 55 år så får det väl braka iväg resten av livet också. Upp- och nergångar växlar. Är inte det livet i ett nötskal? I alla fall för mig. Har varit hittills, i alla fall.
En nedgång är att vi efter mycket noga övervägande har sagt upp hundarna från hunddagis. Jag känner att det spänner i hjärttrakten då jag skriver detta. Tjejerna på Tassarnas hunddagis tog ju hand om Vaski för 2,5 år sen och har gjort underverk med honom. Han är en lugn och go herre som står ut med det mesta. Jag var en väldigt orolig matte vid den tiden. Så blev det så att vi vid nyår var tvungna att ta hand om Lummi, som under lång tid vistats i två fosterhem. Hon var superstressad och vi var helt ställda mot väggen. Vad göra? Hunddagis tog emot med öppna armar! Döm om min förvåning då allt gick över förväntan! Men så har det hänt nåt med Lummi, allt eftersom...och efter semestern så blev läget kritiskt. Vad göra? Jag har legat sömnlös och till slut kom vi fram till den bästa lösningen...för Lummi. Men för mig är det fruktansvärt jobbigt just nu. Visst, jag sparar 3600:- men det är inget glädjande besked för mig, snarare negativt. Vaski kommer att vara hemma med Lummi på förmiddagen och husse kommer att åka hem på lunchen för rastning. Det kommer inte att gå nån nöd på dem, absolut inte! Men jag är ändå så vemodig för Vaskis skull...Hoppas han inte är lika blödig som matte och anpassar sig. Sen tycker jag så himla mycket om tjejerna på hunddagis och vill inget hellre än att det går bra för dem. Inget lätt jobb de har och ändå kämpar de på! Snacka om eldstjälar! Men Lummis väl och ve går först! Nu skall det till socialiseringsträning och första gången var idag.
Det gick över förväntan! Hon kom säkert ihåg sin valpträning med förstamatten. Skällde ibland men inget som inte gick att få tyst på snabbt. Vi hade en riktigt mysig stund i Skoghalls centrum.
Men vet ni, åskskuren som kom i kvällningen var ju riktigt skön! För omväxlingsskull, alltså. Men inget jag vill ha för ofta.
Idag har jag och Gubben beställt nya dagliljor. Vi valde och valde bland alla snygga liljor tills vi äntligen bestämde oss. Priset för liljorna var 155:-. Inte dyrt, tyckte vi, men då vi kom till kassan såg vi att kalaset skulle gå på 325:-! Jag blev skogstokig och kollade vad som var fel...men inget var fel. Det kostade alltså 155:-ytterligare för att få de attans rizomerna skickade till sig i stället för att hämta i deras butik i Småland(!)då det kostade 0:-. Känner ett stort motstånd mot dylikt ocker...men vill så attans gärna ha dessa dagliljor att vi ändå beställde...Skämmes, vill jag säga till dem, men då de odlar så attans snygga dagliljor så kan jag inte...

Mattes ångest

Och här kommer det ett inlägg till! Ingen hejd på mig nu. Kan ni förstå vilken härlig sommar vi har! Jag älskar värmen, även om jag inte kan sova p g a att svetten lackar. Skit samma, sova kan jag göra då jag blir gammal. Ni som följt min blogg inser säkert att jag är en känslig människa, tar åt mig för minsta lilla, vill ställa tillrätta och mår dåligt då andra mår dåligt...Nu är det så att vår Lummi som kom till oss i vintras, har börjat visa aggressivt beteende både hemma och på dagis. Hon reagerar på allt, både människor och djur. Så kan vi inte hade det och därför har vi, efter otroligt stort övervägande, bestämt att säga upp båda hundarna. Mitt hjärta blöder! Tassarnas hunddagis har gjort underverk för Vaski och jag hade inte i min vildaste fantasi trott att vi skulle hamna i denna situation, men nu är det tyvärr så. Lummi kan ju inte(får inte ens, enligt sv. kennelklubben)lämnas ensam och därför får Vaski vara hemma med henne . De kommer såklart inte att lida, husse kommer vid lunch och matte efter ca 5 timmar. Finns hundar som har det värre, men mitt hjärta blöder ändå.
Lummi måste ha experthjälp, det inser vi. Om inte....Hon kan komma att hugga nån om hon får chansen...och varför måste vi få vetskap om. Hon har ju tidigare varit en exemplarisk vovve, trots krångliga förhållanden. Nu är hon superstressad! Folk är rädda att gå förbi vår tomt p g a Lummi!
Och ändå är hon den goaste i världen då vi sätter oss i TV-soffan på kvällen...
Vad annars? Hm......Jo, igår fick jag nog! Min lugg var i vägen HELA tiden så jag for till min favoritfrisör Tina på " Glada saxen" och fick ordning på frisyren. Nu är jag nöjd!
Mitt tränande har blivit lite hur som helst på senaste tiden pga  min skada, men idag körde jag spinning så det brakade om pedalerna!
 Inte helt korrekt, sa baklåret...Men det var jävligt kul, sa huvudet!