Då vissa inte förstår får man tala klartext

Hör nu här Mr Hälsporre, eller vad du kallar dig, nu är jag faktiskt väldigt trött på att ha dig hängande i hälarna(!). Jag vill inte verka ohyfsad men ibland måste man ju vara mycket TYDLIG för att få vissa att förstå att de inte är önskvärda. Du har faktiskt våldgästat mig sen i söndags. Nu är det dags för dig att kila vidare, tycker jag, typ till nån som ändå inte har nån känsel i fötterna...

Du måste väl ändå förstå att du inte är välkommen längre? Jag menar, varje dag smörjer jag dig flera gånger med Voltarengel och ni gillar INTE varann ni två, det har jag märkt(till min stora glädje).

Ändå envisas du med att komma tillbaks, likt den vidrige grannen Ove i Solsidan.
VARFÖR? Vad har jag gjort mer än att ha gått långa promenader med vovvarna? Är det förbjudet, kanske?

Idag fick jag nog! Körde ett Tabatapass för att kolla om du orkade hänga med. Under dagen har du ju verkat haft annat för dig så nu tog jag chansen att kolla.
Jo, tjena, din drethög, där kom du tillbaks då vi skulle börja värma upp medelst språng.

Tror du att det var så attans kul att stå i ett hörn och göra höga knän då de andra sprang runt som stövare i älgskogen? VAAAA!?!?!
Jag skämdes som bara den, kan jag meddela. Men det var väl meningen, antar jag. Antar att du straffade mig...
Naturligtvis var det folk som stod och TITTADE in då jag stod i skamvrån med dumstrut på hövve och sprattlade så gott jag kunde utan att du skulle hacka mig i foten.

Nä, nu får det vara nog, faktiskt! Ge dig iväg!

Bara så du vet, i möra skall jag köpa en NY TUB MED VOLTAREN och sen köra intervallspinning så det ryker om pedalerna.

Skadeelände

Då var det dags för en ny skada, eller ny och ny, en nygammal skada - hälsporre. Började känna av det då jag gick ur bilen vid KMTI för att köra ett powersteppass igår. Det kändes inget i början så jag tänkte det var nåt som kommit i kläm bara.
 Men i slutet av passet knöt det sig i hälen och attans så ont det gjorde! Och gör fortfarande.
Nu har jag kört intervallspinning och det funkade så länge jag inte stod rakt upp, i 2:an som det kallas.

De stackars vovvarna fick ingen kul promenix idag då matten var sur som ättika, bara för den eländiga hälsporrens skull. Nu skall jag sätta mig i TV-soffan och klämma på det onda. Man skall göra det säger de vise, så då gör jag så. Det här vill jag verkligen inte dras med!

Annars är allt jättebra.....

Efter regn kommer solsken...

Efter mycket tandagnisslan och ett stort antal svordomar så har jag nu fått ny färg på bloggrubriken.
Till sist insåg jag att det faktiskt inte var så illa ställt med min hjärna som jag först trodde. Det gick helt enkelt inte att byta färg på den mallen, den var vit, och skulle så vara, tydligen. Men skam den som ger sig! Jag bytte hela mallen och TADA, då gick det att byta färger hur mycket som helst!
Men däremot gick det inte att ändra storlek på beskrivningen....Men man kan inte få allt här i världen.

Då jag ändå höll på med färger så passade jag på att färga min utväxt också.

Ni anar inte så krångligt det var att ta den här bilden...

Lite pyssel och sömmande har jag hunnit med den här helgen. Tunikan gjorde jag redan i torsdags, men nu är kjolen på gång. Den skall göras färdig i eftermiddag, har jag tänkt. INNAN powerstepen, för efter den är jag nog tömd på energi för resten av kvällen, om jag känner instruktören rätt....

Sen måste jag visa de nyaste tyginköpen! Föll som en fura då jag såg den...Även om det ena ger yrselkänsla. Tänk då jag kommer gåendes i den klänningen, ha ha! Folk kommer att trilla åt höger och vänster!

Rött är inte min färg egentligen, men den
här är helt ok, tack vare det svarta

Volangtyg till detaljerna.Resten av det skall  bli en kjol .

Håll i er då ni kollar på det svart/vita!
Men det är ju sååå snyggt!
Det skall bli en 70-talssommarklänning, har jag tänkt.
Lite Gunilla Pontén, liksom

Det här är sammetsvelour. Blir nog en klänning
av det med...vet inte riktigt än...

Glömsksyndrom

Jag måste ha nån sorts diagnos, antagligen inte upptäckt än, men jag KAN inte, VILL inte vara ensam om detta speciella syndrom. Jag har blivit glömsk och dessutom kastar jag om bokstäverna då jag skriver. Vaaa sa ni? Finns det redan? Men va faan! 

Varför har ingen varnat mig om detta så jag kunnat utveckla strategier? 

Tyckte mitt foto på fb var lite gammalt och slitet så jag lade in en nytt. Inga problem. 

Så tänkte jag samma om min blogg. Men hallå, detta har jag ju gjort flera gånger, men minns inte. Nu har jag kryssat runt i "inställningar" för att lägga in det nya fotot. Krångel, krångel, krångel...

Så helt plötsligt såg jag den lilla rutan "redigera" på det gamla fotot... Men herreguuuud, jag är ju störd som inte ens kan LÄSA!!

Och där satt fotot som en smäck. Men så dumt, texten var ju vit mot vit bakgrund. Hmmm......Och nu blev det riktigt knepigt, för det där med att ändra färger gjorde jag ju för jättelängesen och tyvärr så slog mitt otroligt ovanliga syndrom in just idag och faktiskt,  är det som mest utvecklat just nu. 

Men ni 2-3 stycken som brukar läsa min blogg vet ju ändå vem jag är så ni kanske inte bryr er, men så slår ett ANNAT syndrom in, mitt "ordningssinnesyndrom(autism light)". Jag VILL ha ordning på detta annars kan jag inte sova i natt! 

Nu har jag bestämt att jag nog överlever detta, trots motstånd i vissa delar av hjärnan, för jag har just fått ett mycket större problem.

Då jag och Gubben bytte mobiler fick vi Spotify i ett år helt gratis. Otacksamt till mig som bara vill ha det tyst omkring mig. 

Men idag fick jag en vision om att tappa upp  ett bad i vårt sorgligt bortglömda badkar. Måste ha musik då, annars vill jag gå upp ur badet efter typ 5 minuter. 

Ok, nu jävlar, skall jag kolla spottan! Ehhh...Fattade ingenting! Sådär såg det ju inte ut då jag senast var ute! MYCKET STOR SUCK...Då jag går in på spottan så kommer Lalehs senaste album upp. Inget fel på Laleh men jag vill inte bara höra hennes musik . Har försökt göra en egen spellista men jag FATTAR INGET!!! Inget ser ut som då jag hade spottan på datorn för ca 2 år sen. Jag är 56...snart 57 men känner mig som 100 just nu. Fan, fan ,fan! 

Dessutom hade jag faktiskt tänkt göra ett helt annat blogginlägg idag...faktiskt. Om mysiga saker som att pyssla, och ta långa vovveprommisar, men det jäkla syndromet tog över! 

Fast då det var som värst så gick jag upp till mitt pysselrum och pysslade ihop lite grejer. Jag hade lite grejer kvar som blev ratade som julklappar. Nu är det lugnt, jag kan göra vad jag vill med allt pyssel som blivit över. Fann några tråkiga IKEA ölglas som jag sprutmålat med vitt- ett färdigdekorerat(halvkasst) och ett vitmålat. Det vitmålade tog jag tag i idag. 

Ja, ni får hålla till godo med en mycket basic variant på blogg just nu, för jag måste nog få info från nån MYCKET pedagogisk person som undervisar mig om det jag kunde för inte så länge sen...

De passar ju inte ihop för fem öre, men jag provad i alla fall...

Tillsammans med orkidéen kan jag kanske passa...

Men här kommer dagens femetta! Jag är jättenöjd med
resultatet!

Det viktiga i livet...är snygga tyger, en bil som funkar...och snösmältning

Pust....Jag vågade ta min Pärla till jobbet idag. Hon startade som en klocka i morse! Jag har dansat fram hela dagen på jobbet. SÅ härligt med en bil som man kan lita på. Hmmmmm........

!5.30. Jag öppnade dörren-check, satte i nyckeln i tändningslåset-check, vred om....hrmf...tog iiii och VRED OM MEN DEN JÄVLA NYCKELN SATT JU FAST!!!!! Ringde Gubben, såklart! Lugn och fin som han är(ibland) så lotsade han mig vidare. Han sa: Mickla lite med ratten och nyckeln samtidigt. Ok, sa jag. Micklade....Nää, hände inget. -Har du dragit ur nyckeln? Nä, skulle jag det? Så drog jag ur nyckeln och TADA låskolven spratt upp och jag kunde starta Pärlan!! Jamen, tack Gubben min!!

Jag hade bestämt att åka till Tina på Tyghandlar´n för att köpa mer tyg. Hon har så himla fina tyger så man blir alldeles matt. Sen Willys och sist Bolaget och en flarra rött.

Kände mig lite osäker om jag skulle våga i fall Pärlan skulle få ett nytt lynnesutbrott, men så blev jag lite kaxig eftersom jag lyckats starta för en stund sen. Jag for till Tina, jag!

Det är så himla trevligt att komma in i hennes affär. Synd att hon skall avveckla, kommer att sakna affären, men framförallt henne. Trevligare och kunnigare affärsinnehavare får man leta efter. Hon bjöd på kaffe och vi satt och tjötade och hade det himla trevligt.

Ja, så var det som vanligt. Då jag ser alla tyger får jag en blackout. Kan inte välja, helt enkelt. Jag vill egentligen ha allt, ifall jag skulle få lust att göra nåt...som jag inte vet just för tillfället. Men hon känner mig, Tina. Låter mig nypa, känna, välja, ångra mig, och så pratar vi, hela tiden! Hon är helt enkelt så jävla trevlig så det är inte klokt!

Till slut så kunde jag bestämma mig för två tyger som är så snygga så hälften vore nog! Har inte tagit några bilder, det får bli då jag gjort nån trasa av dem.

Trasan jag gjorde igår är jag riktigt nöjd med! Hade den på mig idag. Den kommer att bli använd.

Tänk att jag har fått mani på orkidéer! För några år sen tyckte jag rejält illa om de där långa fåniga stjälkarna med en blomma längst upp och några sketna blad hängandes på krukkanten. Ibland fick jag nån i present. Bet då ihop tänderna och tackade artigt. -Åhh, så fin, ljög jag skamlöst. Sen dog den efter en mycket kort stund....

Så, helt plötsligt, vet inte när, varför eller hur, men jag började gilla dessa långa stjälkar med grejer uppe och nere. Kanske berodde det på att en stackars orkidée lyckades överleva pga att jag glömde bort den bakom en gardin. En vacker dag drog jag undan gardinen och jävlar, den blommade!!! Vet inte, men efter det så är jag väldigt förtjust i dessa triffidliknande växter.

I förrgår var jag till Plantagen för att köpa tändved. Tjena, de hade rea! På typ allt! Det första jag såg var....ORKIDÈER FÖR ENDAST 39.90!!! Jamen, hallå? Ner i korgen med er, ni två snyggingar!
Sen halkade det ner lite mer saker, såsom en hundbädd som har blivit mycket uppskattad...av Skrållan.

Härligt, matte, att du tänkte på mig!

Nu har jag i placerat ut mina nya bebisar i köksfönstret. De har fått sällskap av några stora, trygga fadderorkidéer som tydligen trivs hos oss.

Ännu ett steg mot våren. Syrran kommer dock inte att få plats
att spela persienn....

Nu sitter jag här, vid datorn, på fredagskvällen och väntar på att Gubben och Lummi skall komma hem efter eftersöket som de for ut på vid 18.30. Hoppas att inte det stackars rådjuret fick lida. Hoppas mest av allt att det klarat sig lindrigt och att det skuttat vidare, lite chockat men utan kroppsliga skador.

En sak som jag lagt märke till under hela inlägget är att det är dretsvårt att få till ett u. Nu gick det i alla fall. Men annars så....Har backat tillbaka ett stort antal gånger då orden sett märkliga ut...men hallå, nu fungerar ju u hur bra som helst då jag nästan är klar...Lagen om alltings jävlighet, antagligen.