Till er som följer min blogg...

Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva hur det är att vara förföljd, men ni som följer min blogg har ju läst om min "stalker". Den som trakasserat mig har inte tagit nån som helst kontakt under två veckor och jag har förhoppningar att "hen" har fattat allvaret. Min Gubbe har tagit kontakt med "hens" syster och hon har tagit tag i problemet. Inte kul för henne, eller för nån av oss, men som den goda människa hon är så har hon gjort det hon kunnat. Jag, men också Gubben, är henne för evig tacksam.
Jag tror nog att fortsättning kommer att följa...Men jag tror inte att "hen" kommer att våga trakassera mig med sån elakheter som "hen" gjort under senare tid. Jag har aldrig varit med om att någon sagt såna elakheter till mig, någonsin...och de sitter så himla djup just nu att jag tyvärr inte kan bortse från dem.
Bloggen är öppen och om "hen" läser den så kanske det går upp ett ljus om hur djupt man kan såra nån med elakheter.

Städa? Skulle inte tro det!

Då veckans sista arbetsdag var över, tog jag en lättare timeout. Ingen träning, inga matinköp eller tankande av bilen. Det var bara att köra hem...Visst ja, jag tog en tur till Systemet för inköp av en liten flaska vitt. Men den lilla avstickaren kändes knappt. För det mesta är det massor av saker som skall hinnas med innan man halv avsvimmad hamnar innanför dörren hemmavid.

 Men DÅ inträffar nästa adrenalinpåslag; Hemmet ser ut som en hallicks droska! Lurvig, helt och hållet!!! Och dessutom brukar solen, för att jävlas antagligen, skina genom persiennerna och avslöja allt damm och skitiga fönster på ett mycket provokativt sätt!

Kanske är det den sjunkande östrogenhalten i min kropp som har gett utslag i form av nonchalans av städning. Jag har helt enkelt närmat mig mannens domäner. Nu kan jag känna en manlig, förnärmad  kylig vind, men tyvärr kära killar, män och gubbar, så har jag en inofficiell statistik grundad på mina väninnors och kvinnliga arbetskamraters berättelser om sitt andra jobb, " Hemmafixaren" som inträder efter deras ordinarie heltidsjobb. 

Därför vill jag skicka en vädjan till mödrar av söner; Dalta inte bort dem, gör dem medvetna om livet bortom mammi istället! 

Sådär ja, nu har jag väl gjort mig osams med en massa människor, men vad f-n, det får jag väl ta. Hur många äktenskap och förhållanden i min närmaste omkrets har inte gått över styr p g a att mannen inte tagit sitt ansvar i hemmet. Och att kvinnan tyvärr gjort som jag gjorde första omgången, gjorde jobbet! Så där ja, nu har jag väl satt en spik i kistan. Provokativa mig, helt enkelt. 

Men min nuvarande Gubbe gör det jag säger till honom i alla fall...Ett steg framåt och han grymtar inte, då är det bra för min del, man skall inte överdriva...eller hur, tjejer?

Men för att återgå till början av mitt inlägg, mitt behov av att städa har helt plötsligt avtagit, även om jag irriterar mig på att det är fläckar på kakel och spis, hår-och dammtussar överallt, kattsand utanför lådorna, hår på plädarna i soffan och på mattorna....Eller är det så ruskigt att åldern har tagit ut sin rätt så kapitalt att jag behöver hemtjänst? Jag har ju märkt en tendens att vända halva orden bakfram då jag skriver...Kan det vara ett tecken på alzeimers, tro?

Men nu över till nåt helt annat...

Bilder!

Lite vemodig blir man då man ser alla blommor som
har gett sitt bästa, om man så säger...kolla bara krassen...

Tog en timeout på vår nya altan. Eftermiddagssolen värmde gott
och Skrållan var glad över sällskap av matte.

Rosenstaven har blommat ut vilket bevisar att hösten
är kommen. 

Men se där, höstfloxen gör mammi glad!

Och överraskad av den för sommaren nyinköpta klematisen
 som blommar NU! 

Jaha, vad har vi här då? En äppeltjuv, må hända? Vem
räcker upp handen att gå ut med honom typ 03.15 i natt? Inte jag, i alla fall...
men tyvärr finns ingen annan...

Hösten närmar sig,ingen tvekan...

...och då blommar rosenflockeln som mest, det gör livet lättare för
mig

Lilla Klingeling tar dagen lättvindigt...

medan hennes gelikar gör allt för att synas!

Ingen matbild idag, men en sak måste jag bara få upplysa om;
Denna vinäger har jag nu blivit beroende av. Finns det månne
nån sorts motsvarighet till Länkarna? Eller är
det kanske ok att lida av denna åkomma?

Min lilja blommar som aldrig förr, fast det ibland är dretkallt om natten.
Inte helt konstigt eftersom jag fått skottet från Monica, som bor i Ambjörby, norra Värmland.

Tomaterna kommer nog att mogna, allihop

Snart fredag...

Men kan ni förstå hur fort tiden går? Tänk då man var liten, då stod ju tiden helt still. Kommer ni ihåg då det var julafton, bara en sån sak, HUR länge fick man vänta på Kalle Anka, för att vara säker på att få sina julklappar DIREKT efter? Kalle visades ju för satan kl 15.00 VARJE jul men ändå kändes det som om nån lurades med tiden.
Nu, då man har en massa år på nacken och inget hellre vill än att stoppa tiden, nä, då jäklar skall tiden rusa som en skotträdd hare!
Det känns som att jag skulle vilja ha...typ tisdag nu, ja ,jag vet; ni knorrar några av er, men om jag skall hinna med allt, så behöver jag några extra da´r denna veckan. Men schyssta då? Kan ni inte ge mig det?

Nej, jag är väl medveten om att ingen kan ge mig några extra dar i veckan. Men idag har "krångel" varit min envetna kompis. Sen har jag en hjälpreda, hon arbetsprövar som det så vacker heter. Hon är en bra tjej, men med en ryggsäck av sjukdomar i bagaget. Hon skall aktiveras, motiveras, distraheras i en vardag som jag tror saknar motstycke just nu.
Det är synd om henne. Jag är en riktig dretkärring, känner jag, då jag måste koncentrera mig på mitt arbete så in i norden, samtidigt som jag har en person att ta hand om, som inte har varit på arbetsmarknaden, och framför allt inte i skolvärlden, på många år.
Att göra människor ledsna och besvikna är det värsta jag vet! Men ibland är situationen sån att man måste. Usch och fy, säger jag om det.
En dag kvar av veckan. Gôbben på älgjakt tors-lör. Då han kommer hem har vi planerat en grillkväll. Vädret verkar ju tro att det är sommar. Sen skall ju maken upp vid 6 på söndag morgon. Tävling, såklart!
Men gud, nu höll jag på att glömma(fy på mig)
Idag fick jag ju en sån dära gôrgo vegetarisk biff...IGEN!! Och jag var inte ensam om att tycka det!
"Mina" vikarier var också helt saliga! Jag, som den lata människa jag är, är ju helt salig över då jag får smaskig mat på ARBETSTID  som dessutom smakar mumma. Kan man ha det bättre? Skulle inte tro det...

Nu inser jag att jag inte behöver städa så himla noga eftersom mitt tilltänkta besök inte kunde komma...
TV-soffan väntar, med andra ord...en stund, sen gäller "Mellan rött och svart"  Jan Guillou senaste bok i serien om Brobyggarna. Så himla bra serie! Jag har inte gillat Guillous alster tidigare. Spionromaner och häxbränningar är inte nåt jag mått bra av, men denna serie...Ja, jäklar så bra jag tycker den är!
Prova, ni som är Guillouskeptiker, vettja! Jag är omvänd, bara så ni vet...
Nu blir det nog "Djurakuten" på 3-an...

Att nästan dö och sen piggna till...

Har kört värsta grispasset idag...igen. Tredje gången. Men då jag tänker efter så har jag blivit bättre i mitt j-a baklår efter att jag började med Lift it intervall. Med Stabbe. Värsta bästa instruktören...bland alla andra värsta bästa instruktörer på mitt träningsmecka KMTI. Det är helt otroligt, men alla pass jag bokar, så får jag en otroligt proffsig instruktör! Är det JAG som bokar rätt hela tiden eller är det så att KMTI har DE BÄSTA INSTRUKTÖRERNA EVER IN THE CITY OF KARLSTAD?!? Såklart är det så! Basta!
Och ännu roligare är att Gubben tycker att grispasset är kul! Han är ju cykelnörd och är svår att överbevisa om annat, men nu har jag lyckats. Det är jag mycket glad över! Det förgyller verkligen att vi tränar tillsammans! Så himla kul!
Ja, annars så måste jag bara säga en sak; I går fick jag den godaste vegetariska biffen ever i matsalen!!!! Åhhh, kommer att drömma om den under en längre tid. Fick ett halvdant recept idag(ingen skugga skall falla över henne för jag är ju likadan själv med recept...Man tar vad man har, liksom).
Men nä, nu blev det ju fel...Jag har ju fått jättegod mat gôrofta, faktiskt nästan jämt, men det är ju det där med att man får nåt nytt och hemlagat som är så himla gott! Kanske är det så att man är försökskanin på vissa rätter....Men guuud, så kul det är med nya rätter!! Så är det ju så att man inte kan gilla allt men det är ju ens egna smaklökar som säger; stopp och belägg, inte att maten är fel på nåt sätt. Men för min del, som minimerar kolhydrater under veckan, är salladsbuffén den bästa som finns hos oss på Tullis! Tack för det Nina, Christina och Jeanette! Puss och kram, säger jag bara!

Idag blev jag påkörd av en liten cyklist då jag rastade Lummi. Han körde om mig på insidan och det blev en liten konfrontation. Ingen blev skadad och kille bad så himla mycket om ursäkt. Det hedrade honom, en kille på ca 9-10 år. Och hans föräldrar som lärt honom vett, etikett men också hur man beter sig då man gjort fel.
Han blev heller inte uppäten av Lummi, som inte alltid är i balans då nåt oväntat händer.
Jag sa till honom; Du kanske skall cykla lite långsammare så du hinner med att tänka över trafiksituationen så du inte skadar dig i fortsättningen. Han nickade så hjälmen vinglade omkring på huvudet...Lille killen...
Idag har jag faktiskt fått lite tid över för att kolla nån som kan hjälpa oss med vår Lummi, den ûberstressade vovven. Det får bli Hanna Klinkenberg i Deje, som är expert på beteendeproblem. Kollade hemsidan. Där stod att man skulle filma djuret i fråga. Sagt och gjort.
Jag gjorde i ordning kvällsmaten. Då brukar Lummi få stollryck och gnälla, skälla och stå på bakbenen mot diskbänken. Nu upptäckte jag att torrfodret för Vaski och Lummi var slut, alltså fick de av blötmaten som Klinga skall ha. Skålarna ställdes på golvet. Alla hundar satt snällt och väntade. Så sa jag; Varsågod, och alla började äta, samtidigt som jag startade kameran.
Lummi har väl aldrig ätit så långsamt och eftertänksamt. Skithund. Eller inte, såklart. Hon är den charmigaste hund som finns...då inget stör henne.
Ni har jag köpt torrisar igen. I möra skall jag filma. Då ni, skall ni få se på f-n! Hon får värsta stollrycket då man ställer ner matskålen med torrfoder.
Vi är lite utmattade just nu, husse och jag, av alla hennes konstiga utbrott. Där i mellan är hon ett charmtroll utan dess like. Väl värd att få ordning på. I möra skall det filmas!

Anja och flärden

Efter gårdagens träning - ett fantastiskt bra bodysculptpass - fick jag ett infall att fara en sväng till Bergvik. Brukar sky detta köpcentrum som pesten då det alltid vimlar av folk framför fötterna på en vilken tid man än kommer dit. Ja, kanske inte kl. 07.00 då de öppnar, men då är jag inte så sugen på att handla...

Nåväl, igår behövde jag ett nytt nagellack, nån trasa att hänga på mig och en flaska rött, allt detta under samma tak, vilket avgjorde saken då jag behövde hem och rasta tre voffs inom snar framtid.

Vininköpet var snabbt avklarat, sen var det dags för nagellacket och trasa. Det fick bli HM, där finns ju allt...nästan. 

Fram till nagellacken, jädrar, så många snygga det fanns! Men....vad var det som hängde längst bort i hyllan? Nagelsmycken....Hm, om man skulle slå till? Kan aldrig vara fel med lite flärd såhär på höstkanten.Och så slog jag till. Slängde med ett tre-pack strumpor också...

Idag var det den stora dagen för mina naglar att bli pimpade. Stötte genast på problem. Hur får man upp asken? Höll på att bryta sönder den av frustration! Till slut fick jag upp den, och tänkt så lätt det var då jag gjorde rätt, men så kom nästa problem. 

Hur får jag på de där små, små, pillriga grejerna ur asken? En liten spatel var med i paketet, likaså en liten limflaska. Hmmmm, få se här....

Aha! Nu så! Spateln duttade man ner i asken och så simsalabim, satt smycket på! Sen var det bara att ta på lim...

Ehhh, men det var ju inget hål i flaskan. Men i andra änden var det en skruvkork, men ingen pip...

Herreguuuud, var får jag ut limmet? Klippte av en bit på pipetten, men den var fortfarande helgjuten. Klippte lite till, men inget hål. Vände på flaskan och skruvade av korken. Nu då kanske...Lyckades få på smycken på tre naglar, men sen var det stopp. Då hade jag lim på alla fingrar, pipetten, smycken nere i flaskan(de liksom sögs ner i den...) men inga på de sju resterande naglarna. Gick efter min pincett för att försöka få upp smyckena som proppade igen limflaskhalsen med resultatet att pincetten blev ihoplimmad. Nu hade jag dessutom nytt lim på alla fingrar efter att ha tagit bort förra omgången med aceton.

Tog bort limmet för andra gången och gjorde ett nytt försök med de j-a smyckena. Nu vägrade dom att fastna på spateln! Istället flög de omkring hur som helst UTOM dit jag ville.

Nu ligger den j-a smyckeasken i badrumsskåpet och därifrån kommer den i sinom tid att förflyttas till soppåsen, men inte riktigt än, kanske gör jag ett nytt försök nån dag då nerverna har lugnat ner sig...

Om man vriiiiider asken så öppnar den sig simsalabim...
Det var den lättaste biten, visade det sig...

Så där ja!! Helt vanligt nagellack fick det bli!
Basta!