Julafton

Igår var det så dags! Ja, inte bara att det var julafton, utan att jag äntligen fick tid att sätta igång min nya mobil. Ny och ny, förresten, den har ju legat i sin kartong i en månad....

Jag tyckte det räckte med att lära mig min jobbIphone som jag råkade få SAMTIDIGT som vi fick vårt Teliapaket med Samsungsmartisar och en surfplatta. Surfplattan har jag dock inte ens hållit i än...

Nåväl, igår var det så dags. Och tänk så användarvänlig den är! Hur enkel som helst för t o m mig. Jag har ju inte gjort mig känd som den mest slipade tekniknörden. 

Min Ericsson Xperia var helt omöjlig att förstå sig på fast jag haft den ganska länge, så då jag fick Iphonen öppnade sig en helt ny värld för mig, tills jag stötte på problem. Det gör ju inte så himla mycket eftersom jag bara har tänkt att använda den i jobbet, även om jag får använda den privat. Men då är det ju fortfarande så att jag inte känner mig ledig. Nä, den får ligga avstängd på jag kommer hem. 

Jag har gått och väntat på ett paket jättelänge. Ett paket med julklappar till Gubben. IGÅR låg lappen i vår brevlåda. Vår brevbärare brukar komma sent på eftermiddagen numera och i förrgår måste han ha slagit rekord i sen ankomst. 

Och prisa gud, det var öppet på ICA Lövnäs! Samtidigt kunde jag fuska genom att köpa färdig risgrynsgröt eftersom min hemkokta bränts vid kvällen före. Jag kan själv vara utan risgrynsgröt men min Gubbe håller fast vid traditionen att äta gröt till frukost på julafton. Jag smakade lite grann för sällskapsskull och enligt traditionen så mådde jag illa direkt. Nåja, det gick över efter nån timme.

Så var det då dags för avresa till styvdottern med familj. En tradition som vi startade förra året efter att de år efter år farit som skottspolar till oss, till hennes mamma, till hans föräldrar, farmödrar och farfäder.

Så skall inte julen behöva vara, särskilt inte då barnen är små. Vi har fått till en bra lösning för alla. Efter julmiddag och Kalle Anka så packar vi julklapparna och far iväg. All vuxna, och vi är många, fikar och trivs tillsammans medan barnen packar upp julklappar så kinderna glöder! 

Jag tror att de kan öppna leksaksaffär efter den här julen! Och många legobitar kommer att hamna under fötterna och påminna om hur ONT det gör...

Jag tog bilder med min nya fina, enkla mobil. Trodde jag. Lyckades göra fel....

Vi fick en himla fin julklapp av styvdotter och sambon. DEN har jag bild på i alla fall.

Och jag tror hon tyckte om ljuslyktorna och burken med rosor på. Jag lyckades ju rädda burken en sista gång efter att ventilen på lackflaskan läckt och droppat över hela locket....

Tacka vet jag guldlim!
Jag fyllde burken med Ahlgrens bilar vilket uppskattades.

Den med rep + en till blev det. Den silvriga står nånstans i
skamvrån....

Visst är den söt!! precis i min stil!

Jag har verkligen inte så många träningskläder kvar. Mina tights hotar att repa upp sig i sömmarna då jag rör mig.

 Det skulle se ut det, att jag står med rumpan bar!

Jag har därför gett en hint till Gubben om detta..Men inte att jag skulle få värsta dyringarna! Jag fick såna snygga som de säljer på mitt träningsmecka! Gôrsnygga! Måste boka nåt pass imöra. Hoppas bara att min sketna rygg är bättre då! 

Sistaminutenpaketet innehöll en tröja till Gubben, en svart och vit Norsktröja, snygg som tusan. 

Sen fick han också allväderstövlar. Det var nödvändigt eftersom hans kängor spruckit då han klafsat omkring i skogen i detta erbarmliga "vinterväder". 

En trivsam jul, med andra ord. 

Ett litet smolk i bägaren är dock att Lummi har fått kennelhosta med början i natt. Stackar´n har hostat tills hon kiknat. 

Nu är det bara att invänta nästa sjukling. Det är smittsamt som attan. 

Men vänta, nu höll jag på att glömma visa mina nya tomtar!

Helt i min smak. De skall nog få fler kompisar från rean...

 

Julglädje...

Oopps, nu är det kvällen före julafton. Vart tar tiden vägen? Och vet ni? Jag är i fas med allt. Eller nästan...Igår klädde vi granen! Trodde aldrig att Gubben skulle gå med på det, men se där gick jag miste! Han är ju värre än mig då det gäller traditioner.
 Idag gjorde jag de sista julklappsinköpen. De flesta har jag ju gjort på nätet, min bästa vän. Men lite till behöver man ju alltid stödköpa...

Har också gjort pysselgrejerna färdigt. De blev både si och så. Men jag har räddat det mesta...

Hoppas de passar trots lite missar.

Men som vanligt så får jag ångest över alla som har det tufft med sina liv. Hur skall de kunna känna julglädje? Inga pengar att ens köpa de minsta lilla julmat, än mindre nån julklapp till sina nära och kära. Jag blir så himla ledsen att det inte går att beskriva!
En av mina fb-vänner har det så himla tufft nu, inget jobb trots idoga jobbansökningar och dessutom ett vräkningshot över sig. Jag har tänkt på detta hela da´n. Hon har ett hjärta av guld, vill alla människor det bästa, men så händer det här. Är det så det skall var i vårt välfärdssamhälle?

Man kan undra varför jag alltid känner så här inför jul? Ja, det kan man undra hur mycket som helst, det har jag själv gjort, men inte funnit någon lösning. Och varför inte alla känner samma sak...

Jag har ju själv haft det så knapert att jag fått trolla med knäna för att ungen min inte skulle märka av det. Kanske är det därför jag svårt att känna julglädje...Och allt eftersom ekonomin blivit bättre så har jag fortfarande känt samma sak; Att jag inte räcker till. Haft dåligt samvete för att jag haft råd. Ett jobb. Men att inte att andra haft samma tur.

I morgon skall jag och Gubben i alla fall fira jul med min käraste styvdotter och hennes familj. Det kommer att bli helt perfekt, det var det förra året. Det var en härlig syn då Tomten kom till de små!
Så önskar man att alla barn hade det. Alla jular! Så de har ett bra minne då de blir vuxna.

Men hu så deprimerande jag låter! Det är inte meningen, för jag älskar verkligen julen, inte hysterin, utan familjetraditioner,  vilan, gemenskapen, levande ljus och eftertänksamheten.

Jag har lovat mig själv att ta tag i detta inför nästa år. Göra nåt...Vad, vet jag inte men nåt som gagnar djuren eller behövande barn. Men herregud, man kan ju inte välja!!!! Man MÅSTE ju hjälpa alla!! Eller? Hur gör ni andra för att kunna sova med gott samvete? Jag kan inte känna tillfredställelse av att bara ge pengar längre. Jag vill göra mer! Men vad? Och hur?
Men än så länge får jag ändå önska alla en GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Julglädje...för vissa

Jag sitter här på kvällskröken, med en god julöl i min omedelbara närhet, och funderar på det här med julefrid. I dessa dagar vill jag-önskar av hela mitt hjärta att julen skall ge nån sorts frid till alla människor. Såklart är det inte så, jag är väl inte dum, men jag VILL ändå!
Därför är det skitjobbigt för mig då jag inser att livet inte är en räkmacka för alla, människor som djur.

Djurvän som jag är mår jag oerhört dåligt då jag ser alla djur som far illa av hur vi människor behandlar dem. Jag säger vi, även om det såklart inte är så, de flesta av oss har ju känslor i kroppen och vill inte att nån skall plågas, men från att tänka till att faktiskt kunna påverka är steget långt, kan jag känna.
 De senaste dagarna har jag sett så många helt otroligt grymma saker på fb, grisar som ligger fjättrade i små bås utan en chans att röra sig hela livet för att sen slaktas, gör mig så oerhört upprörd att jag mår illa. Kan inte tänka på annat!
Eftersom jag är vegetarian sen 25 år tillbaka så är detta nåt som gör mig upprörd så in i norden! För den skull så fördömer jag inte er köttätare, men om man nu vill äta kött så se för guds skull till att djuren har haft ett gott liv och slaktats så skonsamt det bara går då den dagen kommer!

Vi köpte en skinka igår, Gubben är ju köttätare, men då såg vi till att det var en ekologisk skinka från Värmland. Men då slog det mig; Hur kan man ta reda på VAR grisen levde och HUR den blev slaktad?
Nu är skinkan redan köpt och jag HOPPAS att grisen levde ett gott liv medan den levde.
Gubben är ju jägare och jag tror att de djur som faller för hans bössa(de är inte många) har haft ett bättre liv än de stackars djur som vi ser resultatet av i köttdisken. I hans jaktdistrikt VET jag att det går rätt tillväga och att inga fyllgubbar sitter på pass och skjuter vilt omkring sig bara för att få skjuta. Nä, där gäller disciplin. Det respekterar jag!

Det var djurens sida det...

Idag var jag på inköpsrunda i stan. Hade en tanke om att pyssla(ni vet, mitt nya beroende) en frän julis. Därför tog jag en tur till Gengåvan. Vandrade omkring på måfå för att finna pysselobjekt, men det jag uppmärksammade var nåt helt annat.

En kvinna vinglade omkring på höga klackar, sluddrade högt och tydligt, om allt och inget. Såklart lade man märke till henne. I sällskap hade hon ett äldre par, antagligen hennes föräldrar, som guidade henne genom lokalerna. Det verkade som om hon behövde ha köksmöbler.
Våra vägar råkade mötas hela tiden och efter ett tag insåg jag att det fanns en liten flicka med i sammanhanget, en flicka på kanske 7-8 år som sa mamma till denna påverkade kvinna!
Jag KAN inte sluta tänka på allt elände!! Så mycket elände för så många och så har jag problem med skitsaker som att hinna städa eller om julklapparna duger till mottagaren.
Och här sitter jag med min goda julöl och njuter av smaken, medan vissa skiter totalt i smaken bara de blir yra i huvudet!

Min julglädje känns lite fadd i smaken just nu...

Men för att försöka poppa upp stämningen så har jag i alla fall lyckats med mitt pysslande idag. Efter BilTema besök så har jag nu alla chanser att fixa till värsta julisen. Men det lägger jag ju inte ut här nu! Det kan finnas spioner juh!
Därför kan inte bilder redovisa mitt pysselgrejs! Det kommer på juldagen, så det så!

Nu har Gubben kommit hem och vi skall försöka få till nåt att stoppa i magen...Kanske en potatisgratäng med kycklingklubbor till Gubben? Faan, hur vet man hur kycklingen levt...och dött?

Pysseltokig

Jag kan inte tänka på annat än att pyssla nuförtiden! Så knäppt det kan bli. Jag som aldrig varit intresserad av prydnadssaker. Pjoller, har jag tyckt. Skall man ha saker framme, så skall det vara bruksföremål. Sånt man kan använda till nåt.

Och nu har det gått upp för mig att man kan kombinera dessa saker. Och återvinna gamla grejer som man tröttnat på. Eller köpa loppisfynd och fixa till. Bara att låta tankarna flyga. Nu har jag gjort mitt första decoupageförsök. Det första glaset blev väl inte jättebra, men jag deppar inte ihop för det. Jag har ju fler tråkiga IKEA vinglas....Det andra däremot, gick bättre. Kan bli bättre, men jag är hyfsat nöjd. De skall dock inte bli julklappar, utan stå där som ett monument över min debut som pysslare. Eller det var det väl inte, men i decoupagetagen har jag aldrig varit förut.

Det med silverfot var det första jag gjorde, med andan i halsen, kan jag
villigt erkänna. Det andra gick mycket lättare...eller lätt, det vete tusan,
men jag behöll lugnet, kan vi säga...

Nyss kom jag på att jag inte visat min lilla keramikflicka! Jag har ju i flera år beundrat en av mina vänners lilla flicka som står i trädgården. Flickan verkar vara gjord i sten men det visade sig vara keramik. 

I somras frågade jag min väninna var hon fått tag på sötnosen och då visade det sig att hon målat den själv! Då tog jag mod till mig och frågade om hon ville göra en sån till mig, mot betalning, såklart! Fattas bara! 

Det var inte det lättaste, eftersom stommen inte gick att få tag på längre, fick jag veta. Men hon skulle i alla fall fråga sin leverantör om det kunde finnas nån liknande i gömmorna nånstans.

Och då Gubben var där under sista älgjakten fick han med sig en liten flicka hem! Åhh, så glad jag är!

Här är hon, Lillan! Just nu bor hon i gästrummet
men i sommar skall hon stå ute i trädgården. 

Träningen däremot har skitit sig rejält sen i tisdags. Tur jag har pysslandet...Har en sån förj-ig värk i ländryggen att jag knappt kan gå, sitta eller ligga. Alla hastiga rörelser får mig att hojta till. Har försökt få upp skiten med ryggmassage i träningsmeckats eminenta massagerackabajsarstol, och det blev bättre...någon timme.
Det smärtar mig i dubbel bemärkelse att jag fick boka av torsdagens intervallspinning. Hade VERKLIGEN velat köra det!!!
Jag sitter just nu och småhoppar. Har satt på mig tnsapparaten, en otrolig apparat som hjälpt mig många gånger då kroppen bråkat. Har på 5:an just nu, högsta läget. Nu skall vi se om den kan rädda min träning under ledigheten. Ja, hela ledigheten över huvud taget. Det här är verkligen inget jag hade önskat. Jag vill ha en FRISK rygg i julklapp. Hör du det, Tomten!!!

Men nu måste jag nog återgå till pysslet igen. Igår piffade jag en pizzatallrik som present åt en kille som slutade på jobbet. Jag stod och bläddrade i en humorbok; "80 filmer för dig som har bråttom" tror jag den heter. En massa kända böcker/filmer berättade på fyra serierutor. Jag ville ju att kille skulle få ett minne från mig som den bibblotant jag är, och dessutom fanns en av hans favoritböcker med; Dvärgen av Pär Lagerkvist. Sagt och gjort. Servetter hade jag tagit med och kopiator har jag ju några att välja på....Tog kopior på fyra filmer. Här ser ni resultatet:

Fick inte plats med Bibeln, den var rysligt kul.
Tror ändå att han var nöjd med sin
avskedspresent. 

Idag har vi haft julavslutning. Skönt. För både personal och elever.

Nu drar jag på sista snäppet på tns:en, hopp, hopp, hopp, hopp.......

Tomtarnas return

Min arma kropp är helt värkbruten! VARFÖR får jag sån helvetisk träningsvärk så fort jag gör nåt annorlunda? Eller, förresten, då jag gör vad som helst! HUR skall jag göra för att inte få denna näradödenupplevelse efter varje träningspass. Hur gör alla andra träningsmänniskor? Jag märker inte att de skrider fram som en skitnödig anka likt mig. I fredags dristade jag mig att boka Kettlebells, har varit lite rädd för detta pass eftersom det ser lite hejdlöst ut då man tittar på. Jag och min överrörliga kropp, ni vet. 

Men nu passade tiden, och dessutom var mitt favvopass popspinningen, fullbokad. Och jag kände att jag verkligen behövde röra på mig. Det har varit lite si och så med träningen en tid...

Passet var jättekul! Bra instruktör i Rasmus, tillika min väninnas son. Riktigt bra uppvärmning, kul som f-n och övningarna var skitkul, inspirerande och kändes hur bra som helst...nja, kanske inte i min högra axel som har bråkat med mig en tid, men annars så. 

I går morse kunde jag knappt lyfta kaffemuggen.

Än mindre gå med raska steg.

Under dagen blev det värre och värre....och värre. 

I natt vaknade jag av att jag inte kunde vända mig i sängen. JÄVLAR!!! Allt som inte sker i normalnivå är "över min förmåga" idag. Hundarna har fått långsamma miniprommar. 

Men skam den som deppar ihop. Jag har grejat istället. 

Förra helgen gick min symaskin sönder. Faan! Jag hade en halvfärdig tunika och dessutom tyg till kuddfodral och gardin som jag tänkt göra typ NU. Dret, helt enkelt. 

Min bästaste svärmor lånade mig sin symaskin. Fick den i torsdags, men hann såklart inte sy nåt under veckan. Dagen därpå fann jag en massa metalldelar på vår uppfart. Blev först f-bannad och tänkte att ungarna slängt nåt, men då jag tittade närmare så var det symaskinsspolar och nåt som verkade vara en specialpressarfot. Hm....Rotade i snöblasket och fann flera spolar. Men vad är nu detta? Tänkte jag. Hur har detta hamnat här? Jag fick ju bara maskinen och sladden. 

På kvällen fick jag reda på resten. Gubben hade kört över en låda med grejer, han trodde de var skrot och slängde dem i soptunnan! 

Jag rotade i soporna och fann alltihop, helt men blött. Och tänk, allt fungerar!

Idag har jag sytt färdigt min tunika. Ett kuddfodral hann jag också med. Och då jag ändå var igång så gjorde jag mitt första försök i dekoupageträsket. Och det var ingen lätt lek!!! Oj, oj, där finns det nåt att öva på. Men jag ger inte upp. 

Shit, så svårt det var att få det fint! Den andra gör jag en annan dag.
Måste hämta andan...

Igår var dagen då tomtarna äntligen skulle fram. Plockade fram lådorna men ve och fasa; Tomtarna räckte inte till!! Fattar inget. De har ju räckt förut, juh!

Måste köpa fler, helt enkelt. 

I morgon är sista arbetsveckan innan juluppehållet. Välbehövligt.