Skinny

Känslan då man dristar sig till att nätshoppa ett par jeans, packar upp dem med farhågor om att de är helt omöjliga att få på sig, men som efter provning visar sig sitta helt perfekt - kanske aningen för stora i midjan - den känslan är obeskrivligt härlig! Har aldrig upplevt den förut NÅGONSIN, men idag, vid 55 års ålder så small det till. Och inte nog med det; Jeansen heter "Skinny"!
Nu gör det nästan ingenting att jag har så ont i ryggen att jag förut idag velat gråta vid varje steg. Nu kan jag kvittra mellan smärtattackerna i alla fall.

Bildbevis!

Nu är Tullis färdigpimpat, tror jag. I slutet av förra veckan tog jag mig tid att fixa till gardinerna till expeditionen. Det sista projektet. Inte helt lätt eftersom jag behövt symaskinen hemma och inte kunnat flytta den mellan jobb och hem då jag cyklat till jobbet. Syslöjdsalen visade sig vara ouppackad trots att terminen börjat. Den är annars mycket bra att använda. I söndags fållade jag och så var det klart. Gött!

Den färgen var inte helt kul att välja tyg till...Men det
viktigaste var ju att det var snyggt utåt, att det blev
avskilt och lite ombonat.

Tjejerna på exp blev helnöjda med gardinerna.
Tyckte att jag gjort ett attans bra jobb, men jag hävdar att det
bara är raka sömmar, ingen konst, det kan väl alla...Detta är från utsidan,
så färgen träder inte fram så mycket. Tyget har dock beundrats
av många, skitsnyggt faktiskt! Köpt hos Tina på Tyghandlar´n, såklart!

Jag och E-L passade också på att köpa tyg till Personalrummet för att få lite färg på de vita väggarna, sen också ett tyg till gardin i vårt ena konferensrum. För allt detta fick vi betala drygt 1200:-. Halva priset, eftersom Tina så lägligt hade REA.

Lite ödsligt, tyckte vi. Jag såg av en händelse på ett
avsnitt av Ernstprogrammet och då hängde han ett
tyg på väggen istället för tavlor. Jädrar, tänkte jag, så kan
vi göra på jobbet. Och jag som inte ens gillar Ernst...

Är mycket nöjd med resultatet! Trots att det inte gick att
stryka dem på jobbet...Ni vet slöjdsalen...