Skaparlust

Sådär ja, då var det dags för en period med ledinflammation igen. Det var så längesen att jag faktiskt glömt att jag hade den här dreten Ehler Danlos syndrom. Men bara att tugga i sig och gilla läget. Ta det lite lugnare, eller MYCKET lugnare men ändå inte FÖR lugnt, om ni förstår.
Så det blev att boka av Liftmix intervallpasset. Trist, som f-n eftersom det hör till mina favvispass, men då jag inte kan gå, hålla i, eller röra mig obehindrat så har jag inget där att göra.

Tänk om, tänk rätt, helt enkelt.

Så jag tog tag i mitt projekt "Ljuslyktorna" istället. Jag köpte ju ett dekoupageset, som ni kanske minns, för att komma igång med mitt skapande igen. Förr i tiden både målade, tecknade och sydde jag hej vilt, hela tiden, men på senare år har det varit klent med skapande. Lite gardiner, nån trasa, men inte alls i den utsträckningen som förr. Då jäklar sprutade det grejer ur händerna på mig!

Nu har jag skapat en ljuslykta! Det skall bli fler, men då måste jag plocka fler löv. Jag plockade löv för ett tag sen och lade dem att torka...Det visade sig ju vara helt knas. De skall ju såklart vara fuktiga så att de är följsamma!

Här ligger de på tork. Gubben trodde det var chips flera gånger...

Är riktigt nöjd med lyktan! Det fula IKEA glaset
fick en ny outfit.

Lite kletigt och knåpigt, men jag blev riktigt nöjd. Det skall bli några till innan lörda´n då de skall förgylla mitt festliga middagsbord. Menyn är i stort sett färdig. Har väl aldrig hänt förut.
Får tacka bästaste Petra för mitt nya intresse, att laga mat efter recept! Fortfarande återfaller jag till att ändra lite då och då, men det avtar alltmer. Snart är jag nog en fulländad receptföljare!

Har också en trasa att tråckla ihop uppe i syrummet. Den skall jag nog försöka färdigställa i morgon. För nån träning blir det ju inte då heller...suck....

Mot helgen, jag längtar!

Då man vaknar av att regnet öser ner, så vill man gärna vända sig om och somna om. Men det går ju inte! Inte i morse heller. Jag hade en tid att passa; 7.30 vid Ilandaskolan där en vikarie i Idrott stod och väntade på instruktioner och nyckel. Tjena, så lätt det var att komma till Skåre i morse! 

Insåg att jag glömt min mobil hemma på laddning. Jävlar, mitt viktigaste arbetsredskap!!!

Regnet öste ner, Gubben har varit kass på att torka av rutan på insidan(fet som f-n...rutan alltså, inte Gubben) och dessutom är torkarbladen urkassa. För kännedom; Vi har bytt bil just nu eftersom min skall bytas olja på och verksta´n finns precis intill Gubbens jobb. 

I möra skall det göras. Och då skall Gubben få tillbaks sin dretbil. Jag har aldrig gillat 9:3-an. Värsta dyra bilen som dessutom bara krånglar. Har alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra. Men min Gubbe är kär i den, så...Nu lyser en lampa i displayen...skit samma, snart får han tillbaks sin bil! HAHAHA!!! 

Idag har vi, Gubben och jag, kört ett nytt pass. Spinning intensiv för Jessica. Hon hör till KMTI:s hårdingar och jäklar vilket hårt och skitbra pass! Jag blir så himla lycklig då jag får nya upplevelser i träningsvärlden. Det kan inte finnas nåt bättre ställe att träna på. Nu är jag helt mosig i benen OCH dessutom så himla nöjd! I morgon kör jag lift it intervall för Stabbe. Gubben får skylla sig själv då han hoppar av pga packning inför älgjakt. 

Torsdag och fredag kommer att bli värsta utmaningen för mig. Jag skall försöka var tre personer samtidigt...Får se hur det går....Men hoppas att jag vaknat upp innan lördagen...för då kommer mina tjejkompisar på fest hos mig. Det är baske mig det jag sett fram emot hur länge som helst. För nu kommer den förhatliga hösten med regn och rusk, mörker och elände. 

Jag kämpar emot med näbbar och klor för att hålla ut till det ljusnar...

Veckoslut...

Trögstart på dagen, för min del, alltså. Gubben var uppe tidigt för att hämta ännu ett lass ved tillsammans med en kompis. De hämtar veden i Torsby och klyver och lagrar den sen på en gård i Grava. Sen hämtar de så mycket som får plats på våra frimärkstomter allt eftersom.
Förra helgen gjorde jag ju i ordning carporten för att det skulle var färdigt inför denna helgens första lass med ved.

Första lasset av prima ved. Vi har ju ett lager på baksidan också, men
den veden är riktigt kass jämfört med denna. Den får vara reservved...

Eftersom min kropp har börjat krångla tog jag det lugnt och bokade endast ett corebollpass idag. Det gjorde jag rätt i, tror jag, för jag kände mig mjukare och inte alls så värkbruten efteråt. Men inte på långa vägar okej i kroppen. Men om jag tränar klokt och inte överanstränger min kropp så skall det nog ordna sig snart...

Jag har i kommit igång med min klänning som legat utklippt i syrummet. Har sytt överdelen, men så var det kissnödiga vovvar, och sen...och sen....och sen...Får fortsätta en annan dag. Men nu har jag i alla fall få mina sybehör som skall förgylla trasan.

Nu höll jag på att glömma!!!! Jag har kokat saft idag. Aroniasaft, minsann!

Återvann två rödtjutsflaskor till min Aroniasaft. 

Lummi har kommit ett steg längre i sin "inteätakattmatenfastdenstårframförnosenpåmigträning". Kolla bara:

Hon var jätteduktig och låg bara blickstilla och glodde på maten.
Ibland lät hon undslippa sig ett gnöl, men hon försökte inte ens krypa fram
som hon har gjort förut. Duktig tjej!

Nu är helgen snart till ända. Men jag ser bara fram emot att veckan skall gå fort, för på fredag är det lön, men det är inte det roligaste, faktiskt. Nej, ännu roligare är att jag skall ha tjejfest på lördag!

...och livet går vidare, trots avbokad intervallspinning

Orkade inte köra intervallspinning idag...Faaan! Min dag på jobbet har varit allt annat än lugn. När var den det förresten? Men då man inte orkar träna för att man är så utpumpad av jobbet, då är det inte bra. Man skall ju träna för att orka jobba juh! Har jag lärt mig i alla fall...Men ordningen kanske har ändrats utan att nån sagt till mig....Just nu är det skittrist....fast ändå kul....Är inte DET konstigt, då? Jag älskar att jobba med  mina dretongar och mina härliga arbetskamrater. Vill göra ett bra jobb för min egen skull också.

Vet inte varför det blir så himla skitjobbigt, men ibland så funkar ingenting. Det känns som om man bara springer runt och frågar folk saker hela tiden. Var finns logistiken? Och vem är ansvarig för den? Jag? Hon? Han? Dom? Alla? Ingen? Och alla upplever samma sak. Jag blir riktigt låg av detta. Vi som är såna fantastiska arbetskamrater ser knappt röken av varann i strävandet efter nån sorts ORDNING.
Suck....Ett år går ganska snabbt ändå....Tänk så allt har förändrats sen vi flyttade in på Tullis. Vilken positiv anda vi hade i början. Så kom eleverna. Första veckan var fortfarande ljuvlig. Vi myste med eleverna.

Nu ser man på sin höjd två personer åt gången i personalrummet, de få gånger vi är fler så känns det som vi trängs. Och i cafeterian lyser personalen med sin frånvaro också. Jag gissar att de springer runt för att fråga varann om nåt, eller så är de kallade till nåt möte, som de inte vill vara på.
Jag har i alla fall försökt få till det så bra som möjligt för mina arbetskamrater idag, men det tog all energi av mig, tyvärr.

Så jag for hem och tog några hundprommar istället. Rensade hövve ordentligt. Mina voffs, vad gjorde jag utan dem? Livet skulle vara drettrist! Och tänk, vår lilla Lummi, vårt problembarn, har blivit så himla mycket bättre i sitt beteende. Hon skäller fotfarande inne, men då vi går ut så får man tyst på henne nästan direkt bara man håller sig själv lugn och positiv...och har godis i handen. Gullegumman! Hon sitter ofta vid ens sida och bara TITTAR på en, så himla go!!

Så här brukar Lummigumman sitta då jag sitter vid datorn

Som jag skrivit tidigare köpte jag lite sybehör och jox på "skapemera.se" för ett tag sen. Bland annat ett dekopageset. Nu har jag kommit på vad jag skall göra!
På lördag skall jag ju ha min efterlängtade tjejfest, som råkar sammanfalla med den i övrigt förhatliga Halloweenhelgen. Jag tvärvägrar sånt dret, har aldrig köpt en karamell för detta tiggeri, ej heller klätt ut mig i spindelnät. Inte ens köpt en keramikpumpa med en sketen höstglöd i....

Men nu ni, göbber(killar) å kärringer(tjejer), skall jag minsann göra lite halloweenmysiga ljuslyktor i dekopage, tänkte jag. Därför har jag varit ute och plockat snygga löv för detta ändamål i kväll. De ligger just nu på tork och väntar på att klistras på några skitfula IKEA glas.

Ett experiment, javisst, men tror ni inte det blir snyggt?

Jag tycker att jag är en positiv människa - ni som tycker annorlunda, säg till mig, för hur pinsamt är det inte för mig att gå omkring i en villfarelse...Men jag ser med tillförsikt fram emot resten av veckan, särskilt slutet, men däremellan skall jag väl få till nåt hafsverk som tar mig vidare till LÖRDAGEN då mina vänner kommer ångandes till mig för att äta, dricka och umgås med mig.
Förlåt, det var väl visst mina hundar som ville ha sällskap...och katterna också...Jag kommer väl på en god tredjeplats i alla fall...

Oj, nu höll jag på att glömma nåt kul som hände förut. Eller kul vet jag inte men...Jo för oss som känner Klinga. Vår Klinga, matvägraren, är ju vårt sorgebarn. Hon är ju inte matglad, har aldrig varit, nånsin. Vi har trixat hur mycket som helst. Fått en massa råd från höger och vänster, vissa bra, vissa mindre bra. Att låta hunden svälta funkar inte på Klinga. Hon kan hålla sig så länge att hon blir matt och loj. Aldrig jag utsätter henne för nåt sånt! Så vi har provat allt mellan himmel och jord för att hon skall se ut som en hund och inte ett hundskelett. De andra två voffs är istället matvrak och har tendens till övervikt och får därför lightfoder.
Vi har under senare tid kört sån där simpel blötmat från Ica och lite torrfoder blandat och det har funkat hyfsat. Ibland köper jag exklusiva "Vom och hundemat" men det måste blandas med "skitmat" för annars blir hon hård i magen...Ja herregud, vilket bekymmer. Hon ser fortfarande ut som om hon får för lite mat...
Idag, i alla fall, fick matte ett hjärnsläpp och ställde matskålarna tvärsemot. Vaski fick Klingas och tvärtom. Matte märkte ingenting!
 Lummi och Vaski äter på 1/10 dels sekund medan Klinga tar lååång tid på sig, även om det är gott. Idag hände det som jag aldrig trodde jag skulle få se! Klinga åt med god aptit! Vaskis lightmat...Suck...Hon måste vara en sån där anorektiker...

Inte som vanligt....

I morse var allt som vanligt. Gick upp, rastade vovvar, åt frukost, kollade e-nyheterna, fb, bloggen och lite annat.
Fortfarande var allt som vanligt.
Vid lunch tog jag Vaski ut på en långpromenad. Vi gick till husses och hans cykelkompisars klubbstuga som de håller på att renovera. Där fanns också hans fd dagiskompis Ava som han inte träffat på länge. Hon var inte nämnvärt glad över att se honom dock...Lyfte på överläppen så där lagom nonchalant och morrade djupt nere i halsen. Stackars Vaskiböbben! Så har hon alltid gjort då han kommit för nära.
Hemvägen gick genom Mörmoskogen i det vackra vädret.
 Allt var fortfarande som vanligt.
Så kom jag hem. Där stod de två kvarvarande vovvarna och behövde komma ut, de också. Det fick bli en lite kortare promme med dem. Började känna mig lite sliten. Så kom vi hem och jag satte mig en stund vid datorn. Kände mig lite konstig i kroppen...Så började det sakta men säkert värka i mina leder. Tjena! Nu är det alltså dags för inflammation i kroppens alla leder igen. Det var längesen sist. Så längesen att jag glömt bort att jag har den här f-bannade åkomman Ehler Danlos syndrom.
Nu är det INTE som vanligt.
Då inflammationen härjar som värst  i kroppen är ALLT jobbigt och motigt. De onda ställena är varma och stela. Det som kan ge lindring är konstigt nog att träna. Ju hårdare och konditionskrävande desto bättre. Bara jag orkar komma igång....

Nåja, det är som det är och som alltid kommer det att gå över den här gången också bara jag aktar mig för att belasta mina onda ställen under tiden de är inflammerade. Låter det bakvänt? Ja, det är det också, och jag får se till att hålla balansen mellan träning och vila. Medicin har jag slutat att ta då jag blir sjuk av den. Jag tar endast receptfri Ipren och alvedon om det är riktigt illa.
Under de här perioderna är jag inte den glättigaste personen i världen. Går ofta undan och vill vara ifred. Är inte en sån person som gillar att beklaga mig så mycket.

Så ser ni mig sitta och huka i nåt hörn så är jag inte sur utan sitter och gillar läget, helt enkelt. Väntar ut skiten. För jag kommer att vinna den här gången också! Som jag gjort hela mitt liv.

Nåt positivt kan man ändå ha av Ehler Danlos...Överrörligheten gör att jag kan en del coola partytricks....