Inte som vanligt....

I morse var allt som vanligt. Gick upp, rastade vovvar, åt frukost, kollade e-nyheterna, fb, bloggen och lite annat.
Fortfarande var allt som vanligt.
Vid lunch tog jag Vaski ut på en långpromenad. Vi gick till husses och hans cykelkompisars klubbstuga som de håller på att renovera. Där fanns också hans fd dagiskompis Ava som han inte träffat på länge. Hon var inte nämnvärt glad över att se honom dock...Lyfte på överläppen så där lagom nonchalant och morrade djupt nere i halsen. Stackars Vaskiböbben! Så har hon alltid gjort då han kommit för nära.
Hemvägen gick genom Mörmoskogen i det vackra vädret.
 Allt var fortfarande som vanligt.
Så kom jag hem. Där stod de två kvarvarande vovvarna och behövde komma ut, de också. Det fick bli en lite kortare promme med dem. Började känna mig lite sliten. Så kom vi hem och jag satte mig en stund vid datorn. Kände mig lite konstig i kroppen...Så började det sakta men säkert värka i mina leder. Tjena! Nu är det alltså dags för inflammation i kroppens alla leder igen. Det var längesen sist. Så längesen att jag glömt bort att jag har den här f-bannade åkomman Ehler Danlos syndrom.
Nu är det INTE som vanligt.
Då inflammationen härjar som värst  i kroppen är ALLT jobbigt och motigt. De onda ställena är varma och stela. Det som kan ge lindring är konstigt nog att träna. Ju hårdare och konditionskrävande desto bättre. Bara jag orkar komma igång....

Nåja, det är som det är och som alltid kommer det att gå över den här gången också bara jag aktar mig för att belasta mina onda ställen under tiden de är inflammerade. Låter det bakvänt? Ja, det är det också, och jag får se till att hålla balansen mellan träning och vila. Medicin har jag slutat att ta då jag blir sjuk av den. Jag tar endast receptfri Ipren och alvedon om det är riktigt illa.
Under de här perioderna är jag inte den glättigaste personen i världen. Går ofta undan och vill vara ifred. Är inte en sån person som gillar att beklaga mig så mycket.

Så ser ni mig sitta och huka i nåt hörn så är jag inte sur utan sitter och gillar läget, helt enkelt. Väntar ut skiten. För jag kommer att vinna den här gången också! Som jag gjort hela mitt liv.

Nåt positivt kan man ändå ha av Ehler Danlos...Överrörligheten gör att jag kan en del coola partytricks....