Inget ont som inte har nåt gott med sig

Vi har en extravaktmästare som får oss att mysa i all oreda! Han brukar bli inkallad då vår vaktmästare har för mycket att göra på sitt stora område.  Extravaktis har varit hos oss i perioder och alla myser då han dyker upp. Han tar sig tid, med en ängels tålamod utför han allt vad vi virriga arbetskamrater vill ha utfört...Och det är en hel del, kan jag upplysa om! Men han knogar på, utan att gnälla, till skillnad från några av oss...eller alla, då och då, faktiskt.
Igår var eleverna mer vilda än tama, de klarar ju såklart inte av all frihet som de utsätts för i nya lokaler, och dessutom i flera våningar.  Vi har ju alltid haft en enda våning på vår skola.
Då mitt kontor ligger intill cafeteriadelen(som vi inte har fått igång pga personalbrist) så blev jag nästan hörselskadad igår. Ungarna körde race med sofforna som går på hjul. De plastade in sig i gladpack och ålade omkring i korridoren, spelade fotboll med liten boll m.m.
Då skall man tänka på att vår ena plasmaTV stod lutad mot väggen inför uppsättning av vår snälle extravaktis...
.Kaos, är ordet.
Såklart hade vår vaktis upptäckt detta. På nåt ställe hade han funnit en plansch med ordningsregler gällande det mesta i livet. Hur lyckas han? Här ser ni den....

Jag tycker den är helt fantastisk, man blir såklart nostalgisk, men frågan är om ungarna läser den? Jag skall i alla fall ta tillfället i akt och visa då tillfälle ges.
Men jag älskar dem ändå, de små glina. Visst är det konstigt?

Vet ni, under en tid har jag haft så ont i min ischias/ärriga lårmuskel så jag velat gråta. Endast mitt klädpaket uppmuntrade mig hyfsat i går... Mornarna har varit helvetiska och att cykla till jobbet har varit helt omöjligt då jag inte fått benet över stången på cykeln. FAAAAN, tycker jag att det är. Min snälle Gubbe har kört mig till jobbet med cykeln på taket.  Under dagen gnirkar jag upp skadan så jag kan cykla hem på eftermiddagen, men igår...Jäklar, så nära gringränsen jag var då jag kom hem. Till och med Lummi, tokstollan, tog det lugnt på prommen, då jag inte kunde gå som folk, ens om jag ansträngde mig jättemycket. Inget ont som inte har nåt gott med sig...
Orkade inte ens rehabträna.
 I natt har jag vaknat flera gånger och tänkt; Hur skall jag kunna jobba imöra, då jag inte kan gå?
I morse fick det vara nog! Jag tokrehabade (?!?!) och körde mina stretchövningar flera gånger mer än jag skall, och tänka sig, då jag gick prommen med tjejerna Voffs, så kunde jag gå utan att det skar i höften! GÖTT!
Mitt humör steg direkt! Jag som hade funderat på busslinjerna här i bushen...
Jag ringde Pete, min senaste sjukgymnastängel i måndags, fick prata in på telefonsvara´n.
Idag ringde Pete.
Han frågade hur det var och jag förklarade. Han sa då att han inte kan hjälpa mig mer...Jag blev inte ens sorgsen. Han var så ärlig, erkände sin brist på kunskap och remitterade mig till Gunilla, min one and only angelsjukgymnast(känn på den du, fru språkpolis!) Får ringa henne...sjukgymnasten, alltså..Inte språkpolisen.

Tänk så förvirrande livet kan vara ibland, eller inte, ehh...
Skall förklara;
Har just betalt mina räkningar och fick jättemycket pengar över. Känns konstigt...Så slår det mig; Dagisräkningen är ju väck! 3600:-! Men är det så himla bra? Vaski gnäller vid dörren varje morgon, men finner sig då vi går. Jag har dåligt samvete, för honom, Lummi, Klinga och mina svärisar som tar hand om Klinga på bästa sätt. Husse åker hem varje lunch och rastar de två huliganerna Lummi och Vaski. Det är inte synd om dem på något sätt...Men vi ser ju att Vaski vill till dagis! Husse tycker att matte kan spara pengar, unna sig lite extra...och det skall nog matte, jättesnabbt, för Vaski skall tillbaks till dagis, det är vi överens om, det är värt varenda krona, dvs 2400:-. Men först skall  matte fortsätta betala av på alla sina räkningar, dessutom, som idag - ge en ordentlig gåva till Djurskyddet(det var jättelängesen). Sen kommer då problemet att få svärisarna att inte få ha Klinga hos sig varje dag. Jag tror de blir ledsna, och det finns inget som gör mig så ledsen som att göra DEM ledsna!

Vet inte vad som hänt med mig men jag känner en sorts nedvarvning. Då jag ätit lunch, vilken visade sig vara en helt formidabel lunch i vår skolrestaurang, så gick jag en promme till vattnet, ni vet Viken...
.....och där sänkte sig tyyyyysssstnaden över mig som en stor grytvante. Satt på en bänk och bara glodde ut över vattnet. SÅ himla avkopplande, även om det var 5 minuter. Dr, Lindeberg Ahlborg rekommenderar det å det starkaste.
Solen skall skina resten av veckan och jag skall hålla detta schema, BASTA!

...Och kampen mot det lurviga hemmet fortsätter....

Djurrättsaktivister, gören er ej besvär ty jag har icke köpt djurpäls, endast gjort mig skyldig till innehav av tre fällande vovvar...och två katter...samtidigt...

Sisten ut var Lummi, som inte var ovillig till lite "egentid".
Klinga, nyss färdigborstad och Vaski, redan på bottenvåningen
och har börjat håra ner igen...

Vad har jag gjort i mitt förra liv för att straffas med denna pälsbomb? Eller mitt förra liv, förresten? Vete tusan om jag haft nåt? Kommer inte ihåg nåt i alla fall...Fast det kanske man inte gör? 

Svårt att veta och inte många kan svara på frågan heller, för den delen.

Det räcker väl med att jag gjort nåt skitdumt i DETTA livet, kanske? 

Fast å andra sidan så tar jag gärna denna oerhört lurviga tillvaro emellanåt då de lurviga ger så mycket annat också, såsom villkorslös kärlek, glädje och sällskap, hela tiden. Då är det väl inte hela världen att man behöver plocka fram snabeldraken lite oftare? Vad har man annars sin dammsugare till? Vem behöver dammsuga om inte dammråttorna(pälsråttorna) syns ordentligt? Fast man är ju ibland rädd att nån skall komma på besök INNAN man hunnit dammsuga ...Men då jag tänker efter så tror jag inte att min Gubbe har sån ångest över det...Kvinnofälla?

Nåja, nu är det som det är, men jag kan ändå inte sluta bli överraskad av att de fortfarande har NÅN päls kvar över huvud taget, efter allt mitt kammande och borstande. Finsk nakenhund, den nya rasen? Katterna fäller bara klädsamt mycket. Så där så man ser det på kläderna, men aldrig i borsten eller kammen...

Men vadådå? Folk kan undra om vi är kloka hur mycket som helst, för ett liv utan våra pälsbollar vore ett mycket fattigt liv, även om jag beklagade mig i början. Så vi kämpar på...pjutt, pjutt, pjutt...förlåt, jag fick päls i munnen..men snart har ALLA djuren fällt sin päls och då går vi in i vintertid......VAAAA? Vinter!!! Shit, det värsta som finns...åhhhhh, andas in, andas ut, andas in, andas ut....

Dagens skörd. 

Skinny

Känslan då man dristar sig till att nätshoppa ett par jeans, packar upp dem med farhågor om att de är helt omöjliga att få på sig, men som efter provning visar sig sitta helt perfekt - kanske aningen för stora i midjan - den känslan är obeskrivligt härlig! Har aldrig upplevt den förut NÅGONSIN, men idag, vid 55 års ålder så small det till. Och inte nog med det; Jeansen heter "Skinny"!
Nu gör det nästan ingenting att jag har så ont i ryggen att jag förut idag velat gråta vid varje steg. Nu kan jag kvittra mellan smärtattackerna i alla fall.

Bildbevis!

Nu är Tullis färdigpimpat, tror jag. I slutet av förra veckan tog jag mig tid att fixa till gardinerna till expeditionen. Det sista projektet. Inte helt lätt eftersom jag behövt symaskinen hemma och inte kunnat flytta den mellan jobb och hem då jag cyklat till jobbet. Syslöjdsalen visade sig vara ouppackad trots att terminen börjat. Den är annars mycket bra att använda. I söndags fållade jag och så var det klart. Gött!

Den färgen var inte helt kul att välja tyg till...Men det
viktigaste var ju att det var snyggt utåt, att det blev
avskilt och lite ombonat.

Tjejerna på exp blev helnöjda med gardinerna.
Tyckte att jag gjort ett attans bra jobb, men jag hävdar att det
bara är raka sömmar, ingen konst, det kan väl alla...Detta är från utsidan,
så färgen träder inte fram så mycket. Tyget har dock beundrats
av många, skitsnyggt faktiskt! Köpt hos Tina på Tyghandlar´n, såklart!

Jag och E-L passade också på att köpa tyg till Personalrummet för att få lite färg på de vita väggarna, sen också ett tyg till gardin i vårt ena konferensrum. För allt detta fick vi betala drygt 1200:-. Halva priset, eftersom Tina så lägligt hade REA.

Lite ödsligt, tyckte vi. Jag såg av en händelse på ett
avsnitt av Ernstprogrammet och då hängde han ett
tyg på väggen istället för tavlor. Jädrar, tänkte jag, så kan
vi göra på jobbet. Och jag som inte ens gillar Ernst...

Är mycket nöjd med resultatet! Trots att det inte gick att
stryka dem på jobbet...Ni vet slöjdsalen...

Tiden rusar iväg

Hur skall man hinna allt man vill. Eller, rättare sagt, allt man faktiskt MÅSTE göra fast kanske inte ens vill....Man cyklar till jobbet vid halv 8, jobbar i sitt anletes svett, cyklar hem, där står två hundar och vill ut. Det är såklart prio 1. Går ut med voffs, var för sig, det är lugnast så. Omplaceringshundar har en förmåga att plocka fram sina dåliga sidor tillsammans, även om de sköter sig var för sig. Dessa prommisar tar ca 1 timme sammanlagt. Så kommer jag hem och ser mig omkring. Ja, just det, Klinga fäller sin päls. Suck... Borde dammsuga, tänk om det kommer nån och ser att vårt hem är lurvigt? Men jag hinner inte! Tittar ut, skit också, gräsmattan är jättelång. Hur snabbt kan den växa egentligen? 

Cykeln borde tvättas också, full av lera efter ett gyttjebad med Gubben som sadelridare(han GLÖMDE tvätta den efteråt...) Men inte just nu för nu måste jag hämta Klinga hos svärföräldrarna och sen har jag bokat ett träningspass 18.30. Hastar iväg för hundhämtning. 

Men kanske hinner jag nåt efter träningen...Nej, f-n, måste ju handla också, hundbajspåsarna och kattmaten är slut. Då tar det av min dyrbara kvällstid. Kanske hinner jag handla före träningen...Nää, skit heller, för precis då jag skall fara så upptäcker jag att NÅN varit i kattlådan och sen sprätt kattsand över hela golvet! Det måste skuras bort så inte hundarna slickar i sig det. Farligt för magen på dem. Där rök min inköpstid. 

Kör mitt träningspass, ett grispass förövrigt, sånt gillar jag, men mitt berömda baklår hindrar mig i vissa övningar. Lift mix intervall heter det. Skall nog prova några fler gånger...om jag hinner. 

Handlar i flygande fläng för att då jag kommer ut från ICA inse att det är mörkt ute! Där rök cykeltvätten. En sak mindre, alltså. Trots allt har jag hunnit fixa en gryta löksoppa till Gubben och mig. Gubben som förövrigt tränat med mtbgänget och inte dyker upp förrän vid 9-tiden.

Har i alla fall hunnit ta bort mitt slitna nagellack men ännu inte fått på nåt nytt. Nu är klockan 21.40 

Sitter ju och skriver just nu men har nog tänkt försöka få på lite nagellack innan läggdags. Får väl sätta mig vid TV-n en stund. Kan ju inte lägga mig med halvtorra naglar, skulle se ut det. Mönster efter kudden i möra! 

Men i möra, då ni! Då skall jag minsann dammsuga, klippa gräset, tvätta cykeln, vattna blommorna(såg att de hängde väldigt då jag rusade förbi dem på väg till bilen), tvätta alla träningskläder. Nä, vänta nu,  FÖRST skall jag borsta Klinga, SEN det där andra. För i möra är jag träningsfri och har all tid i världen. Ha ha ha ha!!! Gud, så rolig jag är!

Språkpolisen har läxat upp mig! Hur skall jag gå vidare?

Ja, kära nån så det kan bli. Min lilla dagbok har blivit kritiserad för att vara grötig och helt omöjlig att läsa från början till slut. En språkpolis av guds nåde har minsann läxat upp mig! Anonym, till på köpet. Sånt som jag ogillar å det grövsta! Men, men...För att inte fler språkpoliser skall få ögonflimmer har jag ändrat inställningarna så de slipper hamna på min blogg! Bra, va? Eller inte...Fast jag vill ju gärna att hon ser mitt svar på hennes kommentar...Får se hur jag gör, kanske får inställningarna vara just nu. Det är på gott och ont man har sin blogg öppen. Förra gången jag stängde den var då en representant för Svenskarnas parti hade åsikter om MINA åsikter.Tänk att folk inte har nåt liv att leva. Då jag kollar nån ny blogg, det sker inte ofta, så går jag vidare då jag ser stavfel, syftningsfel eller helt enkelt inte gillar vad jag ser. Inte f-n skriver jag en kommentar om hur de skall göra för att just JAG skall få mer intresse av att följa bloggen! Jag bryr mig inte om okända människors åsikter, jo det gör jag väl, eftersom jag skriver om det just nu, men det är ändå oväsentligt eftersom det inte är dem jag skriver för.
Visst kan jag ta åt mig av kritik men då av människor som jag känner, inte nån anonym besserwisser som kan och vet allt! Det är ju JAG som vet allt, juh!
Nog om Mrs Språkpolis.
Bilder kommer här:
(Hoppas de ligger rätt så inte Mrs Språkpolis trillar av stolen)

Så var det sommar igen och vad är då att göra?
Jo, sätta sig i solstolen med ett glas vitt i högsta hugg, låta vovvarna
 ligga i skuggan och mysa!

Kolla bara min lilla Klinga som älskar då det blåser i pälsen.
 Pluttan!

Den ser ut som en amaryllis men ändå inte...
Blommar rikligt varje sommar! 

Här ligger voffsligan, mattes älsklingar!